Back in the days!

[Linn-Nora]

Jag var också runt och härjade i stall oövervakat som barn (med tillåtelse av ägarna såklart), men oj vad vi hittade på! I mitten på 90-talet känns det som mer vilda västern
Minns även när min första ponny, treårig new forest, skulle få sin första sadel. Köpte en begagnad och la på, och sen var det bra med det
Har också haft en Lewa, och ja, den var väldigt skön att rida i! Passade ALLA hästar

 

[ameo]

Om ett år har jag hållit på aktivt med hästar i ett halvt sekel och nog sjutton finns det många dumheter som passerat under den tiden. Och nya dumheter har tillkommit efterhand. Det är viktigt att komma ihåg att man måste förlåta sina egna dumheter om man inser att man har burit sig korkat åt!
Ett axplock.

- Om hästen vägrade på hinder, eller sprang förbi, skulle man ställa upp hästen framför hindret och ge den tre hårda rapp med spöet. Oavsett anledning till vägringen. Det var inte heller ovanligt att instruktören satt upp på hästen ifråga och "korrigerade" den ordentligt om den vägrat flera gånger. Framför eleverna.
(jag köpte loss min skötponny från ridskolan, den var en sån som vägrade ofta och följaktligen fick mycket stryk pga det - den blev inte direkt mer positiv till hoppning pga det...)
- Nosgrimmor skulle dras åt ordentligt så de inte kunde gapa för att "komma undan bettet" - det var snällare att dra åt nosgrimman än att dra hårdare i tyglarna. (och jadå, jag har också lärt ut detta under den period då jag jobbade som ridinstruktör, det var ju liksom det som var den sanning jag lärt mig )
- Ett par vintrar, runt 1980 nånstans, fick inga av min ridskolas hästar gå i hagen. De stod i sina spiltor dygnet runt och åt förmodligen stora mängder havre också. Det var inte en enda ridlektion utan att hästarna for i taket och kastade av ryttare.

 

[Luff]

Angående nosgrimma så red vi bara unghästar med nosgrimma. Och då remont. Sen plockades det av. När jag fick min fjording så var det så coolt att jag fick köpa träns med engelsk nosgrimma till honom. Nu satt den bara där som prydnad för jag drog inte åt den alls men det var sååå snyggt. Svart o vitt med flätning. Tidigt 80-tal.

 

[Frokennordberg]

Om ett år har jag hållit på aktivt med hästar i ett halvt sekel och nog sjutton finns det många dumheter som passerat under den tiden. Och nya dumheter har tillkommit efterhand. Det är viktigt att komma ihåg att man måste förlåta sina egna dumheter om man inser att man har burit sig korkat åt!
Ett axplock.

- Om hästen vägrade på hinder, eller sprang förbi, skulle man ställa upp hästen framför hindret och ge den tre hårda rapp med spöet. Oavsett anledning till vägringen. Det var inte heller ovanligt att instruktören satt upp på hästen ifråga och "korrigerade" den ordentligt om den vägrat flera gånger. Framför eleverna.
(jag köpte loss min skötponny från ridskolan, den var en sån som vägrade ofta och följaktligen fick mycket stryk pga det - den blev inte direkt mer positiv till hoppning pga det...)
- Nosgrimmor skulle dras åt ordentligt så de inte kunde gapa för att "komma undan bettet" - det var snällare att dra åt nosgrimman än att dra hårdare i tyglarna. (och jadå, jag har också lärt ut detta under den period då jag jobbade som ridinstruktör, det var ju liksom det som var den sanning jag lärt mig )
- Ett par vintrar, runt 1980 nånstans, fick inga av min ridskolas hästar gå i hagen. De stod i sina spiltor dygnet runt och åt förmodligen stora mängder havre också. Det var inte en enda ridlektion utan att hästarna for i taket och kastade av ryttare.

Ja, det där med att ställa upp hästen framför hindret och ge den tre snabba rapp minns jag också. Undrar hur resonemanget gick egentligen.

