Att lämna i smyg

[Migo]

Jag hade fått hopp. Tanken att det nog ordnar sig för oss. Att det blir några tuffa månader men sen kommer vi få vara lyckliga tillsammans. Och nu sitter jag med bebis som sover på mig med händerna som klappar mig mjukt i sömnen medan jag låter tårarna rinna för jag kanske förlorar hen.
Det var inte såhär det skulle bli! Vi skulle ju få hjälp! Inte sättas ännu mer i skiten! Jag kommer inte överleva att lämna ifrån mig den här lilla lilla människan.

Varför i hela friden tror du att du ska lämna ifrån dig din bebis?

 

[Jahaja]

Varför i hela friden tror du att du ska lämna ifrån dig din bebis?

För att snart är mina föräldradagar slut! Han kommer inte ge mig sina efter det här. Då måste jag jobba. Bebisar ska inte bo varannan vecka, helst inte växelvis alls när de är såhär små. Om bara han har ledighet kvar ja då blir det ju där bebis får bo. Och jag får se hen några timmar i veckan för att hen inte ska glömma mig.

 

[Jahaja]

Om någon med samma tankar att lämna läser - nej. Var kvar tills barnen är vuxna. Skydda dem så gott du kan. Myndigheter kommer INTE hjälpa dig. Vad jag ångrar mig! Jag hade bara kunnat hålla käften och stå ut.

Nu har jag inga pengar, inget hem och snart inga barn. Men "ring kvinnojouren, det finns hjälp att få!" Fan heller.

 

[vemsomhelst123]

För att snart är mina föräldradagar slut! Han kommer inte ge mig sina efter det här. Då måste jag jobba. Bebisar ska inte bo varannan vecka, helst inte växelvis alls när de är såhär små. Om bara han har ledighet kvar ja då blir det ju där bebis får bo. Och jag får se hen några timmar i veckan för att hen inte ska glömma mig.

Fast så funkar det inte. För små barn rekommenderas kortare bytesperioder om de ska bo växelvis. Har en kompis som hade barnet på dagarna och lämnade hos andra föräldern när den slutade jobba när de separerade innan barnet var 1. Det fick rekommenderat att byta 2/2 istället för 7/7. D

 

[Jahaja]

Fast så funkar det inte. För små barn rekommenderas kortare bytesperioder om de ska bo växelvis. Har en kompis som hade barnet på dagarna och lämnade hos andra föräldern när den slutade jobba när de separerade innan barnet var 1. Det fick rekommenderat att byta 2/2 istället för 7/7. D

Din kompis var inte separerad från min man. Det är skillnad på folk och folk. Kan han skada Mig kommer han göra det Även om det är via barnen. Och han kan "sälja is till eskimåer".

Mitt enda hopp är att barnen vågar prata med folket på soc när det blir dags. Att de säger samma saker till dem som till mig. Stora sa igår att hen är rädd för att göra nåt fel så att pappa blir arg och börjar skrika. "Och kanske slår mig. Igen." Jag har aldrig hört hen säga det förr. Och har aldrig sett det hända förstås. Annars hade jag nog vänt karln ut och in...
Mellan sa förra veckan att hen blir rädd när pappa är arg och att pappa säger läskiga saker då. Men de är uppväxta med hotet "annars kommer soc och tar er!!"

 

[Red_Chili]

Det finns diagnoser ja.
Nu lär det inte spela nån roll. Han kommer manipulera soc precis som han gör med alla andra och jag kommer ha tur om jag får träffa barnen lite då och då.

Nej. Soc är vana vid män som honom. De ser igenom snacket.

 

[Jahaja]

Nej. Soc är vana vid män som honom. De ser igenom snacket.

Han har redan lurat dom en gång.

 

[Palermo]

Han har redan lurat dom en gång.

Det du beskriver om bebisen är extremt osannolikt..man gör inte så. Vad än han säger, tycker ingen att en bebis ska träffa sin mamma några timmar i veckan.

Hur vet du att han har lurat soc? Vilka är tecknen på det? Vad har han lurat soc om? Inget av det du skriver tyder för mig på att din man är särskilt olik väldigt många andra män, som beter sig ungefär likadant. Och där deras partner ofta har vaggats in i tron att mannen har någon sorts superkrafter.

 

[Otherside]

Kan du hålla ihop dig själv ett litet tag till? Försöka stänga ute domedagstankarna - för just nu är det de som dominerar dig. Finns där NÅGON du kan prata med som ingjuter mod och tillförsikt, istället för fan på väggen? Jag tror du behöver det. Just nu sitter du i ett mörkt moln och kan inte se ut.

