Barn och karriär

[Pem]

Hur löser ni det eviga dilemmat? Jag behöver tips, alla tips ni har! Än så länge är min sambo föräldraledig med vår son och jag har inga dagistider att passa och behöver inte vabba. Jag har jobbat några månader nu och trivs verkligen med att vara tillbaka. Det går bra för mig och jag har bra chefer som tror på mig och jag ser möjligheter att utvecklas.

Tyvärr är jag rädd att det inte fungerar lika bra sen när ingen av oss är föräldralediga. Hur hinner man med allt egentligen? Vår son kommer att vara ca 1,5 år i januari och han kan ju inte vara hur långa timmar som helst på förskola. Jag kan flexa lite men måste vara på jobbet vid hyfsat rimliga tider. Jag och sambon delar naturligtvis på hämtning/lämning, vab-dagar och vi har inga långa pendlingstider men jag är inte säker på att det kommer att fungera om vi båda jobbar 100 %. Det som retar mig med att gå ner i arbetstid är att jag tycker att de som gör det på mitt jobb ändå får ungefär samma krav på sig. Varför ska man då gå ner i lön?

Är det någon här som fått det hela att gå ihop? Hur har ni fixat det? Snälla, säg inte att jag ska vänta tills småbarnsåren är förbi...

 

[Jenny1]

Sv: Barn och karriär

Kan ni inte göra så att en hämtar och en lämnar, då kan den som ska hämta börja tiiiidigt på morgonen och den som lämnar kan jobba sent eftersom den andra hämtar... Om ni kan flexa så med arbetstiderna alltså. Då hinner ni båda jobba samtidigt som sonen inte behöver ha jättelånga dagar på förskolan.

 

[Mammas]

Sv: Barn och karriär

Är både du och din sambo intresserade av att att göra karriär? Är han det inte kan det vara en idé att han går ner i tid?

Om ni kan flexa båda två kan ni ju göra så att en tar hämtning och en tar lämning på dagis? Dvs du börjar senare på morgnarna och lämnar på dagis, och din sambo börjar tidigare och slutar tidigare, och hämtar när du så klart måste jobba längre på em för att få ihop rätt antal timmar. Eller tvärtom.

Vab är det ju bara att dela på det ska ju inte påverka. Det finns inte delar av arbetet du (eller din man) kan ta med dig (sig) hem och göra på kvällarna när sonen sover, då får du ju kortare dagar på arbetet om dagarna?

 

[Sar]

Sv: Barn och karriär

För oss var det ett givet val att båda två gå ner till 80% och vara hemma en dag per vecka. På mitt jobb tas det hänsyn till att man jobbar något mindre men kraven är givetvis detsamma på de dagar man är närvarande.

Ingen karriär i världen är värd priset om man känner att det blir för mycket tid borta från barnen.

Nu har vi dessutom tillgång till släktingar som kan hämta barnen tidigt en av deras 3 förskoledagar så barnen går halvtid (halva priset) på förskolan vilket ger en viss lönekompensation. Hade vi inte släktingar så hade vi nog kunnat fixa det ändå genom flex.

Nu har vi rätt högt betalda jobb men bara med enkla spartips så blir inte minskningen av lön så kännbar. Hursomhelst räknade vi med en lönesänkning i planerna med att skaffa barn, vi är helt enkelt inte beredda att släppa ifrån oss alltför mycket tid borta från dem.

 

[Pem]

Sv: Barn och karriär

Jo, så ska vi göra. När jag räknar på det hela så blir det ändå så att han får gå uppåt 8 timmar om dagen. Nu verkar han i och för sig vara ett barn som trivs bra på dagis (han går 8 timmmar i veckan nu, samt är mycket på öppna förskolan) men jag tycker att det känns som ganska långa dagar för en 1,5-åring. Vi kanske kan fixa så att det blir ca 35 timmar i veckan, jag vet inte riktigt. Vi får väl prova och se...

 

[Pem]

Sv: Barn och karriär

Vi är båda intresserade av att göra karriär men min sambo ha större möjligheter att jobba en del hemifrån. Själv måste jag vara på plats för att arbeta. Vi ska som sagt flexa och varva hämtning och lämning så gott som det går.

 

[Pem]

Sv: Barn och karriär

Ingen karriär i världen är värd priset om man känner att det blir för mycket tid borta från barnen.

Jag håller med, det är ju därför jag vill försöka på alla sätt att hitta en lösning som hela familjen mår bra av. Jag vill satsa på jobbet men går det inte så går det inte. Det är absolut ingen ekonomisk fråga för oss heller, vi klarar oss på deltidslöner.

Vi är båda inflyttade till Stockholm och har ingen släkt som kan hjälpa till i vardagen.

 

[Sar]

Sv: Barn och karriär

Jag håller med, det är ju därför jag vill försöka på alla sätt att hitta en lösning som hela familjen mår bra av. Jag vill satsa på jobbet men går det inte så går det inte. Det är absolut ingen ekonomisk fråga för oss heller, vi klarar oss på deltidslöner.

Det är en inställning jag har all respekt för!

Våra tjejer är ju snart 3,5 år och har alltid trivts utmärkt på förskolan.
Är det ekonomiskt möjligt skulle jag dock rekommendera att ni gick ner i arbetstid åtminstone första året (kanske i kombination med flex ifråga om lämning och hämtning). Jag tycker 35h/vecka på förskola är tufft för en 1.5 åring (och 1.5-åringens föräldrar!).

Men ni hittar säkert en bra lösning bara genom att lyssna på barnet och er själva!

 

[havreflinga]

Sv: Barn och karriär

men jag tycker att det känns som ganska långa dagar för en 1,5-åring

När han börjar förskolan sover han antagligen fortfarande middag. Förhoppningsvis sover han länge, typ två timmar. (Det gjorde vår son när han började förskolan.) Då blir ju den vakna tiden på förskolan lite kortare, och ni kan ha lite kvalitetstid hemma istället, även om han går långa dagar.

 

[Mitten]

Sv: Barn och karriär

Åh jag känner igen mig i dina funderingar. Nu är min dotter bara 7 månader, och från och med måndag (oj är det så snart ) börjar jag jobba halvtid, och sambon skall vara hemma halvtid. Vi kommer få lite stöd av farmor på onsdagarna, och har detta arrangemang året ut. Vi försöker anpassa oss till vad jobbet vill, vad Elina mår bäst av och vad vi vill själva. Det är ingen lätt ekvation!
Jag har valt att jobba lite deltid, men börja tidigt då, redan nu, men försöka hålla det någorlunda så tills hon blir 2 år. Från 1,5 (eller kanske snarare 1 år och 4 mån) kommer hon börja förskola, men i bästa fall inte så långa dagar. Jag jobbar som konsult, och min sambo med, så vi realtidsplanerar en del av tiden beroende på uppdrag som kommer in. Jag har tydligt sagt vad jag VILL och vad jag GÅR MED PÅ till min chef. Han är bara glad att jag är såpass flexibel.

Vi vill också prestera på jobbet, men klarar oss bra på deltidslöner egentligen, men frågan är vad familjen mår bäst av. Och jag mår nog bra av att jobba lite.

Jag har en bekant som har en deal med en barnfamilj de bor grannar med - en dag i veckan hämtar de deras barn, och en dag hämtar grannen min kompis barn. Det har funkat i 2 år nu, det verkar så himla bra, men då kanske man skall ha tur med grannarna .

 

[Pem]

Sv: Barn och karriär

Jo, han sover minst 1-2 timmar nu så det minskar ju tiden lite.

 

[Pem]

Sv: Barn och karriär

nej, det är verkligen inte lätt. Som tur är så verkar vår son trivs på förskolan, frågan är bara hur långa dagarna ska vara. Vi får väl prova oss fram antar jag.

 

[mino]

Sv: Barn och karriär

Måste plocka upp den här tråden igen eftersom jag länge haft samma funderingar.
Rent praktiskt går det ju att göra så att den ena går väldigt tidigt till jobbet, tex är på jobbet senast 6.30-07 nån gång och att den andra lämnar vid 9 och jobbar sent. Men det är ju så jäkla tråkigt att aldrig få umgås med sin partner om man saxar tiden så. Samtidigt som jag inte tycker att små barn ska behöva gå längre än till kl 16, jag hämtar min 2-åring vid 15 nu när jag är föräldraledig och det är egentligen optimalt, då har hon i stort sett aldrig tröttnat på dagis, trots att hon allt som oftast inte sover middag längre. Men ska man hämta vid 15 när man bor och jobbar i en storstad så får man ju nästan stänga av datorn strax efter 14 om man ska hinna i tid. Då försvinner hela eftermiddagen då vi ofta har möten inlagda.

