Att känna sig helt fel bland vissa människor

[fejko]

@bigganl

Jag tycker det låter som att du är "ny i hagen" helt enkelt.

Som jag skrev innan så har kläderna inte med saken att göra. Det var mer ett sätt att beskriva helheten. Utsidan motsvarade deras sätt. Den perfekta fasaden liksom. Det var nog onödigt att skriva med. De får ju klä sig precis som de vill, men det jag saknade var att de öppnade upp och ville tillåta kontakt. Det är ju omöjligt att föra ett samtal när man inte blir insläppt. Äkta är de såklart under ytan. Jag önskar att jag funnit ett sätt att få dem att slappna av och visa vilka de är egentligen.

 

[Lenita]

Som jag skrev innan så har kläderna inte med saken att göra. Det var mer ett sätt att beskriva helheten. Utsidan motsvarade deras sätt. Den perfekta fasaden liksom. Det var nog onödigt att skriva med. De får ju klä sig precis som de vill, men det jag saknade var att de öppnade upp och ville tillåta kontakt. Det är ju omöjligt att föra ett samtal när man inte blir insläppt. Äkta är de såklart under ytan. Jag önskar att jag funnit ett sätt att få dem att slappna av och visa vilka de är egentligen.

Jag antar att du menar att man bara halkade av den där "perfekta" glatta ytan de hade...och inte kunde få fäste hur man än försökte.

 

[nexxa]

@bigganl Förstår hur du menar. Ibland kan man vara hur social som helst men lyckas inte synka så bra. Efter arbete som frisör blev jag en hejare på att "ordbajsa" som en av mina vänner så fint kallar det och det var himla lärorikt, även om det hela somrar kunde innebära prat om VM i fotboll, det räckte med "vad tyckte du om gårdagens match?" för att dra igång det

Svårt och beskriva känslan där och då här kan jag tro, men kanske deras samtal innehöll just detta du tycker är ytligt för att de inte heller kände varandra så väl? Då kan det vara skönt att ta upp ämnen som de flesta kan haka på. Min sambos ena kompis bjuder oss på sina fester hon har då och då, numera är det inga jag besöker längre då det är en grupp som verkar omöjlig att bli en del av. Nu menar jag inte att man behöver bli bästa polare utan mer att alla kan mingla med alla. Var glad att min sambo var med så det fanns någon att kommunicera med! Det är jättesnälla och trevliga och är ett stort gäng som umgåtts länge och de verkar inte ha rum för fler Detta gör inte så mycket när det till 99% brukar funka bra att socialisera sig bland nytt folk annars

Det är lite som att man också anpassar sig lite med de man umgås eller vad man gör. Mina allra närmsta vänner är med i alla möjliga situationer, medan en annan person som jag känt lika länge som en av mina bästa vänner inte alls är på samma plan. Vi är som natt och dag och umgås inte på egen hand utan bland flera andra. Vi pratar lite om det där allmänna men inte mer än så

 

[bigganl]

@bigganl Att vilja bli insläppt i ett samtal (dvs att de ska bete sig som folk) är inte samma sak som att du önskar att du kunde få dem att slappna av och visa vilka de egentligen är.

nej men viktiga saker båda delarna.

 

[bigganl]

Eller så är det ouppfostrat och självcentrerat att sitta och tiga när de övriga vid bordet talar om något de gillar att tala om.

Ja men när jag sa något fick jag ju ingen respons. De tittade bara förvånad på mig och fortsatte sitt samtal. Jag önskar jag kunde kommit på något att säga som öppnade upp, men det blev tomt i skallen. Jag är inte van detta. Människor brukar inte bete sig så här och jag blev helt ställd. Det kändes i början som att, det lossnar väl och får vi bara prata ett tag så släpper det, men istället blev det bara värre. Jag kände mig som en alien. Jag var sååå fel i sällskapet. Det var ingen trevlig känsla.

 

[bigganl]

Jag har svårt att se något mer föraktfullt än att säga att människor inte är äkta, faktiskt.

