Barn och vikt

[Jane_Done]

Blev så inspirerad på Senior att jag var tvungen att fortsätta diskussionen här.

Hur ser ni på den komplicerade frågan om era barns vikt och övervikt? Har ni överviktiga barn och i sådana fall försöker ni göra något åt det? Om inte, är det något ni aktivt "förhindrat" det? Finns det något uttalat förhållningssätt till mat i familjen?

Själv tycker jag det är enormt svårt att ransonera godis och skräpmat då det finns så många situationer som jag inte har kontroll över. Ska man förbjuda?

Jag har en känsla av att om man som förälder håller igen på det onyttiga för att försöka förhidnra eller motverka övervikt kan skapa ett konstigt förhållningssätt hos barnet till maten. På samma sätt som man kan skapa ett överviktigt och olyckligt(?) barn genom att INTE göra något.

Svår fråga tycker jag, vad tycker ni?

/Jane

 

[Snurrfian]

Sv: Barn och vikt

Jag tror att det stora problemet är att många rör sig för lite, så länge våran dotter håller igång och rör sig så kommer jag inte bekymmra mig så mycket om maten. Självklart kommer vi inte att tillåta godis 7 dagar i veckan och läsk till alla måltider osv utan vi kommer att fortsätta som vi gör nu, med hyfsad nyttigt hemlagad mat, med viss skräpmat ibland när orken tryter eller andan faller på. Ibland är det bara så himla gott med en pizza...

Så jag kommer snarare att "jobba" för att hitta fritidsaktiviteter som hon tycker är roliga och dessutom se till att hela familjen rör sig istället för att tex ta bilen till närmsta grannen osv.

Nu är hon ju bara 2,5 år och har inga som helst problem med övervikt, det är snarare att se till att något stannar kvar på kroppen när hon springer runt dagarna i ända...

 

[ecssory]

Sv: Barn och vikt

Hur är du själv uppväxt?
Vad hade ni för förhållning till mat och godis i din familj när du växte upp?
Hur är din vikt idag?

Problemet tror jag är just det som du bekräftade när du skrev: "Jag har en känsla av att om man som förälder håller igen på det onyttiga för att försöka förhidnra eller motverka övervikt kan skapa ett konstigt förhållningssätt hos barnet till maten".

Det är för stor fixering kring mat. Tankarna och analyseringarna kring mat tar alldeles för stor tid i anspråk. Man skall äta för att leva och inte leva för att äta.

Att på ett naturligt sätt låta barnen vara med i måltiderna före/under/efter, laga rätt mat utan att prat om kalorier, fett, snabba och långsamma kolhydrater, Gi, BMI m.m.
Meddela att läsk och annat "onyttigt" är ngt man kan lyxa med under helgen. Påtala enkelt att det är gott men inte nyttigt, det är dåligt för tänderna och man varken får energi eller växer av sådant.

När jag var barn så fanns det knappt några överviktiga....först i gymnasiet dök de upp några få och de var inte så stora som ungdomar är idag.
Tror den gemensamma nämnaren var att man oftare åt lagad mat och rörde sig mer. Man kom hem och mamma hade lagat mat antingen färsk eller som man fick värma i micron...pratade inte om maten utan man åt bara - snabbt skulle det gå så man kunde dra iväg på aktiviteter.

 

[Jane_Done]

Sv: Barn och vikt

Jag är normalviktig och mitt förhållande till mat är, som jag tror en majoritet av kvinnor i västvärlden har det, man vaktar på sig. Annars går det uppåt.

"Naturligt". Jag tror faktiskt inte det går. Maten som finns i dag är för energität och vi har drabbats av amerikasjukan att vi ska ha MYCKET och antingen äter vi så mycket vi vill ha eller så går vi upp. Det här med stora förpackningar går jag igång på och kan skriva mycket om. 450 grams chipspåsar?! Pizza-buffé på Pizza Hut, 220 grams chokladkakor till extrapris. Visst, jag kan låta bli eller köpa liten men icke föryt, de finns där och påverkar min syn på vad en normal portion är.

