Att ha djur när man får försörjningsstöd

[BornAgain]

https://pub.epsilon.slu.se/38401/1/hakanson-m-et-al-20250911.pdf
Forskningen görs mycket på tex äldreboenden och liknande och då gäller det en majoritet av de boende där. Inte enbart de som aktivt har ett "djurintresse". Men ja, om man inte gillar djur och tvingas ha ett djur kommer man sannolikt inte trivas och må bättre än om man bor helt själv. Försök har ju tom gjorts med gosedjur eller mekaniserade djur inom vården.

Att ha ett djur är ju som att ha en familj, så jag tycker inte det är att jämföra med att gå med i en förening eller ägna mig åt en aktivitet med andra människor. Husdjuret fyller en funktion som inte det du beskriver kan göra. Ett ständigt närvarande sällskap.

Jag säger inte att de aktiviteter du beskriver inte är bra, de fyller bara inte samma funktion hos någon som lever i ofrivillig ensamhet och har svårt för mellanmänskliga relationer.

Om man har goda mänskliga relationer där man kan få närhet, så är behovet av husdjur sannolikt mindre.

Min lille Pyssling köptes tillsammans med en gravt dement person och han gav hen så mycket på väg in i dimman. Sällskap. Guidning hem när minnet brast. Och ett syfte. Någon som fortfarande behövde en sjuk person. Någon som älskade förbehållningslöst. Som ända in till slutet blev glad över att se. Någon som låg hopkrupen på sängen och höll vakt när det var dags att ta avsked.

Han gav så mycket till många på boendet. Innan de blev alltför sjuka var det en lek att smuggla in honom till middagen. (eller att spara go'bitar som man smusslade åt honom när jag inte såg). Han väckte minnen av hundar som passerat under många liv. Han var något att prata om och någon att prata med. Han var en annan varelse att hålla i en stund. Lite kravlös och enkel närhet.

Jag önskar att jag kunnat lönat honom efter förtjänst

 

[monster1]

Har sambo nu, så mer problem med för mycket umgänge, det är väldigt slitsamt för mig. Men var singel i ca 10 år, så då gillade jag att träffa folk någon timme varje dag, t ex i stallet.

Ja, och har man förmågan att ta sig ut då och klarar sociala situationer så är ju det oftast lösbart genom föreningsengagemang tex.

För mig skulle det vara en katastrof att tvingas leva ensam dvs utan ett husdjur eftersom jag inte mäktar med att leva med andra människor. De gör mig helt enkelt för stressad bara med sin närvaro i bostaden, djur gör inte det.

Men om man inte förstår behovet av en livskamrat/följeslagare så förstår jag att man kan tänka sig att det är jämbördigt med ett fotbolls intresse eller möjligen golf eller vad det nu är man vill ägna sig åt.

 

[Exile]

Ja, och har man förmågan att ta sig ut då och klarar sociala situationer så är ju det oftast lösbart genom föreningsengagemang tex.

För mig skulle det vara en katastrof att tvingas leva ensam dvs utan ett husdjur eftersom jag inte mäktar med att leva med andra människor. De gör mig helt enkelt för stressad bara med sin närvaro i bostaden, djur gör inte det.

Men om man inte förstår behovet av en livskamrat/följeslagare så förstår jag att man kan tänka sig att det är jämbördigt med ett fotbolls intresse eller möjligen golf eller vad det nu är man vill ägna sig åt.

Jag tror poängen många försöker förmedla är att ett husdjur bara är en livskamrat eller följeslagare om man faktiskt tycker om djur. För någon som ogillar djur och inte vill ha husdjur så ger det absolut ingenting. Så när det blir en fråga om vad staten ska och inte ska betala för med personens psykiska hälsa som motivation, så blir det ganska orättvist att just djur skulle vara något slags undantag.

Det känns också som en lite trist inställning att tro att vänskap och umgänge inte ger något alls? Det finns många äldre som inte har familj kvar i livet och lever ensamma men ändå inte lider av ofrivillig ensamhet. Relationer kan se ut på en massa olika sätt och fortfarande ha ett lika stort värde, det måste inte vara familj.

 

[Wille]

Fast så är det ju inte att "man" blir fast där och inte tar sig ur därifrån.
Jag hade försörjningsstöd en period när jag var sjukskriven och inte hade någon SGI. Jag fick sedan hjälp av kommunen att komma ut i arbetsträning och sedan ledde det till arbete.
Dom flesta fastnar inte i försörjningsstöd.

Jag kan inte se att jag har någon möjlighet att ta mig därifrån eftersom den enda möjligheten är att få anställning och det lär jag aldrig få. Inte ens sius vill hjälpa mig eftersom han inte anser att jag kan få jobb. Arbetsträna tänker jag inte göra eftersom jag vet att jag kan jobba och då ska jag ha lön för det.