Men missförstå mig inte med flit nu. Det är klart att de ÄR äkta, men de visade ingenting av det. Det kändes alltså väldigt plastigt. När de bara pratade om ytliga saker. Vem som har dyraste bilen, hur viktigt det är att ha en ny årsmodell, att det är jobbigt att klippa gräsmattan så ofta men att de var tvungna. Vad skulle grannarna annars säga? Det var bara yta. Hur man beter sig och vad man köper för att andra ska se. Det är mil ifrån mig som person. Vad jag köper hänger ihop med vad som är funktionellt och vad jag tycker är snyggt. Då får andra tycka vad de vill. Bilen viktig, men ska vara praktisk och inte för dyr i drift helt. Den ska kunna dra hästsläp. Hur den ser ut eller vad andra tycker spelar ingen som helst roll för mig. Jag är intresserad av människor, hur de är, vad de har för inställning till livet, hur de ser på saker osv, men inte vad andra tycker och jag vill inte lägga ner energi för att andra ska se. Jag gissar att de också kände sig lite obekväma, men de var ju fler så det kanske inte kändes lika illa för dem. Ett förlösande ord, en fråga eller en mening som fick hål på detta och skapade kontakt istället, det längtade jag efter.

 

[bigganl]

Jag antar att du menar att man bara halkade av den där "perfekta" glatta ytan de hade...och inte kunde få fäste hur man än försökte.

Japp. Så kändes det. Jag blev nyfiken på vad som fanns under skalet. Perfekta bilder kan man ju se i vilken tidning som helst. Jag är mer intresserad av människorna under ytan.

 

[mandalaki]

Ja men när jag sa något fick jag ju ingen respons. De tittade bara förvånad på mig och fortsatte sitt samtal. Jag önskar jag kunde kommit på något att säga som öppnade upp, men det blev tomt i skallen. Jag är inte van detta. Människor brukar inte bete sig så här och jag blev helt ställd. Det kändes i början som att, det lossnar väl och får vi bara prata ett tag så släpper det, men istället blev det bara värre. Jag kände mig som en alien. Jag var sååå fel i sällskapet. Det var ingen trevlig känsla.

Det du citerar där var ingen invändning mot dig, utan mot den som skrev att det var ouppfostrat att prata om något där en person sitter tyst och inte deltar.

 

[Petruska]

Det som skaver lite i det du berättar, är väl egentligen inte att du kände dig fel. Det gör man ju ibland - jag gör det ganska ofta - och det kan ju vara intressant att diskutera strategier för vad man då ska ta sig till. Man kommer ju inte heller in i alla gemenskaper, eller jag räknar i alla fall inte ens med det.

Men det här att du beskriver dem som oäkta, som att de bara visar en snygg yta osv - det är ju ett helt annat problem. Där handlar det ju inte längre om att du misslyckades med att fungera i ett visst sällskap, utan om att det är fel på det sällskapet. Det diskussionsämnet är kanske lite mindre intressant? Det framstår ju oundvikligen som nedlåtande och respektlöst när du beskriver dem så. Dessutom vill du väl ändå inte fungera socialt med personer som du ser så, vilket framstår som att du egentligen inte vill fungera i sällskapet. (Det vill man väl inte med folk man inte gillar alls.)

 

[mandalaki]

Men missförstå mig inte med flit nu. Det är klart att de ÄR äkta, men de visade ingenting av det.

Det gör ingen skillnad. Du bestämmer vad som är äkta/oäkta och bedömer dem utifrån. Själva skulle de troligen inte alls se det som att de inte visar äkthet.

Jag skulle hellre se det som att ni inte passade ihop, bara.

 

[bigganl]

Dessutom är det ju helt obegripligt? Vem är man att avgöra andras "äkthet", och vad i all världen är den där äktheten för något? Tycker det är ungefär som när någon säger att någon annan inte har några känslor. Vad vet man om det?

Äkthet är för mig att visa vem man är, vad man tycker, vad man vill, står för osv. Dessa människor är självklart lika äkta som någon annan, men de visade ingenting av sig själva utan allt handlade om hur man beter sig för att alla runt omkring ska uppfatta dem. Väldigt ytligt och det gjorde mig väldigt obekväm. Jag tycker det är skönt när människor visar vilka de är. Då kan de liksom vara hur som helst, men de är öppna med det. Det är väldigt befriande. Människor som vill dölja sig bakom en fasad gör mig osäker på det sätt att jag inte vet alls vem jag har framför mig. Jag får ingen uppfattning om personen. Människor är intressanta och många gånger fascinerande när de visar vilka de är. Tänk vad många roliga och intensiva diskussioner man kan ha med människor som har helt andra erfarenheter än en själv.

 

[bigganl]

Det som skaver lite i det du berättar, är väl egentligen inte att du kände dig fel. Det gör man ju ibland - jag gör det ganska ofta - och det kan ju vara intressant att diskutera strategier för vad man då ska ta sig till. Man kommer ju inte heller in i alla gemenskaper, eller jag räknar i alla fall inte ens med det.

