Sv: Beach 2014 del III
Svar till alla:
Tack för era tankar och kul att ni tog er tid att svara. Gillar särskilt när ni skriver "om jag tränar spelar det mindre roll hur jag ser ut, för jag känner mig starkare och (ännu) mer awesome". Jag tror att detta är extra viktigt just för tjejer; att få uppleva att ens kropp kan ge en känslor och upplevelser som inte har ett dugg med bekräftelse utifrån att göra.
Jag är som sagt ytterst medveten om att jag tränar väldigt mycket mer än medelsvensson. Nu tycker jag också att det är bland det roligaste jag vet och träning har för mig blivit så mycket mer än bara att "hålla sig i form". Jag har fått många vänner via olika träningsformer och idrotter. Jag har fått uppleva väldigt mycket tack vare träningen. Jag har cyklat upp och ner för Österrikiska alptoppar på över 2000 meter, jag har njutit av känslan att ha klarat av Klassikern, jag har cyklat utför Åreskutan och kännt hisnandet i magen när jag flugit i 9-meters hopp, jag har upplevt publiktrycket på Stockholm Marathon, jag har lyft 50 kg i ryck vilket jag är väldigt mallig över, jag har fått uppleva solen stråla över myrarna under Vasaloppet, jag har njutit av ljumma majkvällar i skogen på cykel tillsammans med kompisar, jag har sprungit i obanad terräng längs med Isländska fjordar och Atlanten som utsikt osv osv.
Jag tränar ju för att jag verkligen tycker att det är himla kul att pressa mig, uppleva saker, känna mig stark - men frågan är då när arbetsinsatsen och kraven blir större än roligheten. Är inte så säker på att det blir roligare att springa fjällmarathon i sommar för att jag tränat 15 h/vecka istället för 10 h/vecka (och kanske sovit fem timmar mer, det skulle jag behöva!).
Kram på er
Svar till alla:
Tack för era tankar och kul att ni tog er tid att svara. Gillar särskilt när ni skriver "om jag tränar spelar det mindre roll hur jag ser ut, för jag känner mig starkare och (ännu) mer awesome". Jag tror att detta är extra viktigt just för tjejer; att få uppleva att ens kropp kan ge en känslor och upplevelser som inte har ett dugg med bekräftelse utifrån att göra.
Jag är som sagt ytterst medveten om att jag tränar väldigt mycket mer än medelsvensson. Nu tycker jag också att det är bland det roligaste jag vet och träning har för mig blivit så mycket mer än bara att "hålla sig i form". Jag har fått många vänner via olika träningsformer och idrotter. Jag har fått uppleva väldigt mycket tack vare träningen. Jag har cyklat upp och ner för Österrikiska alptoppar på över 2000 meter, jag har njutit av känslan att ha klarat av Klassikern, jag har cyklat utför Åreskutan och kännt hisnandet i magen när jag flugit i 9-meters hopp, jag har upplevt publiktrycket på Stockholm Marathon, jag har lyft 50 kg i ryck vilket jag är väldigt mallig över, jag har fått uppleva solen stråla över myrarna under Vasaloppet, jag har njutit av ljumma majkvällar i skogen på cykel tillsammans med kompisar, jag har sprungit i obanad terräng längs med Isländska fjordar och Atlanten som utsikt osv osv.
Jag tränar ju för att jag verkligen tycker att det är himla kul att pressa mig, uppleva saker, känna mig stark - men frågan är då när arbetsinsatsen och kraven blir större än roligheten. Är inte så säker på att det blir roligare att springa fjällmarathon i sommar för att jag tränat 15 h/vecka istället för 10 h/vecka (och kanske sovit fem timmar mer, det skulle jag behöva!).
Kram på er