Att inte ha några vänner när man blir gammal

[Valle]

Det finns ju appar för att träffa nya vänner. Som Tinder fast för vänner.

 

[mars]

Det finns ju appar för att träffa nya vänner. Som Tinder fast för vänner.

Jaha och du tror det passar alla äldre. Absolut att kommande generationer hänger med på det, men många ensamma äldre har inte vart i närheten av en dator.

 

[Bison]

Att ha många vänner skulle vara likställt med att vara en nice person stämmer iaf inte. En av de absolut vidrigaste kollegor jag haft hade många vänner. Hen pratade ofta om hur äckliga, feta, fula osv de var. Och även likadant om andra kollegor.

Jag är väldigt restriktiv med nya vänner. Kollegor umgås jag absolut inte med privat. Blockar alltid samtliga kollegor på sociala medier.

Jag är helt tvärtom, är väldigt öppen och social på jobbet. Min bästis sen över 10 år tillbaka är en kollega från ett tidigare jobb. På mitt nuvarande har jag blivit nära vän med flera som jag skriver med dagligen och umgås en hel del med.
En tjej håller också på med hästar, vi har tränat tillsammans för ett antal år sedan men det var först när vi blev kollegor som vi verkligen bondade och började hänga.

Har även dejtat ett gäng killar från jobbet som också blivit mina vänner, pratar, skriver och träffar dem då och då.

Min bästa tjejkompis lärde jag känna när vi stod i samma stall, vi bor bara några minuters promenad från varandra. Hon umgås med tjejer från hennes jobb som har blivit mina vänner också så där är vi ett helt gäng nu som ses med jämna mellanrum.

Stod i ett stall i 7 år och blev väldigt nära vän med stallägaren, flyttade därifrån min vi träffas fortfarande, firar alltid nyår med dem.
Nuvarande stallägare stod jag hos första gången 2009 och blev nära vän till. Vi har fortsatt ses under alla år jag bodde på annan ort. Nu är jag tillbaka i deras stall och de har blivit som en extra familj för mig.

 

[Inte_Ung]

Jag tillhör nog de äldre i sammanhanget.
Men jag hittar nya vänner samtidigt som jag odlar gamla vänner.
För mig så handlar det mycket om att vara tillgänglig för andra.
Jag är lätt att hitta och har inga direkta regler för hur umgänge skall gå till.
Dessutom så saknar jag en del spärrar så jag pratar med alla som kommer i min väg, om de är öppna för det.
Och ibland ändå.
Det händer att jag upplevs som påträngande.

 

[Inte_Ung]

Kollegor umgås jag absolut inte med privat. Blockar alltid samtliga kollegor på sociala medier.

Om jag hade gjort så, som hade jag varken haft partners, barn eller vänner.

Jag har träffat mina bästa vänner och fäderna till mina barn på mina arbetsplatser.
En bra grej med det är att man vet ungefär hur de fungerar i olika sammanhang.
T.ex. under press.

 

[Kristall10]

Jag har just passerat 40 har nu fått känna på hur det är att bli ofrivilligt ensam.
Tidigare träffade jag vänner genom hästarna och arbetet osv. Åkte på träning och tävling med hästarna och hade ett arbete med mycket mänskligt kontakt, både med kollegor och kunder.
Men sedan jag blev sjuk har vänner slutat höra av sig och jag har ingen ork till att jobba eller åka iväg hemifrån mer än någon enstaka gång. Den lilla ork jag har försöker jag lägga på barnen.
Men även om jag säger till mina vänner att jag gärna träffas en stund ibland (bara jag får planera in det så jag kan planera vila före och efter) så är det ingen som längre hör av sig.
Det är helt enkelt inte roligt för en frisk fullt fungerande människa att umgås med en sjuk person som inte orkar vara spontan eller göra så mycket. Och eftersom att jag inte längre ingår i något sammanhang så som arbete eller hästarna så glöms jag bort, vilket jag förstår.
Så jag tänker att det lätt blir så även för äldre. Man kanske inte har orken att vara i farten så mycket och då blir det svårare att skaffa eller behålla vänskap. De äldre jag känner som har många vänner/bekanta är de som orkar hålla igång. Det är inte alla som gör det på ålderns höst.
Det som vår generation dock har en fördel av är den tekniska utvecklingen och att det går att träffas och hålla kontakt på andra sätt än fysiska möten.

