Att lämna i smyg

[Kamomilla]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Om du gör detta så riskerar du stor.
Hur desperat blir stor av sveket?
Hoppa framför tåg/lastbil för att slippa?
Ta en kniv och försöka skada pappa eller sig själv? Inför vilka av syskonen?

Ja, du går igenom ett rent helvete nu, jag förstår fullt ut paniken du går igenom!!!!

 

[Niyama]

Så var det tydligen inte utan de ser att han har kompetens och föräldraförmåga.

Men vad hände med detta? Det du berättade i augusti borde ha resulterat i en polisanmälan, om inte av dig så av socialtjänsten? Det låter jättekonstigt med dessa svängningar.

Men vad sa polis och socialtjänst om det stora barnet berättat om stryptag bl.a.?

 

[pajaztar]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Stopp, nu är det paniken som försöker ha kontroll. Paniken är inte rationell och du ska hålla dig långt från den där karln. Har du fått hans nyckel än? Jag förstår att det känns vidrigt att eventuellt behöva vara ifrån sitt barn, men ni kan inte leva i den psykiska terror han utsätter er för! Fortsätt kämpa för frihet och trygghet!

 

[Anna-Bella]

Nu får du försöka ta det lugnt. Lilla kan inte vara hos honom på deltid och därför ska ni alla bo med honom på heltid i minst 10 år, tills även lillan är liten att välja själv? Som andra har sagt, har han inte varit förälder pl heltid innan lär han tröttna snabbt. Och om han är föräldraledig har du större möjlighet att bygga ihop en buffert vilket kommer gynna er alla

 

[Bulldoozer]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Alltså sånt jä*la svek mot barnen. Nu tar du dig samman och skärper dig!

Jag skiter fullständigt i om du är beredd att offra ditt liv men du ska på riktigt offra barnens?? För att du börjar måla upp katastrof-scenarion för dig själv innan ni ens kommit dit?
Stora kommer känna sig så sviken om du går tillbaka när ditt ex helt tydligt både psykiskt misshandlat hen och lagt händerna på hen.. Och du menar på att det bättre att gå tillbaka till er förövare för att "rädda" dig kvar hos lilla? När du inte ens vet hur det kommer bli än? Du offrar din äldsta för att den yngsta eventuellt kanske (osannolikt) skulle bli på heltid hos sin pappa under föräldraledighet?

Det sannolika som kommer hända är:
1 ditt ex försöker faktiskt ta hand om lilla på bästa sätt (eftersom han har ögonen på sig)
2 ditt ex tröttnar efter en vecka
3 ditt ex låter andra ta hand om lilla för han inte pallar
4 inget av ovan för han kommer på att han inte kan utpressning dig och han orkar faktiskt inte ta hand om sin unge

Att gå tillbaka innebär att ungarna kommer bli tvungna att bo med honom 24/7 vilket är ett betydligt sämre alternativ än att bo med en stabil förälder halvtid. Dessutom kan han vara rövig 24/7 mot er alla jämfört med att behöva försöka vara vettig och lisma in sig hos sina barn och soc för att få ha dem.

Sen är det så att han kommer eskalera om du går tillbaka, han har kommit undan innan och du gick tillbaka och han kommer bli 10 resor värre när han kommit undan med det.

 

[Shaggy]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Stopp och belägg nu. Det är dags att du börjar agera istället för att hela tiden reagera. När du reagerar så tänker du inte. För att agera måste du tänka.
Helt ärligt måste du missuppfattat något. För ett par månader sedan så hotade soc att ta barnen om du inte tog dig därifrån och nu anser de plötsligt att en 8 månaders ska flyttas från sin primära anknytningsperson till en som h*n inte har någon direkt anknytning till och det på två veckor. Till det så ska plötsligt pappan helt ur det blå vara föräldraledig om de där två veckorna. Tidsramen stämmer inte alls.
Börja tänka nu och fundera på vad som egentligen sas för det du beskriver går inte ihop.
Och framförallt gå aldrig tillbaka, att göra så är utstuderad barnmisshandel. (Ledsen över att vara så frank men du måste börja inse vad det är du facto planerar att göra).

 

[Hermelin]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Och låta honom vinna? Hur tror du din stora kommer att uppleva det? Att du lyckas ta dem därifrån men sen tvinga dem att fortsätta leva på det sättet.

