Att inte ha några vänner när man blir gammal

[Sassy]

Nja ja självklart finns droger överallt men rave är betydligt mer förknippat med droger än vanliga krogen.

Jag har väldigt svårt att förstå varför utomstående prompt vill tala om för folk vad ens egen subkultur går ut på?

I andra fall bryr jag mig inte lika mycket om det, men när det gäller att bli associerad med droger (och i många fall organiserad brottslighet) pga ett livslångt intresse för en viss typ av musik, då blir det rätt störande i längden.

Det gör också att den väldigt inkluderande och kreativa kulturformen det är misstänkliggörs och människor som hade mått bra i det sammanhanget aldrig vågar närma sig. Det vi pratar om är en musik- och kulturscen som folk stannar hela livet i.

 

[Görel]

Jag har väldigt svårt att förstå varför utomstående prompt vill tala om för folk vad ens egen subkultur går ut på?

I andra fall bryr jag mig inte lika mycket om det, men när det gäller att bli associerad med droger (och i många fall organiserad brottslighet) pga ett livslångt intresse för en viss typ av musik, då blir det rätt störande i längden.

Det gör också att den väldigt inkluderande och kreativa kulturformen det är misstänkliggörs och människor som hade mått bra i det sammanhanget aldrig vågar närma sig. Det vi pratar om är en musik- och kulturscen som folk stannar hela livet i.

Det är precis som min subkultur punken.

 

[Palermo]

Nja ja självklart finns droger överallt men rave är betydligt mer förknippat med droger än vanliga krogen.

Det vill säga, du förknippar rave mer med droger än du gör med krogen.

 

[Nota]

Jag har väldigt svårt att förstå varför utomstående prompt vill tala om för folk vad ens egen subkultur går ut på?

I andra fall bryr jag mig inte lika mycket om det, men när det gäller att bli associerad med droger (och i många fall organiserad brottslighet) pga ett livslångt intresse för en viss typ av musik, då blir det rätt störande i längden.

Det gör också att den väldigt inkluderande och kreativa kulturformen det är misstänkliggörs och människor som hade mått bra i det sammanhanget aldrig vågar närma sig. Det vi pratar om är en musik- och kulturscen som folk stannar hela livet i.

Men snälla
jo det är förknippat med mer droger än den vanliga krogen.
Eller åtminstone var för rave är ju ganska ute och droger ganska inne.

 

[Nota]

Det vill säga, du förknippar rave mer med droger än du gör med krogen.

Ja det är bara jag som gör det vi säger så

 

[Sigma]

Funderat ganska mycket på det här med vänners betydelse på ålderns höst på sista tiden. När man är ung eller i en viss ålder så är ju vänner på sätt och vis hela ens värld, eller så var det för mig iaf. När man frigör sig från sin ursprungsfamilj tar vänner och det sociala väldigt stor plats i livet. Men sedan flyttas fokus ofta till att bilda egen familj eller "satsa på karriären" och vänner prioriteras inte sällan bort pga tidsmässiga skäl.

Sen vaknar många upp när pensionsåldern nalkas och alla ungar är utflugna och inser att dom inte har några vänner? Kanske sitter man dessutom där med en partner som man stannat med mer av plikt än passion och man blir jaa, bitter. Fast det har funnits ganska många decennier att så att säga kratta manegen lite mera fördelaktigt för sig själv. Är det svårt att skaffa nya vänner när man är, säg över 50?

Jag har alltid haft ganska lätt att skaffa nya vänner men på senare år haft allt svårare att underhålla vänskaperna trots att det ibland känns som att jag vänder ut och in på mig själv för att få till fysiska träffar. Sedan har jag flera vänner som jag hörs mest på telefon med och där relationerna är mer lättunderhållna. Förvärvet av nya vänner dom senaste åren har väl inte blomstrat precis men jag har ändå lyckats återuppliva en och annan gammal vänskap från förr. Funderar på om det är svårare att lära känna nya människor efter en viss ålder? Eller inte lära känna kanske, men skapa starka och bestående band till? Vad tror ni?

