Att vänja katter vid varandra

[Crossline]

Jag har en Devon rex-hona på 5 månader som är väldigt tillgiven och glad, mycket lekfull. Idag tog vi hem fröken Bengal på 12 veckor.

Vi stängde in rexan i sovrummet medans den lilla fick kolla runt i lägenheten. Sedan släppte vi ihop dom.

Jag trodde att den äldre skulle bli grinig, men det är tvärt om. Den lilla fräser och morrar och den äldre är nyfiken och vänlig i sitt språk. Hon följer efter den lilla på avstånd och försöker ibland komma nära. Ett par gånger har den äldre höjt tassen och "måttat" men inte direkt fräst eller morrat åt den lilla.

Jag blir lite ledsen när jag ser på, men lägger mig inte direkt i. Har ni några erfarenheter ni kan dela med er av?

 

[Alexandra_W]

Gör ingenting. Ha is i magen. Det där är med kattmått mätt ett BRA ihopsläpp som går super! Låt dem reda det själv, så ska du se att de snart är vänner. Du ska alltså inte göra nåt utom att hålla ett litet öga och ägna dig lika mycket åt båda två.
Det är mycket möjligt det kommer bli "bråk" med fräs och gny och så, men låt dem vara sålänge det inte går superöverstyr.

Här tog det, och äldre herrn tyckte den lilla var det vidrigaste man kunde tänka sig och hotade med att flytta hemifrån, tre dagar. Jag insåg det redan dag ett, att det här skulle nog gå utmärkt. Just för att de INTE höll sig ifrån varandra och de INTE for ihop och slogs på riktigt. Dvs det var som hos dig ungefär, fast här kunde gammelkatten gå fram och fräsa åt kattungen och lappa till den t ex. Med indragna klor - han avslöjade sig där Han kunde gå fram och sätta tänderna i lillkatten med - och släppa när han pep. Avslöjad igen Dessutom höll gammeln sig intresserad i närheten - avslöjad ;P

 

[Crossline]

Tack för mycket lugnande ord! Var jätteskönt att höra.

Nu ligger liten i en stol och vilar och rexan sitter med mig i soffan. Skönt att de får vila lite och skönt för matte som inte orkar med ett konstant morrande.

Skulle önska att bengalen visade lite good will och att rexan var lite mer socialt kompetent...

 

[Sorbe]

Andas!

 

[Crossline]

Andas!

Jag försöker

 

[Crossline]

En klar framgång? Så länge fröken Bengal sover så morrar hon inte i alla fall

 

[Skjøldur]

Lillan ær sækert osæker før att hon kommit till ett nytt hem med en fræmmande katt så att det ær dærfør hon morrar o fræser. Jag tror hon snart blir trygg och då blir dom goa vænner som leker och har kul.

 

[Crossline]

Lillan ær sækert osæker før att hon kommit till ett nytt hem med en fræmmande katt så att det ær dærfør hon morrar o fræser. Jag tror hon snart blir trygg och då blir dom goa vænner som leker och har kul.

Hoppas det. Nu kissade och bajsade hon i köket...

 

[transmission]

När vi skaffade en till katt blev våran äldre katt rätt irriterad, fräste och morrade (den lilla brydde sig inte nämnvärt om den äldre). Vi var hemma med dom i nästan en vecka, sedan var jag och sambon tvungna att jobba igen. När vi kom hem låg katterna och sov tillsammans och sen dess funkar dom jättebra ihop.

 

[BusBarro]

Hej!

Jag har en hona på 4 år nu och för 2 år sedan skaffade vi en liten kattpojk på 12 veckor. Det var samma där, lite fräs och "hytt" med tassarna men inget allvarligt. Det tog någon vecka innan de blev vänner. Honan var ensamkatt innan så vi visste inte hur det skulle gå. Men de blev bästa vänner och har haft superkul tillsammans.

Igår hittade vi tyvärr lilla pojken överkörd en bit från hemmet... :/ Och det gör så ont i hjärtat så jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Har gråtit konstant sen det hände och det känns så tomt utan honom. Och det värsta av allt är att vår andra katt inte fattar någonting och hon sitter och tittar ut genom fönstret eller springer mot trappan till övervåningen hela tiden och letar efter honom. Hon saknar honom så mkt och det gör så ont i mitt hjärta att se. :/

Jag lånar tråden lite och undrar hur ni hade gjort? Hade ni väntat med att skaffa ny katt ett tag? Eller hade ni inte skaffat ny överhuvudtaget? Jag är livrädd för att hon ska bli mer deppig än vad hon är just nu..

MVH Frida

 

[Alexandra_W]

Hej!

Jag har en hona på 4 år nu och för 2 år sedan skaffade vi en liten kattpojk på 12 veckor. Det var samma där, lite fräs och "hytt" med tassarna men inget allvarligt. Det tog någon vecka innan de blev vänner. Honan var ensamkatt innan så vi visste inte hur det skulle gå. Men de blev bästa vänner och har haft superkul tillsammans.

Igår hittade vi tyvärr lilla pojken överkörd en bit från hemmet... :/ Och det gör så ont i hjärtat så jag vet inte vart jag ska ta vägen.. Har gråtit konstant sen det hände och det känns så tomt utan honom. Och det värsta av allt är att vår andra katt inte fattar någonting och hon sitter och tittar ut genom fönstret eller springer mot trappan till övervåningen hela tiden och letar efter honom. Hon saknar honom så mkt och det gör så ont i mitt hjärta att se. :/

Jag lånar tråden lite och undrar hur ni hade gjort? Hade ni väntat med att skaffa ny katt ett tag? Eller hade ni inte skaffat ny överhuvudtaget? Jag är livrädd för att hon ska bli mer deppig än vad hon är just nu..

MVH Frida

Beklagar förlusten =(

Jag hade väntat ett tag. Dels för att se om hon tycker det är okej att vara ensamkatt igen, dels för att kommer du med en ny katt nu tror jag inte den blir väl mottagen av honan.

 

[Sassy]

En klar framgång? Så länge fröken Bengal sover så morrar hon inte i alla fall

Det kommer nog gå bra om de kan slappna av litegrann i närheten av varandra.
Lek (med en "lagom" rolig leksak så att de inte går i resursförsvar) brukar avleda lite. Se till att de kan äta, dricka och gå på toaletten utan att behöva vakta på den andre (dvs tillgång på flera olika ställen). När jag köpte min första hona var hon som din lilla, fräsig och lite stressad. Farbror Hanoo gjorde sitt bästa för att inte skrämmas, och det tog en knapp vecka innan hon gillade honom. Efter två var hon hans lilla prinsessa.