Och den aktivitet som behövs för att då hålla vikten finns helt enkelt inte, varken hos flertalet vuxna eller hos barnen. Och det är svårt att tvinga fram den. Jag sitter ju tex här istället för att ta en promenad eller hugga ved eller leka kull.

Den s.k. fetmaepidimien som sprider sig i västvärlden visar ju på hur komplicerat det är för oss att motstå locktonerna från att äta fett och sött och att sitta på våra rumpor.

/Jane

 

[ecssory]

Sv: Barn och vikt

Detta är ganska intressant, vissa människor har inga problem med förhållandet till mat och ej heller med sin vikt eller utfodring av barn så var är skillnaden?

Själv brukar jag konstatera vilken kropp jag skulle ha om jag utfrodrade och motionerade mig själv enligt samma benhårda och orubbliga principer som hunden och hästen som är i det bästa fysiologiska skick med bara muskler och solglänsande hårrem.

 

[Jane_Done]

Sv: Barn och vikt

Mycket intressant fråga. Jag tror att det är ytterst få kvinnor i västvärlden som har ett okomplicerat förhållande OCH är normalviktiga. När jag skriver det gör jag en snabb inventering i huvudet och de som haft det första har med åren blivit överviktiga.

Utfodring av djuren ja! Vad hindrar oss egentligen att vara lika noggranna med oss själva som med djuren?

/Jane

 

[ecssory]

Sv: Barn och vikt

"Vad hindrar oss egentligen att vara lika noggranna med oss själva som med djuren?"

Individuellt antar jag.

Själv har jag redan gjort en analys av mitt ställningstagande.

Önskan/viljan att jag skulle ha en perfekt kropp är inte lika stark som att jag vill att djuren ska ha det.

Jag hade en period 16-21 då jag ville ha en perfekt kropp och tränade i princip VARJE DAG i fem år. Därefter råkade jag ut för en trafikolycka och värderingarna ändrades. Jag är ej längre tränad men håller mig normalviktig. Noja mot mat och vikt dök upp i samband med trafikolyckan (mitt livs värsta kris hittills) men eftersom jag varit medveten om det "sjuka" förhållandet så har jag ej låtit mig ge hän åt frestelserna. Sedan några år är jag fri!

Min syster däremot hamnade i anorexin...

 

[Tokmaja]

Sv: Barn och vikt

Blir min son överviktig i yngre år ser jag det som en ren brist hos mig själv.
Det är mitt ansvar som förälder att ge honom ett sunt förhållningssätt till mat och motion.
Så jag kommer att peppa honom till att hitta en träningsform som passar honom, och vi försöker också se till att inte äta en massa skräpmat utan att det blir som en "krydda" på vardagen.

Så var jag uppväxt, lördagsgodis och "skräpmat" på speciella tillfällen.
Bara en sådan sak, dricka, det fick jag aldrig i stort sett när jag var liten, i dag dricker ju var och varannan femåring dricka dagligen... vad jag kommer ihåg (och vad mina päron säger) så fick jag saft eller mjölk, framför allt mjölk, dricka-då var det ju kalas!!!
Så jag vill att min son ska få samma förhållningssätt som jag.. idag har jag ju sämre än när jag var liten, men jag vet ändå vad jag gör för fel och kan ta tag i det om jag vill...

Så som sagt, OM han blir överviktig hade jag genast tagit mig ett snack med honom, lagt om maten i familjen och börjat träna, hela familjen.

 

[gulan]

Sv: Barn och vikt

Det är ingen alls svår fråga. Man köper bara inte hem skit. Skit=kakor, godis, chips, alla olika slags "efterrätter", sötade flingor, smaksatta yoghyrtar etc.
Man tar ochså ställing när barnen är små bebisar. Man börjar inte sockra på filen, eller ger sötade flingor, man läger inte i socker i tet, eller ger barnen oboy, man bjuder inte på kakor, (annat än på kalas)eller ger barn godis. Små barn stoppar i munnen det DU ger, och jag är övertygad om att du redan där grundlägger barnets framtida matvanor. Vill föräldrarna frossa går det bra när banet ligger i sängen. Det är vidrigt att se när föräldrar göder opp sina barn, för att dom själva vill äta skräp.
Mina barn är nu 7 och 9. Jag började ganska tidigt och prata om sockret. Det äter upp tänderna hette det från början. Nu är det mer...Man kan äta allt.....men inte jämmt.
Min pojke är så fin....gummitarzan, flickan är ochså jättefin och dom fick så mycket beröm av doktorn på sista hälsokontrollen. Jag bryr mig inte ETT dugg om vikt (man har gjort när jag var yngre) utan jag är säker på att man blir inte tjock av kött och potatis och grönsaker även om du äter jätteportioner.
Så har jag regler för mig själv. Snabbmat som pommes och pizza och annan skräp ca 2 gånger i månaden, McDonalds i gång i månaden, annars är det lätt att man allt som ofta är för trött för att laga nått, och faller i snabbmatsfällan.
hälsningar gulan fd.gulla