Alla som är föräldrar förstår din oro. Vi förstår rädslan. Men det är nog en rimlig bedömning som flera andra tagit upp att han vill inte plötsligt vara förälder. Han vill bara att du ska flytta tillbaka och fortsätta terrorn så som det såg ut innan. Går du tillbaka ger du honom också klartecken att eskalera det här till vilken nivå han vill.

Du är stark som bett om hjälp. Fortsätt att be om hjälp så kommer du igenom.

 

[Palermo]

Men det hjälper inte! Han kommer ta bebisen! Jag kommer förlora henne till honom och vara barnvakt! Jag kommer få böna och be att hon ska vara hos mig sen när hon är större!! Jag vägrar! Jag lämnar landet! Jag har sån panik!

Att du har panik säger ju egentligen inget om vad han faktiskt kommer att göra. Andas. Försök få katastroftankarna under kontroll.

Han vill inte ens ha eget ansvar för bebis. Det vet du egentligen.

 

[Inte_Ung]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Tänk på de större barnen.
De måste också få ett anständigt liv.
Du har nu i massor av sidor beskrivit hur de har farit illa av situationen.
Det kan du inte utsätta dem för igen.

 

[Inte_Ung]

Jag kommer dö om jag måste lämna ifrån mig minsta. Jag får försöka se om jag kan få honom att bara flytta tillbaka. Jag orkar inte förlora dem. Jag har sån ångest. Varje gång jag ser på Lilla hålle jag på att bryta ihop.

Nejdå, inte alls.
Det går faktiskt jättebra.
Jag började att jobba 75% när minsta var 7 månader.
Mammor överlever faktiskt sådant utan vidare.

Dessutom så handlar det inte om dig utan om barnen.
De behöver få slippa en sådan pappa och det skall du se till att de gör som varande en kärleksfull mamma.
Så nu måste du sätta barnens behov före dina egna känslor.

 

[Liten]

@Jahaja Du fixar det här! Att söka hjälp var helt rätt och du ska absolut inte gå tillbaka till honom. Andas. Håll fokus så kommer du att fixa det här. Låt honom inte trigga din panik så att du tappar det!

 

[monster1]

Jag måste försöka rädda det här. Aldrig aldrig mer be om hjälp. Jag får hålla mig till honom och följa hans plan.

Du behöver försöka lugna dig innan du fattar några beslut. Har du något terapeutiskt stöd? Det känns som att det skulle vara viktigt för dig, det bör finnas sådant stöd hos socialen. Gör ingenting när du är så här uppjagad och stressad, det kommer bara göra situationen mer besvärlig.

 

[Inte_Ung]

Du behöver försöka lugna dig innan du fattar några beslut. Har du något terapeutiskt stöd? Det känns som att det skulle vara viktigt för dig, det bör finnas sådant stöd hos socialen. Gör ingenting när du är så här uppjagad och stressad, det kommer bara göra situationen mer besvärlig.

Det är ju här han vill ha henne.
Stressad och i panik.
Då har han kontrollen över henne.

Nu gäller det att hon inte låter honom lyckas.
Men det är allt för lätt att falla in i gamla spår.

 

[Görel]

Min erfarenhet av såna här situationer där den förälder som barnet inte bor hos ska vara föräldraledig är att barnet vistas hos denne dagtid men tillbringar kväll och natt hos den förälder som varit den primära vårdnadsgivaren, i det här fallet mamman.

 

[Otherside]

@Jahaja Men, hur kan han plötsligt besluta att han ska vara föräldraledig i december, dvs om två veckor ungefär? Dels behöver hans arbetsgivare besked för att kunna planera, dels måste DU få besked så att du kan återgå till arbetet - och din arbetsplats kan knappast ta tillbaka dig utan förvarning. Det är ett maskineri som ska gå igång. Och det går inte på 2 veckor.

Och som alla säger - låt inte paniken och undergångskänslorna ta över nu! Du skulle behöva en klok handläggare eller liknande som du kan luta dig mot och som kan stå stark i stormen och stötta dig. Nu känns det som att du står ensam med alla tankar och känslor och då blir allt större och hemskare än nödvändigt.

Andas!! Grips inte av panik! Detta kommer att lösa sig!

