Att lämna i smyg

Bukefalos 30 år!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Tack alla❤️
Det enda som saknas är ett sovrum till annars hade det varit perfekt. Mellan vart lite besviken över att behöva dela med mig och Lilla... Men blev tröstad av att det här inte är nån permanent lösning utan en fast punkt för oss att utgå ifrån medan jag letar efter ett boende där hen också kan få eget rum.
 
Tack alla❤️
Det enda som saknas är ett sovrum till annars hade det varit perfekt. Mellan vart lite besviken över att behöva dela med mig och Lilla... Men blev tröstad av att det här inte är nån permanent lösning utan en fast punkt för oss att utgå ifrån medan jag letar efter ett boende där hen också kan få eget rum.
GRATTIS!!! :)

Om du delar planlösningen med oss kan kanske någon komma på en möblering som ger känslan av egna rum - bukefolket brukar vara duktiga på att tänka ut finurliga lösningar.
 
GRATTIS!!! :)

Om du delar planlösningen med oss kan kanske någon komma på en möblering som ger känslan av egna rum - bukefolket brukar vara duktiga på att tänka ut finurliga lösningar.

Kanske kan man få hens säng att bli lite som en egen koja med draperier, sänghimmel eller något liknande?

Med tanke på hur länge föräldrar har sina barn i sin säng nu för tiden, så kanske det inte är ett problem förrän om 10 år?
Jag planerar i längden att antingen bygga in Mellans säng som i ett skåp, med lite hyllor på insidan för nån bok, vattenflaska, prydnad etc och nån mysig ljusslinga fäst i taket. Eller flytta ut min säng i vardagsrummet och bygga en ram för draperier runt hela. Och mysiga ljusslingor😊
Mellan vill egentligen gärna sova i min säng men får inte eftersom hen sovr väldigt... dynamiskt... och Lilla ligger hos mig.

Och så blir det ju en flytt till om jag hittar en 4:a eller 5:a som jag har råd med.
 
Jag planerar i längden att antingen bygga in Mellans säng som i ett skåp, med lite hyllor på insidan för nån bok, vattenflaska, prydnad etc och nån mysig ljusslinga fäst i taket. Eller flytta ut min säng i vardagsrummet och bygga en ram för draperier runt hela. Och mysiga ljusslingor😊
Mellan vill egentligen gärna sova i min säng men får inte eftersom hen sovr väldigt... dynamiskt... och Lilla ligger hos mig.

Och så blir det ju en flytt till om jag hittar en 4:a eller 5:a som jag har råd med.
Sätt ut sin säng i vardagsrummet röstar jag för. Bor i en storstad där många bor trångt med barn, de flesta har löst det provisoriskt med att föräldern gjort en hörna i de ”gemensamma” utrymmena, man har ju liksom sitt vuxenspace ändå om man har delad vårdnad eller om barnen lägger sig tidigare.
 
Vi bor bara i en trea. Barnen har varsitt rum och jag och mannen sover i vardagsrummet, har en rejäl och hög bokhylla vid sängfoten med väggen mot sängen och en skena med ett draperi kring den andra. Funkar utmärkt och har så gjort sedan vi flyttade hit (blir nog fem år i sommar om jag räknar rätt). Vi har också valt att låta barnen när de blivit äldre ha egen TV på rummet, mest för att alla ska ha möjlighet till eget space. Vi har ju dock TVkvällar ändå men vardagsrummet är inte samlingspunkten på det sättet som det var när jag var liten, utan det är köket. Tänker dock att som förälder är man ju alltid tillgänglig ändå. För oss har det i alla fall inte varit något problem att bo i en trea som familj.
 
Vi hade också vuxensängen i vardagsrummet när tredje barnet behövde eget space. Fyran sov fortfarande med oss då.
Det fungerade helt okej i något år innan vi flyttade till större.
Det är en enkel lösning som faktiskt kan bli riktigt bra.
 
Vi hade också vuxensängen i vardagsrummet när tredje barnet behövde eget space. Fyran sov fortfarande med oss då.
Det fungerade helt okej i något år innan vi flyttade till större.
Det är en enkel lösning som faktiskt kan bli riktigt bra.
Vi har haft sängen i vardagsrummet sedan 2007 (eller 2008) och det har funkat helt okej. Och barnen har delat rum i flera år och omgångar också när de varit yngre. Huset är så stort som det är så flexibiliteten måste hittas annorstädes.
 
Förlåt för dåligt med uppdatering. Det har varit så mycket. Jag kommer tillbaka det är bara så mycket vakuum just nu, mycket förberedande och väntande. Massor att göra.
Och Stora lyckades knuffa mig så att jag ramlade. Har skadat ett finger. Svullet och bultar av smärta hela tiden. Hen menade inte att skada mig såklart. Jag tog emot mig med händerna och fingret hamnade galet mot golvlisten. Nu vägrar jag vara ensam med alla tre barnen tillsammans. Mellan blev väldigt skakad av att mamma faktiskt blev skadad. Lilla sov sig igenom det som tur var. Jag vet inte hur vi ska få vardagen att fungera från nu men det går inte att vara själv, Stora klarar inte alls att någon gräns sätts eller någon annans behov prioriteras längre.
 