Det du beskriver, rädslorna, är inte alls nödvändigtvis vad som kommer att hända. Jag kan t.ex. inte föreställa mig att du skulle behöva lämna ifrån dig din bebis - som du aldrig varit ifrån i mer än 45 minuter! Det låter helt otänkbart.

Och är du säker på att din man ens VILL ta över hela ansvaret, vara hemma med barnen på heltid under sina föräldradagar? Vill han ha det så? För att komma åt dig, antar jag att du resonerar, men är det verkligen så? Går han ALLS att prata med, har ni någon kommunikation överhuvudtaget?

(Är det inte så, att i situationer som denna är det extremt ovanligt att mannen "får barnen" - om det inte rör sig om en mamma med mycket svåra missbruksproblem, våldstendenser, etc etc och det är inte du. Ju!!)

 

[Jahaja]

Kan du hålla ihop dig själv ett litet tag till? Försöka stänga ute domedagstankarna - för just nu är det de som dominerar dig. Finns där NÅGON du kan prata med som ingjuter mod och tillförsikt, istället för fan på väggen? Jag tror du behöver det. Just nu sitter du i ett mörkt moln och kan inte se ut.

Det du beskriver, rädslorna, är inte alls nödvändigtvis vad som kommer att hända. Jag kan t.ex. inte föreställa mig att du skulle behöva lämna ifrån dig din bebis - som du aldrig varit ifrån i mer än 45 minuter! Det låter helt otänkbart.

Och är du säker på att din man ens VILL ta över hela ansvaret, vara hemma med barnen på heltid under sina föräldradagar? Vill han ha det så? För att komma åt dig, antar jag att du resonerar, men är det verkligen så? Går han ALLS att prata med, har ni någon kommunikation överhuvudtaget?

(Är det inte så, att i situationer som denna är det extremt ovanligt att mannen "får barnen" - om det inte rör sig om en mamma med mycket svåra missbruksproblem, våldstendenser, etc etc och det är inte du. Ju!!)

Jag försöker hålla ihop men allt bara ramlar ifrån mig. Försöker hitta den lugna beslutsamheten från förut men kan inte.
Nu berättade stora barnet att papa tagit om halsen på hen 2 gånger. Jag har sett märken men då ville barnet inte säga vad de kom ifrån. En gång var förrförra veckan och då hade han rivit hen i ansiktet också(ev av misstag men ändå!) Och att pappa säger att han ska "sticka ut ögonen om du fortsätter blänga sådär!"
Vad gör jag nu? Polis? Socialjour? Väntar till måndag och kontaktar handläggaren jag träffade igår? Jag tror inte att pappan gör nåt i helgen. Han har varit ovanligt lugn och tålmodig.

 

[monster1]

Jag försöker hålla ihop men allt bara ramlar ifrån mig. Försöker hitta den lugna beslutsamheten från förut men kan inte.
Nu berättade stora barnet att papa tagit om halsen på hen 2 gånger. Jag har sett märken men då ville barnet inte säga vad de kom ifrån. En gång var förrförra veckan och då hade han rivit hen i ansiktet också(ev av misstag men ändå!) Och att pappa säger att han ska "sticka ut ögonen om du fortsätter blänga sådär!"
Vad gör jag nu? Polis? Socialjour? Väntar till måndag och kontaktar handläggaren jag träffade igår? Jag tror inte att pappan gör nåt i helgen. Han har varit ovanligt lugn och tålmodig.

Du anmäler det till polisen och tar med dig barnet som får vittna om misshandeln. Har soc pratat med barnen?

 

[Jahaja]

Du anmäler det till polisen och tar med dig barnet som får vittna om misshandeln. Har soc pratat med barnen?

Nej det har de inte. De tänker ju kontakta pappan. Som vi bor tillsammans med.

 

[Otherside]

Jag försöker hålla ihop men allt bara ramlar ifrån mig. Försöker hitta den lugna beslutsamheten från förut men kan inte.
Nu berättade stora barnet att papa tagit om halsen på hen 2 gånger. Jag har sett märken men då ville barnet inte säga vad de kom ifrån. En gång var förrförra veckan och då hade han rivit hen i ansiktet också(ev av misstag men ändå!) Och att pappa säger att han ska "sticka ut ögonen om du fortsätter blänga sådär!"
Vad gör jag nu? Polis? Socialjour? Väntar till måndag och kontaktar handläggaren jag träffade igår? Jag tror inte att pappan gör nåt i helgen. Han har varit ovanligt lugn och tålmodig.

