Att lämna i smyg

[vemsomhelst123]

Stora är iväg och har skitkul just nu. Med pappa. Jag är.körd.

Det är väl jättebra att separera behöver inte vara ett krig.

 

[Jahaja]

Och anmält Mellan till en sport och att han ska dit på måndag. Sporten hade jag sagt nej till då Mellan inte var så intresserad. Nu är hen förstås det så jag kommer inte bråka om det men ändå. Bara massa egna beslut.

 

[vemsomhelst123]

Och anmält Mellan till en sport och att han ska dit på måndag. Sporten hade jag sagt nej till då Mellan inte var så intresserad. Nu är hen förstås det så jag kommer inte bråka om det men ändå. Bara massa egna beslut.

Fast det där hade jag också kunnat göra (och gjort) då tidsfönstret ofta är kort. Fokusera mindre på honom och mer på dig och barnen. Han är deras pappa och brister han i det kommer det märkas.

 

[Niyama]

Och nu har han bestämt med barnen att han hämtar dem i skolan på fredag. Inte ett ord om det till mig. Det var barnen som berättade.

Vill barnen det?

Och anmält Mellan till en sport och att han ska dit på måndag. Sporten hade jag sagt nej till då Mellan inte var så intresserad. Nu är hen förstås det så jag kommer inte bråka om det men ändå. Bara massa egna beslut.

Det är ju jättebra att Mellan nu är intresserad, mitt i separationen och allt? Tror du måste börja se mer till vad som är bäst för barnen, och om pappan rycker upp sig och är en hyfsad pappa är det jättebra. För er alla faktiskt.

 

[Palermo]

Och anmält Mellan till en sport och att han ska dit på måndag. Sporten hade jag sagt nej till då Mellan inte var så intresserad. Nu är hen förstås det så jag kommer inte bråka om det men ändå. Bara massa egna beslut.

Du fattar ju också egna beslut. Det där är inte oroande, och ni kommer ju båda tvingas lära er att den andra har hela ansvaret när hen har barnen.

Sen måste ni såklart hitta strukturer för det. Just nu är ni ju båda i mer eller mindre av kaos.

 

[Mkb]

Stora är iväg och har skitkul just nu. Med pappa. Jag är.körd.

Det här är ingen popularitetstävling där den som vinner tar barnen och förloraren mister vårdnaden. Får lite känslan av att det är ungefär så svartvitt du ser på det.

I slutändan finns det ju två möjligheter här, antingen att den nya och någorlunda fungerande papparollen håller i sig, eller att den tillslut fallerar. Om det blir det senare så kommer det märkas så småningom. Om det skulle bli det första alternativet finns det fördelar med det, även om det säkert kan kännas dubbelt för dig och eventuellt för barnen med.

Kan ta ett exempel på hur det kan bli. En kompis till mig blev misshandlad av sin dåvarande partner både psykiskt och fysiskt, även framför deras gemensamma barn. Mannen åkte i fängelse, men när han kom ut ansågs han ha rätt att träffa sitt barn. Den relationen mellan pappa och barn har gått såpass bra att barnet ibland faktiskt nästan verkar ha glömt bort sådant som att hen och mamman under en period bodde i skyddat boende, eller varför hens pappa hamnade i fängelse.

Det resultatet, om än stundtals lite frustrerande för min vän som då och då måste förklara varför de inte bara flyttar ihop med pappan igen, är så fantastiskt mycket bättre än när barnet levde konstant i våldet. Att hen kanske faktiskt får ha några ljusa minnen från sin barndom, dessutom från båda sina föräldrar, och inte bara minnen av hot, våld, eller det kompakta mörkret som det hade kunnat sluta i om min vän stannat kvar istället för att gå.

Ingen här vet hur det kommer bli i erat fall. Du får vara beredd på att både stötta om det går bra och fånga upp om det går dåligt. Du som person måste kanske hålla fast vid dina och dina barns obehagliga upplevelser av ditt ex för att inte ta honom tillbaka och utsätta er alla för fara, men det kategoriska perspektivet behöver inte dina barn ha. Så bekräftelsen på att du gjort rätt som lämnade ditt ex kan du till exempel inte förvänta dig från dem, eller att de ska känna likadant gentemot honom som du gör. Ditt ansvar nu är att ge dem ett säkert hem att vara i, hur det än blir för dem i deras nya relation till sin pappa.

 

[monster1]

Och nu har han bestämt med barnen att han hämtar dem i skolan på fredag. Inte ett ord om det till mig. Det var barnen som berättade.

Men det är en typisk sak att ta upp i samarbetssamtalen. Att ni vuxna måste bestämma först innan ni pratar med barnen. Att han inte får använda barnen som en kommunikationsväg. Det kommer soc förstå om du pratar med dom.

