Att säga att man hatar någon för att man är arg?

[Snubbelfot]

Överdriver jag?

Nej.

Det finns förstås många bottnar och perspektiv i en relation, mer än vad som går snabbt att förmedla i ett foruminlägg, men jag uppfattar inte din känsla som en överreaktion. Jag tänker inte ropa LÄMNA! men tycker inte att det du beskriver låter som en hälsosam och rolig relation.

 

[Irrbloss]

Dumpa. Att humör kan blossa upp och man och behöver gå undan ett tag för att lugna ner sig är en sak (jag är själv av den kalibern ), men då pratar man om det senare i civiliserat tonfall och blir sams igen. Man ska inte gå runt och vara konstant orolig i en relation, då är nånting väldigt fel.

Incidenten du beskriver låter dessutom som en skitsak ingen vettig människa skulle bli sådär sur över. Jag håller med övriga, han låter som en mansbebis och om något så underdriver du hur illa det är.

 

[Liten]

Fan vad ledsen jag hade blivit över en sån kommentar, oavsett om den kom från min sambo eller en kompis .

"Jag älskar dig, men jag älskar fan inte allt du gör." - citat från en kär (numera avliden) hästkarl och vän. Jag tycker att det stämmer så väl. En kan absolut hata något jag gör, hur något blir osv..men det är inte samma sak som att hata mig.

 

[Sonnenschein]

Det handlar även om gränsdragning, vad accepterar du och vad accepterar du inte. Kommer han trycka på den gränsen? Kommer han gå över mer och vad blir nästa steg? Respektera dig själv genom att tydligt markera vad du accepterar och inte. Är det ett problem från hans sida. Då vet du

 

[Migo]

Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..

Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...

Du överdriver inte, det låter inte som en människa som gör ditt liv bättre.

 

[Kamomilla]

Han blir arg för att DU inte hjälper honom packa HANS grejer när han ska iväg.

Du bor inte ihop med en vuxen som vill ha en partner, han vill han en serviceperson som han kan ha sex med.

 

[McFlurry]

Även om man bråkar och är osams ibland så ska man aldrig såra den andra. Sårar man en annan människa med flit så har man ingen respekt för den.

På det lilla du har beskrivit så låter det inte som att ni har en sund och bra relation. En partner ska berika ens liv, inte göra det sämre.

 

[Hazel]

Som någon sa finns det säkert förhållanden där man säger sånt i bråk och det inte är en stor grej, för mig hade det varit något som satt som en tagg i år framöver, antagligen för alltid. Så hade jag aldrig velat känna från den jag älskar

 

[giovanna]

Hade tjafs med min sambo igår innan han skulle åka och jobba där han säger Fan vad jag hatar dig. Jag blev helt paff och fick inte fram ett ord. Säger man verkligen så till någon man lever mer oavsett hur arg man blir? Jag åkte iväg då jag skulle på kurs och sa inte ens hejdå. Han har inte hört av sig eller sagt ett ljud, han är borta nu i 3 dagar. Jag känner mig bara helt tom och tänker ber han inte ens om ursäkt för detta när han kommer hem så känner jag att de i princip är över. Överdriver jag? Har varit flera saker han sagt som gjort så otroligt ont som han sen lådsas som ingenting. Vet inte hur jag ska ta upp detta med honom när han kommer hem, kanske mer att jag inte vill att han ska vara med någon som han hatar.. Jag vet inte jag bara känner mig tom just nu..

Bråket handlade om att han inte ens hade packat, och hade inte bokat ett hundrum (han har sagt hela tiden han ska ta sin hund med sig) Men de påstod han nu att han aldrig sagt, har de dock i skrift med så jag sen att han skrivit han tar med sig hunden. Då var han sur att jag tagit sovmorgon och inte hjälpt honom? Då frågade hjälpt med vadå ,att packa dina saker? De kan du väl göra själv. Blev ganska irriterad. Om jag ska iväg i några dagar så tar jag mitt ansvar och packar och löser de själv. Så de var plösligt mitt fel att han kom iväg sent då han väntade på att jag skulle vakna? Sen frågade jag om han kunde gå ut med soporna innan han åkte (i 2 v tid har jag gjort mat, disk och städat och han har bara jobbat). Så tänkte ta ut soporna är de minsta jag kan begära, nä då började han ta upp att de är grejer på gården som inte åkt till tippen, men de är ju mest hans mög? Så ja varje gång jag ber han om något så vänder han på de så de blir mitt fel. Börjar bli trött att leva såhär...

Att säga att man hatar sin partner är riktigt illa men det är framförallt hans beteende jag reagerar på.

Han blir arg på dig för att han inte packat och gjort sig klar i tid? Han vägrar hjälpa dig med din hund men kräver att du ska ta hand om hans?
Och att börja tjata om att det är grejer på gården som ska till tippen när du ber honom om att ta ut soporna gör att alla varningsklockor ringer.
Sånt ska man inte behöva stå ut med, finns ingen kärlek i det beteendet...

 

[Human]

Ganska tidigt i min och min mans relation kallade han mig för "idiot" i en diskussion, tror nästan att det var i ett skämt. Jag tog illa upp, jag är uppvuxen med att man inte kallar andra för negativa saker. Jag pratade sen med min man om det, och han tyckte väl att jag överreagerade men anpassade sig och sen har han aldrig kallat mig det eller något annat igen. Senare vår relation insåg jag att hans pappa slänger sig med "idiot" regelbundet. Det var så tydligt var min man hade fått det i från.

Hade min man istället sagt "jag hatar dig" så hade scenariot varit likadant, jag hade tahit väldigt illa upp, vi hade fått prata om gränser och hitta våra gemensamma ramar.

 

[Bison]

Ganska tidigt i min och min mans relation kallade han mig för "idiot" i en diskussion, tror nästan att det var i ett skämt. Jag tog illa upp, jag är uppvuxen med att man inte kallar andra för negativa saker. Jag pratade sen med min man om det, och han tyckte väl att jag överreagerade men anpassade sig och sen har han aldrig kallat mig det eller något annat igen. Senare vår relation insåg jag att hans pappa slänger sig med "idiot" regelbundet. Det var så tydligt var min man hade fått det i från.

Hade min man istället sagt "jag hatar dig" så hade scenariot varit likadant, jag hade tahit väldigt illa upp, vi hade fått prata om gränser och hitta våra gemensamma ramar.

Helt ärligt så tror jag det är väldigt svårt att få till några vettiga gemensamma ramar med någon som blir arg på en person för att den inte har packat HANS jävla väska
Nivån är pinsamt låg hos en sån man.

 

[Iamia]

Det hade kanske gått att lösa om allt var bra annars och något dumt/otrevligt sagts i ett bråk. Men det kräver ju att det tas upp direkt efter och reds ut på ett bra sätt… Men som det beskrivs i trådstarten: Nope. Hade inte velat vara kvar i en sån relation.

 

[tanten]

Jag tror inte ens han reflekterar över vad han har sagt. Utan är mer sur på mig för han fick ta med sig hunden (som han sagt han ska göra hela tiden), och innan har jag varit snäll och tagit hunden men känner nu att de blir för mycket med mina 2 och sen häst på de. Att de är han som valt att köpa en hund som kräver väldigt mycket å att dumpa de på mig hela tiden tycker inte jag riktigt är ok, för han vägrar ens ta med min hund på promenad. Så de är liksom inget ge och ta i vår relation som de ser ut just nu..

Jag är uppväxt ,och lever i övertygelsen att man menar vad man säger. Åtminstone i stunden det sägs.

Om du vill fortsätta leva med din partner tror jag att åtmoinstone en sejour hus familjerådgivare/terapeut är ett måste.

 

[tuaphua]

Hur man kan ha mage och gnälla på att någon annan inte packat ens väska som vuxen?! Och att det är dens fel att man är sen?! Jag hade tappat det redan där. Han kunde väl packat dagen innan tex om han ville sova mer.

För mig finns det gränser man inte går över ens vid bråk. Vissa saker säger man bara inte. Görs det går något sönder för mig i relationen. Något jag nog inte skulle känna gick att laga. Att man hatar den andra är en sån sak.