För mig blir det en mardröm om jag skulle hamna där eftersom det låser fast mig fullständigt utan möjlighet att agera själv. Jag är en rätt driftig person och vet inte hur jag mentalt skulle klara av att inte längre få vara det. Försörjningsstöd skulle låsa fast mig i passivitet.

 

[parellikusken]

Jag kan inte se att jag har någon möjlighet att ta mig därifrån eftersom den enda möjligheten är att få anställning och det lär jag aldrig få. Inte ens sius vill hjälpa mig eftersom han inte anser att jag kan få jobb. Arbetsträna tänker jag inte göra eftersom jag vet att jag kan jobba och då ska jag ha lön för det.

För mig blir det en mardröm om jag skulle hamna där eftersom det låser fast mig fullständigt utan möjlighet att agera själv. Jag är en rätt driftig person och vet inte hur jag mentalt skulle klara av att inte längre få vara det. Försörjningsstöd skulle låsa fast mig i passivitet.

Men då är det inte "man" utan det du uppfattar händer för dig.

Arbetsträning är för sjukskrivna tänker jag, men att praktisera på ett ställe och då visa framfötterna kan vara en väg in till att få ett jobb.

 

[monster1]

Jag tror poängen många försöker förmedla är att ett husdjur bara är en livskamrat eller följeslagare om man faktiskt tycker om djur. För någon som ogillar djur och inte vill ha husdjur så ger det absolut ingenting. Så när det blir en fråga om vad staten ska och inte ska betala för med personens psykiska hälsa som motivation, så blir det ganska orättvist att just djur skulle vara något slags undantag.

Det känns också som en lite trist inställning att tro att vänskap och umgänge inte ger något alls? Det finns många äldre som inte har familj kvar i livet och lever ensamma men ändå inte lider av ofrivillig ensamhet. Relationer kan se ut på en massa olika sätt och fortfarande ha ett lika stort värde, det måste inte vara familj.

Inget av det du tar upp här har jag ju sagt emot och jag har ju flera gånger skrivit att det så klart inte gäller alla. Men det gäller tillräckligt många för att det ska vara av betydelse, vilket ju är vetenskapligt visat i många olika rapporter och undersökningar.

Jag har inte heller skrivit någonstans att vänner och föreningsliv inte har någon som helst vikt bara att inte fyller samma behov. Har man barnbarn eller andra kramiga personer i sin närhet så kan man säkert få de behoven uppfyllda där. Men om man inte har det eller inte trivs med att bli kramad av andra människor så finns ett tomrum som husdjur kan fylla. På ett annat sätt än golf och fotboll eller stickning, trädgårdsodling, cykling eller vad man nu vill ägna sig åt.

 

[Migo]

Du känner inte det är egoistiskt att ha djur utan att kunna betala flera tusenlappar på ett bräde om djuren blir sjuka? Eller avlivar du på grund av brist på pengar?

Du kan ha veterinärbuffert i kontanter.

 

[monster1]

Du kan ha veterinärbuffert i kontanter.

Diskussionen nu handlar om att det är ett bidragsbrott och huruvida det är lämpligt att uppmuntra till det.

 

[nullo-modo]

Intresat att många tar upp träningen för det mentala måendet. Träningen kan du få på recept (FaR) och då kan du ansöka om att få pengar till det i försörjningsstödet precis som det går att ansöka om extra för mediciner, glasögon mm.

 

[Migo]

Diskussionen nu handlar om att det är ett bidragsbrott och huruvida det är lämpligt att uppmuntra till det.

Ja, jag läste ikapp och kan bara skaka på huvudet åt hur föraktfulla folk är mot de allra svagaste i samhället. Eftersom politiken tydligt markerat att folk som inte är traditionellt lönsamma för samhället helst ska sluta existera, så tycker jag det är fullt rimligt att de gör vad de kan för att ha nån liten glimt av livskvalitet.

Så länge arbetsköpare behandlar människor som saker och politiken stöttar gräddhyllan så "ser man inte när någon stjäler mat".

 

[monster1]

Intresat att många tar upp träningen för det mentala måendet. Träningen kan du få på recept (FaR) och då kan du ansöka om att få pengar till det i försörjningsstödet precis som det går att ansöka om extra för mediciner, glasögon mm.

Ja husdjur på recept hade ju varit något, speciellt när det är så belagt i vården redan.

 

[Exile]

Inget av det du tar upp här har jag ju sagt emot och jag har ju flera gånger skrivit att det så klart inte gäller alla. Men det gäller tillräckligt många för att det ska vara av betydelse, vilket ju är vetenskapligt visat i många olika rapporter och undersökningar.