 

[Catsu]

Jag har just passerat 40 har nu fått känna på hur det är att bli ofrivilligt ensam.
Tidigare träffade jag vänner genom hästarna och arbetet osv. Åkte på träning och tävling med hästarna och hade ett arbete med mycket mänskligt kontakt, både med kollegor och kunder.
Men sedan jag blev sjuk har vänner slutat höra av sig och jag har ingen ork till att jobba eller åka iväg hemifrån mer än någon enstaka gång. Den lilla ork jag har försöker jag lägga på barnen.
Men även om jag säger till mina vänner att jag gärna träffas en stund ibland (bara jag får planera in det så jag kan planera vila före och efter) så är det ingen som längre hör av sig.
Det är helt enkelt inte roligt för en frisk fullt fungerande människa att umgås med en sjuk person som inte orkar vara spontan eller göra så mycket. Och eftersom att jag inte längre ingår i något sammanhang så som arbete eller hästarna så glöms jag bort, vilket jag förstår.
Så jag tänker att det lätt blir så även för äldre. Man kanske inte har orken att vara i farten så mycket och då blir det svårare att skaffa eller behålla vänskap. De äldre jag känner som har många vänner/bekanta är de som orkar hålla igång. Det är inte alla som gör det på ålderns höst.
Det som vår generation dock har en fördel av är den tekniska utvecklingen och att det går att träffas och hålla kontakt på andra sätt än fysiska möten.

Jag har samma upplevelse som du. När jag blev sjuk försvann vännerna . Numera åker jag ensam på konsert, semester mm eftersom det kräver planering och oändligt mycket vila.
De enda som faktiskt fullt ut accepterar mig för den jag är idag är vänner jag träffade online under pandemin. Vi har träffats i Skottland en gång och deras inställning var att jag hänger med på det jag orkar. Inga konstigheter alls

 

[Snowball]

Och om folk då klassar folk som trista och tråkiga ja då blir man än mindre benägen att försöka orka

 

[grodan21]

Jag har insett att jag nog aldrig kommer ha nära vänner. Vem vill umgås med mig? Jag har inte haft vänner sen jag började grundskolan

 

[grodan21]

Jag har insett att jag nog aldrig kommer ha nära vänner. Vem vill umgås med mig? Jag har inte haft vänner sen jag började grundskolan

Är dålig på det sociala

 

[Snowball]

Jag har insett att jag nog aldrig kommer ha nära vänner. Vem vill umgås med mig? Jag har inte haft vänner sen jag började grundskolan

Jag har inte heller några nära vänner
Inga vänner alls faktiskt men några trevliga kollegor åtminstone

 

[Roheryn]

Jaha och du tror det passar alla äldre. Absolut att kommande generationer hänger med på det, men många ensamma äldre har inte vart i närheten av en dator.

Men riktigt så är det väl inte längre? De som är äldre nu är mina föräldrars generation - mina föräldrar lever inte längre men om de hade gjort det hade de varit 86 respektive 87 år. Och båda hann ju gott och väl med minst ett decennium av datorer som arbetsredskap på sina respektive arbetsplatser medan de fortfarande var yrkesverksamma (för min pappa var det nog snarare två decennier, men han var specialintresserad så det räknas kanske inte riktigt). Och de tänker jag gäller alla/de flesta som jobbat "på kontor" eller på annat sätt haft ett tjänstemannayrke vilket lär vara ganska många?

delvis KL
Min fd svärmor, som fortfarande lever och fyller 86 i år, höll kontakten med sina vänner via Zoom under pandemin - de var ett gäng som hade "möten" (med fika, ett glas vin eller något annat) varje fredag under ett par års tid Samma ex-svärmor är dessutom just i detta nu i full gång att skaffa sig nya vänner på ett korttidsboende där hon återhämtar sig efter sjukdom och väntar på att få flytta in i ett äldreboende - så visst går det bra att skaffa nya vänner även i relativt hög ålder och med något skraltig hälsa (hon har dock huvudet med sig fortfarande)!

