Att lämna i smyg

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Fast det finns ju privatpersoner som hyr ut också. Klart det GÅR att få nåt boende tids nog. Men verkligheten för många som inte stått länge i bostadskö är att man får ta sämre boende och kanske byta ett par gånger, om man inte kan köpa.
Finns inte. Inte tillsvidare. Jag kan pma orten så får du kolla själv?
 
Kan du hitta en bostad i en förhållandevis närliggande kommun? Till att börja med.
Jag vet att det blir knöligt med skjuts till skolan. Men vad ska du göra? Din make lär ju också få svårt att hitta ny bostad efter separationen. För som jag förstått (eller om jag blandar ihop nu) kan han inte äga huset själv heller?
 
Jag vet inte.

Det lär lösa sig. Jag ska berätta för honom imorgon att vi ska separera och att jag orosanmält hos soc. Antingen händer inget och då kan jag slappna av lite. Eller så får han en knäpp och slår ihjäl mig. Det är ju också en lösning.
Du lämnade ju ett tag, kan du inte åka till samma ställe?
Finns inte. Inte tillsvidare. Jag kan pma orten så får du kolla själv?
Nej jag menade inte tillsvidare utan att du kan behöva hyra tidsbegränsat ett tag framöver.
 
Du lämnde ju ett tag, kan du inte åka till samma ställe?

Nej jag menade inte tillsvidare utan att du kan behöva hyra tidsbegränsat ett tag framöver.
Kan inte trycka in tre barn i ett sovrum varav en bebis som vaknar flera gånger per natt. Skolbarnen lär kollapsa innan jullovet om de inte får sova på nätterna.
Och tidsbegränsat är allt som finns här. Juni juli augusti är veckohyror på 5000-15000 kr i veckan.
 
Kan inte trycka in tre barn i ett sovrum varav en bebis som vaknar flera gånger per natt. Skolbarnen lär kollapsa innan jullovet om de inte får sova på nätterna.
Och tidsbegränsat är allt som finns här. Juni juli augusti är veckohyror på 5000-15000 kr i veckan.
Bebisen kan väl sova med dig? Det större ihop. Det är så hysteriskt nuförtiden att alla ska ha eget rum. Jag bodde i samma rum som mina 2 småsyskon tills jag flyttade hemifrån som 19 åring. Fanns inte på kartan mina föräldrar skulle ha råd med större lägenhet än 3 rok.
 
Bebisen kan väl sova med dig? Det större ihop. Det är så hysteriskt nuförtiden att alla ska ha eget rum. Jag bodde i samma rum som mina 2 småsyskon tills jag flyttade hemifrån som 19 åring. Fanns inte på kartan mina föräldrar skulle ha råd med större lägenhet än 3 rok.
Stora barnet har ett beteende som gör att hen behöver eget rum och kunna röra sig där de andra två inte störs. Hen stökar runt till 2-3 på morgonen av ren ilska ibland. Delar hen då rum med mellan barnet så får hen inte sova. Sover bebisen och jag i t ex vardagsrummet så får inte bebisen sova.
 
Stora barnet har ett beteende som gör att hen behöver eget rum och kunna röra sig där de andra två inte störs. Hen stökar runt till 2-3 på morgonen av ren ilska ibland. Delar hen då rum med mellan barnet så får hen inte sova. Sover bebisen och jag i t ex vardagsrummet så får inte bebisen sova.
Nu vet jag inte varför, vad det kan finnas för eventuella diagnoser osv MEN väl värt att tänka på är att stora barnet tveklöst märker att det inte är bra mellan er vuxna, blir ju inte bra behandlad av din man osv. Det är mycket, mycket möjligt att ditt barns humör (och mående) kommer bli betydligt bättre, stabilare och trevligare när ni väl flyttar.
 
Nu vet jag inte varför, vad det kan finnas för eventuella diagnoser osv MEN väl värt att tänka på är att stora barnet tveklöst märker att det inte är bra mellan er vuxna, blir ju inte bra behandlad av din man osv. Det är mycket, mycket möjligt att ditt barns humör (och mående) kommer bli betydligt bättre, stabilare och trevligare när ni väl flyttar.
Det finns diagnoser ja.
Nu lär det inte spela nån roll. Han kommer manipulera soc precis som han gör med alla andra och jag kommer ha tur om jag får träffa barnen lite då och då.
 
Inte ens relationsvåldsteamet hjälper mig. Jag fick inte tillräckligt höga poäng på nåt test. För att han inte slagit mig. Jag önskar att han gjort det, så att folk kunde se. Nu är jag bara helt sönderslagen i själen. Och den ser ju ingen.
Jag sitter vaken med min lilla bebis och tänker på hur det kommer kännas att behöva lämna ifrån mig hen om 2,5 mån. Vi har bara varit ifrån varandra 45 min i hela hens liv. Jag kommer gå sönder.
 
Jag hade fått hopp. Tanken att det nog ordnar sig för oss. Att det blir några tuffa månader men sen kommer vi få vara lyckliga tillsammans. Och nu sitter jag med bebis som sover på mig med händerna som klappar mig mjukt i sömnen medan jag låter tårarna rinna för jag kanske förlorar hen.
Det var inte såhär det skulle bli! Vi skulle ju få hjälp! Inte sättas ännu mer i skiten! Jag kommer inte överleva att lämna ifrån mig den här lilla lilla människan.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp