Bukefalos 28 år!

Bärighet? Här kommer det!

Status
Stängd för vidare inlägg.
Fast jag tycker det är fånigt, "opererar i par", ha ha. Finns inget att bemöta i den frågan. Du och några andra som jämt dyker upp i typ samma diskussioner, opererar ni också i par, eller triss, eller fyrtal...eller..?

I min verklighet så samspråkar folk från olika inriktningar och delar med sig av sina erfarenheter. Ibland tycker man olika och ibland är man överens. Man kan faktiskt ha utbyte av det även om man inte har samma syn på allting. Känner man inte det så behöver man ju inte delta i diskussionerna ens, det finns inget tvång vad jag vet.
Öh ? Nej ?

Jag är nog snarare klassad som opoppis generellt just för att jag aldrig opererar i ngn lag /allians/lojalitet öht utan svarar helt oberoende . Många har svårt för det på buke och då blir man inte på ngn poppislista utan får isåfall hamna på ngn sorts respekt helt bortsett från sånt och inget att räkna med öht . Varför det skulle vara viktigt öht funderar jag inte på det är som sagt inget jag bryr mig om även om jag förstår att det är en faktor för många.


Fortfarande har du ju öht inte svarat /bemött det tråden handlade om IOM mina kommentarer . Tror det är otroligt störande i vanlig ordning att du och kompanjon blir katalysatorer i fråga om tjafs så fort ngn tangerar ngt känsligt hos dig/er så ni börjar snurra igång på annat som exempel nu .
 
Hur vet hästen att din förädlade skänkelhjälp menar samling och inte påskjut?
Varför ska energin gå till handen? Är det för att du ska känna att hästen bjuder eller vad?

Det känner den beroende på mitt bäcken.
Energin ska gå till handen dels för att man vill kunna rikta bjudningen och känna bakbenen. Men också för att det är en del av ramen hästen formges inom.
 
Jasså. Varför så blygsam - man har?Varför skriver du inte att du själv gjort ett sånt jobb?

Haha! Vad tillför det här inlägget diskussionen? Vem blir kunnigare av det?
Att jag skrev "man har" var för att jag syftade till fler än bara mig själv.
De som gjort en hel del såna jobb tenderar vara hyfsat ense i tankar kring balans och lösgjordhet.
Men om det är viktigt för dig att veta: så har jag gjort en hel del såna jobb.
Inte för att jag fattar vad det tillför diskussionen att omformulera till att just jag gjort det.
 
Vill kalla bärighet, ha ha. Dom kvaliteter/svårigheter du pratar om gällande texi piaffen har ju inte med bärigheten i sig att göra. Det är andra kvaliteter som mer har med den mental balansen att göra uppfattar jag det som. Det är lättare att hitta den mentala balansen i bruksridning eftersom "it makes more sense for the horse". Spänning behövs i bärighet, muskler måste spännas, det är den mentala balansen som avgör om det blir spänt i negativ bemärkelse eller ej. Det kanske är svårare att hantera i piaffen, eftersom det ska övas in på konstlad väg. En brukshäst har ju mer motivation (=mental balans) iom att det finns en betydande mening (som även hästen lätt kan förstå) med den "bärkraft" han behöver använda, då blir inte kraftansträningen lika mödosam och skrämmande heller. Psykologi handlar det då mer om än om bärighet och fysiska balans menar jag. Men så klart att det är lättare att motivera jobbiga bäriga rörelser som kräver balans med en häst som snarare är "taggad" och verkligen förstår sitt jobb än med en oroligt spänd häst som är osäker på vad som förväntas av den.

Det är så klart så att det alltid måste finnas en viss bärighet. Annars skulle vi ju falla till marken som lealösa klumpar. Men normaltillståndet i bärigheten, som att hålla upp sin kropp från att ramla i backen syftar inte jag på i den här diskussionen, utan den sortens bärighet som kräver styrka för att hästen ska vara så pass lätt fram så att han fritt och snabbt kan röra sig i vilken riktning som helst, framåt, uppåt, åt sidan och tillbaks igen.

