Att tappa tålamodet

[Hiddeous]

Det jag reagerade på i början var att du skrev att du många gånger blivit så arg, och att jag uppfattade det som att du tycker det är ok för att livet inte är rosaskimrande. Där håller jag inte med.

Nej, fast du vet ju heller ingenting mer än det jag skrev, vilket var en enda rad. Så jag tyckte det var underligt att du kunde sluta dig till vad som är okej och inte. Jag anser att det är okej att bli arg ibland. Jag ser ingen större fara i det. Men jag baserar den slutsatsen på mitt eget liv och att man inte tappar koncepten helt, skriker elaka saker och börjar kasta tallrikar.

 

[Mirre]

Min sjuåring var också sådär som 1.5 åring, på honom funkade det att göra som fler skrivit här och köra med "klappa fint". Att även hålla honom i knäet och sjunga en lugn sång funkade bra ibland, beroende på hur upprörd han var. Det funkar fortfarande även om han inte alltid vill sitta i knäet och bli omhållen (är det ens ett ord? ) men han är väldigt temperamentsfull och utåtagerande, så ibland måste man för att han inte ska göra illa sig själv eller ha sönder saker. Försöka prata med honom då är ingen ide, han hör det inte utan skriker bara åt en. Men det är precis som att rytmen i musiken får honom att släppa det han är arg på och slappna av istället. Sedan kan man prata om saken.
När han var mindre blev han ofta arg och ledsen när han sovit och blev väckt, bästa lösningen då var att ge honom något att äta eller dricka så fort han vaknade, något litet bara som fick blodsockret i balans igen. Speciellt om han sovit länge.

 

[Amha]

Herregud vad jag kan koka inombords när mitt barn "ska bara" och jag är trött och stressad.... Jag vet ibland inte hur jag ska bete mig faktiskt!
Bli arg funkar inte - det vet jag vis av erfarenhet.
Vara sträng- funkar inte.
Förklara läget att jag pallar inte detta, snälla söta du kan du inte hjälpa till- funkar ibland men inte alltid.
Va inte sån suris säger barnet till mig. Och det vill jag inte vara såklart och hade jag klarat att med ett leende leka bar så hade det funkat bäst.
Men....

Min tjej är ju inte så gammal men där kan man säga att "då gör jag det i stället" (dvs i stressade situationer klär barnet) eller göra det till en tävling "då hinner jag först!". Kanske tåls att diskutera men det är det bästa av det sämsta här.

 

[Ray]

Min tjej är ju inte så gammal men där kan man säga att "då gör jag det i stället" (dvs i stressade situationer klär barnet) eller göra det till en tävling "då hinner jag först!". Kanske tåls att diskutera men det är det bästa av det sämsta här.

Tävla funkar ibland.
Klä en sex åring funkar inte alls...
Nu för tiden säger jag att " gör som du vill, det är ju inte mitt problem om du kommer för sent/fryser/blir blöt..." Vilket faktiskt får barnet att komma ihåg att jag har en poäng.
På kvällen funkar inte det eftersom man inte kan komma för sent i säng på samma vis. Men det är ändå lättare ju mindre jag pressar.

Minns när hon var typ 2 och vägrade ha vantar på vintern. Kurerades snabbt när vi åkte till stugan i fjällen och det var -15 och hon trillade med nävarna före i snön... Resten av vintern var det himla viktigt med vantar

Grejen är ju at barn ska stångas med sina föräldrar. Det är ju en del i att växa upp. Men det är en klen tröst de där gångerna när man bara önskar att det kunde gå lite smidigt...

 

[Amha]

Grejen är ju at barn ska stångas med sina föräldrar. Det är ju en del i att växa upp. Men det är en klen tröst de där gångerna när man bara önskar att det kunde gå lite smidigt...

Påminde min sambo om det senast igår när han blev irriterad över en diskussion jag hade med barnet och skulle lägga sig i "lugn nu, det är en del i utvecklingen!" men visst är det drygt ibland.

 

[Mirre]

Ibland känner man verkligen "måste du testa gränser/utvecklas just nu"
Har en sjuåring och en treåring nu, äldsta börjar komma över sin utvecklingsfas medan treåringen kommit in i sin