Jag har inte heller skrivit någonstans att vänner och föreningsliv inte har någon som helst vikt bara att inte fyller samma behov. Har man barnbarn eller andra kramiga personer i sin närhet så kan man säkert få de behoven uppfyllda där. Men om man inte har det eller inte trivs med att bli kramad av andra människor så finns ett tomrum som husdjur kan fylla. På ett annat sätt än golf och fotboll eller stickning, trädgårdsodling, cykling eller vad man nu vill ägna sig åt.

Men du säger ju emot dig själv tycker jag? Du säger att det gäller vissa men inte alla att djur har sådant betydelse, men samtidigt säger du att det gäller absolut alla att annan typ av umgänge inte kan ge lika mycket och att det inte alls är jämförbart?

Det handlar ju inte om ett annat fritidsintresse att ägna sig åt utan umgänget det ger, det var ju det som var poängen. Att person A kan dämpa sin ensamhet exakt lika mycket genom att vara med i ett fotbollslag som person B kan genom att umgås med sin katt.

För mig känns det som att djurmänniskor på något vis skulle vara berättigade till mer än de som inte gillar djur och det tycker jag känns helt bakvänt.

Ja husdjur på recept hade ju varit något, speciellt när det är så belagt i vården redan.

Det känns ju dock ganska orimligt om man ska tänka på det i verkligheten. Vilket djur? vilken kostnad? Ska jag ha rätt till en häst om det är det enda djuret jag tycker om? Var går gränsen? Jag älskar djur överlag men har svår spindelfobi, en spindel som husdjur skulle INTE ha en positiv effekt på min mentala hälsa.

Olika djur kostar otroligt olika mycket, sen är det ju också individer. Ska du få välja vilken hund? Finns det något övre pristak innan den tas ifrån dig?

Det enda rimliga sättet detta skulle kunna genomföras vore med något sorts "social-zoo" där du har rätt att komma och umgås med djur men inte äga, och då tappas ju alla de fördelarna du pratar om med en familjemedlem.

Jag tycker nog att systemet fungerar (tillräckligt) bra som det gör.

 

[grodan21]

Du kan ha veterinärbuffert i kontanter.

I alla fall veterinärkliniken jag senast var på tog inte kontanter, utan det ska betalas på plats med kort

 

[Irrbloss]

Har man barnbarn eller andra kramiga personer i sin närhet så kan man säkert få de behoven uppfyllda där. Men om man inte har det eller inte trivs med att bli kramad av andra människor så finns ett tomrum som husdjur kan fylla. På ett annat sätt än golf och fotboll eller stickning, trädgårdsodling, cykling eller vad man nu vill ägna sig åt.

Precis så. Jag tålde inte att bli kramad ens som barn och jag har alltid varit kass i sociala sammanhang med människor. Det är bara med djuren jag inte känner mig som ett totalt ufo, inte stressar sönder av att ha nån annan där. Visst, sport och föreningsliv kan säkert vara viktigt men det går inte att jämföra med bandet till en annan levande varelse som garanterat inte dömer eller har förväntningar man ändå inte kan leva upp till. Dom ger villkorslös kärlek och acceptans, nåt som sällan eller aldrig återfinns i mänskliga relationer.

En del av resonemangen på de senaste sidorna börjar bli direkt otäcka. Är du lönsam, lille vän? Jaså inte? Då kan du glömma att få ha några ljusglimtar i livet. Tackar forumgudarna för att det går att ignorera trådar...

 

[hundtant]

Hur är det ställt med empatin egentligen, om man inte förstår att ett husdjur, en familjemedlem med päls, inte kan jämföras med golf, fotboll, träning och vad det nu kommit dragandes med i tråden? Även den mest ointresserade av husdjur borde förstå att ett liv som man tagit på sig ansvar för har ett väldigt särskilt värde.

Om man då lever på försörjningsstöd, och avstår allt man bara kan för att ha råd med djuret, så tycker jag att det är moralpolisfasoner att slå ner på OJ, du har en buffert, då är det bidragsbrott, staten ska inte betala ditt djur.

 

[nullo-modo]

I alla fall veterinärkliniken jag senast var på tog inte kontanter, utan det ska betalas på plats med kort

Där jag var senast (smådjursklinik) tog både kort, swish och kontanter.

 

[sjoberga]

Hur är det ställt med empatin egentligen, om man inte förstår att ett husdjur, en familjemedlem med päls, inte kan jämföras med golf, fotboll, träning och vad det nu kommit dragandes med i tråden? Även den mest ointresserade av husdjur borde förstå att ett liv som man tagit på sig ansvar för har ett väldigt särskilt värde.