Den ökade traven är ju verkligen inte ett uttryk för bärighet i sig i det perspektivet. Att hästen kan hålla ihop sin kropp och inte plöja sig fram som en buldozer handlar ju mer om mental balans, kommunikation och samspel samt att hästen är självbärig och bogfri. Den är inte beroende av ryttarens kontroll för att hålla sig skinnet. Den är inte spänd, mentalt, och inte hållen tillbaka i tyglar som skapar spänning i tex bogen heller. Den har inget behov av att fly eller komma undan. Den är bekväm med situationen. Medans den rent fysiska, tekniska biten nästan bara hanlar om skjutkraft i en ökad trav. Det står ju i TR tex att den ökade traven verkligen ska uttrycka påskjut ("kraftigt påskjut") och hästen ska "visa en något längre och friare form". Det handlar ju verkligen om att göra sig så "lång" som möjigt och "vinna mark". Det är inte bärighet för mig.

Jag brukar tänka, vad kan jag göra med den form jag har just nu? Det är ett bra riktmärke för vad det är för typ av "krafter" och "former" som man jobbar med just då. Det blir mycket lättare för hästen också om man håller isär vad som är vad.

Sen menar jag inte att det inte finns några kvaliteter alls i en ökad trav, eller att en häst som har en fantastisk ökad trav inte också kan vara bärig, utan det jag menar är att den ökade traven i sig inte är en uppvisning i bärighet för mig.

Jag tror du missförstått min text rakt av.

Jag menar inte den ökade trav som rids idag. Som jag skrev.
Jag menade den skolade traven som kommer först då piaffen är riktigt bra och ur den och ur passagen.
Det är en väldig skillnad i bärighet på det och dagens ökade trav.

Det går inte att träna de svårare dressyrrörelserna med en häst som inte fattar vad som väntas av den och ser det som ngt bra. De måste själva ta ansvar för en del i sån ridning. Det gör de inte om de inte är skolade nog.

Lösgjordhet är både kroppslig och psykisk.

Men den obalans som hästar är i i tex snabba vändningar och stopp ger spänningar just där och då.
Inget sånt kan finnas i dressyrsamling. Då får man inte tillräckligt bra bakben i piaffen.
De måste vara helt lösgjorda för piaff.
Det är inte särskilt svårt om man förstår hur man utbildar dem dit.
Men det jag försöker säga är att bakbenen blir inte påverkbara om den inte är lösgjord.
Och det är bristande lösgjordhet vi snackat kring bla garocha-hästen.
Vilket leder till att den tappar bärighet och inte blir samlad.
 
I min verklighet så samspråkar folk från olika inriktningar och delar med sig av sina erfarenheter. Ibland tycker man olika och ibland är man överens. Man kan faktiskt ha utbyte av det även om man inte har samma syn på allting. Känner man inte det så behöver man ju inte delta i diskussionerna ens, det finns inget tvång vad jag vet.

Bara för att belysa det patetiska i detta så skriver du:

Vi är fortfarande inte inne på dressyr nu.:D

Brille trycker på gilla knappen och fortsätter sedan sin diskussion om dressyr TR.:angel:

Och det var precis samma gnällande när samma G. häst diskuterades på dressyr- ingen skillnad.
 
Vari har ridinstruktionerna och utbildningsskalan sin grund om inte i TR? Det är väl målen i TR som tävlingsryttare utbildar sig/sin häst mot att nå.

Oavsett någon läser TR II som en instruktion eller inte så är den mening som jag citerade i TR II utformad som en instruktion.

Om ett ekipage som går med knyck vid 2-3 halskotan och nosen bakom lod större delen av programmet (även i piaff) får över 90 % kan ekipaget knappast vara bedömt efter TR II eller FEIs regler.

Så här står det i TR II
"Å andra sidan kommer en häst med en alltför lång stödbas, som är ovillig eller oförmögen att engagera bakbenen framåt under sin kropp, inte att uppnå en samlingsgrad som visar ledighet och bärighet ..." Den svarta har längre stödbas och kommer inte lika långt under kroppen med sina bakben som garrocha-hästen. Dessutom är den samtidigt kort i formen fram. Därför är den svarta mindre bärig än garrocha-hästen.

Vilken häst rids i felaktig form och får över 90%? Eller kan det möjligen vara så att du inte riktigt ser hur hästen, vem det nu är, arbetar?