 

[Otherside]

Det lite märkliga är väl att han bestämt att han ska hämta barnen på fredag, utan att meddela mamman. Hon skulle alltså åkt dit för att hämta - och barnen var försvunna. Lite kommunikation måste man ändå ha (riktat till honom), det där låter som medvetet otrevligt.

 

[Tantan]

Något du antagligen måste acceptera är att man får vara en rätt usel förälder utan att man mister sina barn. Lägg engagemanget på din tid med barnen, inte hans. Är han just nu villig att vara en vettig förälder så är det så. Du ansvarar för dig och barnen när de är hos dig. Det innebär inte att barnen hatar dig, inte vill vara hos dig osv. Bara att de kanske är lättade över att han vill träffa dem. Inget barn vill känna att en förälder skiter i dem. Så försök vara glad för deras skull, och skiter det sig finns du där. Men försök samla dig och se objektivt på det, lite utifrån. Han har fortfarande varit en skitstövel mot dig, men du behöver inte umgås med honom.

 

[monster1]

Försök vila i att även stora barnet får vila när de är utan sin pappa och hos dig. Det kanske gör att han orkar vara med pappan på pappans tid utan att få utbrott. Att ni är separerade ger ju ett lugn till barnen minst hälften av tiden (dvs den tid de är hos dig). Att leva heltid med dig och pappan ger ju heltid med att behöva spänna sig inför vuxnas utbrott antingen på varandra eller på en själv. Så separationen kommer att ge barnen lugn även om pappan skulle ha dom hälften av tiden.

 

[SaraXX]

Och förbered dig på möjliga utbrott när de kommer tillbaka. För mig var det alltid kaos en halvdag när de kom tillbaka till mig. Allt kom ut då. Jag stod kvar även om ilska riktades mot mig och det visste de. Jag kramades sen ändå. Det är vid första anblicken ingen tacksam sits men de behöver en klippa full av kärlek. Då klarar de stormarna bättre.

 

[Tantan]

…men försök upprätta ett schema med hjälp av soc asap för att du ska kunna planera din tid. Byten kan ske före/efter skola så måste ni inte träffas vilket kan vara bra för alla.
Var annan vecka har en poäng, det blir färre uppbrott och byten för barnen.

 

[soom]

Min erfarenhet av såna här situationer där den förälder som barnet inte bor hos ska vara föräldraledig är att barnet vistas hos denne dagtid men tillbringar kväll och natt hos den förälder som varit den primära vårdnadsgivaren, i det här fallet mamman.

@Jahaja läs detta igen. Och igen.

Det är helt orimligt att en 8-månaders skulle flyttas från sin primära anknytningsperson över en natt bara för att den andra föräldern ska vara föräldraledig. Jag fattar att det är skitjobbigt att vara ifrån barnet på ”bara” arbetstid också, men det klarar du om det skulle bli så (men precis som flera så tror jag inte alls att han tänker vara föräldraledig i december, jag tror det är nåt han slänger ur sig för att försöka återfå kontroll över dig).

 

[Mineur]

Det här är ingen popularitetstävling där den som vinner tar barnen och förloraren mister vårdnaden. Får lite känslan av att det är ungefär så svartvitt du ser på det.

I slutändan finns det ju två möjligheter här, antingen att den nya och någorlunda fungerande papparollen håller i sig, eller att den tillslut fallerar. Om det blir det senare så kommer det märkas så småningom. Om det skulle bli det första alternativet finns det fördelar med det, även om det säkert kan kännas dubbelt för dig och eventuellt för barnen med.

Kan ta ett exempel på hur det kan bli. En kompis till mig blev misshandlad av sin dåvarande partner både psykiskt och fysiskt, även framför deras gemensamma barn. Mannen åkte i fängelse, men när han kom ut ansågs han ha rätt att träffa sitt barn. Den relationen mellan pappa och barn har gått såpass bra att barnet ibland faktiskt nästan verkar ha glömt bort sådant som att hen och mamman under en period bodde i skyddat boende, eller varför hens pappa hamnade i fängelse.

Det resultatet, om än stundtals lite frustrerande för min vän som då och då måste förklara varför de inte bara flyttar ihop med pappan igen, är så fantastiskt mycket bättre än när barnet levde konstant i våldet. Att hen kanske faktiskt får ha några ljusa minnen från sin barndom, dessutom från båda sina föräldrar, och inte bara minnen av hot, våld, eller det kompakta mörkret som det hade kunnat sluta i om min vän stannat kvar istället för att gå.