Att han dessutom gnäller om att det är ditt fel att han är sen. För att du inte packat HANS väska etc.
Och vägrar ens ta din hund på promenad när du vaktar hans?!
Vi har varsin hund, sambo och jag. Han jobbar borta 1 v per månad. Då har jag hans hund. Men han hjälper mig släppa ut mina hästar tex.
Och när vi är hemma delar vi på att sköta hundarna. Ska någon ta ut en hund följer båda så klart med.

Och sen att han inte ens försöker kontakta dig för att be om ursäkt och se hur du mår efter vad han hävde ur sig?’ Det gör mig också .

 

[corzette]

DUMPA !

(nån behövde säga det i klartext ! )

 

[SaraXX]

Min fd särbo kallade mig kärring. Jag tog illa vid mig, vilket jag sa då direkt, och sa att jag inte ville att han kallade mig det. Han tyckte att jag överreagerade och att det kunde betyda något kärleksfullt, typ förr (det sas inte i en kärleksfull kontext). Han sa det vid några tillfällen till efter det, och jag sa till. Och om han visste att jag tog upp det i ett sånt här sammanhang skulle han tycka att det var en hejdlös överreaktion.

Det var inte därför jag gjorde slut men respeklösheten skavde rejält.

 

[tanten]

Min fd särbo kallade mig kärring. Jag tog illa vid mig, vilket jag sa då direkt, och sa att jag inte ville att han kallade mig det. Han tyckte att jag överreagerade och att det kunde betyda något kärleksfullt, typ förr (det sas inte i en kärleksfull kontext). Han sa det vid några tillfällen till efter det, och jag sa till. Och om han visste att jag tog upp det i ett sånt här sammanhang skulle han tycka att det var en hejdlös överreaktion.

Det var inte därför jag gjorde slut men respeklösheten skavde rejält.

Exet försökte kalla mig för hönset i början av relationen . Han tyckte det var ett kul skämt. Jag blev ARG. Han slutade.
En av hans kompisar kallade sin sambo - som heter Ingalill - för ingenting. Hon grät mest, klarade inte att bli lika arg som jag.

Som sagt, jag tror inte att man slänger ur sig saker som inte har någon grund i huvudet. Nänstans kommer det ifrån.

 

[Ipalollipop]

Jag pratade med en nära vän i över en timme i telefon och han fick mig att inse mer och mer att de kommer inte bli bättre, vi har haft de knakigt ett tag där han lovat ta tag i sitt mående men de varar några dagar sen är han denna arga/sura människa igen. Så jag ska börja kolla boende redan nu. Vi äger ett hus tillsammans som vi måste lösa, men annars har jag inget annat som binder mig kvar. Mer än att man såklart är rädd för att bli ensam och vara 35 år när man är i åldern att man vill stadga sig och bilda familj men samtidigt så ser jag ingen framtid med honom då han inte kommer att ändra sig.

 

[Bison]

Jag pratade med en nära vän i över en timme i telefon och han fick mig att inse mer och mer att de kommer inte bli bättre, vi har haft de knakigt ett tag där han lovat ta tag i sitt mående men de varar några dagar sen är han denna arga/sura människa igen. Så jag ska börja kolla boende redan nu. Vi äger ett hus tillsammans som vi måste lösa, men annars har jag inget annat som binder mig kvar. Mer än att man såklart är rädd för att bli ensam och vara 35 år när man är i åldern att man vill stadga sig och bilda familj men samtidigt så ser jag ingen framtid med honom då han inte kommer att ändra sig.

Bättre att skaffa barn på egen hand än med en mansbebis.
Det är jobbigt nog att ta hand om en bebis.

 

[MJLee]

Att en femåring säger jag hatar dig är ok. Även om det inte är ok så om det är tonåring som skriker det i affekt, särskilt då om hen inte får göra något som aaaallla andra får, tycker jag man ska ta med ro.

Men en vuxen man? Aldrig. Beroende på vilka känslor du har, kanske försöka parterapi? Annars gå. Det låter ju inte som förhållandet ändå är bra för dig.