Det är otroligt märkligt att du anser Gals häst vara kort i formen och mindre bärig än garrocha-hästen, tycker jag. Garrocha-hästen om någon är väldigt ihoptryckt. Förvisso inte med kort tygel, men jag tycker det är väldigt illa när hästen är så otroligt kort i halsen trots att tygeln är lös. Det tyder på att hästen inte vågar söka sig fram till bettet, och det är något som ofta syns på spanskridna hästar.
Bärighet hänger inte på steglängd. Du kanske helt enkelt inte är van att se hästar med mycket gång?Det blir inte bärigt bara för att hästen rör sig så kort som garrocha-hästen. Gals häst kliver in fint under sig med sina bakben, den rör sig med lätthet och elegans och störs inte av sin ryttare, den har en mycket fin kontakt med ryttarens hand. Den tappar lite bärighet i början i öppnan men blir sedan bättre genom den fina support den får från sin ryttare. Den har alla förutsättningar att komma vidare i sin utbildning.
 
[QUOTE="Brille, post: 16832849, member: 126421"

Om ett ekipage som går med knyck vid 2-3 halskotan och nosen bakom lod större delen av programmet (även i piaff) får över 90 % kan ekipaget knappast vara bedömt efter TR II eller FEIs regler.
Är det Valegro du menar nu?

Så här står det i TR II
"Å andra sidan kommer en häst med en alltför lång stödbas, som är ovillig eller oförmögen att engagera bakbenen framåt under sin kropp, inte att uppnå en samlingsgrad som visar ledighet och bärighet ..." Den svarta har längre stödbas och kommer inte lika långt under kroppen med sina bakben som garrocha-hästen. Dessutom är den samtidigt kort i formen fram. Därför är den svarta mindre bärig än garrocha-hästen.
[/QUOTE]
Fast eftersom garrocha hästen inte är taktmässig och inte rör sig genom kroppen har den inte bättre bärighet än den svarta. Den svarta har engagerat sin bakben framåt under sin kropp men har en ganska lång ländrygg och det kommer ta tid innan den kan samlas optimalt utan att man tappar just takten- lösgjordheten. Den är bärig men kommer bli bättre.
 
Jag tror du missförstått min text rakt av.

Jag menar inte den ökade trav som rids idag. Som jag skrev.
Jag menade den skolade traven som kommer först då piaffen är riktigt bra och ur den och ur passagen.
Det är en väldig skillnad i bärighet på det och dagens ökade trav.

Det går inte att träna de svårare dressyrrörelserna med en häst som inte fattar vad som väntas av den och ser det som ngt bra. De måste själva ta ansvar för en del i sån ridning. Det gör de inte om de inte är skolade nog.

Lösgjordhet är både kroppslig och psykisk.

Men den obalans som hästar är i i tex snabba vändningar och stopp ger spänningar just där och då.
Inget sånt kan finnas i dressyrsamling. Då får man inte tillräckligt bra bakben i piaffen.
De måste vara helt lösgjorda för piaff.
Det är inte särskilt svårt om man förstår hur man utbildar dem dit.
Men det jag försöker säga är att bakbenen blir inte påverkbara om den inte är lösgjord.
Och det är bristande lösgjordhet vi snackat kring bla garocha-hästen.
Vilket leder till att den tappar bärighet och inte blir samlad.
Ja det kan tänkas finnas andra kvaliteter i ökad trav än den tävlingsmässiga, men frågan är, hur bärig är den? En ökning innebär ju ändå påskjut, påskjut är fortfarande skjutkraft inte bärkraft. Så fort du länger steget går du över till skjutkraft, det är ju därför du behöver tex en halvhalt eller annan inbromsning eller förberedelse där hästens bakhovar kan bära, då kan du åstadkomma bärkraft. För att få balans nog för att bära krävs låg hastighet. Passage är väl i så fall närmare bärighet, där är det ju mer balans mellan bärkraft och påskjut. Ju högre hastiget, ju längre steglängd, desto mer påskjut, ju lägre hastighet, ju kortare steglängd, desto mer bärkraft.