Men det här att du beskriver dem som oäkta, som att de bara visar en snygg yta osv - det är ju ett helt annat problem. Där handlar det ju inte längre om att du misslyckades med att fungera i ett visst sällskap, utan om att det är fel på det sällskapet. Det diskussionsämnet är kanske lite mindre intressant? Det framstår ju oundvikligen som nedlåtande och respektlöst när du beskriver dem så. Dessutom vill du väl ändå inte fungera socialt med personer som du ser så, vilket framstår som att du egentligen inte vill fungera i sällskapet. (Det vill man väl inte med folk man inte gillar alls.)

Min känsla av dem blev att de var oäkta eftersom de inte visade någonting av sin personlighet. Inget personligt alls utan bara detta hur man ska bete sig och vad man ska köpa för att omvärlden ska se det. Att visa sin status kom upp ofta. Då kändes det lite som att sitta runt ett bord med pappersdockor som sällskap. Jag kände mig inte lite fel. Jag kände mig jättefel i sällskapet. Det var ljusår mellan oss och jag kom inte på ett enda sätt att skapa minsta kontakt. Det grämer mig. De kanske är jättemysiga människor om man kommer dem mera inpå livet, men jag fick inte en glimt av dem som människor. Det var synd. (och väldigt jobbigt att enbart känns mig som något som kom och var en störning). Jag önskar att jag kommit på något att ta upp som skapade åtminstone en liten kontakt.

 

[bigganl]

@bigganl Förstår hur du menar. Ibland kan man vara hur social som helst men lyckas inte synka så bra. Efter arbete som frisör blev jag en hejare på att "ordbajsa" som en av mina vänner så fint kallar det och det var himla lärorikt, även om det hela somrar kunde innebära prat om VM i fotboll, det räckte med "vad tyckte du om gårdagens match?" för att dra igång det

Svårt och beskriva känslan där och då här kan jag tro, men kanske deras samtal innehöll just detta du tycker är ytligt för att de inte heller kände varandra så väl? Då kan det vara skönt att ta upp ämnen som de flesta kan haka på. Min sambos ena kompis bjuder oss på sina fester hon har då och då, numera är det inga jag besöker längre då det är en grupp som verkar omöjlig att bli en del av. Nu menar jag inte att man behöver bli bästa polare utan mer att alla kan mingla med alla. Var glad att min sambo var med så det fanns någon att kommunicera med! Det är jättesnälla och trevliga och är ett stort gäng som umgåtts länge och de verkar inte ha rum för fler Detta gör inte så mycket när det till 99% brukar funka bra att socialisera sig bland nytt folk annars

Det är lite som att man också anpassar sig lite med de man umgås eller vad man gör. Mina allra närmsta vänner är med i alla möjliga situationer, medan en annan person som jag känt lika länge som en av mina bästa vänner inte alls är på samma plan. Vi är som natt och dag och umgås inte på egen hand utan bland flera andra. Vi pratar lite om det där allmänna men inte mer än så

Sant att man synkar bättre eller sämre med människor. Så är det ju och det är inte så konstigt. Att däremot inte få till någon som helst kontakt var riktigt konstigt. Att jag blev så tyst efter ett tag berodde nog på att jag var så ovan detta. Jag gjorde ju några försök, men när de misslyckades totalt kom jag av mig.

 

[bigganl]

Det gör ingen skillnad. Du bestämmer vad som är äkta/oäkta och bedömer dem utifrån. Själva skulle de troligen inte alls se det som att de inte visar äkthet.

Jag skulle hellre se det som att ni inte passade ihop, bara.

Nej jag bestämmer inte vad som är äkta och inte. Jag beskriver min känsla av att sitta runt bordet med dem. Det innebär inte att de inte är äkta människor, för det är klart att de är, men för mig, när jag beskriver en äkta människa, så menar jag en människa som visar sig själv som den är. Med fel och förtjänster. Det är vad jag upplever som äkta. Jag kan inte bedöma dem på annat sätt än vad jag upplevde och det var tyvärr bara utifrån. Det är ju liksom det allt handlar om. Jag skulle gärna velat lära känna dem mer som personer. Då kanske jag hade upplevt dem helt annorlunda, men då måste de ju släppa in en. Man passar inte ihop med alla människor, men så här brukar det inte vara. Kommunikation brukar finnas ändå. Läskig känsla var det. Nu hoppas jag att jag slipper uppleva den igen. Det är andra gången i mitt liv det känns så här och jag har ändå levt i 48 år.