 

[tanten]

Men riktigt så är det väl inte längre? De som är äldre nu är mina föräldrars generation - mina föräldrar lever inte längre men om de hade gjort det hade de varit 86 respektive 87 år. Och båda hann ju gott och väl med minst ett decennium av datorer som arbetsredskap på sina respektive arbetsplatser medan de fortfarande var yrkesverksamma (för min pappa var det nog snarare två decennier, men han var specialintresserad så det räknas kanske inte riktigt). Och de tänker jag gäller alla/de flesta som jobbat "på kontor" eller på annat sätt haft ett tjänstemannayrke vilket lär vara ganska många?

delvis KL
Min fd svärmor, som fortfarande lever och fyller 86 i år, höll kontakten med sina vänner via Zoom under pandemin - de var ett gäng som hade "möten" (med fika, ett glas vin eller något annat) varje fredag under ett par års tid Samma ex-svärmor är dessutom just i detta nu i full gång att skaffa sig nya vänner på ett korttidsboende där hon återhämtar sig efter sjukdom och väntar på att få flytta in i ett äldreboende - så visst går det bra att skaffa nya vänner även i relativt hög ålder och med något skraltig hälsa (hon har dock huvudet med sig fortfarande)!

Är inte det hela grejen? Art befinna sig i sociala sammanhang.

 

[mars]

Men riktigt så är det väl inte längre? De som är äldre nu är mina föräldrars generation - mina föräldrar lever inte längre men om de hade gjort det hade de varit 86 respektive 87 år. Och båda hann ju gott och väl med minst ett decennium av datorer som arbetsredskap på sina respektive arbetsplatser medan de fortfarande var yrkesverksamma (för min pappa var det nog snarare två decennier, men han var specialintresserad så det räknas kanske inte riktigt). Och de tänker jag gäller alla/de flesta som jobbat "på kontor" eller på annat sätt haft ett tjänstemannayrke vilket lär vara ganska många?

delvis KL
Min fd svärmor, som fortfarande lever och fyller 86 i år, höll kontakten med sina vänner via Zoom under pandemin - de var ett gäng som hade "möten" (med fika, ett glas vin eller något annat) varje fredag under ett par års tid Samma ex-svärmor är dessutom just i detta nu i full gång att skaffa sig nya vänner på ett korttidsboende där hon återhämtar sig efter sjukdom och väntar på att få flytta in i ett äldreboende - så visst går det bra att skaffa nya vänner även i relativt hög ålder och med något skraltig hälsa (hon har dock huvudet med sig fortfarande)!

Klart att det finns både ock. Men jag vet många arbeten där man inte har datorer som arbetsredskap och då blir det kanske inte helt naturligt på fritiden heller.

 

[miumiu]

Klart att det finns både ock. Men jag vet många arbeten där man inte har datorer som arbetsredskap och då blir det kanske inte helt naturligt på fritiden heller.

Jag tror också det handlar lite om hur intresserad man är? Båda mina föräldrar är relativt ointresserade och dom är i 60 respektive 70årsåldern, min far som är 70+ har ingen aning om hur man laddar ner en app. Han går fortfarande till banken och betalar sina räkningar. Han har dock ett rikt socialt liv

Samma med min kompis som är 40 år äldre än mig och bor på egen hästgård. Hon har nu äntligen skaffat en smartphone men har ingen aning om hur hon använder den, tar glatt emot bilder på sms men svarar aldrig för hon vet inte hur hon ska göra och har noll intresse av att lära sig. Men hon rings gärna och ha även hon ett rikt socialt liv.

 

[BernT]

Om jag hade gjort så, som hade jag varken haft partners, barn eller vänner.

Jag har träffat mina bästa vänner och fäderna till mina barn på mina arbetsplatser.
En bra grej med det är att man vet ungefär hur de fungerar i olika sammanhang.
T.ex. under press.

Jag har hittills inte träffat en enda kollega som jag hade kunnat tänka mig umgås med privat haha. Tycker snarare det är en nackdel att man får se så mycket av dem, man får verkligen se deras värsta sidor också som man kanske inte ha sett annars. För mig är jobb och privatliv skilda, och jag kommer inte ändra på det.