Balans, hmmm...Balans är ju väldigt universellt, det måste alltid finnas någon grad av balans, annars ramlar vi omkull. Frågan är om det finns tillräckligt med balans för att bärigheten ska fungera, att hästen lätt och smidigt kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, när som helst, framåt, uppåt, åt sidan. Sen är frågan, finns där tillräckligt med mental balans, kan hästen när som helst, i vilket moment som helst, bara sluta arbeta/röra sig på ett specifikt sätt och utan problem släppa föregående fokus och göra något helt annat eller bara stanna till. Garrochahästen visar ju att allt detta funkar, han kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, i vilken energi som helst, galoppera vansinnigt fort och sen bara sakta ner som om ingenting har hänt. Frågan är, uppfyller en häst i ökad trav dessa kriterier? Hur då i sånt fall?

Som jag ser det så en häst i frihet har naturlig balans, när vi börjar "skola" dem så rubbas den balansen, både fysiskt och mentalt, när vi sen dessutom sätter oss på dom så rubbas den än mer. Det är det dressyren är till för, att återställa den fria naturliga balansen som hästen redan har men som vi förstör. Det handlar inte om att vi kan åstadkomma en "ny" sorts "bättre" balans som inte redan finns där naturligt. Att återställa balansen, mentalt och fysiskt, lägger grunden för allt du sen kan göra med den balansen. Det är bara fantasin och möjligen hästens exteriöra förutsättningar som sätter gränsen, inte vilken skolning/arbete du inriktar dig på.

Så som jag ser det är det du hävdar som obalans och spänning bara olika yttryck för balans och bärighet. En balletdansös tex, uttrycker balans, smidighet och styrka på ett sätt medans en modern dansare uttrycker det på ett annat. Att ställa dom mot varandra och påstå att det ena är balans och styrka, det andra är något annat, för att det ser olika ut eller för att man fokuserar på olika detaljer i uttrycken, det blir ju bara befängt. Eller att en akrobat som kan svinga sin kropp i allsköns krumelurer inte har tillräckligt med balans och styrka, bara för att man jämför med hur en ballettdansös uttrycker sig på ett mer förfinat och koordinerat sätt enligt ett visst system medans akrobaten följer ett annat system. Det ju är egentligen bara olika uttryck, vi kan tycka det ena är trevligare än det andra, men båda är lika mycket beroende av balans och styrka och mental fokus för att fungera.
 
Ja det kan tänkas finnas andra kvaliteter i ökad trav än den tävlingsmässiga, men frågan är, hur bärig är den? En ökning innebär ju ändå påskjut, påskjut är fortfarande skjutkraft inte bärkraft. Så fort du länger steget går du över till skjutkraft, det är ju därför du behöver tex en halvhalt eller annan inbromsning eller förberedelse där hästens bakhovar kan bära, då kan du åstadkomma bärkraft. För att få balans nog för att bära krävs låg hastighet. Passage är väl i så fall närmare bärighet, där är det ju mer balans mellan bärkraft och påskjut. Ju högre hastiget, ju längre steglängd, desto mer påskjut, ju lägre hastighet, ju kortare steglängd, desto mer bärkraft.

Balans, hmmm...Balans är ju väldigt universellt, det måste alltid finnas någon grad av balans, annars ramlar vi omkull. Frågan är om det finns tillräckligt med balans för att bärigheten ska fungera, att hästen lätt och smidigt kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, när som helst, framåt, uppåt, åt sidan. Sen är frågan, finns där tillräckligt med mental balans, kan hästen när som helst, i vilket moment som helst, bara sluta arbeta/röra sig på ett specifikt sätt och utan problem släppa föregående fokus och göra något helt annat eller bara stanna till. Garrochahästen visar ju att allt detta funkar, han kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, i vilken energi som helst, galoppera vansinnigt fort och sen bara sakta ner som om ingenting har hänt. Frågan är, uppfyller en häst i ökad trav dessa kriterier? Hur då i sånt fall?


Fast ökad trav ska inte går fort. Det är steglängden som ska öka, hästen ska vinna mer mark, skjuta på, man vill se ett "häng" i steget. Hästen måste bära sig för att klara detta. Om den inte bär sig så går det bara fort och blir springigt, den ramlar iväg.

Jag är helt övertygad om att den välutbildade hästen när som helst kan avbryta ökningen och göra något annat.
 
Brille trycker på gilla knappen och fortsätter sedan sin diskussion om dressyr TR.:angel:
Jag hänvisar till TR II i tron att dressyrryttarna inte ska tycka att jag använder fel objekt som referens. Tyvärr tycks inte heller TR II gälla för dem. Det är en massa förbehåll t.ex. att domarna inte dömer efter vad TR II stadgar utan efter vad domarutbildarnas säger, att nosen i lod och nacken högst bara är en vision som ingen kan uppnå, att "Samling uppnås och förbättras genom användandet av sits och skänklar samt uppfångande händer för att engagera bakbenen." inte är något man ska ta på allvar, etc.
 
Ja det kan tänkas finnas andra kvaliteter i ökad trav än den tävlingsmässiga, men frågan är, hur bärig är den? En ökning innebär ju ändå påskjut, påskjut är fortfarande skjutkraft inte bärkraft. Så fort du länger steget går du över till skjutkraft, det är ju därför du behöver tex en halvhalt eller annan inbromsning eller förberedelse där hästens bakhovar kan bära, då kan du åstadkomma bärkraft. För att få balans nog för att bära krävs låg hastighet. Passage är väl i så fall närmare bärighet, där är det ju mer balans mellan bärkraft och påskjut. Ju högre hastiget, ju längre steglängd, desto mer påskjut, ju lägre hastighet, ju kortare steglängd, desto mer bärkraft.

Balans, hmmm...Balans är ju väldigt universellt, det måste alltid finnas någon grad av balans, annars ramlar vi omkull. Frågan är om det finns tillräckligt med balans för att bärigheten ska fungera, att hästen lätt och smidigt kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, när som helst, framåt, uppåt, åt sidan. Sen är frågan, finns där tillräckligt med mental balans, kan hästen när som helst, i vilket moment som helst, bara sluta arbeta/röra sig på ett specifikt sätt och utan problem släppa föregående fokus och göra något helt annat eller bara stanna till. Garrochahästen visar ju att allt detta funkar, han kan rikta sin framdel åt vilket håll som helst, i vilken energi som helst, galoppera vansinnigt fort och sen bara sakta ner som om ingenting har hänt. Frågan är, uppfyller en häst i ökad trav dessa kriterier? Hur då i sånt fall?

Som jag ser det så en häst i frihet har naturlig balans, när vi börjar "skola" dem så rubbas den balansen, både fysiskt och mentalt, när vi sen dessutom sätter oss på dom så rubbas den än mer. Det är det dressyren är till för, att återställa den fria naturliga balansen som hästen redan har men som vi förstör. Det handlar inte om att vi kan åstadkomma en "ny" sorts "bättre" balans som inte redan finns där naturligt. Att återställa balansen, mentalt och fysiskt, lägger grunden för allt du sen kan göra med den balansen. Det är bara fantasin och möjligen hästens exteriöra förutsättningar som sätter gränsen, inte vilken skolning/arbete du inriktar dig på.

Så som jag ser det är det du hävdar som obalans och spänning bara olika yttryck för balans och bärighet. En balletdansös tex, uttrycker balans, smidighet och styrka på ett sätt medans en modern dansare uttrycker det på ett annat. Att ställa dom mot varandra och påstå att det ena är balans och styrka, det andra är något annat, för att det ser olika ut eller för att man fokuserar på olika detaljer i uttrycken, det blir ju bara befängt. Eller att en akrobat som kan svinga sin kropp i allsköns krumelurer inte har tillräckligt med balans och styrka, bara för att man jämför med hur en ballettdansös uttrycker sig på ett mer förfinat och koordinerat sätt enligt ett visst system medans akrobaten följer ett annat system. Det ju är egentligen bara olika uttryck, vi kan tycka det ena är trevligare än det andra, men båda är lika mycket beroende av balans och styrka och mental fokus för att fungera.
Kan hästen bibehålla sin takt, hållning så är den både bärig o balanserad.
Man måste se på HUR den kan variera från påskjut som på en modern sporthäst- halvblod klarar av att ha alla övriga kriterier.
frihet, renhet, regelbundenhet, spänst, elasticitet, ryggverksamhet o BAKbensaktivitet. En Ökning är per automatik en fartökning m/ s vinner mer mark.
den ska inte öka frekvensen/ bits / minute. självklart måste den skjuta på för att överhuvudtaget kunna åstadkomma detta.
Bärighet är inte en framtung häst med raka bakben som ej heller har ngt sväv. då fattas flera av ovanstående kriterier.

en legmover är en sådan vars rygg inte ser ut att röra sig. Ryttaren sitter still som i soffan. Man kan också strypa hästens naturliga arbete för att kunna sitta bekvämt. Markbundenhet som man vill ha i Pleasure. Där GÅR hästen- ej trav. Jog.
 