 

[bigganl]

Självklart hamnar man ibland i sällskap där man känner att man inte har mycket gemensamt med de övriga. Men då får man väl göra det bästa av situationen, ta fram sin sociala kompetens och humma med i samtalet så gott det går, alternativt diskutera det på det sätt man vill.

Att istället sitta moltyst och hoppas att det ska få sällskapet att ta upp något man själv vill prata om och sedan för sig själv avfärda dem som oäkta - det är ju inte social kompetens alls.

Känner man sig utanför i många sammanhang - då kanske det är ett personlighetsdrag. Man kanske har lätt att betrakta sig själv som off. Och om det gör att man blir nedslagen kanske man ska försöka byta strategi för att dämpa det draget.

Om du sitter och lägger in några frågor i samtalet och de övriga stirrar på dig och sen bara fortsätter att prata med varandra, utan någon som helst respons på vad du sagt, skulle du fortsätta hur länge som helst då? Jag försökte i början några gånger men när jag fick samma reaktion varje gång så blev jag tystare och tystare.
Jag känner mig inte utanför i många sammanhang så det har jag ingen erfarenhet av. Det är ju det som gör att det känns så konstigt. En väldigt ovan situation för mig.

 

[Sleepy]

då måste de ju släppa in en.

Man kan ju inte ändra på andra, men på en själv. Det man kan tänka på i ett sånt sammanhang är att om man sitter och dömer dem inom sig, så är risken stor att de känner det. Vilket i sin tur försvårar att få kontakt. Ett ärligt accepterande och öppet sinne underlättar.

 

[Raderad medlem 6459]

men @bigganl , hela tråden handlar ju bara om hur mycket det var fel på dem? fel intressen, fel konversationsämnen, fel äkthet, fel beteende, fel utseende, fel leenden, fel allting.
när du sedan får ett svar till exempel där nån säger att de inte kunnat hålla tyst, följt av en - smiley så gillar du det inlägget. är det såna svar du vill ha? i stil med "uuuuusch vilka människor"?

 

[bigganl]

En del funkar så. Jag utgår från att de tycker den typen av umgänge är givande och utvecklande, åtminstone att det är just på det viset de vill umgås. Om någon av dom hamnade på en kväll där alla hade onepiece och direkt kröp upp i soffan och började berätta om sitt sexliv och detaljerat om alla sina relationer genom åren skulle den säkert känna sig felplacerad och utanför.
Så det gäller att sortera så man själv är bland människor man trivs med och där det känns givande

Haha! Hamnade jag i den situationen du beskrev skulle jag också känns mig rätt bortkommen. Men oavsett vilka människor jag träffar vill jag kommunicera med dem. På olika nivå förstås. Alla klickar man inte med jättebra, men en kommunikation brukar inte vara svårt att få till. Man får lägga den på en nivå som passar. Att den helt uteblir är jag väldigt ovan.

 

[bigganl]

men @bigganl , hela tråden handlar ju bara om hur mycket det var fel på dem? fel intressen, fel konversationsämnen, fel äkthet, fel beteende, fel utseende, fel leenden, fel allting.
när du sedan får ett svar till exempel där nån säger att de inte kunnat hålla tyst, följt av en - smiley så gillar du det inlägget. är det såna svar du vill ha? i stil med "uuuuusch vilka människor"?

Nej det är inga usch-människor. Ärligt talat har jag ingen aning om vad det är för människor. Jag lyckades inte få kontakt och det grämer mig. Jag är nyfiken på människor men kom inte fram alls. Det var frustrerande och visst, de pratade ju om sådant som är helt ointressant för mig, men jag försökte ju i alla fall komma med kommentarer och frågor i början. Hade jag fått respons på det hade vi kanske kunnat kommunicera med varandra istället? Då hade det nog blivit trevligare stämning.
Känslan av att jag bara var helt fel växte under tiden. Den var inte så stor först, men det blev mer och mer efter hand. Jag vill tro att man har något gemensamt med alla människor, men jag fick inte reda på det den här gången.

 

[bigganl]

@bigganl

Jag tycker det låter som att du är "ny i hagen" helt enkelt.

Ja i den hagen var jag helt ny. Jag visste knappt att det fanns en sådan hage. Där vill jag inte gå i fortsättningen.