Att våga förverkliga sin dröm ännu en gång...Hur gör man?

[finapina]

Min största dröm var att hästar hemma på gården och jag förverkligade drömmen! Det gick bra och det var underbara år, ända tills min älskade häst en natt för 2 år sen blev akut så sjuk att hästhimlen var enda alternativet.Sällskapshästen som var på foder fick åka tillbaka till sin ägare. Det var en jätteförlust i mitt liv, en chock att bli stående med tomma hagar, ett relativt nytt stall och en alldeles ny ridbana. En tomhet och sorg utan dess like.
Jag har nu hittat glädjen i att vara med hästar och rida igen, vilket inte alls var en självklarhet i början. Jag har börjat drömma igen; om att ha 2 hästar hemma.Men jag vågar inte! Kan inte tro att det ska bli lika lyckat igen(allt gick så otroligt bra fram tills dendär natten...).Jag är rädd för att köpa på mig ngn häst som är "galen"/ har dolda fel/ får fång /inte matchar med mig osv osv. Jag är orolig över veterinärbrist om ngt händer.Jag har blivit nervös över att köra med släp. Mitt ridsjälvförtoende har blivit sämre. Jag blir stressad när jag tänker på vem som kan tänkas vilja ställa upp som pålitlig hästvakt om man vill resa bort ett par dygn.Jag ser bara utmaningar och allt i katastroftänk. Ändå kan jag inte släppa tanken om att få leva min dröm ännu en gång. Hur kommer man vidare? Känns som jag fastnat. Blir så ledsen av detta...

 

[Mia_R]

Min största dröm var att hästar hemma på gården och jag förverkligade drömmen! Det gick bra och det var underbara år, ända tills min älskade häst en natt för 2 år sen blev akut så sjuk att hästhimlen var enda alternativet.Sällskapshästen som var på foder fick åka tillbaka till sin ägare. Det var en jätteförlust i mitt liv, en chock att bli stående med tomma hagar, ett relativt nytt stall och en alldeles ny ridbana. En tomhet och sorg utan dess like.
Jag har nu hittat glädjen i att vara med hästar och rida igen, vilket inte alls var en självklarhet i början. Jag har börjat drömma igen; om att ha 2 hästar hemma.Men jag vågar inte! Kan inte tro att det ska bli lika lyckat igen(allt gick så otroligt bra fram tills dendär natten...).Jag är rädd för att köpa på mig ngn häst som är "galen"/ har dolda fel/ får fång /inte matchar med mig osv osv. Jag är orolig över veterinärbrist om ngt händer.Jag har blivit nervös över att köra med släp. Mitt ridsjälvförtoende har blivit sämre. Jag blir stressad när jag tänker på vem som kan tänkas vilja ställa upp som pålitlig hästvakt om man vill resa bort ett par dygn.Jag ser bara utmaningar och allt i katastroftänk. Ändå kan jag inte släppa tanken om att få leva min dröm ännu en gång. Hur kommer man vidare? Känns som jag fastnat. Blir så ledsen av detta...

Du har inte möjlighet att börja rida igen som medryttare, eller ta ett par foderhästar för senare köp?

 

[Cattis_E]

Angående hur man kommer vidare så är nog enda lösningen att bara satsa och göra?
Jag kan inte säga exakt eftersom jag alltid bara fortsatt med andra hästar när jag tvingats ta bort en.

Alternativet är väl att skaffa en häst inackordera den i närheten och se hur det känns med egen häst ett tag innan du tar hela ansvaret dygnet runt själv?

En annan sak som kan underlätta delar av det du är rädd för är om du kan ta en inackordering.
Så får du en hästägare till i stallet och är inte ensam med allt, så länge du är tydlig med vad som förväntas redan när du söker.

Man kan ju ha en egen och en inackordering, men jag hade gärna haft två egna ändå. Kan bli stressigt att lösa sällskap och inackorderingen bestämmer sig för att flytta.