Hyfsat tidigt 2000-tal jobbade jag ett kort tag på en gård på Irland. Ägarparet var övertygade om att ju hårdare nosgrimma desto bättre. Minns särskilt den gången då en av dem hade spänt åt det extra på den hästen jag skulle rida för "den var ju alldeles för lös". Och sen red vi ett bra pass, personen kommer tillbaka och säger "se, hästarna går så mycket bättre om man spänner åt ordentligt!". Att jag hade släppt ut det igen hade de ju inte koll på. Och så fortsatte det den korta tid jag var där. De spände åt. Jag släppte upp. Igen och igen.

 

[Flavor]

Rida utan hjälm, som några skrivit. Har knappt gjort det själv för jag var inte tillräckligt duktig. Men minns en del ryttare som gjorde det med motiveringen att de tävlade "hatt-klasser". Då måste de träna utan hjälm eftersom de skulle rida utan på tävling

Det där har jag fått höra med, på ”min” ridskola under min uppväxt.

Jag har ridit utan hjälm, av misstag (glömt hjälmen helt enkelt), till och från hage i grimma och så dels på jobb, anställd som turledare och det passade helt enkelt inte in i miljön med hjälm. Det var inte uttalat om hjälmförbud men klart oönskat. Kunde ju gått illa såhär i efterhand.

Säkert ridit fler ggr utan hjälm pga extrem värme med men numera gör jag det inte.

 

[Lightzone]

Åh jösses minns nu att jag var medryttare på ett fullblod som fick 12 liter kraftfoder om dagen. Han gick ju som ridhäst, ett inte direkt krävande pass om dagen ungefär.

 

[nightcrawler]

Minns att pessoabett var bra grejer. Det löste allt typ. Jag testade det men konstaterade att det inte var något för oss. Stübben var det enda märket jag kände till innan jag köpte min häst och det var typ det bästa som fanns.
Minns åxå det där med att ställa hästen framför hindret om den hade vägrat och ge tre rapp.

 

[Luff]

Var en väldigt kort tid hos en landslagsryttare. Till lunch skulle hästen ha 14 olika fodermedel. Oljor, melass, torkade morötter, vitlökspulver, pellets och gu vet allt utöver hö o havre. Jag frågade försynt om allt det här inte liksom tog ut varandra och om någon räknat på vad som var i? Fick inget svar. Vad visste jag som lantbruksutbildad hobbyryttare om foderstater till tävlingshästar?

 

[lingonben]

Var en väldigt kort tid hos en landslagsryttare. Till lunch skulle hästen ha 14 olika fodermedel. Oljor, melass, torkade morötter, vitlökspulver, pellets och gu vet allt utöver hö o havre. Jag frågade försynt om allt det här inte liksom tog ut varandra och om någon räknat på vad som var i? Fick inget svar. Vad visste jag som lantbruksutbildad hobbyryttare om foderstater till tävlingshästar?

Vitlöksstanken det var i vissa stall det rördes ihop vitlök, olja, nyponpulver, allt möjligt. Salladsdressing eller hästmat, svårt att veta ibland.

 

[lingonben]

Den här vanan att rida ut i mörkret utan något mer än fyra reflexband om benen, den känns fullkomligt livsfarlig i efterhand. Minns att folk skrattade åt mig och min "julgran till häst" en gång i tiden. Jag satte på medryttarhästen reflexländtäcke och reflexbrösta, själv hade jag reflexband runt mina armar (reflexvästar var inte så vanliga än) och pannlampa. Dvs inget extremt nuförtiden, men då såg vi tydligen helknasiga ut

 

[Lillgrådis]

Den här vanan att rida ut i mörkret utan något mer än fyra reflexband om benen, den känns fullkomligt livsfarlig i efterhand. Minns att folk skrattade åt mig och min "julgran till häst" en gång i tiden. Jag satte på medryttarhästen reflexländtäcke och reflexbrösta, själv hade jag reflexband runt mina armar (reflexvästar var inte så vanliga än) och pannlampa. Dvs inget extremt nuförtiden, men då såg vi tydligen helknasiga ut

Haha ja nu minns jag den där lilla batterilampan med vitt ljus framåt/rött ljus bakåt och orange uppåt som man kunde fästa på benet! Hållbar som en genomsnittlig leksak och lyste väl upp fem centimeter ungefär, men en sådan hade jag i alla fall. Pannlampa var inget jag hade kommit över på sent 80-/tidigt 90-tal men däremot någon anordning med lite bättre lampa som man kunde fästa på hästens bringa och kånka med sig ett batteri. Den tyckte jag var väldigt imponerande och möjliggjorde att både trava och galoppera lite försiktigt under mörkerritterna.