 

[BernT]

Jag är helt tvärtom, är väldigt öppen och social på jobbet. Min bästis sen över 10 år tillbaka är en kollega från ett tidigare jobb. På mitt nuvarande har jag blivit nära vän med flera som jag skriver med dagligen och umgås en hel del med.
En tjej håller också på med hästar, vi har tränat tillsammans för ett antal år sedan men det var först när vi blev kollegor som vi verkligen bondade och började hänga.

Har även dejtat ett gäng killar från jobbet som också blivit mina vänner, pratar, skriver och träffar dem då och då.

Min bästa tjejkompis lärde jag känna när vi stod i samma stall, vi bor bara några minuters promenad från varandra. Hon umgås med tjejer från hennes jobb som har blivit mina vänner också så där är vi ett helt gäng nu som ses med jämna mellanrum.

Stod i ett stall i 7 år och blev väldigt nära vän med stallägaren, flyttade därifrån min vi träffas fortfarande, firar alltid nyår med dem.
Nuvarande stallägare stod jag hos första gången 2009 och blev nära vän till. Vi har fortsatt ses under alla år jag bodde på annan ort. Nu är jag tillbaka i deras stall och de har blivit som en extra familj för mig.

Hade någon ”dejtat ett gäng killar” (ja eller ett gäng kvinnor för den delen med såklart) på mitt jobb hade denne blivit utredd av säk-avdelningen som en potentiell säkerhetsrisk.

 

[Snowball]

Men riktigt så är det väl inte längre? De som är äldre nu är mina föräldrars generation - mina föräldrar lever inte längre men om de hade gjort det hade de varit 86 respektive 87 år. Och båda hann ju gott och väl med minst ett decennium av datorer som arbetsredskap på sina respektive arbetsplatser medan de fortfarande var yrkesverksamma (för min pappa var det nog snarare två decennier, men han var specialintresserad så det räknas kanske inte riktigt). Och de tänker jag gäller alla/de flesta som jobbat "på kontor" eller på annat sätt haft ett tjänstemannayrke vilket lär vara ganska många?

delvis KL
Min fd svärmor, som fortfarande lever och fyller 86 i år, höll kontakten med sina vänner via Zoom under pandemin - de var ett gäng som hade "möten" (med fika, ett glas vin eller något annat) varje fredag under ett par års tid Samma ex-svärmor är dessutom just i detta nu i full gång att skaffa sig nya vänner på ett korttidsboende där hon återhämtar sig efter sjukdom och väntar på att få flytta in i ett äldreboende - så visst går det bra att skaffa nya vänner även i relativt hög ålder och med något skraltig hälsa (hon har dock huvudet med sig fortfarande)!

Men det gäller nog långt ifrån alla
Jag har en släkting under 80 som mamma och jag nyss har hjälpt skaffa e-post BankID och bank dosa
Att han skulle använda zoom eller andra sociala medier kommer liksom aldrig att ske
Han har jobbat på verkstad fram till pension

Sen med tanke på alla bedrägerier så vet jag inte om jag skulle rekommendera min äldre släkting att ge sig ut på nätet och leta bekanta han skulle förmodligen bli lurad fortare än kvickt

 

[Roheryn]

Är inte det hela grejen? Art befinna sig i sociala sammanhang.

Absolut är det så och jag tror därmed inte att möjligheten att träffa nya vänner är begränsad till vissa åldrar eller om man behärskar datorer, utan snarare beror på personlighet och i vilka sammanhang man hamnar pga intressen, bostadsort mm.

 

[Bison]

Hade någon ”dejtat ett gäng killar” (ja eller ett gäng kvinnor för den delen med såklart) på mitt jobb hade denne blivit utredd av säk-avdelningen som en potentiell säkerhetsrisk.

Haha! Det beror antagligen på vart man jobbar. Jag är på en industri med 3000 anställda, det finns hur många par som helst som jobbar här
Sen dejtar vi utanför arbetstid, inget som varken märks på eller påverkar vårt arbete