Förlåt för dåligt med uppdatering. Det har varit så mycket. Jag kommer tillbaka det är bara så mycket vakuum just nu, mycket förberedande och väntande. Massor att göra.
Och Stora lyckades knuffa mig så att jag ramlade. Har skadat ett finger. Svullet och bultar av smärta hela tiden. Hen menade inte att skada mig såklart. Jag tog emot mig med händerna och fingret hamnade galet mot golvlisten. Nu vägrar jag vara ensam med alla tre barnen tillsammans. Mellan blev väldigt skakad av att mamma faktiskt blev skadad. Lilla sov sig igenom det som tur var. Jag vet inte hur vi ska få vardagen att fungera från nu men det går inte att vara själv, Stora klarar inte alls att någon gräns sätts eller någon annans behov prioriteras längre.
Kan ni inte få hjälp från socialen? Vet att du skrev om samarbetssamtal tidigare, men vet inte om ni fick till det? Vet flera som gått hjälp för barnen i en separation där man märker utåtagerande eller för den delen undandragande beteenden, hur ska det bemötas och kanske extra stöttning till barnet som mår dåligt.
 
Jag är rädd att jag kanske gjorde fel nu också. Som skalade bort alla krav. Var alldeles för lugn när hen attackerade mig kanske? Tillät alla känslor att uttryckas precis hur som helst. Jag menade väl... Har möte nästa vecka med familjebehandlare iaf. Jag vet inte hur jag ska orka. Tänk om Stora måste bo nån annanstans? Mitt hjärta går i tusen bitar. Jag känner mig så misslyckad. Så totalt värdelös som förälder. Som att jag återigen sviker Stora.
 
Jag är rädd att jag kanske gjorde fel nu också. Som skalade bort alla krav. Var alldeles för lugn när hen attackerade mig kanske? Tillät alla känslor att uttryckas precis hur som helst. Jag menade väl... Har möte nästa vecka med familjebehandlare iaf. Jag vet inte hur jag ska orka. Tänk om Stora måste bo nån annanstans? Mitt hjärta går i tusen bitar. Jag känner mig så misslyckad. Så totalt värdelös som förälder. Som att jag återigen sviker Stora.
Självklart är alla känslor okej och får uttryckas, men inte som våld mot någon annan människa!
 
Jag är rädd att jag kanske gjorde fel nu också. Som skalade bort alla krav. Var alldeles för lugn när hen attackerade mig kanske? Tillät alla känslor att uttryckas precis hur som helst. Jag menade väl... Har möte nästa vecka med familjebehandlare iaf. Jag vet inte hur jag ska orka. Tänk om Stora måste bo nån annanstans? Mitt hjärta går i tusen bitar. Jag känner mig så misslyckad. Så totalt värdelös som förälder. Som att jag återigen sviker Stora.

Nu vet jag inte hur gammal Stora är men om hen är tonåring så tycker jag att hen har ett visst eget ansvar att inse att man inte tar till våld mot sin mamma. Undantag såklart om diagnos finns där impulskontroll osv är bristande och för att freda sig mot fysiskt våld. Ju äldre barnen blir desto mer ansvar för sina handlingar måste man låta dem ta.
 
Jag är rädd att jag kanske gjorde fel nu också. Som skalade bort alla krav. Var alldeles för lugn när hen attackerade mig kanske? Tillät alla känslor att uttryckas precis hur som helst. Jag menade väl... Har möte nästa vecka med familjebehandlare iaf. Jag vet inte hur jag ska orka. Tänk om Stora måste bo nån annanstans? Mitt hjärta går i tusen bitar. Jag känner mig så misslyckad. Så totalt värdelös som förälder. Som att jag återigen sviker Stora.
Det finns möjligheter för både föräldrautbildning för dig, samtalsstöd induviduellt eller gemensamt och för familjebehandlare hemma hos er. Barn omhändertas inte till höger och vänster.
 
Jag är rädd att jag kanske gjorde fel nu också. Som skalade bort alla krav. Var alldeles för lugn när hen attackerade mig kanske? Tillät alla känslor att uttryckas precis hur som helst. Jag menade väl... Har möte nästa vecka med familjebehandlare iaf. Jag vet inte hur jag ska orka. Tänk om Stora måste bo nån annanstans? Mitt hjärta går i tusen bitar. Jag känner mig så misslyckad. Så totalt värdelös som förälder. Som att jag återigen sviker Stora.
Kan du be om hjälp med avlastning? Kan det finnas korttids-/avlastningsboende eller kan Stora få en stödfamilj som hen kan bo hos ibland? Om ni är från varandra några dagar ibland kan det kanske fungera bättre även i övrigt? Det är inte att svika.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästnyheter

Bukefalos, Radannonser

Allmänt, Dagbok

Barn

Hund

Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp