Back in the days!

[Nota]

Det här var inte så länge sen, omkring millennieskiftet.
Jag skötte en unghäst och var ofta ensam i stallet, utan telefon. En gång glömde jag stänga ett fönster, kom på det kl 23:30 så tog cykeln till stallet utan att meddela nån, gick in i boxen och stängde fönstret och cyklade hem igen.
Tur att det var en lugn och snäll unghäst, i värsta fall hade nån hittat mig skadad morgonen efter.

Red ut med en annan häst (hade inte berättat för nån vart jag skulle rida), fint väder, härligt humör, stigen gick genom en tunnel. Halvvägs inne i tunneln kom jag på att ojdå, den är rätt smal! Så hade hästen blivit rädd och slängt sig runt hade det gått illa. Som tur var så var det en äldre, lugn häst.

Öht, så sa jag aldrig till nån vart jag skulle rida. En del stall har ju en whiteboard där man ska skriva men dessa stall hade inget sånt. Minns inte att nån nånsin sa till mig heller, vart de skulle rida.

Jag red utan telefon så långt som fram till år 2012 ungefär.
Hade helt enkelt inte det risktänket förr.

 

[Tantan]

Min ponny fick lösgodis och fanta efter tävling. Var mycket viktigt enligt gamla ägaren och vi följde det naturligtvis.

Min ridskola lärde ut att man kunde knäa hästen i magen när man spände sadelgjorden så det gick att dra åt hårt. Det skulle ju spännas extremt hårt och alla medel var tillåtna.

 

[Luff]

Jag ramlade av konstant från min fjording om jag red barbacka. Det hörde liksom till. Red jag ofta ut barbacka? Jepp. Våra körturer var ännu värre. Han hade alltid en räv bakom örat. Jag har hoppat dike med både sulky och fyrhjulig vagn. Fått sela av mitt ute i skogen då han drog mellan två granar och fastnade. Tappat kompisen på vägen från släden. Krupit upp ur en snötäckt bäck som han glatt drog släden rakt över. Jag ramlade av släden när han hoppade uppför bäckkanten. Han hade en gång en spark hängande i bettringen då han kliade sig på sparken. Jag berättade glatt för mor o far som bara skakade på huvudet. Byggde hinder i skogen med lös häst som helt plötsligt var försvunnen. Hotade honom med utebliven havre och då stack han fram huvet bakom en enebuske. Jag fick honom som oinriden nykastrerad treåring och red in honom själv. Var omöjlig att styra om han var på det humöret. Pappa som gammal hästkarl körde honom i potatisland, hämtade ved och han busade aldrig. Med mig var det cirkus. Älskade älskade Luff.

 

[Lillgrådis]

Vitlök botade allt hos hästar. Mögligt hö? ge lite vitlök så löser det sig. Hörde flera under uppväxten som gjorde så.

Jag är ändå lite nöjd att jag stretat emot en del påhitt och trender i brist på evidens, detta med vitlökshysterin och att pytsa i torkade vitlöksflingor tror jag alla andra i mitt stall, och flera andra som jag kände, var inne på utan att riktigt kunna förklara mer än "det är hälsosamt, för det har jag faktiskt hört. Och om det inte tillför något, så tror jag inte att det skadar i alla fall!".

 

[Majjijann]

Fel

 

[Myzan87]

jag kommer ihåg detta med vitlök, att det var bra mot förkylningar hos hästen. Jag gav också min ponny vitlök.
Sen var det detta med att piska hästen, ge den ett ordentligt rapp om den var olydig Jag lirkade alltid fram ponnyn eller daskade till med handen på korset om jag inte fick upp nosen för att hon åt gräs.
Sen kunde man stoppa in ett stort halvblod i en liten hästtransport utan att det var så konstigt
Istället för att ge spannmål så kunde man ge bröd. Hästarna fick både vetebröd och lingongrova som de åt med glad aptit

Men nått bra jag tar med mej är att man kan ge vanlig jäst till hästarna. Så allt var inte bara negativt.

 

[Masqueradee]

Själv är jag uppvuxen med foderstater som är typ ett par kilo hö för ponny, några kilo mer för häst i grovfoder. Tryck på med halm om det behövs drygas ut. Kraft = kornkross, eventuellt någon dl havre om hästen är "lat". Gärna mycket betfor, som man blandade i b-vitamin på våren och biotin från typ Emin om hästen var över 15.
Känns fortfarande så främmande med alla dessa bapiljard tillskott, olika kraftfoderblandningar osv osv såhär 15-20 år senare! Det är nog lite mer någonstans i mitten som är det "bästa", haha!