 

[tifo]

Sv: Barn och vikt

Intressant diksussion! Jag kastar mig in i debatten och vill framhålla att dagens ungar utsätts för en våg av reklambudskap redan från unga dagar. Det gjorde inte vi när vi var små. Förutom att McD pumpar med glad-och-lycklig reklam så passar ett annat märke för mellanmål på att tuta in i ungarna att "de flesta misstag sker på tom mage". Vad ger det för signaler? Ett barn som matats med reklam i mer än 10 år har nog en skev bild av föda i slutändan och ibland kan det kanske vara så att föräldrarnas budskap kommer i andra hand när kidsen blir tonåringar.

 

[diamonia]

Sv: Barn och vikt

Jag växte upp med lite fikabröd varje dag och stränga restriktioner om godis. Detta har hos mej skapat ett sjukt begär efter godis, jag kan inte säga nej till den inom mej som tjatar, om ni förstår! Men jag lyckas för det mesta hålla det i schack till en dag i veckan.

 

[Sar]

Sv: Barn och vikt

Jag tror helt klart att för stränga regler om läsk och godis kan öppna upp för sjukliga begär. Jag hade aldrig lördagsgodis som liten utan fick någon gång ibland. Det gjorde att jag aldrig hade något direkt sug, en 5 kronors godispåse var fantastiskt mycket. Mina kusiner fick aldrig smaka godis innan de fyllt 5 år och när de sedan fick lördagsgodis var en 25 kronors påse nästan liten då de formligen slukade godis.
Vi har aldrig varit mycket för att fika bullar o.dyl. i min familj men vi åt ofta chips på helgen, dricka till maten på helgen och vi har alltid haft en läsk i kylen.
Jag tror att om man ser till att barnet rör sig och att man försöker laga någorlunda nyttig husmanskost utan alltför mycket halv- och helfabrikat så kan man få sunda barn trots att man inte bannlyser all läsk, godis och chips. Jag tror allt förbjudet (som dessutom är gott) leder till ett enormt begär som inte är bra för någon.
Men visst är det svårt!

 

[gulan]

Sv: Barn och vikt

Mina kusiner fick aldrig smaka godis innan de fyllt 5 år och när de sedan fick lördagsgodis var en 25 kronors påse nästan liten då de formligen slukade godis.

Men VARFÖR köpa en godispåse för 25 spänn?? Till en 5åring? En tablettask räcker gott och väl.

Jag tror allt förbjudet (som dessutom är gott) leder till ett enormt begär som inte är bra för någon.

Men varför förbjuda eller bannlysa. Men man behöver inte vräka i sig snask. Som någon skrev här uppe, stoooora chipspåsar och stoora chokladkakor. Köp inte det, det räcker gott och väl med med dom små.
Här hemma får barnen godis, men absolut inga mängder. När mormor kommit på besök har dom blivit jätteglada för en tablettask, eller en liten påse med kanske 10-12 bitar i. Vi har ALDRIG läsk eller saft hemma, utan vatten eller mölk finns att tillgå. Läsk/saft vid kalas,Mcdonalds besök,och skolutflykter.
Sammanlagt blir det att barnen får i sig sötsaker ganska ofta utan att vi vuxna bjuder på det även här hemma.

Men visst är det svårt!

