- Kropp & Själ
- Trådstartare cili
- Startdatum
- Svar 2 000
- Visningar 88 532
- Status
Sv: Beach 2014 del V
Åh, har så dåligt samvete. Min terapeut vill att jag ska gå i en matträningsgrupp och äta lunch 2 gånger i veckan men jag vill verkligen inte. Jag har ett gigantiskt motstånd som inte har med rädsla för maten att göra utan helt andra saker. Det känns som att jag vill att det ska vara ett avslutat kapitel i mitt liv efter så många år med matträning och dagvård.
Sen känns det stressande att mina busstider ligger som de gör, jag kommer bara hinna dit, äta upp och sen behöva gå. En timmes resa dit, en timme där och sen en timmes resa hem. Så två timmar på bussen för 100 kr/dag för en lunch...Och jag har ingen hundvakt nu så jag kan inte vara borta så länge att det täcker både ett samtal med henne och matgruppen och jag prioriterar våra samtal.
Men framförallt är det för att jag aldrig riktigt har känt att det har hjälpt mig att klara att föra hem det jag gjort på en matträning eller i dagvård, jag kan få i mig maten när jag har personal omkring mig men det jag behöver träna på är att äta hemma. Det är där mitt problem ligger.
Sen är det ofta fisk minst en av de två dagarna och jag är vegetarian och hatar att jag blir tvingad att äta fisk där, speciellt som dom aldrig kommer lyckas omvända mig så jag börjar äta kött igen oavsett hur mycket dom försöker. Och liksom, vad spelar det för roll för roll för kroppen om jag äter typ 100gr fisk per vecka ett tag? Kommer min kropp bli frisk av det? Nej, inte alls! Det avgör inte de där fiskbitarna. Det är bara jobbigt i mitt huvud att behöva gå emot mina principer och det jag tror på. Jag har varit vegetarian i 10 år nu men velat vara det sen jag var liten.
Så jag skrev ett mail till henne ungefär som det jag skrev nu och jag är så rädd, nästan darrig att hon ska börja tycka illa om mig, tycka att jag är otacksam, inte motiverad och en massa dåliga saker. Vad tror ni om det jag skrev? Låter jag otacksam och omotiverad? Jag är verkligen motiverad och det är ju därför också som jag vill jobba på hemma. Men jag vill inte att de ska tycka att eftersom jag tackade nej till det här så kommer jag inte få någon hjälp alls. Jag hatar att göra folk besvikna, men det är ju mig det gäller.
Åh, har så dåligt samvete. Min terapeut vill att jag ska gå i en matträningsgrupp och äta lunch 2 gånger i veckan men jag vill verkligen inte. Jag har ett gigantiskt motstånd som inte har med rädsla för maten att göra utan helt andra saker. Det känns som att jag vill att det ska vara ett avslutat kapitel i mitt liv efter så många år med matträning och dagvård.
Sen känns det stressande att mina busstider ligger som de gör, jag kommer bara hinna dit, äta upp och sen behöva gå. En timmes resa dit, en timme där och sen en timmes resa hem. Så två timmar på bussen för 100 kr/dag för en lunch...Och jag har ingen hundvakt nu så jag kan inte vara borta så länge att det täcker både ett samtal med henne och matgruppen och jag prioriterar våra samtal.
Men framförallt är det för att jag aldrig riktigt har känt att det har hjälpt mig att klara att föra hem det jag gjort på en matträning eller i dagvård, jag kan få i mig maten när jag har personal omkring mig men det jag behöver träna på är att äta hemma. Det är där mitt problem ligger.
Sen är det ofta fisk minst en av de två dagarna och jag är vegetarian och hatar att jag blir tvingad att äta fisk där, speciellt som dom aldrig kommer lyckas omvända mig så jag börjar äta kött igen oavsett hur mycket dom försöker. Och liksom, vad spelar det för roll för roll för kroppen om jag äter typ 100gr fisk per vecka ett tag? Kommer min kropp bli frisk av det? Nej, inte alls! Det avgör inte de där fiskbitarna. Det är bara jobbigt i mitt huvud att behöva gå emot mina principer och det jag tror på. Jag har varit vegetarian i 10 år nu men velat vara det sen jag var liten.
Så jag skrev ett mail till henne ungefär som det jag skrev nu och jag är så rädd, nästan darrig att hon ska börja tycka illa om mig, tycka att jag är otacksam, inte motiverad och en massa dåliga saker. Vad tror ni om det jag skrev? Låter jag otacksam och omotiverad? Jag är verkligen motiverad och det är ju därför också som jag vill jobba på hemma. Men jag vill inte att de ska tycka att eftersom jag tackade nej till det här så kommer jag inte få någon hjälp alls. Jag hatar att göra folk besvikna, men det är ju mig det gäller.
Sv: Beach 2014 del V
Jo jag tar omega 3 varje dag så det har jag löst.
Men det är just det här med att gå i lunchgruppen överhuvudtaget. Jag är verkligen så sjukt trött på det. Att jag gick i samma dagvård ett år i sträck precis nyss och tidigare gått 4 eller 5 terminer i dagvård under 7 års tid innan också, plus behandlingshem 2 ggr, sjukhus 5 ggr och öppenvård i 10 år spelar in massor.
