Att jobba sig rik.

[Milosari]

Sv: Att jobba sig rik.

Fast min sambo honom samma yrke som jag tror du pluggat till är inte chef men har 35+.

Kom på att jag glömt svara på detta. Det var mycket trevlig läsning!

 

[Petruska]

Sv: Att jobba sig rik.

Några av fördelarna brukar vara en extra semestervecka och lite högre lön.

Ja, jag har en extra semestervecka och jag kan hyfsat lätt gå ifrån jobbet ett par timmar eller en halvdag om jag behöver det (tex vid veterinärbesök med pållan och liknande). Hur det är med lönen, om den är lite högre eller inte, är svårt att säga något om då jag tror att alla i landet som har utbildning, yrke och arbetsplats i stil med min, också har förtroendetid.

 

[Björk]

Sv: Att jobba sig rik.

Ställd till alla i tråden.

Tjänar man 30-35 papp i månaden så är man inte lågavlönad och definitivt inte fattiglapp Känner många som tjänar långt under 18000 kr/månad...

Men det är ofta så att de som tjänar mer kan unna sig lite extra, dyrare boende, bil eller annat som tär på ekonomin fortare och då har man ju inte så mycket kvar efter att allt är betalt ändå så mycket beror nog på vad man räknar som rik.

Men vi som har skrivit att vi tjänar mer än 35000 och inte känner oss rika menar ju inte att vi därmed känner oss som motsatsen; det vill säga fattiga. Det är ju liksom inte svart eller vitt.

Jag är höginkomsttagare och har ett gott liv. Vi behöver inte vända på slantarna osv. Dock kan jag inte bara rätt upp och ner välja att boka en resa för familjen till Thailand á 60tusen eller köpa en ny bil för ett par 100tusen utan att behöva spara först eller ta lån. För mig innebär "rik" att jag skulle kunna göra så. (Och ändå äga huset vi har; som är en helt vanlig mindre villa).

Jag inser och vet dock att jag/vi är rikare än många andra. Det är ju oftast så att de flesta av oss som kanske idag har högavlönade jobb faktiskt också har haft lågavlönade. När man successivt ökar sin inkomst över en period om 20 år så tror jag effekten; att känna sig rik; minskar. Man ökar på lite utgifter här och där på vägen.
Skulle jag o sambon valt att inte skaffat barn och bott kvar i vår 2:a så är det klart att jag hade haft betydligt mer pengar att lägga på banken varje månad. Då kanske den där miljonen på banken hade varit ganska lätt att få ihop.

 

[golit]

Sv: Att jobba sig rik.

Nja, få har ju möjlighet att studera utan studielån. Visst, vissa kan säkert fixa det men hur många?
Men ändå, vi har ju enorma möjligheter när det gäller utbildning, visst. Jämför med många andra länder där du betalar hela utbildningen OCH din försörjning själv.

Men vi ska heller inte glömma att det GÅR att ta sig långt UTAn utbildning. Jag vill faktiskt slå ett slag på det. För MIN del har det handlat om viljan att lära sig nya saker, vara framfusig och be om utbildning samt vilja att bredda sig. Jag har ingen eftergymnasial utbildning men har högre lön, högre ansvar än många med flera års studier. Iallafall på mitt jobb.
Å andra sidan är skillnaden stor mellan vem som kan tänka sig koka kaffet till mötet

Och hur tror du att alla andra gör? I nästan alla andra länder i världen?

 

[Björk]

Sv: Att jobba sig rik.

Och jag kan inte se att det är viktigt för andra, sämre avlönade, att verkligen känna till verkligheten bakom mina högre inkomster, som min statliga inkomstskatt eller mina höga studiemedelsåterbetalningar. Som jag ser det är det betydligt viktigare att jag och andra som tjänar som jag känner till hur det är att leva med en bruttolön på tex 17 000 vid ett krävande heltidsarbete, än att de som lever så vet hur betungande min skatt är (vilket den alltså inte är).

Jag instämmer!

(Däremot kan man kanske inte heller förvänta sig att alla som tjänar över 35000 minsann ska känna sig rika och aldrig får säga att de "inte har råd" med något. Vi tycker inte vi har råd med en Thailandsresa; något som några vänner ville ha med oss på. Men råd och råd; prioriterar vi om så HAR vi råd. Men vi prioriterar helt enkelt annorlunda än dem. Vi föredrar att leva rätt gott i vardagen istället för att spara ytterligare 5000 kr i månaden till resande. Resande är inte så viktigt för oss.)