Ingen här vet hur det kommer bli i erat fall. Du får vara beredd på att både stötta om det går bra och fånga upp om det går dåligt. Du som person måste kanske hålla fast vid dina och dina barns obehagliga upplevelser av ditt ex för att inte ta honom tillbaka och utsätta er alla för fara, men det kategoriska perspektivet behöver inte dina barn ha. Så bekräftelsen på att du gjort rätt som lämnade ditt ex kan du till exempel inte förvänta dig från dem, eller att de ska känna likadant gentemot honom som du gör. Ditt ansvar nu är att ge dem ett säkert hem att vara i, hur det än blir för dem i deras nya relation till sin pappa.

Otroligt bra inlägg!

 

[Jahaja]

Jag ska ringa familjerätten imorgon och några olika familjerätts advokater som har gratis rådgivning.
För mig är det helt otänkbart att lämna iväg Lilla att BO nån annanstans. Han kommer aldrig släppa tillbaka hen till att bo med mig när hen blir äldre. Det kommer konstant dras ut på. Och han kommer krångla med att låta mig träffa Lilla innan dess med. Det kommer vara sjukdom, de är inte hemma, glömt att det var idag, nåt fel jag gjort, Lilla lär ha somnat precis när jag ska hämta, hörde inte dörrklockan, inte sett att jag ringt osv osv.

 

[Jahaja]

Och jag är inte ett dugg missnöjd med att barnen haft det bra! Men det får mig att se ännu knäppare ut! De på soc verkar misstro mig. Kvinnojouren kunde bara rekommendera relationsvåldsteamet - igen. Det var ju så den här karusellen började!
Hur jag än gör faller allt ifrån mig. Som att hålla vatten. Jag börjar tro att det faktiskt ÄR jag som är fel ute..

 

[skiesabove]

Och jag är inte ett dugg missnöjd med att barnen haft det bra! Men det får mig att se ännu knäppare ut! De på soc verkar misstro mig. Kvinnojouren kunde bara rekommendera relationsvåldsteamet - igen. Det var ju så den här karusellen började!
Hur jag än gör faller allt ifrån mig. Som att hålla vatten. Jag börjar tro att det faktiskt ÄR jag som är fel ute..

Du vill skiljas. Det är inget fel med det!

Men du kommer inte få enskild vårdnad direkt. Det är inte så det funkar. Det är en process. Låt processen ta tid.

Och det viktigaste är barnen, och att barnen får må bra. Och barnen har rätt till båda sina föräldrar.

Huruvida ditt ex klarar av att vara en bra far eller inte, det är inte längre ditt ansvar. Ditt ansvar är att vara en bra förälder när dom är hos dig. Om han inte klarar av att ta hand om barnen kommer han till sist bara ha kortare umgängesrätt.

Och en 8-månaders sätter familjerätten inte varannan vecka på. Det är korta byten som gäller, och om barnet fortfarande ammas blir det bara kortare stunder hos den icke-ammande föräldern.

Krånglar han med överlämningarna så kommer du få hjälp med det. Han måste följa avtalet.

 

[Niyama]

Han kommer aldrig släppa tillbaka hen till att bo med mig när hen blir äldre. Det kommer konstant dras ut på. Och han kommer krångla med att låta mig träffa Lilla innan dess med. Det kommer vara sjukdom, de är inte hemma, glömt att det var idag, nåt fel jag gjort, Lilla lär ha somnat precis när jag ska hämta, hörde inte dörrklockan, inte sett att jag ringt osv osv.

Jag har en kompis som hela tiden trasslade när andra föräldern skulle ha barnet (barnet väldigt litet). Hen ansågs förhindra andra föräldern att umgås med barnet och det slutade med att hen miste vårdnad och boende, alltså barnet flyttades på heltid till andra föräldern.

Han har alltså inget att vinna på att hålla på så. Sköt din del, samarbeta och håll överenskommelser oavsett vad pappan gör. Om han trasslar kommer det slå tillbaka på honom.

 

[Inte_Ung]

För mig är det helt otänkbart att lämna iväg Lilla att BO nån annanstans

Nu så har du fastnat i dig själv och dina känslor.
Det handlar faktiskt om barnen.
Barn har rätt till sina föräldrar, båda föräldrarna.
Föräldrar däremot har inte rätt till sina barn om de inte sköter uppgiften som förälder.

Så länge som barnen har det bra så är allt som det skall vara.
Du måste på något sätt acceptera att det är så.
Jag tror att du skulle må bra av att få hjälp av någon professionell med att hantera dina känslor.
Det är både begripligt och fullt naturligt att du känner som du gör, men det kan inte styra hur saker och ting blir.
Barnen är faktiskt lika mycket hans barn som dina barn, oavsett vad du tycker om det.

 

[gulakatten]

För mig är det helt otänkbart att lämna iväg Lilla att BO nån annanstans.

Men är det någon som uttryckligen sagt att barnet ska bo med pappan på heltid? Eller är det här ett katastrofscenario som du upprepar för dig själv?