Visst har man en massa rättigheter i Sverige, VAB, kortare arbetstid etc, men det är verkligen svårt när man har ett mer kvalificerat jobb där inte nån annan bara kan hoppa in. Det jobbet jag har måste jag utföra, annars blir det inte gjort. Och det känns helt ohållbart att försöka ha ett jobb som man inte kan utföra eftersom man ständigt måste ställa in, skjuta upp, missa en massa saker. Antingen måste man då byta yrke vilket också känns ganska tråkigt när man utbildat sig etc för att ha ett visst yrke eller så får ens partner gå ner i tid eller så får man hitta lösningar utanför familjen. Inget är särskilt lätt. Även om man lyckas få till barnpassningen så att barnen har det bra så går det inte komma ifrån att familjen och hushållet även det är ett "företag" som måste ledas och administreras. Vårt andra barn är bara några månader och jag är föräldraledig men jag tycker att vi inte gör nåt annat än ägnar oss åt hushållsarbete och hushållsadministration. Det tar mycket tid att hålla allt flytande och med flera barn är det tydligt att man inte kan slappa under en period för då växer det över på alla breddar. Jag måste säga att jag är förbluffad över att det inte finns fler kurser i hur man får ihop ett hushåll för var och varannan kvinna jag träffar frågar sig hur sjutton man får till bra rutiner som gör livet enklare. Ingen tycks veta och ingen som försöker ha en karriär är helt nöjd.

 

[Sar]

Sv: Barn och karriär

Närhet till jobb och förskola är ett verktyg för att få ihop vardagen. Varje minut i pendling stjäl barntid. Däremot är inte så många beredda att flytta för att fixa detta (och det finns ju också en stor osäkerhet i dagens arbetsmarknad så det skulle ju kunna skita sig totalt om man flyttar närmare jobbet och sedan blir uppsagd).

 

[mino]

Sv: Barn och karriär

håller helt med, vi hör faktiskt till dem som flyttat för att hamna mitt emellan våra jobb. Från det att jag hoppar på bussen till det att jag hoppar av tåget tar det nu ca 20 min, tidigare tog det 50 min. Men räknar man från det att jag avbryter jobbet och börjar packa ihop, till dess att jag är inne på dagis så tar det minst det dubbla. Saker och ting tar ju tid, det är svårt att komma ifrån. Själv är jag också sån att jag behöver ganska mycket luft/ställtid i mitt schema. Skulle jag hämta kl 15 på dagis och behöva börja packa ihop strax efter 14 så skulle jag ha svårt att ha någon större arbetsuppgift inplanerat den eftermiddagen, det blir ju bara en dryg timme efter lunch. Det blir att man svarar på mail och gör lite administrationsgrejer i så fall när man har en så kort tidsrymd.

 

[Roheryn]

Sv: Barn och karriär

Jag känner att jag nog måste påpeka att man faktiskt KAN prestera och vara duktig på jobbet även om man inte jobbar heltid! Nu jobbar jag som konsult (alltså inte som uthyrd personal utan som "riktig" konsult), och då är det kanske lättare att pussla med tider och sånt, och att själv styra när man lägger möten, kundbesök etc, men jag har aldrig känt mig hindrad eller mer stressad av att jag jobbat deltid ända sedan dottern föddes för 8 år sedan.

Jag har nog jobbat "alla sorters" deltid sedan jag började jobba efter föräldraledigheten - 50%, 60%, 75% och nu sedan några år 87,5% (udda procenttal, men ger exakt 7 timmars arbetstid per dag). Fördelningen har också sett olika ut, mycket beroende på vad jag tyckt att dottern behövt. Och jag känner inte att jag varken fått "lida" för detta på jobbet eller att det varit besvärligt privat.

 

[ylvalill]

Sv: Barn och karriär

Det gäller nog att ha "rätt" arbetsgivare. Jag har tyvärr insett att min nuvarande arbetgivare inte kommer att ge mig som småbarnsmamma de karriärsmöjligheter som jag vill ha och jag kommer därför att leta nytt jobb lagom tills att det är dags att börja jobba igen efter nästa föräldraledighet. En del arbetsgivare har helt enkelt fel attityd till småbarnsföräldrar och då kommer man inte att få ihop det oavsett hur mycket man försöker pussla och anstränga sig. Då är det troligtvis bättre att försöka byta jobb om man har möjlighet till det, för attityderna varierar verkligen.

 

[mino]

Sv: Barn och karriär

Jag kan tänka mig att konsult är ett bra jobb ur den synvinkeln eftersom det är så starkt kopplat till tid/timmar man fakturerar. Det är svårare med den typen av jobb som är mer kopplade till prestation än till tid. Vad exakt är 80% av ens normala prestationer? Hur ska man vara säker på att inget av det man tagit på sig inom sina 80% helt plötsligt sväller/strular till sig och man helt plötsligt jobbar 110% fast för 80% lön? Etc.

 

[lingonben]

Sv: Barn och karriär

Exakt! Jag har ett prestationskopplat jobb och rent krasst jobbar jag 100% fast med 80% av lönen. Jag kan visserligen peka på klockan och gå hem tidigt, så vår knatte går inte heltid på dagis. Däremot har fler uppgifter kommit till mitt ansvarsområde sen jag kom tillbaks från föräldraledigheten utan att några gamla grejer plockats bort
Så ett tag var det riktigt slitigt innan det lugnade ner sig lite inom två projekt, och jag tog upp på mitt senaste utvecklingssamtal att det inte var en hållbar situation. Men jag ska inte klaga alltför mycket, det är ändå en bra arbetsgivare att vara småbarnsförälder hos. Inga sura miner om plötsligt vabbande och ledighet pga stängt dagis, och jag fick mycket frihet i när och i vilken omfattning jag kom tillbaks efter föräldraledigheten. Det är bara dendär tjugoprocentiga lönereduktionen som svider lite...

 

[Silverkedjan]

Sv: Barn och karriär

Intressant tråd.

Vår smidiga vardag försvann när sambon började jobba (alltid sena kvällar dessutom) istället för att vara ledig eller deltidsstudera.

Inte en chans att man med två > heltidsjobb hinner med barn, hästar, hushåll och jobb.

Jag prioriterar att jobba mycket för att kunna rekrytera och lära upp fler kollegor så jag ska kunna vara ledig nästa år. Deltid funkar inte när det är tre heltidstjänster att täcka upp liksom, det blir som mino och lingonben påpekar bara mindre lön för samma jobb.

Så jag ägnar mig BARA åt jobb och barn. Hästarna slappar. Hemmet gror fullständigt igen. (i morse gick jag upp 7 för att tvätta, vi har ohemula tvättstugevillkor) Jag jobbar delade pass, bryter för att hämta på dagis och fritids (två olika ställen, inte att rekommendera) och gör sedan färdig hemifrån sent på kvällen.

Jag börjar tidigt och sambon sent. Varannan vecka när vi har två barn försöker jag sluta tidigare för att jobba igen de veckor vi "bara" har dagisbarnet. Det är lättare att ha med ETT barn på jobbet och går snabbare att hämta på bara ett ställe.

Att jobba hemifrån eller ha med barn på jobbet är helt livsnödvändigt för att få ihop ekvationen.

Vi har aldrig VABBAT Jobbet skulle bara ligga kvar så det funkar inte. Ofta delar vi halva dagen och har med barnet på jobbet om det är lämpligt, annars jobbar vi ett halvt pass hemifrån och byter på mitten.

För mina har 20-30 timmars dagistid varit lagom. Nu är den minsta uppe på 35 vilket är SKIT.

Nästa år jag ska vara ledig varannan vecka (bara smygjobba lite på förmiddagarna kanske)

Det funkar inte att korta dagarna eller vara ledig strödagar, då ligger jobbet kvar.

Drömmen vore att sambon kom hem till gemensam middag Nu offrar han barnen för karriären och jag tycker det är oerhört osexigt

Jag tänker INTE städa på min surt förvärvade lediga tid utan umgås med barn och hästar.