Nej det är det inte!
hälsningar gulan fd.gulla

 

[bobo]

Sv: Barn och vikt

Man behöver inte förbjuda skräpmat och godis. Däremot skapar man barnens matvanor från början, och bör se till att de får en väl avvägd kost och sunda vanor redan som bebisar.
Då har barnet inget behov av att äta godis och skräpmat.
Har man aldrig sånt hemma, serverar ordentliga mål varje dag så man uppfyller barnets (och sitt eget) näringsbehov så behöver man inte ha några problem med övervikt och dylikt. Då gör det inget om barnen äter lite godis eller annat utanför hemmet och det skapar inga förbudskonflikter.

Godis och annat skräp innehåller absolut ingen näring och inga för kroppen nödvändiga ämnen, det är bara bukfyllnad. Suget uppstår då kroppen inte får den näringen den behöver trots att magen är full. Det blir en ond cirkel och övervikten är grundlagd.

 

[break_a_leg]

Sv: Barn och vikt

Hur ser ni på den komplicerade frågan om era barns vikt och övervikt? Har ni överviktiga barn och i sådana fall försöker ni göra något åt det? Om inte, är det något ni aktivt "förhindrat" det? Finns det något uttalat förhållningssätt till mat i familjen?

Själv tycker jag det är enormt svårt att ransonera godis och skräpmat då det finns så många situationer som jag inte har kontroll över. Ska man förbjuda?

/Jane

Mina två barn är normalviktiga, dottern är nästan underviktig vilket hon ibland tycker är jobbigt. (Man kan bli retad för sådant också)

Jag har aldrig förbjudit vare sig godis eller skräpmat, men hemma äter de godis på lördagar till 99%. Men dottern gillar inte godis, läsk, kakor, glass och sötsaker. Sonen däremot skulle nog kunna livnära sig enbart på det.

Vi har som sagt lördagar som godisdagar. Snacks äter de också på helgerna. Frukt har vi alltid hemma, och är det är det de äter om det blir sugna mellan måltiderna. Vi försöker vara ute och röra på oss, och vi föräldrar har engagerat oss i barnens idrottsaktiviteter.

Jag väger själv för mycket (men jag orkar inte ta tag i det just nu), men jag vill definitivt inte att mina barn ska få en övervikt att släpa på redan som barn.

 

[Magdalena]

Sv: Barn och vikt

Än så länge är det ju lätt, min äldsta är ju drygt 2½. Han äter det jag serverar eller ger, och hans syn på mat är mycket färgad av vad vi äter hemma. Jag äter ju nyttigt själv, mycket grönsaker, ofta fisk, mycket frukt och inget socker (strö- eller bitsocker alltså). Även på McD väljer han det jag äter, dvs kyckling och morötter. Sambon köper ett "vanligt" leksaksmål med hamburgare och pommes, men då petar L bara i det.

Lördagsgodis har vi infört, och det får L plocka själv från lösviktsgodiset. I början ville han ta 10 av varje sak, men efter ett par korrigeringar så tar han en av varje sort som han vill ha, jag säger stopp vid ca 100g och sen äter han kanske hälften av det.

När de blir äldre är det säkert mycket svårare. En sak till man kan göra när de är små som ger utslag som äldre också tror jag, är att införa mycket vardagsmotion. Vi tar sällan bilen, utan går eller cyklar istället. Är man van att gå så fortsätter man med det tror jag.

 

[Bubbla]

Sv: Barn och vikt

Jag har snarare det omvända problemet. Mina två äldsta barn och framför allt sonen på 8 är smala. Sonen mycket smal (väger 22 kg). Vill ju att han ska gå UPP i vikt, men utan att ge honom dåliga matvanor. Han äter ordentligt och MYCKET, och han går upp i vikt, men han är också mycket aktiv. Sitter aldrig still.
Vi har dock ganska strikta regler, lördagsgodis (och fester och kalasgodis), läsk och chips till fredagsmys. Men de får ha marmelad på mackorna och de får o´boy.
Och jag tycker nog att jag själv har ett normalt förhållande till mat (är dock lite godisberoende), äter det jag vill men då rör jag också normalt ganska mycket på mig.