 

[Mia_R]

"Släpp inte tyglarna!"

8-åriga jag som släpades i full galopp av en hemsk lägerponny, släppte inte förrän jag inslåg att ju längre han sprang desto längre skulle jag få gå tillbaka för att hämta vojlocken.

Att jag inte slutade rida efter det lägret. Dels så ljög vi och sa att jag skulle fylla 10 som var åldersgränsen, Jag var 8 och skulle fylla nio om några månader. Alla delades in i två grupper, de som ridit över ett år och de som ridit under. Jag som ville rida ponny hittade bara en ryttare med en ponny och hon hade ridit mindre än mig, så jag sa att jag ridit mer än ett år.

Den jäkla ponnyn bet mig, trampade på mig, tryckte upp mig i väggen, släpade mig i full galopp, och varenda gång vi red ut la han sig ner och rulade med sadel och allt, Någon gav mig ett ridspö för att slå honom, men dels bar det mig emot och jag visste inte ens var jag skulle slå bland alla viftande ben. Till sist hoppade han upp och skulle smita, så jag tog tag i vad jag fick fatt på vilket var ena kåpan på sadeln och försökte bromsa honom. Som tack sparkade han mig rakt på låret så jag släppte och ramlade ihop storgråtade. Då tog en av instruktörerna och gav honom en omgåmg som han tjänat ihop till och jag red gråtade tillbaka till pappa som stod och väntade för att filma oss, tills han fick se mig gråta.

Efter det fick jag byta tillbaka till hästen jag skulle haft. En stor, fuxfärgad accordshäst. Varit nordisk mästare i fälttävlan och min underbare lekfarbror som alltid satt ner huvudet så jag skulle nå att tränsa. Drog aldrig om någon av de tuffare tjejerna försökte sätta iväg i galopp, han tog hand om mig. Jag fick mina första galopper på honom och lärde mig hoppa, älskade honom enormt mycker. Kära Olé från gamla K4 i Umeå.

Hemska Hampus hittade jag i privatstallet många år senare. Polsk import och jag var förvånad hur stor han var, maxad D-ponny och lika sur som jag kom ihåg honom, men strukna öron och svängade huvud. En av våra sista tidturen, om det var dagen han sparkade mig, så red vi ut i knädjupt vatten och den jäkeln böjde på benen som för att rulla, tills jag hoppade av, då reste han på sig. Jag har tänkt många gånger att jag borde suttit kvar och låtit honom dränka sig, om det var det han ville!

 

[Emma-pemma]

På ridskolan jag gick som barn, tidigt 80-tal, fanns 1 hage och en paddock (inhägnad ridbana) som användes som hage. Det fanns knappt 10 ponnyer och drygt 10 hästar i verksamheten plus en handfull privathästar. Hästarna fick turas om att vara ute, 1 timme var ungefär. De gick i några olika grupper. Resten av tiden stod de i sina spiltor.

Det var inte särskilt annorlunda på landet. En kompis hade en ponny som stod i ladugården tillsammans med korna. Precis som korna stod den där hela vintern, hage var endast på sommaren. (Så är det ju i stor utsträckning fortfarande för kor.)

Ridskolan igen. Man mockade aldrig ridhuset, där underlaget var en blandning av sand, spån och gödsel. Typ vart tredje år byttes underlaget ut, men det fylldes på spån då och då.

Flera av hästarna hade hårda kala fläckar på ryggen, tryckskador från illa passande sadlar. För att råda bot, för man insåg även då att det inte borde vara så, klippte man hål i filtvojlockar från militären. Men vad jag minns fick det inte chansen att läka ut.

Nej, allt var verkligen inte bättre förr, och man får komma ihåg att det var på den här tiden "de gamla hästkarlarna " var aktiva vuxna. De gamlingar som omvärderar gammal kunskap och metoder är de som är de bra.

 

[__sofia__]

Det var inte särskilt annorlunda på landet. En kompis hade en ponny som stod i ladugården tillsammans med korna. Precis som korna stod den där hela vintern, hage var endast på sommaren. (Så är det ju i stor utsträckning fortfarande för kor.)