 

[Lavinia]

Sv: Att jobba sig rik.

Jag har också övertidstimmar, varje månad. Fast eftersom jag inte går på 100%ig tjänst anges det som mertid upp till 100 och det utöver det är övertid. Trots att jag är låginkomsttagare har även jag ett brinnande intresse och engagemang. Måste man ange motivering liksom? Varför? Kan man inte vara genuint intresserad av sitt arbete om man har inkomst under 35'/månaden?

Hej!
Jag skulle snarare vilja fråga om man inte kan vara intresserad av sitt arbete och brinna för det UTAN att jobba övertid. Jag har intresserat mig själv in i väggen 2 gånger, inte 17 har AG blivit gladare för det, mitt engagemang har däremot (tyvärr) blivit mindre när orken försvunnit.

Jag, som har haft lön på under 16.000/månad innan har också varit engagerad, intresserad och utarbetad. Det har väl knappast med lönenivån att göra. En skillnad kan ju dock vara att som lågavlönad behöver man jobba över för att kunna leva (men med engagemang och intresse), som högavlönad väljer man det.

/Lavinia, som ser fram emot när lönen är 35000 eller mer, men klarar sig alldeles utmärkt på 25000, alla pengar går ändå till hästan.

 

[Petruska]

Sv: Att jobba sig rik.

Jag instämmer!

(Däremot kan man kanske inte heller förvänta sig att alla som tjänar över 35000 minsann ska känna sig rika och aldrig får säga att de "inte har råd" med något. Vi tycker inte vi har råd med en Thailandsresa; något som några vänner ville ha med oss på. Men råd och råd; prioriterar vi om så HAR vi råd. Men vi prioriterar helt enkelt annorlunda än dem. Vi föredrar att leva rätt gott i vardagen istället för att spara ytterligare 5000 kr i månaden till resande. Resande är inte så viktigt för oss.)

Bland de man känner som tjänar 35 000/mån eller mer, finns det ju de som har råd att åka till Thailand då och då. Det finns också de som bor rätt tjusigt. Och de som har fin bil. Och de som har häst. Och de som åker på årliga, dyra skidresor till alperna. Och som har ett par hemmavarande barn som kan få mycket av det de vill ha.

Men det finns inte särskilt många som tjänar 35 000 som har råd med allt det där.

Det är lätt att glömma, tycker jag. Ibland när någon av mina kollegor, med samma lön, har råd med något som jag inte har råd med kan jag bli lite smått avundsjuk. Men ganska snabbt kommer jag ju ihåg att kollegan ifråga inte har häst. Det ger ju en hel del pengar till annat, som jag inte har.

 

[honung]

Sv: Att jobba sig rik.

...en annan parameter är ju också hushållets sammanlagda inkomst.

 

[Petruska]

Sv: Att jobba sig rik.

...en annan parameter är ju också hushållets sammanlagda inkomst.

Ja, och antal hemmaboende barn.

Många kvinnor lever ju med en man som drar in mer pengar än de gör själva, men så ser det inte ut i mitt hushåll. Jag skulle antagligen tjäna på att separera (lite beroende på vilken bostadskostnad jag sedan skulle landa i, det styr man ju inte helt själv), men det tar emot att tänka på förhållandet på det sättet.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Att jobba sig rik.

...en annan parameter är ju också hushållets sammanlagda inkomst.

Det kan jag skriva under på! utan min sambos stadiga inkomst från enb anställning skulle inte jag kunna ta mig de friheter jag gör.

bra inkomst några månader, dålig de påföljande och så vänder det igen.
hennes tickar stadigt in varje månad, och de månader jag går med vinst så kan hon ta och placera pengarna vettigt, i hennes namn naturligtvis

Det är en utmärkt stötdämpare ekonomiskt sett

 

[landsbygdsbo]

Sv: Att jobba sig rik.

Ja, och antal hemmaboende barn.

Många kvinnor lever ju med en man som drar in mer pengar än de gör själva, men så ser det inte ut i mitt hushåll. Jag skulle antagligen tjäna på att separera (lite beroende på vilken bostadskostnad jag sedan skulle landa i, det styr man ju inte helt själv), men det tar emot att tänka på förhållandet på det sättet.

jo men jag misstänker du ser andra fördelar med samarbetet än enbart ekonomiska, så är det i alla fall hos oss

 

[sjoberga]

Sv: Att jobba sig rik.

