Att prioritera

Igår hade jag boendestödet här. Jag hade inte tänkt över vad vi skulle göra. Det gör jag aldrig. Utan jag ser allt som behöver göras och väljer att göra något som känns viktigt. Min boendestödjare tycker mitt beslutsfattande är lite stressigt då jag tänker efter och tar beslut när hon redan är här och att jag borde skriva en lista på saker och prioritera utefter den. För egen del så vet jag inte om det spelar någon roll. Igår städade vi i alla fall hallen, trappen upp och hallen på övervåningen. Bra att få bort kattspyan som legat på övervåningen över en månad.

Men nu är det lördag och jag ska försöka göra saker på egen hand. Det svåra är att jag inte vet när batteriet tar slut och om jag borde sluta göra saker innan batteriet tar slut. Med boendestöd kan jag köra på även när jag är slut, men det går inte när jag är ensam.

Det jag absolut måste göra idag är att laga mat. Jag skulle gjort det igår men hade glömt att ta fram kycklingfileerna för tining.

Sen skulle jag behöva börja rensa en rabatt. Tänkte jag skulle jobba med den rabatten en kvart i taget för att det inte ska bli övermäktigt. Men jag behöver ha en liten planteringsspade för att få upp ogräset. Jag har två men vet inte var någon av dem är.

Jag skulle behöva städa undan bi-grejer ute också.

Och så skulle jag vilja fortsätta snickra.

Jag skulle också behöva förbereda en presentation jag ska ha på onsdag.

Och så behöver jag titta på en inspelning av en kurs jag gick i höstas.

Och så vore det också bra om jag gjorde lite bokföring.

Här har jag ju en skriftlig lista på vad jag skulle behöva få gjort. Och jag vet inte riktigt vad orken räcker till.

 

[Rosett]

Jag brukar också bestämma, när boendestödet är här, vad jag/vi ska göra. Vad som känns viktigast här och nu. Men såklart tänker jag på det innan.
Blir så stressad av listor.
Man ska ju göra så som det funkar bäst för en själv.

Min metod är att välja den syssla som känns viktigast och göra den. Sen om jag orkar en sak till så gör jag den också. Brukar sitta en stund emellan sysslorna och även ta en paus mitt i en syssla om jag behöver.

Om jag förstått dig rätt så har du svårt för att känna när det blivit för mycket och pausa/avbryta i tid?

 

[Wille]

Och så var det den lilla detaljen att ö.h.t. komma igång.

 

[Wille]

Jag brukar också bestämma, när boendestödet är här, vad jag/vi ska göra. Vad som känns viktigast här och nu. Men såklart tänker jag på det innan.
Blir så stressad av listor.
Man ska ju göra så som det funkar bäst för en själv.

Min metod är att välja den syssla som känns viktigast och göra den. Sen om jag orkar en sak till så gör jag den också. Brukar sitta en stund emellan sysslorna och även ta en paus mitt i en syssla om jag behöver.

Om jag förstått dig rätt så har du svårt för att känna när det blivit för mycket och pausa/avbryta i tid?

Ja, jag vet inte när det blivit för mycket för jag har ju svårt att komma igång ens. När boendestöd är här så är jag slut redan från början eftersom jag gått upp tidigt och jobbat, men kan då inte välja att vila.

 

[Rosett]

Jag brukar göra inget eller litegrann innan boendestödet kommer.
Typ damma lite eller plocka ihop pantflaskor.

Edit: Missförstod dig, tänkte inte på att du har jobb. Då är det ju svårt att ta det lugnt innan.

 

[Wille]

Jag brukar göra inget eller litegrann innan boendestödet kommer.
Typ damma lite eller plocka ihop pantflaskor.

Edit: Missförstod dig, tänkte inte på att du har jobb. Då är det ju svårt att ta det lugnt innan.

Ja, jag kommer hem med andan i halsen på fredagar och hinner knappt äta innan de kommer.

 

[Wille]

Jag har fortfarande inte fått något gjort och mår så jävla dåligt. Funderar på att ringa akutpsyk, men de kan ju ändå inte göra något. Så hopplöst.

