Back in the days!

[Myzan87]

En annan sak som slår mej är när man skulle ha både martingal och förbygel (antingen komponerad eller två olika), pessoabett och pullarnosgrimma bara för att hästarna gick så mycket bättre med det.

Och fleecefodrade regntäcken som man fick stötar av

 

[Habina]

Eller Höökskatalogen

Hööks hade mer roliga grejer, färger på schabrak eller utsmyckningar på träns. Börjes var mycket vardagsgrejer.

Hööks hade dessutom otrolig kvalitet på vissa grejer. Köpte ett träns i engelskt läder 1998 som fortfarande är supermjukt och som nytt.

 

[nightcrawler]

Hööks hade dessutom otrolig kvalitet på vissa grejer. Köpte ett träns i engelskt läder 1998 som fortfarande är supermjukt och som nytt.

Har kvar ridbyxor som måste vara runt 20 år nu. Dom är rätt tunna men håller fortfarande formen bra. Och framförallt så är skoningen hel, trots att dom är välanvända. Dom där skoningarna som kom efter håller/höll inte ett år ens innan det var tunnslitet eller hål mellan benen. Och höll skoningen så höll inte byxorna formen.

 

[Jeps]

En annan sak som slår mej är när man skulle ha både martingal och förbygel (antingen komponerad eller två olika), pessoabett och pullarnosgrimma bara för att hästarna gick så mycket bättre med det.

Och fleecefodrade regntäcken som man fick stötar av

Hade en klubbkompis som hade både brösta och svanskappa .
Gissa vilken som var för syns skull...

 

[prinsessfeminist]

Min mamma tvättade mina vita helskodda pikeur ridbyxor med mina beiga Kyra K hjortskinnshandskar! I maskin!

Insåg precis att jag inte förlåtit henne för det ännu!

Förståeligt.

Oförlåtligt.

Indeed.

 

[Nota]

Men alla hästar gick ju för guds skull inte alla lektioner. Max tre på dom många ridskolor jag ridit på. Och lör em och söndag ledigt.

Det var många hästar som gick alla lektioner minns jag. Sen fick dom en kaka hö morgon middag kväll.

 

[Emma-pemma]

Inte ens på min gamla ridskola gick någon häst alla lektioner. Det var nog 4 lektioner per kväll, 45 min styck, men det var uppdelat ponny för sig och häst för sig. Ingen gick mer än 2, och ingen gick 2 varje dag.

 

[Hoarfrost]

Påmindes i går när jag satt på ridskolan och tittade en stund när en annan grupp red och ridläraren sa att "I dag kommer ni få veta vilken grupp ni ska gå i i höst".
Barnen blev knäpptysta, några spända, alla tittar nervöst omkring sig på sina gruppmedlemmar.

På min ridskola kom den dagen aldrig på tidsbestämd dag utan efter att ridlärarna diskuterat och bökat runt för att det skulle bli rätt med alla uppflyttningar. Alltid i slutet av lektionen, och jag minns att atmosfären var lite smått elektrisk.

Själv brydde jag mig aldrig om själva prestigen att få hoppa upp en grupp. Däremot minns jag sorgen i mig varje gång, jag hade "galoppfobi" väldigt väldigt väldigt länge. Jag var ganska snabbt duktig i skritt och trav, men så funkade inget alls med galoppen. Jag ville liksom vidare och utvecklas och när den där dagen blev jag alltid påminnd om alla de gånger jag ställt mig i mitten under galoppen för att "det gör inget/vem bryr sig/tjänar inte till att försöka/jag gör det nästa vecka". Blev så besviken på mig själv då.

 

[Jeps]

Det här fotot dök upp när jag sökte efter ett annat.
Väldigt trendig. Med hjälmen utan överdrag, bröstan med vitt foder och ett schabrak som hade en stor kudde framtill (minns inte vad det hette).

 

[TinyWiny]

Påmindes i går när jag satt på ridskolan och tittade en stund när en annan grupp red och ridläraren sa att "I dag kommer ni få veta vilken grupp ni ska gå i i höst".
Barnen blev knäpptysta, några spända, alla tittar nervöst omkring sig på sina gruppmedlemmar.

På min ridskola kom den dagen aldrig på tidsbestämd dag utan efter att ridlärarna diskuterat och bökat runt för att det skulle bli rätt med alla uppflyttningar. Alltid i slutet av lektionen, och jag minns att atmosfären var lite smått elektrisk.

Själv brydde jag mig aldrig om själva prestigen att få hoppa upp en grupp. Däremot minns jag sorgen i mig varje gång, jag hade "galoppfobi" väldigt väldigt väldigt länge. Jag var ganska snabbt duktig i skritt och trav, men så funkade inget alls med galoppen. Jag ville liksom vidare och utvecklas och när den där dagen blev jag alltid påminnd om alla de gånger jag ställt mig i mitten under galoppen för att "det gör inget/vem bryr sig/tjänar inte till att försöka/jag gör det nästa vecka". Blev så besviken på mig själv då.

Jag har hört att vissa ridskolor gör så men har aldrig förstått varför de krånglar till det så för sig. Vanligtvis är grupperna ganska jämna och de som utvecklas fortare flyttas så fort det finns möjlighet. Det är inget som väntats med tills terminen snart är slut. De som behövde byta dag/tid sa till om det och det löstes när det gick. Annars gick man i gruppen man gick men tiden flyttades senare och senare allteftersom barnen blev äldre om det inte var så att man bytte inriktning när man hade kommit så långt att det var aktuellt.

 

[grodan21]

Jag har hört att vissa ridskolor gör så men har aldrig förstått varför de krånglar till det så för sig. Vanligtvis är grupperna ganska jämna och de som utvecklas fortare flyttas så fort det finns möjlighet. Det är inget som väntats med tills terminen snart är slut. De som behövde byta dag/tid sa till om det och det löstes när det gick. Annars gick man i gruppen man gick men tiden flyttades senare och senare allteftersom barnen blev äldre om det inte var så att man bytte inriktning när man hade kommit så långt att det var aktuellt.

Exakt så var det där jag red också!

 

[Fabian In Memoria]

Påmindes i går när jag satt på ridskolan och tittade en stund när en annan grupp red och ridläraren sa att "I dag kommer ni få veta vilken grupp ni ska gå i i höst".
Barnen blev knäpptysta, några spända, alla tittar nervöst omkring sig på sina gruppmedlemmar.

På min ridskola kom den dagen aldrig på tidsbestämd dag utan efter att ridlärarna diskuterat och bökat runt för att det skulle bli rätt med alla uppflyttningar. Alltid i slutet av lektionen, och jag minns att atmosfären var lite smått elektrisk.

Själv brydde jag mig aldrig om själva prestigen att få hoppa upp en grupp. Däremot minns jag sorgen i mig varje gång, jag hade "galoppfobi" väldigt väldigt väldigt länge. Jag var ganska snabbt duktig i skritt och trav, men så funkade inget alls med galoppen. Jag ville liksom vidare och utvecklas och när den där dagen blev jag alltid påminnd om alla de gånger jag ställt mig i mitten under galoppen för att "det gör inget/vem bryr sig/tjänar inte till att försöka/jag gör det nästa vecka". Blev så besviken på mig själv då.

Jag minns så väl den dagen jag fick veta att jag skulle flyttas upp en nivå till hösten. Vi fick gå in en och en till ridläraren efter terminens sista lektion och få beskedet vilken grupp man skulle gå i. Jag var Överlycklig när jag kom hem och berättade för mamma och möttes då av beskedet att vi skulle flytta under sommaren så någon fortsättning på ridningen kunde det inte bli. Och så var det slutdiskuterat. Men jag letade själv upp adress och telefonnummer till en ridskola i nya staden och anmälde mig helt själv utan hennes hjälp. Jag, som var den blygaste i hela världen och med telefonskräck. Men jag skarvade lite och överdrev mitt kunnande lite för att få en plats i en grupp (den nivå jag egentligen var på hade inga lediga platser). Det blev lite jobbigt på de första galopperna, men det ordnade upp sig ganska fort.

 

[Hoarfrost]

Jag har hört att vissa ridskolor gör så men har aldrig förstått varför de krånglar till det så för sig. Vanligtvis är grupperna ganska jämna och de som utvecklas fortare flyttas så fort det finns möjlighet. Det är inget som väntats med tills terminen snart är slut. De som behövde byta dag/tid sa till om det och det löstes när det gick. Annars gick man i gruppen man gick men tiden flyttades senare och senare allteftersom barnen blev äldre om det inte var så att man bytte inriktning när man hade kommit så långt att det var aktuellt.

Min ridskola flyttar ibland upp elever mitt i terminer, men oftast funkar det ju inte riktigt och den smidigaste tiden att möblera om i grupperna blir terminsslut.

 

[WS6]

Alla hästarna i stallet käkade havre, betfor och chevinal..

På träningar färgmatchade man lindor, schabrak och tröjan man hade på sig, gärna i en "självlysande" nyans..

Populärt att ha martingal bara för att, pessoabett och pullarnosgrimma, pannband som var lösa/som en länk/kedja i "guld och silver" med bling.. och stübben flatback ville alla ha..

Chaps, både korta och långa, med fransar..
Sammetsridhjälmar i mörkblått, grönt och vinrött! Jag hade en grön.

Och jag älskade mina klarröda eurostar ridbyxor med svart helskoning!

 

[Hippocampus]

Själv minns jag oljerockar och Nya Zeelands-täcken.
Täckena var tunga som as framförallt blöta, o såklart hade de största hästarna sådana.
Vi satt som nybörjare och red alla sorters hästar, oavsett om de gick svår klass i fälttävlan eller knappt inridna. Har bockat runt på @fio’s Hille, haft ingen kontroll på en häst som jag skulle hopptävla, skenat på en äng, galopperat ut i sjön, ramlat vid veterinärbesiktning på tävlingsplats, satt upp på en häst i en box som skulle ridas in, med en pall i boxen, ensam… Alltså så sjukt mycket grejer jag kanske inte hade gjort idag.

 

[clusia]

P

Alla hästarna i stallet käkade havre, betfor och chevinal..

På träningar färgmatchade man lindor, schabrak och tröjan man hade på sig, gärna i en "självlysande" nyans..

Populärt att ha martingal bara för att, pessoabett och pullarnosgrimma, pannband som var lösa/som en länk/kedja i "guld och silver" med bling.. och stübben flatback ville alla ha..

Chaps, både korta och långa, med fransar..
Sammetsridhjälmar i mörkblått, grönt och vinrött! Jag hade en grön.

Och jag älskade mina klarröda eurostar ridbyxor med svart helskoning!

Åh gud chevinal hade jag glömt bort.

 

[Jeps]

Vi red bort till en travbana som en tränare en bit bort plogat upp på isen och red med ridskolehästarna. Jeps 9 år på ett varmblod hade inte mycket kontroll.

 

[Seabaz]

Det här fotot dök upp när jag sökte efter ett annat.
Väldigt trendig. Med hjälmen utan överdrag, bröstan med vitt foder och ett schabrak som hade en stor kudde framtill (minns inte vad det hette).
Visa bifogad fil 185530

Hjälmar med hakskydd hade jag helt glömt bort! Red länge med det och tyckte att utan det så kittlade hakbandet mot halsen. Hatade det

 

[Ainon]

Vi red ofta ut ett gäng tjejer i mellan-högstadieålder på ridskolehästar, till en visserligen ridväg men korsades av skogsbilvägar där det faktiskt kunde komma någon bil/människa, och så släppte vi tyglarna och tjoade lite, full fart mindre kontroll , när vägen tog slut i en volt någon kilometer bort så blev det naturligt stopp

 

[nightcrawler]

Hjälmar med hakskydd hade jag helt glömt bort! Red länge med det och tyckte att utan det så kittlade hakbandet mot halsen. Hatade det

Ja det hade ju jag på min första ridhjälm. Tyckte alltid den blev så svettig och äcklig. Minns fortfarande när jag fick den. Hade precis börjat på ridskolan och då fick man låna. Jag fyllde år och min storasyster tog med mej på en hemlig resa. Vi åkte till en ridsportbutik och jag jag fick ridhjälm, ridstövlar och ett ridspö. 9åriga nightcrawler galopperade runt i trädgården hela dan med sin nya utrustning