Du har det här, du klarar det. Nu har du dessutom mer på ditt bord, mer på din sida.

Kan du prata med socialjour? Som ger dig råd?

Hittar du inte lugnet så försök hitta ilska, helig vrede.

 

[monster1]

Nej det har de inte. De tänker ju kontakta pappan. Som vi bor tillsammans med.

Men om han hotar barnet och tar stryptag så måste du ju anmäla det till polisen det är ju misshandel och hot. Soc måste ju prata med barnen såklart om hur han beter sig mot dom. Tror du att de kommer våga berätta som det är?

 

[Jahaja]

Men om han hotar barnet och tar stryptag så måste du ju anmäla det till polisen det är ju misshandel och hot. Soc måste ju prata med barnen såklart om hur han beter sig mot dom. Tror du att de kommer våga berätta som det är?

Jag vet inte. Om de kommer säga nåt. Jag tror inte att stora kommer kunna hålla ihop, hen mår nog ungefär som jag just nu.
Jag är rädd för samma antiklimax som igår. Att det inte ska tas på allvar utan att de bara snackar med honom och sen kommer han hem och är förbannad. Och så sitter jag där med barnen...

 

[Jahaja]

Jag är rädd att ses som att jag försöker sätta dit honom för att få barnen och få underhåll... Om nu barnen inte säger som det är. Och räcker ens det? Om det inte finns andra bevis.

 

[monster1]

Jag är rädd att ses som att jag försöker sätta dit honom för att få barnen och få underhåll... Om nu barnen inte säger som det är. Och räcker ens det? Om det inte finns andra bevis.

Men vilket val har du? Om du verkligen tänker att han kommer skada barnen och du inte anmäler. Hur ska ni då någonsin få hjälp?
Det har ju startats en utredning, jag antar att det bedömdes mindre akut eftersom de ska prata med honom först, men jag tänker att om du berättar om att han är hotfull mot barnen och tom tagit stryptag(?) på äldsta barnet så måste ju någon form av insatser göras. Allt hamnar ju i ett skarpare läge om en anmälan är gjord hos polisen. Men @Görel kanske vet mer.

 

[Otherside]

Jag är rädd att ses som att jag försöker sätta dit honom för att få barnen och få underhåll... Om nu barnen inte säger som det är. Och räcker ens det? Om det inte finns andra bevis.

Jag tror ju att det intryck de får när de pratar med dig, säger nåt HELT annat. Och de är nog mycket vana vid att barn, av solidaritet eller rädsla, inte vågar berätta precis som det är, alla gånger. Kan du prata med äldsta om hur viktigt det är att berätta? Och att pappan inte behöver veta att hen berättat för dem. De har väl tystnadsplikt, utgår jag ifrån.

 

[Jahaja]

Men vilket val har du? Om du verkligen tänker att han kommer skada barnen och du inte anmäler. Hur ska ni då någonsin få hjälp?
Det har ju startats en utredning, jag antar att det bedömdes mindre akut eftersom de ska prata med honom först, men jag tänker att om du berättar om att han är hotfull mot barnen och tom tagit stryptag(?) på äldsta barnet så måste ju någon form av insatser göras. Allt hamnar ju i ett skarpare läge om en anmälan är gjord hos polisen. Men @Görel kanske vet mer.

Nej jag måste det här också såklart. För barnets skull om inte annat. Att hen får se att jag tar hen på allvar och står på hans sida.
Barnet visade ett tag runt halsen framifrån så ja, stryptag skulle jag säga.
Jag vet från misshandels anmälningar från vuxna att enbart att den våldsutsatta berättar inte ses som tillräckligt. Det måste finnas bevis i form av vittne, foton osv. Kanske funkar det annorlunda med barn.
Jag lyckades ha inspelningen på på telefonen iaf.

 

[Jahaja]

Jag tror ju att det intryck de får när de pratar med dig, säger nåt HELT annat. Och de är nog mycket vana vid att barn, av solidaritet eller rädsla, inte vågar berätta precis som det är, alla gånger. Kan du prata med äldsta om hur viktigt det är att berätta? Och att pappan inte behöver veta att hen berättat för dem. De har väl tystnadsplikt, utgår jag ifrån.

Fast barnet kan nog räkna ut att pappa kommer förstå att hen berättat. De var ju ensamma i rummet när det hände.