Jag tror att mycket av din rädsla för myndigheter kommer från mannen, eller förstärks av mannen.Jag ska chatta med kvinnojouren i eftermiddag. Det känns nervöst. Men okej. Jag hoppas att han jobbar... Så att jag slipper hålla koll på att han inte ser.
Jag klamrar mig fast vid ett pyttelitet hopp om att skyddsnätet ska funka. Att myndigheterna ska se att jag inte är den felande parten. Att det som ska hjälpa faktiskt gör det istället för stjälper. Sparkar på den som redan ligger.
Precis som @Tantan beskriver, har jag också erfarenhet av ett ex som försökte övertyga allt och alla på alla nivåer om att jag var typ totalt galen och knappt visste vad jag gjorde. Men det har ingen som helst betydelse om mannen gör så, sos och alla andra vet mycket väl att det där handlar om mannen själv, hans utspel, hans sätt att få kontroll över situationen. Det är ju bara du (och barnen) som är formade av hans maktspel, andra personer är inte det.
Om jag inte minns fel, så tyckte både @Tantan s ex och mitt ex att bara det att hon resp jag ville separera i sig var symtom på galenskap. Det handlar naturligtvis INTE om kvinnans psykiska tillstånd, utan är ett utspel från mannens sida för att behålla kontrollen och makten.
Din man är inte det minsta unik.