Det här såg jag tyvärr hos en gammal bonde under 00-talet också. Jag var nog runt 12-14 år när grannen skaffade en ridtravare, och senare en shetlandsponny (eller tvärtom?). Shettisen tror jag barnbarnen red på, osäkert vad planen var med travaren - sonen kanske? (barnbarnens pappa). De/vi fixade ett stort sommarbete där hästarna kunde gå sommartid (inklusive mina, men under premissen att jag tog hand om alla), men vintertid hade de enbart en miniminihage som de inte heller släppte ut hästen/hästarna i särskilt ofta. Om jag minns rätt stod de oftast bara inne i ladan vintertid. Jag minns att jag vid något tillfälle hämtade dem och släppte i en av mina hagar, men det var lite risky att göra det med en helstirrig storhäst (eftersom hästen varit inne så länge...) och gå över 80-vägen som var mellan oss, och var det lerigt (vilket det ofta var, Skåne...) så funkade inte marken i våra hagar för fler hästar.

De har fortfarande hästar på gården, men nu har barnbarnet nog tagit över mer kring bestämmandet kring hästarna, och de verkar skötas som de ska nu.

 

[Capybara]

Det var inte särskilt annorlunda på landet. En kompis hade en ponny som stod i ladugården tillsammans med korna. Precis som korna stod den där hela vintern, hage var endast på sommaren. (Så är det ju i stor utsträckning fortfarande för kor.)

Vår shettis gick med får i tio år. Visserligen ute i hage varje dag året runt, men ändå. Jag har ju insett senare av många av hennes beteeden berodde på att hon inte hade hästsällskap.

 

[Hoarfrost]

Det enda märkliga jag minns från när jag var liten är första gången jag skulle rida turridning på islandshästar och man fick inte kratsa hovarna på dem för det som satt packat inne i hoven skyddade hoven.
När jag frågade om stenar och sådant var det ännu bättre med stenar för då blev det verkligen bra packat och stadigt i hoven.
Fattar fortfarande inte 20+ år senare om det ligger något i det...

 

[TinyWiny]

Det enda märkliga jag minns från när jag var liten är första gången jag skulle rida turridning på islandshästar och man fick inte kratsa hovarna på dem för det som satt packat inne i hoven skyddade hoven.
När jag frågade om stenar och sådant var det ännu bättre med stenar för då blev det verkligen bra packat och stadigt i hoven.
Fattar fortfarande inte 20+ år senare om det ligger något i det...

Var det snö vid tillfället? Tänker om det packade skulle förhindra att snö packades i hoven?
Jag har aldrig hört det men däremot att hovarna inte behövde kratsas efter ridning eftersom eventuellt innehåll skulle flyga ur när man red

 

[Ketrawzc]

Det enda märkliga jag minns från när jag var liten är första gången jag skulle rida turridning på islandshästar och man fick inte kratsa hovarna på dem för det som satt packat inne i hoven skyddade hoven.
När jag frågade om stenar och sådant var det ännu bättre med stenar för då blev det verkligen bra packat och stadigt i hoven.
Fattar fortfarande inte 20+ år senare om det ligger något i det...

Jag vet att jag läste nånstans när jag var liten att man skulle kolla hovarna så att det inte satt någon sten, men ren lera kunde vara kvar i hoven.

 

[farin]

"Släpp inte tyglarna!"

8-åriga jag som släpades i full galopp av en hemsk lägerponny, släppte inte förrän jag inslåg att ju längre han sprang desto längre skulle jag få gå tillbaka för att hämta vojlocken.

Att jag inte slutade rida efter det lägret. Dels så ljög vi och sa att jag skulle fylla 10 som var åldersgränsen, Jag var 8 och skulle fylla nio om några månader. Alla delades in i två grupper, de som ridit över ett år och de som ridit under. Jag som ville rida ponny hittade bara en ryttare med en ponny och hon hade ridit mindre än mig, så jag sa att jag ridit mer än ett år.