 

[Rosett]

Jag har fortfarande inte fått något gjort och mår så jävla dåligt. Funderar på att ringa akutpsyk, men de kan ju ändå inte göra något. Så hopplöst.

Du kan prata med dem och få ur dig lite ju. Plus få dokumenterat hur dåligt du mår, annars tror psyk att du klarar dig själv och mår bra.
Fast jag tror jag förstår, har varit på väg att ringa några gånger men tänkt att ja det känns väl bättre i morn och det hjälper ju inte att ringa. De brukar ofta misstolka mig också. Så är inte så mkt hjälp.

 

[Wille]

Du kan prata med dem och få ur dig lite ju. Plus få dokumenterat hur dåligt du mår, annars tror psyk att du klarar dig själv och mår bra.
Fast jag tror jag förstår, har varit på väg att ringa några gånger men tänkt att ja det känns väl bättre i morn och det hjälper ju inte att ringa. De brukar ofta misstolka mig också. Så är inte så mkt hjälp.

Jag ringde alldeles nyss. Ett telefonsvararmeddelande sa att vid fara för liv, ring 112. Eftersom jag inte törs dö, så gällde inte den informationen mig. Sen sa rösten att vid mindre akuta ärenden skulle man kontakta sin ordinarie vårdgivare. Eftersom jag inte kommer dö här och nu så föll jag väl inom kategorin mindre akuta ärenden. Jag la på luren. Och så kom jag på att jag inte har en ordinarie vårdgivare. Terapeuten som behandlar min blodfobi räknar jag inte som ordinarie vårdgivare. Den terapin är för övrigt på väg att misslyckas.

 

[Rosett]

Jag ringde alldeles nyss. Ett telefonsvararmeddelande sa att vid fara för liv, ring 112. Eftersom jag inte törs dö, så gällde inte den informationen mig. Sen sa rösten att vid mindre akuta ärenden skulle man kontakta sin ordinarie vårdgivare. Eftersom jag inte kommer dö här och nu så föll jag väl inom kategorin mindre akuta ärenden. Jag la på luren. Och så kom jag på att jag inte har en ordinarie vårdgivare. Terapeuten som behandlar min blodfobi räknar jag inte som ordinarie vårdgivare. Den terapin är för övrigt på väg att misslyckas.

Men vad konstiga svar de gav. Antingen ”vid fara för liv ring 112” eller ”mindre akuta ärenden = ring ordinarie vårdgivare”, vad är då psykakuten till för undrar jag.
De måste mena att man ska ringa sin ordinarie vårdgivare om det är kontorstid och mindre akut.
Nu är det ju helg så du kan ju bara få tag i psykakuten.

 

[stjarnhimmel]

I min kommun finns ett team som kommer ut akut med ett speciellt nummer. Finns det inget sådant?

 

[EmmaBovary]

Jag ringde alldeles nyss. Ett telefonsvararmeddelande sa att vid fara för liv, ring 112. Eftersom jag inte törs dö, så gällde inte den informationen mig. Sen sa rösten att vid mindre akuta ärenden skulle man kontakta sin ordinarie vårdgivare. Eftersom jag inte kommer dö här och nu så föll jag väl inom kategorin mindre akuta ärenden. Jag la på luren. Och så kom jag på att jag inte har en ordinarie vårdgivare. Terapeuten som behandlar min blodfobi räknar jag inte som ordinarie vårdgivare. Den terapin är för övrigt på väg att misslyckas.

Är det inte möjligt att meddelandet var längre än så, typ att du skulle hamnat i en telefonkö när det var färdigpratat? Tycker nästan alltid att det återfinns en ström med alternativ som man föreslås att göra istället för att hamna i den där telefonkön, i allt från psykiatrin till vanliga vårdmottagningar.

 

[Wille]

Men vad konstiga svar de gav. Antingen ”vid fara för liv ring 112” eller ”mindre akuta ärenden = ring ordinarie vårdgivare”, vad är då psykakuten till för undrar jag.
De måste mena att man ska ringa sin ordinarie vårdgivare om det är kontorstid och mindre akut.
Nu är det ju helg så du kan ju bara få tag i psykakuten.