 

[Cambrie]

Är det här ens på riktigt? Jag får trollvibbar

Alltså, jag kan lova dig att det är skitsvårt att som kvinna ta sig ur ett destruktivt förhållande och att det bland annat är sådana här grejer som gör att det är just det, att då tycka att man är ett troll för att man som kvinna väljer att hålla käften och låta det fortgå är en skymf mot alla de kvinnor som sitter i situationen. Det är så jävla lätt att sitta utifrån och säga att nej, du ska inte gå tillbaka etc etc, det är betydligt svårare när man sitter i det.

Ts, du kan pma om du vill. Som de andra här tycker jag också att du ska andas lite innan du ens funderar vidare på att gå tillbaka för det kommer inte bli bättre i realtionen, snarare sämre. Prata med socialen - utan att han är med, ta hjälp och rådfråga en jurist, rimligen borde de prata med stora barnet som faktiskt kan stå upp för att pappan betett sig illa och polisanmäla utifrån det. Det borde inte vara så, men det blir troligen betydligt enklare om det ligger en polisanmälan i grunden för våld i nära relation (oavsett om det handlar om barnet eller om dig). Hur gammal var stora barnet igen?

 

[Jahaja]

Jag kan inte. Handläggarna verkar ju ha köpt hans bild. De lät irriterade när jag ringde igår eftermiddag för att jag kände att jag knappt fått prata. De vill inte höra inspelningen från när jag kastade ut honom. De har svalt hans bete.

Jag ska ringa kvinnojouren igen tänkte jag. De kanske kan följa med. Jag måste ju få mer än 10 min på mig att förklara varför jag reagerar så starkt!

 

[SaraXX]

Min erfarenhet av såna här situationer där den förälder som barnet inte bor hos ska vara föräldraledig är att barnet vistas hos denne dagtid men tillbringar kväll och natt hos den förälder som varit den primära vårdnadsgivaren, i det här fallet mamman.

Så hade vi. Och det höll inte särskilt länge för pappan redde inte ut det.

 

[Cambrie]

Jag kan inte. Handläggarna verkar ju ha köpt hans bild. De lät irriterade när jag ringde igår eftermiddag för att jag kände att jag knappt fått prata. De vill inte höra inspelningen från när jag kastade ut honom. De har svalt hans bete.

Jag ska ringa kvinnojouren igen tänkte jag. De kanske kan följa med. Jag måste ju få mer än 10 min på mig att förklara varför jag reagerar så starkt!

Kvinnojouren och få mer aktivt stöd av dem är bra, jag har inte behövt det då jag har en familjejurist som nära vän. Ring nu på en gång så du faktiskt kanske kan andas lite sedan. SOC borde ju prata med äldsta barnet också om de är så säkra på att de ska placera om dem om du stannar tänker jag.

Du kan säkert inte hindra honom så länge det inte ligger polisanmälan på honom att vara föräldraledig (men som någon sa så är ju inte det heller något att bara ta och är ni igång med familjeutredning så är ju det inte heller bara att lämna över barnet, ni måste ju komma överens först om umgänge liksom, i dagsläget är ni ju inte överens).

Som ovan skriver så reder de flesta liknande karlar ändå inte ut det och det blir inte intressant längre när de inte har kontrollen på kvinnan. Om han lämnar iväg barnet så anmäler du honom som de andra skriver. Men ha för fasiken inte tunnelseende nu utan läs vad folk här faktiskt skriver.

 

[Jahaja]

Alltså, jag kan lova dig att det är skitsvårt att som kvinna ta sig ur ett destruktivt förhållande och att det bland annat är sådana här grejer som gör att det är just det, att då tycka att man är ett troll för att man som kvinna väljer att hålla käften och låta det fortgå är en skymf mot alla de kvinnor som sitter i situationen. Det är så jävla lätt att sitta utifrån och säga att nej, du ska inte gå tillbaka etc etc, det är betydligt svårare när man sitter i det.

Ts, du kan pma om du vill. Som de andra här tycker jag också att du ska andas lite innan du ens funderar vidare på att gå tillbaka för det kommer inte bli bättre i realtionen, snarare sämre. Prata med socialen - utan att han är med, ta hjälp och rådfråga en jurist, rimligen borde de prata med stora barnet som faktiskt kan stå upp för att pappan betett sig illa och polisanmäla utifrån det. Det borde inte vara så, men det blir troligen betydligt enklare om det ligger en polisanmälan i grunden för våld i nära relation (oavsett om det handlar om barnet eller om dig). Hur gammal var stora barnet igen?

Jag kan inte pma dig