...en annan parameter är ju också hushållets sammanlagda inkomst.

Det var det jag var inne på förut. Det vore egentligen mer rättvist fördelningspolitiskt med sambeskattning, men samtidigt är det förknippat med så enorma nackdelar att nackdelarna väger över med råge. Dessutom är det svårdefinierat, om man vill undvika att normera en kärnfamilj. Vilket man självklart vill. Det är enklare helt enkelt (och på det sättet också kanske rättvisare - eftersom det blir mindre definitionsproblem), att basera beskattningen på individen.

 

[Petruska]

Sv: Att jobba sig rik.

Ja, för allt jag har läst om saken, så är individuell beskattning det mest rimliga. Sambeskattning - förutom att normera vad en familj är - gör det också mer skattemässigt förmånligt (i vissa fall) att bli sambo/gifta sig än att leva ensam, vilket jag inte tycker att det bör vara. Motsvarande gäller om makarna vill gå skilda vägar, det ska inte bli dyrare pga skatten att göra det (att det ofta är dyrare att leva ensam ändå, pga bostadskostnad osv, är en annan sak).

Jag tycker att det är en viktig princip att vi alla står individuellt i relation till samhället och har individuella rättigheter och skyldigheter.

 

[sjoberga]

Sv: Att jobba sig rik.

Ja, för allt jag har läst om saken, så är individuell beskattning det mest rimliga. Sambeskattning - förutom att normera vad en familj är - gör det också mer skattemässigt förmånligt (i vissa fall) att bli sambo/gifta sig än att leva ensam, vilket jag inte tycker att det bör vara. Motsvarande gäller om makarna vill gå skilda vägar, det ska inte bli dyrare pga skatten att göra det (att det ofta är dyrare att leva ensam ändå, pga bostadskostnad osv, är en annan sak).

Jag tycker att det är en viktig princip att vi alla står individuellt i relation till samhället och har individuella rättigheter och skyldigheter.

Jag håller helt med. Men det kan ändå tyckas vara något orättvist att familj A som tjänar 25.000 kr vardera - totalt 50.000 betalar 10662 kr i skatt medan familj B som tjänar 50000/0 - totalt 50.000 betalar 15456 kr i skatt, dvs 5.000 kr mer trots att man har EXAKT samma inkomst och betalningsförmåga. (2013 års skattetabeller)

Men som sagt; nackdelarna och problemen med en sådan princip överväger med råge de rättvisefördelar man kan uppnå i vissa fall.

 

[landsbygdsbo]

Sv: Att jobba sig rik.

Det var det jag var inne på förut. Det vore egentligen mer rättvist fördelningspolitiskt med sambeskattning, men samtidigt är det förknippat med så enorma nackdelar att nackdelarna väger över med råge. Dessutom är det svårdefinierat, om man vill undvika att normera en kärnfamilj. Vilket man självklart vill. Det är enklare helt enkelt (och på det sättet också kanske rättvisare - eftersom det blir mindre definitionsproblem), att basera beskattningen på individen.

En riktigt stor vinst om familjen beskattades och delade på inkomsterna vore ju att den som är hemma på 1/2 tid och sköter marktjänsten skulle få ut hälften av de pensionsinbetalningar som partnern tjänat in.

Enklare vore väl att att vid en skilsmässa eller separation lägga ihop bådas pensionspoäng för den tid man sammanlevt och sedan dela rakt av

 

[Petruska]

Sv: Att jobba sig rik.

Jag håller helt med. Men det kan ändå tyckas vara något orättvist att familj A som tjänar 25.000 kr vardera - totalt 50.000 betalar 10662 kr i skatt medan familj B som tjänar 50000/0 - totalt 50.000 betalar 15456 kr i skatt, dvs 5.000 kr mer trots att man har EXAKT samma inkomst och betalningsförmåga. (2013 års skattetabeller)

Men som sagt; nackdelarna och problemen med en sådan princip överväger med råge de rättvisefördelar man kan uppnå i vissa fall.

Det vill säga att det kan tyckas orättvist om man antingen ser familjen som samhällets minsta beståndsdel eller om man inte tänkt igenom frågan om huruvida det är familjen eller individen som är samhällets minsta beståndsdel.