Den jäkla ponnyn bet mig, trampade på mig, tryckte upp mig i väggen, släpade mig i full galopp, och varenda gång vi red ut la han sig ner och rulade med sadel och allt, Någon gav mig ett ridspö för att slå honom, men dels bar det mig emot och jag visste inte ens var jag skulle slå bland alla viftande ben. Till sist hoppade han upp och skulle smita, så jag tog tag i vad jag fick fatt på vilket var ena kåpan på sadeln och försökte bromsa honom. Som tack sparkade han mig rakt på låret så jag släppte och ramlade ihop storgråtade. Då tog en av instruktörerna och gav honom en omgåmg som han tjänat ihop till och jag red gråtade tillbaka till pappa som stod och väntade för att filma oss, tills han fick se mig gråta.

Efter det fick jag byta tillbaka till hästen jag skulle haft. En stor, fuxfärgad accordshäst. Varit nordisk mästare i fälttävlan och min underbare lekfarbror som alltid satt ner huvudet så jag skulle nå att tränsa. Drog aldrig om någon av de tuffare tjejerna försökte sätta iväg i galopp, han tog hand om mig. Jag fick mina första galopper på honom och lärde mig hoppa, älskade honom enormt mycker. Kära Olé från gamla K4 i Umeå.

Hemska Hampus hittade jag i privatstallet många år senare. Polsk import och jag var förvånad hur stor han var, maxad D-ponny och lika sur som jag kom ihåg honom, men strukna öron och svängade huvud. En av våra sista tidturen, om det var dagen han sparkade mig, så red vi ut i knädjupt vatten och den jäkeln böjde på benen som för att rulla, tills jag hoppade av, då reste han på sig. Jag har tänkt många gånger att jag borde suttit kvar och låtit honom dränka sig, om det var det han ville!

Jag tycker bara det är sorgligt att "Hemska Hampus" behövde utsättas för att vara läger-ponny över huvud taget. Uppenbarligen mådde han inte bra och mest troligt var det människor som skapat hans (skydds-)beteenden
Att säga att han fick en omgång han tjänat ihop till tycker jag är både vidrigt och sorgligt. Det han tjänat ihop till var att tas ut från situationen och slippa utgöra en fara för sig själv och andra.

 

[Hoarfrost]

Var det snö vid tillfället? Tänker om det packade skulle förhindra att snö packades i hoven?
Jag har aldrig hört det men däremot att hovarna inte behövde kratsas efter ridning eftersom eventuellt innehåll skulle flyga ur när man red

Nä det var på sommaren.

 

[Capybara]

Jag tycker bara det är sorgligt att "Hemska Hampus" behövde utsättas för att vara läger-ponny över huvud taget. Uppenbarligen mådde han inte bra och mest troligt var det människor som skapat hans (skydds-)beteenden
Att säga att han fick en omgång han tjänat ihop till tycker jag är både vidrigt och sorgligt. Det han tjänat ihop till var att tas ut från situationen och slippa utgöra en fara för sig själv och andra.

Det är väl hyfsat tydligt att @Mia_R inte anser att Hampus förtjänat en omgång? Jag tycker att inlägget illustrerar en syn på verksamhetshästar som var vanlig förr. Sorgligt ja, men sant.

 

[TinyWiny]

Jag vet att jag läste nånstans när jag var liten att man skulle kolla hovarna så att det inte satt någon sten, men ren lera kunde vara kvar i hoven.

Ja det står så i någon ridlärabok. Som barn undrade jag hur man skulle kunna veta att det inte fanns stenar om man inte kratsade hoven Det undrar jag fortfarande För även om hästen till synes enbart har gått i lera finns det ju alltid stenar gömda däri.

 

[Fabian In Memoria]

När jag köpte min första fjording på slutet av 80-talet så passade Lewa-sadel till alla fjordingar och alla fjordingar skulle ha samma foderstat, typ 6 kg hö och 2 kg havre (kommer inte ihåg exakta kg).

Jag hade inte råd med en Lewa från början utan beställde den billigaste från Börjes eller Hööks, minns inte och fick skriva på ordern vilken sorts häst det var till. Sadeln var hemsk och man hamnade i stolsits. Passade förmodligen inte alls. Det var inte tal om att pröva ut sadel till varken häst eller ryttare. Sparade ihop till min ”drömsadel”, en brun Lewa Comet allround mot dressyr. Den passade nog och var bekväm att rida i.

 

[Jeps]

Man hade en sadel, inte så noga med inpassning. Vi hade även ridskolehästar som gick i manskapssadel. Döden för rumpan!
Min drömsadel när jag var liten var en Stübben Rex för det hade Britta och Silver.