Jag undrar lite samma sak. Kanske är det panikattacker och andra sådana saker som inte är livshotande men ej heller kan vänta, som de har hand om.

I min kommun finns ett team som kommer ut akut med ett speciellt nummer. Finns det inget sådant?

Jag har inte hört talas om att det finns här.

 

[Wille]

Är det inte möjligt att meddelandet var längre än så, typ att du skulle hamnat i en telefonkö när det var färdigpratat? Tycker nästan alltid att det återfinns en ström med alternativ som man föreslås att göra istället för att hamna i den där telefonkön, i allt från psykiatrin till vanliga vårdmottagningar.

Jo, man kommer fram när meddelandet är slut. Men nu är jag inte döende, även om jag önskar slippa leva, och mitt fall räknas nog som mindre akut. Så då la jag bara på luren.

 

[EmmaBovary]

Jo, man kommer fram när meddelandet är slut. Men nu är jag inte döende, även om jag önskar slippa leva, och mitt fall räknas nog som mindre akut. Så då la jag bara på luren.

Jag tänker mer att när du inte passade in på de alternativen som nämndes, då är det rätt att hänga kvar i luren. Hade du varit döende rekommenderades du 112, om du haft ordinarie vårdkontakt som passat för det här hade du väl kunnat ta det med den, men som du sa har du inte det.

 

[Sel]

Jag brukar välja "hela klockslag" och sätta larm ibland när jag har svårt att komma igång. Om jag sitter i soffan och grejar med datorn och klockan är typ tre minuter över, kan jag besluta mig för att kvar över ska det ske. Okej, inte ett helt klockslag, men jag delar upp i kvarter.
När larmet går kliver jag upp och börjar, helt enkelt för att det känns skumt att stänga av larmet och bara fortsätta sitta.

Du körde ju själv med femminutersmetoden tidigare, kanske går de kombinera?

 

[Wille]

Jag brukar välja "hela klockslag" och sätta larm ibland när jag har svårt att komma igång. Om jag sitter i soffan och grejar med datorn och klockan är typ tre minuter över, kan jag besluta mig för att kvar över ska det ske. Okej, inte ett helt klockslag, men jag delar upp i kvarter.
När larmet går kliver jag upp och börjar, helt enkelt för att det känns skumt att stänga av larmet och bara fortsätta sitta.

Du körde ju själv med femminutersmetoden tidigare, kanske går de kombinera?

Körde en kvart förut. Sen orkade jag inte fortsätta. Och matlagning tar den tid det tar.

Jag har brukat ställa larmet för när jag ska borsta tänderna. Funkade ett tag. Sen stängde jag bara av larmet. Och nu borstar jag bara tänderna med boendestödet.

 

[Sel]

Körde en kvart förut. Sen orkade jag inte fortsätta. Och matlagning tar den tid det tar.

Jag har brukat ställa larmet för när jag ska borsta tänderna. Funkade ett tag. Sen stängde jag bara av larmet. Och nu borstar jag bara tänderna med boendestödet.

Prova igen!
Matlagningen kan en inte påverka, men bara för att metoden "planat ut" en gång innebär det ju inte att man inte kan börja om. Så funkar det ju vid beroenden och alla möjliga dåliga vanor. Man får bakslag, får ta nya tag!

Köra på en sång och vila en sång kan också fungera som motivation för vissa om man gillar att lyssna på musik.

 

[Wille]

Prova igen!
Matlagningen kan en inte påverka, men bara för att metoden "planat ut" en gång innebär det ju inte att man inte kan börja om. Så funkar det ju vid beroenden och alla möjliga dåliga vanor. Man får bakslag, får ta nya tag!

Köra på en sång och vila en sång kan också fungera som motivation för vissa om man gillar att lyssna på musik.

Det sa min förra psykolog också. Jag har ännu inte fått ändan ur vagnen.

 

[Wille]

Jag har lyckats laga mat. Det blev 3 matlådor av det som blev över efter att jag ätit. Och så har jag lyckats diska och plocka undan efter mig också.