 

[ameo]

Sv: Barn och vikt

Det här med barn och vikt är ett känsligt ämne.
Mina egna barn är av det smalare slaget. De rör sig väldigt mycket, är energiska och aktiva, så de lägger inget extra på hullet alls. Jag ger faktiskt till och med en liten skvätt (5-10 ml) grädde i deras välling, periodvis, för att få UPP lite hull på dem. När revbenen börjar bli alltför tydliga så att de inte längre är gosiga att kramas med... (precis som jag ökar fodret till hästarna när de blir smalare)
Jag var själv likadan som liten, såg ut som ett streck...
Mina barn är dessutom grönsaksbarn, dvs de ÄLSKAR grönsaker och äter det ofta, gärna och i stor mängd.

Jag tycker inte att LITE extrahull på barn gör särskilt mycket, men det får inte vara för mycket, naturligtvis!
Och något som skrämmer mig är när man ser en jättefläskig mamma med ett nästan lika fläskigt barn. För detta måste ju innebära att mamman överför sina egna dåliga kostvanor på barnet redan från början och DET är inte sunt!

OM mina barn av någon anledning helt plötsligt skulle bli väldigt överviktiga så skulle jag inte på något sätt föra detta på tal med barnen, utan helt enkelt börja se över min egen kosthållning och matlagning. Blir mina barn feta så är det ju för att JAG ger dem mat som inte är nyttig nog...

Att jag själv är överviktig och har ätit mig till vartenda kilo, tycker jag inte påverkar mina barn. Inte just nu i alla fall. Däremot vet jag NÄR jag ska börja passa på dem så att de inte går upp i vikt - jag själv började öka när jag började högstadiet. Det var Då vi (klasskamraterna) slutade med frivillig motion (hoppa hopprep, "twist" mm) på rasterna. Blir det på samma sätt när mina tjejer kommer i den åldern så ska jag se till att hålla ett vakande öga på dem och vidta lämpliga åtgärder.

 

[Derivata]

Sv: Barn och vikt

Jag tror inte bara att det är så lätt som att "ta tag i den hela" om barnet skulle bli överviktig. Jag har själv inga barn men jag har erfarenhet av att vara ett stort barn.

Jag var rörlig på fritiden, tränade flera gånger i veckan och sprang annars omkring och hoppade hinderbanor, men ändå var jag stor. Ingen skräpmat, utan vanlig husmanskost. Jag upplevde att det var otroligt svårt för mina föräldrar att säga till mig och visst försökte de komma med kommentarer säga att man måste tänka på hur mycket man äter. Men som barn trodde jag att de istället sade att de "inte tyckte om mig för att jag var tjock" och att de skulle ha tyckt om mig om jag inte varit tjock... :smirk: Nog visste jag att jag var tjock, jag grät för att jag inte såg ut som en älva som de andra flickorna. Mina föräldarar var inte plumpa eller hårda eller så, utan deras "prat" med mig var alltid i stilla välmening. Men eftersom jag redan så väl visste att det var "fel" på mig så vände sig deras ord i mitt huvud och det fick mig att bli agressiv.

 

[Jane_Done]

Sv: Barn och vikt

Precis mina tankar! Hur man än gör så blir det fel på något sätt. Antingen som du beskriver eller hur folk vittnat om att de varit enormt arga på sina föräldrar för att INTE gjort något.

Rent allmänt till några av er som svarat, ni verkar ha barn i den åldern att ni fortfarande kan kontrollera vad de äter men vad gör man när de har sin veckopeng och själva hittar till kiosken och den lokala korvmojjen? När de vill med kompisarna på McD? Hur säger man nej? Överlag, hur nekar man sina egna barn om de vill ha mer av det goda när man tycker de har ätit nog?

Jag tänker också på en vännina jag har modell stor och barnen har samma kroppskonstitution. Hon är smärtsamt medveten om det här och försöker aktivera barnen men de vägrar i princip. Föreningsidrotten har provats men inte gillats av barnen, hon försöker locka med aktiviteter men möts av en enorm tjurighet. Jag lider med henne och har ingen aning om hur hon ska tackla det. Det är ju här tankarna om bootcamp kommer in plus en strikt diet och det skulle ju i sådana fall betyda att det var det enda dom skulle ägna sig åt.

/Jane