Själv vet jag med övertygelse att jag tycker att det är individen. Inte ens enbart för den viktiga principen om individuellt medborgarskap och myndighet, och individuella rättigheter och skyldigheter, utan också helt enkelt för att alla inte har någon familj oavsett hur den definieras.

Jag ser alltså inga rättvisefördelar inom ramen för en rimlig syn på individer och familjer. "Rättvisa" som bygger på att individer räknas bort till fördel för abstrakta helheter som familjer, är inte intressant överhuvudtaget.

 

[sjoberga]

Sv: Att jobba sig rik.

Taget ur sitt sammanhang ser jag inte hur två ekonomiskt exakt lika hushåll ska betala olika skatt, dessutom med ganska stor skillnad och kallas rättvist. Satt i sitt sammanhang ser jag inte tillräcklig anledning att börja definiera andra begrepp än individuella, eftersom det både komplicerar och får andra sneda effekter.

 

[Martina_m]

Sv: Att jobba sig rik.

*kl*

Nu hart jag bara läst de första sidorna. Så vet inte riktigt utvecklingen på de 10 fortsatta sidor.

Men jag måste bara få skriva av mig lite då jag blir lite upprörd!

Det är verkligen BUKE i ett nötskal att misstolka innebörden med frågan i tråden. Kan man misstolka, ja då gör man det, för frågan är kanske aaaaningen otydlig.

Men, visst är allt relativt med vad som är att vara rik, men i TS värld så är det ju uppenbarligen när man tjänar + 35' . Och TS undrar hur man ska komma dit. Vad jobbar ni med och vilken utbildning har ni mm? Hur svårt är det att tolka det? Sen vad ni besserwissar (som tjänar >35' ) anser vara rikt eller inte, är ju så klart en fråga i sig. Ni borde nog lära er att se utanför er bubbla någon gång.

Själv tjänar jag en bra bit under 35, men jag anser ändå att jag har en bra lön, och att jag kan unna mig saker, även att jag har häst. Jag har utbildat mig och jag känner mig nöjd med vart jag befinner mig. Och jag vet precis hur det är att ha timjobb och vikariat. Att ta alla pass man kan, i tid och otid och ändå behöva vända ut och in på kronorna för att lyckas behålla hästen. Då är de folk som tjänar >35 rika, inte svårare än så.

 

[Martina_m]

Sv: Att jobba sig rik.

*kl*

Nu hart jag bara läst de första sidorna. Så vet inte riktigt utvecklingen på de 10 fortsatta sidor.

Men jag måste bara få skriva av mig lite då jag blir lite upprörd!

Det är verkligen BUKE i ett nötskal att misstolka innebörden med frågan i tråden. Kan man misstolka, ja då gör man det, för frågan är kanske aaaaningen otydlig.

Men, visst är allt relativt med vad som är att vara rik, men i TS värld så är det ju uppenbarligen när man tjänar + 35' . Och TS undrar hur man ska komma dit. Vad jobbar ni med och vilken utbildning har ni mm? Hur svårt är det att tolka det? Sen vad ni besserwissar (som tjänar >35' ) anser vara rikt eller inte, är ju så klart en fråga i sig. Ni borde nog lära er att se utanför er bubbla någon gång.

Själv tjänar jag en bra bit under 35, men jag anser ändå att jag har en bra lön, och att jag kan unna mig saker, även att jag har häst. Jag har utbildat mig och jag känner mig nöjd med vart jag befinner mig. Och jag vet precis hur det är att ha timjobb och vikariat. Att ta alla pass man kan, i tid och otid och ändå behöva vända ut och in på kronorna för att lyckas behålla hästen. Då är de folk som tjänar >35 rika, inte svårare än så.

 

[sjoberga]

Sv: Att jobba sig rik.

Fast varför är hushållet som tjänar 35.000 kr i månaden rikare (1 person 35, 1 person 0 dvs 1 höginkomsttagare) än hushållet som tjänar 35.000 kr (1 pers 20, 1 pers 15, dvs 2 låginkomsttagare) i månaden? Särskilt när det förstnämnda beskattas hårdare.

Rik måste man på något sätt sätta i sitt sammanhang. Det handlar väl ändå om att man ska ha mer pengar att förfoga över på något sätt, än motsvarande som inte betraktas som rik? Eller funkar det att kallas rik, fast man egentligen har mindre pengar att förfoga över än den som kallas icke-rik bara för att man som individ råkar ha en högre månadslön? Då faller begreppen samman för min del i alla fall.