Om man då lever på försörjningsstöd, och avstår allt man bara kan för att ha råd med djuret, så tycker jag att det är moralpolisfasoner att slå ner på OJ, du har en buffert, då är det bidragsbrott, staten ska inte betala ditt djur.

Frågan är väl snarare varför just ett djurintresse ska undanta någon från lagen.

Fotboll kan såklart inte jämföras med ett djur. Även den mest intresserade av husdjur borde förstå att ett djur inte är lösningen utan ett direkt sänke för någon som inte vill ha djur, då är fotbollen/vadsomhelst som är ett intresse oändligt mycket mer av särskilt värde för livskvaliteten för den personen. Det ändrar vare sig empatinivå eller förståelse för att ett djur kan vara väldigt viktigt för någon annan.

Jag ser gärna att systemet ger snäppet mer frihet (men då för alla) att kunna planera än att varje månad behöva tömma hela kassan, även om det också ligger i systemets natur att det inte ska byggas buffertar (system för akut ekonomisk hjälp - inte för långsiktig försörjning).

Mest önskar jag att fler kunde hjälpas till att få bidra i samhället och inte behöva förlita sig på försörjningsstöd. Jag tror att exempelvis medborgarlön skulle kunna vara bättre för de som hamnar i långtidsproblem att försörja sig själv. Låg nivå, men med större frihet.

 

[Masqueradee]

Hur är det ställt med empatin egentligen, om man inte förstår att ett husdjur, en familjemedlem med päls, inte kan jämföras med golf, fotboll, träning och vad det nu kommit dragandes med i tråden? Även den mest ointresserade av husdjur borde förstå att ett liv som man tagit på sig ansvar för har ett väldigt särskilt värde.

Om man då lever på försörjningsstöd, och avstår allt man bara kan för att ha råd med djuret, så tycker jag att det är moralpolisfasoner att slå ner på OJ, du har en buffert, då är det bidragsbrott, staten ska inte betala ditt djur.

Fast det är väl ingen i tråden som diskuterat om en buffert är bidragsbrott, utan om det kan vara bidragsbrott att på olika sätt gömma undan pengar så att det inte ska synas på kontoutdraget?
Jag tycker det är väldigt intressant att läsa vad olika användare tycker borde ingå. Är det okej om man har djur innan försörjningsstöd, är det då okej att skaffa ett djur? För vissa kanske golfen är livsnödvändigt, enda gången personen träffar andra människor, och det enda som gör livet värt att leva. På det planet tycker jag att det är rimligt att jämföra en katt med golf. Det som gör att det är svårare att jämföra är att en katt dör utan mat, medan en golfklubb överlever utan just denna individs medlemsskap.

 

[hundtant]

Frågan är väl snarare varför just ett djurintresse ska undanta någon från lagen.

Fotboll kan såklart inte jämföras med ett djur. Även den mest intresserade av husdjur borde förstå att ett djur inte är lösningen utan ett direkt sänke för någon som inte vill ha djur, då är fotbollen/vadsomhelst som är ett intresse oändligt mycket mer av särskilt värde för livskvaliteten för den personen.

Jag ser gärna att systemet ger snäppet mer frihet (men då för alla) att kunna planera än att varje månad behöva tömma hela kassan, även om det också ligger i systemets natur att det inte ska byggas buffertar (system för akut ekonomisk hjälp - inte för långsiktig försörjning).

Mest önskar jag att fler kunde hjälpas till att få bidra i samhället och inte behöva förlita sig på försörjningsstöd. Jag tror att exempelvis medborgarlön skulle kunna vara bättre för de som hamnar i långtidsproblem att försörja sig själv. Låg nivå, men med större frihet.

Det är fullständigt ointressant hur någon som inte vill ha djur skulle påverkas av att ha ett djur. En typisk bukefalistisk ickefråga som bara är ett tecken på att en diskussion pågått rätt länge.

Och att ”ett djurintresse skulle undanta någon från lagen” - du bekräftar bara min tes.

 

[Masqueradee]

Det är fullständigt ointressant hur någon som inte vill ha djur skulle påverkas av att ha ett djur. En typisk bukefalistisk ickefråga som bara är ett tecken på att en diskussion pågått rätt länge.

Och att ”ett djurintresse skulle undanta någon från lagen” - du bekräftar bara min tes.

Fast jo? Försörjningsstöd ska väl vara lika för alla, så varför ska ett "fritidsintresse" vara mer värt än ett annat? Vissa ser djur som hobby och fritidsintresse, andra slänger sig med pälskling och familjemedlem. Båda verkligheterna är ju lika sanna, men varför ska en extra utgift vara mer värd än en annan?