Jag har flyttat runt en del och har många gånger startat om från noll vänmässigt. När jag pluggade var det ju inget som helst problem då i stort sett alla flyttat in och vill lära känna andra. Men när man flyttar som vuxen där alla redan har sina relationer och gemenskaper är det mycket svårare. Det är ibland också en annan åldersindelning på nya jobbet som kan göra det svårt. För min del har jag fokuserat på att göra saker jag gillar eller är nyfiken på, då träffar man många nya människor och det ger ett socialt umgänge, men att gå därifrån till att skaffa den sortens vänner jag hade som ung är svårt.
Samtidigt har jag inte samma behov längre av att vara tight och umgås mycket som man gjorde då.
Annars finns det ju vän-appar och grupper, det har inte passat mig, det liknar andra dateingappar och jag tycker det kräver mycket tid, energi och engagemang för att komma ut med det man vill om det ens finns där.

 

[Sassy]

Det är precis som min subkultur punken.

Ja, jag uppfattar det som ganska lika grupper. Man umgås över generationsgränser, många stannar hela livet, och ofta finns det ett ganska brett kulturintresse. Men stämpeln bland "vanligt folk" handlar allt som oftast om någon form av berusningsfixerat "festande".

Det är bland musikvänner jag räknar med att bli gammal.

 

[hastflicka]

Fran Cambridge Dictionary:

men huvud definitionen ar att "rant and rave".

 

[Palermo]

Ja det är bara jag som gör det vi säger så

Poängen är väl att kopplingen görs starkare utifrån än innifrån.

 

[Görel]

Ja, jag uppfattar det som ganska lika grupper. Man umgås över generationsgränser, många stannar hela livet, och ofta finns det ett ganska brett kulturintresse. Men stämpeln bland "vanligt folk" handlar allt som oftast om någon form av berusningsfixerat "festande".

Det är bland musikvänner jag räknar med att bli gammal.

Precis så, och jag ser på framtiden på samma sätt som du. Vi är många som känt varandra i 40 år och mer.

 

[blabla55]

Tror det blir lättare i framtiden för millennials etc att skaffa och behålla vänner eftersom färre och färre skaffar barn då är man mer tillgänglig

 

[Blyger]

Tror det blir lättare i framtiden för millennials etc att skaffa och behålla vänner eftersom färre och färre skaffar barn då är man mer tillgänglig

Kul generalisering.
Jag upplever att mina barnfria vänner är sjukt mycket mer upptagna än mig själv.

 

[Mia_R]

Jag tror personligen att många äldre, i synnerhet kvinnor, är fattigpensionärer och inte har råd eller möjlighet att delta på många olika aktiviteter även om det finns mycket att välja på. Många kan dessutom levt ett liv med en partner som av olika anledningar inte längre finns kvar och att de inte vill vara till besvär eller är lite socialt handikappade/blyga och inte kan/vågar söka nya kontakter.

En fd kompis tror jag är väldigt isolerad numera och jag tröttnade på att alltid vara den som hörde av mig och föreslå att vi skulle ses efter att hon gick i pension. Jag vet att hon har problem med depressioner och att det blivit värre med åren efter att hennes föräldrar dog. Inte blev det bättre att hon skaffade en liten terrier som trots massor med kurser är ett litet monster när det kommer till andra hundar så hon knappt vågar gå ut med honom, om han finns kvar eller om hon gett upp.

Hon var tidigare aktiv, hade egen häst och sedan medryttare. Gick kurser, reste och var kulturintresserad, men att inte ens längre svara i telefonen fick mig att till slut ge upp vår kontakt. Vill hon inte umgås så slipper hon, jag har slutat höra av mig och det är mer än ett år sedan vi hade någon kontakt då hon själv valt att vara okontaktbar. Jag har raderat hennes nummer.

 

[Sharpless]

Kul generalisering.
Jag upplever att mina barnfria vänner är sjukt mycket mer upptagna än mig själv.

Då är frågan, vad är de upptagna med? Aktiviteter på egen hand, eller med vänner?

 

[dubbelt]

Jag tror personligen att många äldre, i synnerhet kvinnor, är fattigpensionärer och inte har råd eller möjlighet att delta på många olika aktiviteter även om det finns mycket att välja på. Många kan dessutom levt ett liv med en partner som av olika anledningar inte längre finns kvar och att de inte vill vara till besvär eller är lite socialt handikappade/blyga och inte kan/vågar söka nya kontakter.

En fd kompis tror jag är väldigt isolerad numera och jag tröttnade på att alltid vara den som hörde av mig och föreslå att vi skulle ses efter att hon gick i pension. Jag vet att hon har problem med depressioner och att det blivit värre med åren efter att hennes föräldrar dog. Inte blev det bättre att hon skaffade en liten terrier som trots massor med kurser är ett litet monster när det kommer till andra hundar så hon knappt vågar gå ut med honom, om han finns kvar eller om hon gett upp.

Hon var tidigare aktiv, hade egen häst och sedan medryttare. Gick kurser, reste och var kulturintresserad, men att inte ens längre svara i telefonen fick mig att till slut ge upp vår kontakt. Vill hon inte umgås så slipper hon, jag har slutat höra av mig och det är mer än ett år sedan vi hade någon kontakt då hon själv valt att vara okontaktbar. Jag har raderat hennes nummer.

Alltså jag förstår att det är frustrerande när någon inte svarar i telefon osv. Samtidigt kanske det går att ha lite förståelse om någon har problem med depression. Och kunna bjuda på att skicka ett sms ibland istället. Finnas kvar när vännen inte orkar och höras när vännen orkar igen.

 

[Blyger]

Då är frågan, vad är de upptagna med? Aktiviteter på egen hand, eller med vänner?

Exkluderar de med barn?
Nej jag vet inte och det varierar väl. Tråkigt sett att se på alla med barn bara.
(Och att man blir "lämnad" av vänner för att man får barn är inget ovanligt).

 

[LadySara]

Exkluderar de med barn?
Nej jag vet inte och det varierar väl. Tråkigt sett att se på alla med barn bara.
(Och att man blir "lämnad" av vänner för att man får barn är inget ovanligt).

Eller tvärtom, folk får barn och glömmer bort att dom har vänner

 

[Mia_R]

Alltså jag förstår att det är frustrerande när någon inte svarar i telefon osv. Samtidigt kanske det går att ha lite förståelse om någon har problem med depression. Och kunna bjuda på att skicka ett sms ibland istället. Finnas kvar när vännen inte orkar och höras när vännen orkar igen.

Jag har gjort det i över 30 år, till sist så får det vara nog när hon varken svarat på sms eller samtal efter månaders kontaktförsök. Jag har alltid ställt upp med både tid och hjälp när hon behövt, alltid svarat och aldrig sagt något när hon varit otrevlig utan låtsas att jag inte hört trots att hon sagt saker så jag ska höra. Vill hon öht ha mer kontakt så ligger bollen hos henne.

 

[dubbelt]

Jag har gjort det i över 30 år, till sist så får det vara nog när hon varken svarat på sms eller samtal efter månaders kontaktförsök. Jag har alltid ställt upp med både tid och hjälp när hon behövt, alltid svarat och aldrig sagt något när hon varit otrevlig utan låtsas att jag inte hört trots att hon sagt saker så jag ska höra. Vill hon öht ha mer kontakt så ligger bollen hos henne.

Då förstår jag... det finns såklart gränser för allt.

 

[escodobe]

Exkluderar de med barn?
Nej jag vet inte och det varierar väl. Tråkigt sett att se på alla med barn bara.
(Och att man blir "lämnad" av vänner för att man får barn är inget ovanligt).

Som barnfri upplever jag det snarare att många med barn prioriterar bort vänner totalt, särskilt dom som inte har barn eftersom de är så upptagna med "barnlivet" särskilt när barnen är små, vilket inte är så konstigt, särskilt då kvinnor som oftast tar större ansvar för hem osv medan män i större utsträckning fortsätter med sina hobbys som också oftare sker utanför hemmet.

Men då är det kanske inte så konstigt att man blir ensam när man sticker upp huvudet ur barnbubblan och upptäckter att man tappat bort sina vänner