Jag hänvisar till TR II i tron att dressyrryttarna inte ska tycka att jag använder fel objekt som referens. Tyvärr tycks inte heller TR II gälla för dem. Det är en massa förbehåll t.ex. att domarna inte dömer efter vad TR II stadgar utan efter vad domarutbildarnas säger, att nosen i lod och nacken högst bara är en vision som ingen kan uppnå, att "Samling uppnås och förbättras genom användandet av sits och skänklar samt uppfångande händer för att engagera bakbenen." inte är något man ska ta på allvar, etc.
Har du läst HUR domarna ska döma?
Det ingår ALLT även vad som sker MELLAN bedömningspunkterna.
Helheten såsom även formen ingår o tas hänsyn till, men det blir inte en 2 för att den är ngt bakom lod.
I sammanfattningen längst ner får man även avdrag där om man genom större delar eller genom hela programmet ridit i en felaktig form.
 
Jag hänvisar till TR II i tron att dressyrryttarna inte ska tycka att jag använder fel objekt som referens. Tyvärr tycks inte heller TR II gälla för dem. Det är en massa förbehåll t.ex. att domarna inte dömer efter vad TR II stadgar utan efter vad domarutbildarnas säger, att nosen i lod och nacken högst bara är en vision som ingen kan uppnå, att "Samling uppnås och förbättras genom användandet av sits och skänklar samt uppfångande händer för att engagera bakbenen." inte är något man ska ta på allvar, etc.

Det är du som påstår att domarna inte följer TR.

Det har däremot påpekats av andra att TR inte kan beskriva varje fall som kan uppstå, det beskriver endast det optimala. Sedan finns det en skala att använda från 0 till 10, där varje enskilt betyg kan innehålla fel och brister i varierande grad, tom betyg 8 kan innehålla mindre fel. Återigen, du verkar anse att endast ytterligheterna ska användas, dvs 0 eller 10? Du verkar inte veta vilka avdrag som görs utifrån brister i form, tekniska fel osv osv. Jag får intrycket att du tror att en rörelse som i normala fall skulle ha belönats med t.ex. 9 ändå får samma betyg även om hästen gapar osv.

Självklart måste domarutbildarna vara de som "väver ihop" det hela, vara de som lär ut hur varje betyg ska tolkas, vad resp betyg får innehålla osv. Allt detta för att försöka få en bättre samsyn mellan domarna.
 
Vilken häst rids i felaktig form och får över 90%? Eller kan det möjligen vara så att du inte riktigt ser hur hästen, vem det nu är, arbetar?

Det är otroligt märkligt att du anser Gals häst vara kort i formen och mindre bärig än garrocha-hästen, tycker jag. Garrocha-hästen om någon är väldigt ihoptryckt. Förvisso inte med kort tygel, men jag tycker det är väldigt illa när hästen är så otroligt kort i halsen trots att tygeln är lös. Det tyder på att hästen inte vågar söka sig fram till bettet, och det är något som ofta syns på spanskridna hästar.
Bärighet hänger inte på steglängd. Du kanske helt enkelt inte är van att se hästar med mycket gång?Det blir inte bärigt bara för att hästen rör sig så kort som garrocha-hästen. Gals häst kliver in fint under sig med sina bakben, den rör sig med lätthet och elegans och störs inte av sin ryttare, den har en mycket fin kontakt med ryttarens hand. Den tappar lite bärighet i början i öppnan men blir sedan bättre genom den fina support den får från sin ryttare. Den har alla förutsättningar att komma vidare i sin utbildning.

Det ingår även förtroende o harmoni i bedömningar.

Det är inte så svårt att se skillnad på hur en kadaverdisciplinerad häst ser ut o en som är glad o villig
det klarar t o m min gubbe av.
 