 

[Grazing]

Min största dröm var att hästar hemma på gården och jag förverkligade drömmen! Det gick bra och det var underbara år, ända tills min älskade häst en natt för 2 år sen blev akut så sjuk att hästhimlen var enda alternativet.Sällskapshästen som var på foder fick åka tillbaka till sin ägare. Det var en jätteförlust i mitt liv, en chock att bli stående med tomma hagar, ett relativt nytt stall och en alldeles ny ridbana. En tomhet och sorg utan dess like.
Jag har nu hittat glädjen i att vara med hästar och rida igen, vilket inte alls var en självklarhet i början. Jag har börjat drömma igen; om att ha 2 hästar hemma.Men jag vågar inte! Kan inte tro att det ska bli lika lyckat igen(allt gick så otroligt bra fram tills dendär natten...).Jag är rädd för att köpa på mig ngn häst som är "galen"/ har dolda fel/ får fång /inte matchar med mig osv osv. Jag är orolig över veterinärbrist om ngt händer.Jag har blivit nervös över att köra med släp. Mitt ridsjälvförtoende har blivit sämre. Jag blir stressad när jag tänker på vem som kan tänkas vilja ställa upp som pålitlig hästvakt om man vill resa bort ett par dygn.Jag ser bara utmaningar och allt i katastroftänk. Ändå kan jag inte släppa tanken om att få leva min dröm ännu en gång. Hur kommer man vidare? Känns som jag fastnat. Blir så ledsen av detta...

Det är riskfyllt och osäkert med djur, det är stor stress man utsätter sig för, men det är också enormt mycket glädje och lyckokänslor. Jag tror tyvärr att för att komma över dessa katastroftankar är det bara att satsa på det, upptäcka att det inte är så stora problem man målar upp i huvet. Jag fungerar så iallafall att jag har världens katastroftankar innan jag är i situationen, om jag skulle styras av dom hade jag inte vågat satsa på någonting alls och gått miste om det underbara med djuren.

Det du kan göra när det gäller hästvakt osv om du är osäker eller inte vill ha ansvaret själv är att ta in inackorderingar som passar dig. Ha ett upplägg så att ni lite mera delar på ansvaret om någon måste bort eller om det händer något osv.

 

[Freazer]

Min största dröm var att hästar hemma på gården och jag förverkligade drömmen! Det gick bra och det var underbara år, ända tills min älskade häst en natt för 2 år sen blev akut så sjuk att hästhimlen var enda alternativet.Sällskapshästen som var på foder fick åka tillbaka till sin ägare. Det var en jätteförlust i mitt liv, en chock att bli stående med tomma hagar, ett relativt nytt stall och en alldeles ny ridbana. En tomhet och sorg utan dess like.
Jag har nu hittat glädjen i att vara med hästar och rida igen, vilket inte alls var en självklarhet i början. Jag har börjat drömma igen; om att ha 2 hästar hemma.Men jag vågar inte! Kan inte tro att det ska bli lika lyckat igen(allt gick så otroligt bra fram tills dendär natten...).Jag är rädd för att köpa på mig ngn häst som är "galen"/ har dolda fel/ får fång /inte matchar med mig osv osv. Jag är orolig över veterinärbrist om ngt händer.Jag har blivit nervös över att köra med släp. Mitt ridsjälvförtoende har blivit sämre. Jag blir stressad när jag tänker på vem som kan tänkas vilja ställa upp som pålitlig hästvakt om man vill resa bort ett par dygn.Jag ser bara utmaningar och allt i katastroftänk. Ändå kan jag inte släppa tanken om att få leva min dröm ännu en gång. Hur kommer man vidare? Känns som jag fastnat. Blir så ledsen av detta...

Såja lugn och fin. Inte tänka katastroftankar i onödan även om det är bra att vara förberedd och ha en plan. Har du fått hjälp att bearbeta händelsen med din förra häst med tex terapi?
Jag är lite tvärtom dig med det här med att råka köpa en häst med ngt ”problem” så hoppas du inte tar illa upp av mitt svar men jag har aldrig haft en häst som haft ett brokigt förflutet som inte lugnat ner sig, som inte har funnit livsglädjen igen och blivit en helt annan typ av häst. Jag har köpt unghästar som varit helt fucked up i sinnet efter vad jag har tänkt ngt trauma tidigare i sitt liv men allt går att lösa om man vill men det ska självklart inte vara farligt. Likadant med tex röntgenfynd osv. Alla fynd innebär inte ngt dåligt, eventuella behandlingar kan beror på så mkt, felaktig träning tex. Jag tror när du hittar rätt häst som det känns bra med så kommer du lägga såna tankar åt sidan och mycket kan du göra innan köpet, då menar jag, du kan titta på hovarna, du kan röntga hovarna, du kan röntga hela hästen och besikta den. Något som kanske också hade varit en idé för dig där du lär känna hästen och umgås med hästen är ju foderhäst, skulle det skära sig totalt mellan dig och hästen och du känner nej det här vill jag verkligen inte så är det lättare att lämna tillbaka än att stå med en häst du kanske inte vågar rida på men måste för att få sålt den. Jag tror du kommer att känna när det känns rätt att skaffa och ha häst hemma igen. Kanske du behöver ännu lite mer tid på dig