 

[Fabian In Memoria]

Haha ja nu minns jag den där lilla batterilampan med vitt ljus framåt/rött ljus bakåt och orange uppåt som man kunde fästa på benet! Hållbar som en genomsnittlig leksak och lyste väl upp fem centimeter ungefär, men en sådan hade jag i alla fall. Pannlampa var inget jag hade kommit över på sent 80-/tidigt 90-tal men däremot någon anordning med lite bättre lampa som man kunde fästa på hästens bringa och kånka med sig ett batteri. Den tyckte jag var väldigt imponerande och möjliggjorde att både trava och galoppera lite försiktigt under mörkerritterna.

Jag hade också sådana lampor på benet. Och en rund reflex hängandes i stigbygeln. Jag hade en pannlampa på hjälmen med ett otympligt batteripack. Blev mest skritt.

 

[Andromedae]

En lite fånig grej, men jag minns att tanken på att ha varmare kläder på vintern inte slog mig som ridskolebarn Hade minsann ridbyxor (möööjligtvis med underställ, men tror fasen inte det). Jodphurs utan fodring året runt. Det gjorde så ont att hoppa av efter att ha ridit!

Mvh
Överlever numera vintern i overall, bär fodrade ridbyxor från typ oktober till mars.

 

[Luff]

En lite fånig grej, men jag minns att tanken på att ha varmare kläder på vintern inte slog mig som ridskolebarn Hade minsann ridbyxor (möööjligtvis med underställ, men tror fasen inte det). Jodphurs utan fodring året runt. Det gjorde så ont att hoppa av efter att ha ridit!

Mvh
Överlever numera vintern i overall, bär fodrade ridbyxor från typ oktober till mars.

Jag kommer ihåg hur vi frös i våra konstläderridstövlar och ställde oss på dyngestan för att tina våra tår. Jag gav upp "finstövlarna" och red i Snowjoggers. Jepp ingen klack. På sommaren vanliga gympadojor.

 

[nightcrawler]

Den här vanan att rida ut i mörkret utan något mer än fyra reflexband om benen, den känns fullkomligt livsfarlig i efterhand. Minns att folk skrattade åt mig och min "julgran till häst" en gång i tiden. Jag satte på medryttarhästen reflexländtäcke och reflexbrösta, själv hade jag reflexband runt mina armar (reflexvästar var inte så vanliga än) och pannlampa. Dvs inget extremt nuförtiden, men då såg vi tydligen helknasiga ut

Jag såg åxå ut som en julgran. Fick så mycket beröm för det när jag mötte bilar. Kompisens pappa stannade varje gång och talade om hur bra vi syntes. Vissa i stallet tyckte jag såg löjlig ut. Kanske det, men jag syntes tydligt på långt håll. Har bekanta som tycker det räcker med två reflexer på benen närmast vägen och en väst.

 

[grodan21]

Jag började rida -97, de hade isolerat ridhus. Har dock aldrig varit med om isolerat ridhus sedan dess.

Det fanns säkerhetsvästar att låna, men det gick ju inte att röra sig i den!

 

[nightcrawler]

När man handlade typ allt på Hööks eller Börjes. På den tiden Hööks hade lite bättre kvalisort på grejerna.

 

[Emma-pemma]

När man handlade typ allt på Hööks eller Börjes. På den tiden Hööks hade lite bättre kvalisort på grejerna.

Oj, det måste ha varit jätte-jätte länge sedan! De senaste decennierna tycker jag att Hööks fått in bättre kvalitet på det de säljer. Och kanske fler nivåer.
På 90-talet var riktigt dåligt, men kanske var det bättre innan?

 

[Jeps]

Var en högtidsdag när Börjes katalog kom i brevlådan.

 

[Jeps]

När man skulle anmäla till tävling fick man gå till klubben för att läsa propparna som satt upphängda i stallgången.
Sedan skrev man sin anmälan på en förtryckt blankett och postade den.
Sedan kom även ryttarmeddelandet via posten.
Mvh dinosaurien