Vilken häst rids i felaktig form och får över 90%? Eller kan det möjligen vara så att du inte riktigt ser hur hästen, vem det nu är, arbetar?
Jag skrev inte felaktig form. Jag skrev bakom lod och knyck vid 2-3 halskotan.
Det är domaren som avgör om det är felaktig form. Uppenbarligen har hen inte bedömt bakom lod/2-3 halskotan som felaktig form.
Bakom lod/knyck på halsen har betydelse för hur hästen i övrigt hanterar sin kropp, var det finns/inte finns (an)spänningar.
Det är lätt att se för alla, man behöver inte vara expert för att se om nosen är bakom lod eller inte och om hästen har knyck på halsen.
Det är otroligt märkligt att du anser Gals häst vara kort i formen och mindre bärig än garrocha-hästen, tycker jag.
Jag skrev att den svarta hästen var kort FRAM. Den går i GP-liknande form fram och LC bak.
men jag tycker det är väldigt illa när hästen är så otroligt kort i halsen trots att tygeln är lös. Det tyder på att hästen inte vågar söka sig fram till bettet,
Det handlar nog mer om att ryttaren kommunicerar med hästen via tygeln/bettet i stället för att ryttaren/hästen tar stöd på bettet än att hästen är rädd för bettet.
Bärighet hänger inte på steglängd.
Nej just det. Garrocha-hästen länger def på steget i sin ökning av galoppen. Trots det blir den inte framtung. Den behåller sin förmåga att stanna och vända kontrollerat när ryttaren så önskar.
 
Nej just det. Garrocha-hästen länger def på steget i sin ökning av galoppen. Trots det blir den inte framtung. Den behåller sin förmåga att stanna och vända kontrollerat när ryttaren så önskar.

Tacka för det, med stång i mun och rem runt ryttarens midja- den vänder sig inte kontrollerat, den häver sig och är spänd, säkert rädd för vad som kanhända om den inte skyndar sig o vänder.
 
Fast eftersom garrocha hästen inte är taktmässig och inte rör sig genom kroppen har den inte bättre bärighet än den svarta.
Vill du byta ämne och diskutera takt istället för bärighet? I så fall är den inte bra varken i 1:a (?) hörnet när den missförstår vända-hjälpen och fattar galopp i stället för att fortsätta trava. På bortre långsidan svajar den rejält.

Hästen kan vara bärig trots att den inte har bra takt.
Vad ska garrocha-hästen göra enligt dig för att den i sin situation ska röra sig mer genom kroppen? Ryttaren har sannolikt bett om den korta skritten, traven och galoppen och den korta formen. Jag har svårt att tro att hästen får plats under stången i en lägre och längre form.
Den svarta har engagerat sin bakben framåt under sin kropp men har en ganska lång ländrygg och det kommer ta tid innan den kan samlas optimalt utan att man tappar just takten- lösgjordheten. Den är bärig men kommer bli bättre.
Det är bara att dra ett streck på bilden så är det lättare att se hur långt under kroppen som bakbenen når och var de börjar bära.
Den långa ländryggen är nog inte orsaken men kanske ett symptom på den bärighet som hästen har på filmen.
Hur hästen bär sig i framtiden är väl ointressant som jämförelseobjekt.
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

Hästmänniskan Jag har sådan beslutsångest och behöver skriva av mig, och kanske bolla med någon... Jag är 28 år, har heltidsjobb och två hundar av...
2 3
Svar
42
· Visningar
7 453
Senast: Efwa
·
Dressyr Hej! Min nordsvenska travare är nästan helt omöjlig att sakta av när vi galopperar, jag menar allvar. De första stegen kan vara bärande...
Svar
14
· Visningar
2 466
Senast: Linja
·
Äldre Säkert en gammal text iom att 50-öringar finns omnämnt- men ack så aktuell.... "En dag i staden. Jag är sugen på kaffe kände jag en...
Svar
3
· Visningar
1 437
Senast: Mia_R
·
Hundhälsa Jag har hand om en väninnas hund medan hon själv är utomlands. Hunden i fråga är en chihuahua, 5 år gammal. Har själv en ettårig...
2
Svar
23
· Visningar
3 839
Senast: Nirvana
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV
  • Försäkring

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stänger du toalettlocket?
Tillbaka
Upp