 

[Nepenthe]

Jag tänker att de positiva tankar/känslorna ändå behöver väga över?

Jag är också livrädd främst för skador men även för stämning i stallet. Men ser jättemycket framemot all skötsel, umgänget, ridningen, tiden de tar mm

Fång är en sån sak som en såklart ska vara medveten om men speciellt med eget stall går det att göra ”allt” för att förebygga?
Håll hästen smal under vintern främst, vänj in på bete, begränsa betet?
Jag tycker de värsta varit när en är inhyrd och stallägare bestämt sagt att de inte tänker anpassa nått för att förebygga. Utan de är ut på bete för alla som gäller

Skador kommer de få. Det får en hantera då och hoppas den är mer frisk än sjuk

 

[Dorinda]

kolla på att hyra två hästar över vintern? Och sen utvärdera om du vill ha hästar igen på heltid?

Flertalet verksamheter hyr ju ut trevliga hästar!

 

[Nota]

Går ju göra det bästa man kan köpa frisk ras och lite äldre individer som håller hittills?

 

[finapina]

Du har inte möjlighet att börja rida igen som medryttare, eller ta ett par foderhästar för senare köp?

Jo jag är medryttare på 2 hästar.

Du har inte möjlighet att börja rida igen som medryttare, eller ta ett par foderhästar för senare köp?

Jag rider 2 st hästar varje vecka.Dock inte aktuellt att ta på foder, ägarna vill bara ha lite avlastning.Har även funderat på att ta lite privata ridlektioner i en mindre verksamhet för att få prova fler olika hästar.

 

[finapina]

Tack för alla fina och kloka svar. Jag måste "bara" försöka komma över katastroftänket, få upp mitt självförtroende igen( som allmänt rasat på alla plan i mitt liv)och börja tänka framåt. Jag älskar ju hästlivet, mår bra av det och jag fick ofta höra att jag tog väldigt bra om mina hästar, så det är deppigt att man fastnat i en sån negativ tanke-loop.

 

[skiesabove]

Jag tänker såhär, att när du är redo så är du redo. När drivet, längtan, viljan gör att oro för krångel och sjukdomar bleknar. När du vill ha häst TROTS att det innebär sjuka hästar och svårt att få hästvakt. Då är det dags.

Inte innan det. Och ge inte dig själv skit för att du inte är redo. Vi är klokare än vi tror, lyssna på dig själv. Vänta och var snäll med dig själv.

 

[Askur2017]

Vad tror du känns svårast att tänka tillbaka på om säg, 20 år. Hästarna du aldrig skaffade eller hästarna du skaffade inklusive eventuella utmaningar/problem som följde med på köpet?

 

[Fiorano]

Tänker precis som @Askur2017 ,vilket är värst-katastroftankarna eller att du ser tillbaka på ditt liv och ångrar det du aldrig vågade göra?

Vet inte hur gammal du är men jag är 45 nu och satsar allt jag är på hästarna. Känner att om jag inte gör det nu så kommer aldrig möjligheten så det är bara att köra på.

 

[Reville]

Kör bara! Och om det mot all förmodan skulle gå åt skogen och du ångrar dig så är det krasst sett bara att sälja.

Jag hade skaffat två egna hästar just för att ha en ”stadig grund” i stallet, men beroende på hur många boxplatser du har så kanske det kan bli aktuellt att ta in nån vettig inackorderad för att du ska ha möjlighet att kunna resa iväg?