Det enda som verkligen hjälpt mig är behandlingshemmet och min nuvarande terapeut.Svårt att förklara hur jobbigt det känns med gruppbehandling, det låter kanske som att jag förstorar upp det men det tar mycket plats i mitt huvud. Det har blivit negativt betingat. Kanske kan jag förklara mer för terapeuten när vi ses nästa gång. Och vi har ju ändå en plan för åtminstone april så innan dess kan hon inte lämna mig. Men jag oroar mig för vad som händer sen
Det är inte långt till slutet av april...
Jag ska gå upp 0,5-1 kg i veckan för att få gå kvar på enheten men har bara lyckats med ca 1,5kg på hela året Snacka om att jag är värdelös. Jag är så rädd för att gå upp i vikt att jag inte vågar ta steget fullt ut. Jag har papper på vad jag ska äta, i vilka mängder och så. Men klarar det inte. Jag har fått ordning på mellanmålen men lunchen och middagen går inget vidare. Jag är ruskigt, ruskigt arg på mig själv.
Det här blev negativt, känner mig bara så besviken på att jag inte presterar bättre.
Och så mitt i allt blev jag sjuk också, vet inte om det påverkar vikten uppåt eller neråt eller om den håller sig stabil. Har varit så dum att jag pressat mig till långa promenader trots att jag varit dålig och svag. Och igår och idag gjorde det ont i hjärtat. Måste lära mig att lyssna på kroppen och våga göra det den vill, dvs vila när den är sjuk.
Jo jag tar omega 3 varje dag så det har jag löst.
Men det är just det här med att gå i lunchgruppen överhuvudtaget. Jag är verkligen så sjukt trött på det. Att jag gick i samma dagvård ett år i sträck precis nyss och tidigare gått 4 eller 5 terminer i dagvård under 7 års tid innan också, plus behandlingshem 2 ggr, sjukhus 5 ggr och öppenvård i 10 år spelar in massor.
Det enda som verkligen hjälpt mig är behandlingshemmet och min nuvarande terapeut.Svårt att förklara hur jobbigt det känns med gruppbehandling, det låter kanske som att jag förstorar upp det men det tar mycket plats i mitt huvud. Det har blivit negativt betingat. Kanske kan jag förklara mer för terapeuten när vi ses nästa gång. Och vi har ju ändå en plan för åtminstone april så innan dess kan hon inte lämna mig. Men jag oroar mig för vad som händer sen
Det är inte långt till slutet av april...Jag ska gå upp 0,5-1 kg i veckan för att få gå kvar på enheten men har bara lyckats med ca 1,5kg på hela året
Snacka om att jag är värdelös. Jag är så rädd för att gå upp i vikt att jag inte vågar ta steget fullt ut. Jag har papper på vad jag ska äta, i vilka mängder och så. Men klarar det inte. Jag har fått ordning på mellanmålen men lunchen och middagen går inget vidare. Jag är ruskigt, ruskigt arg på mig själv. Det här blev negativt, känner mig bara så besviken på att jag inte presterar bättre.
Och så mitt i allt blev jag sjuk också, vet inte om det påverkar vikten uppåt eller neråt eller om den håller sig stabil. Har varit så dum att jag pressat mig till långa promenader trots att jag varit dålig och svag. Och igår och idag gjorde det ont i hjärtat. Måste lära mig att lyssna på kroppen och våga göra det den vill, dvs vila när den är sjuk.
cili
Trådstartare
Sv: Beach 2014 del V
Man får vara negativ ibland, det går inte att vara positiv och glad jämt!
1,5 kg är ändå framsteg, det går åt rätt håll även fast det inte går så fort som det borde. Vad säger dina vårdkontakter om att du känner såhär? Det låter som om du behöver mer stöd än vad du har nu
Man får vara negativ ibland, det går inte att vara positiv och glad jämt!
1,5 kg är ändå framsteg, det går åt rätt håll även fast det inte går så fort som det borde. Vad säger dina vårdkontakter om att du känner såhär? Det låter som om du behöver mer stöd än vad du har nu
Sv: Beach 2014 del V
Jag känner mig inte sjuk, men på passet är jag inte. Det finns två saker som alltid gör att jag skippar träning och det är dels sjukdom och dels "jag är så trött att jag måste sova"-trötthet. Nu slog det senare till. Jag är trött på eftermiddagarna nån dag då och då med någon månads mellanrum, så det är inget som händer ofta. Så jag avbokade passet och la mig i sängen med kissekatten ett par timmar.
Nu är tröttheten, huvudvärken och segheten som bortblåst! Om det håller i såg blir det hemmaträning, lite trainer och lite överkroppsstyrka framför hockeyn.
Det kanske kan hjälpa att du får köra slut på dig själv? Om du inte känner dig sjuk så skulle jag nog säga att du ska satsa på att gå på passet
Jag känner mig inte sjuk, men på passet är jag inte.
Det finns två saker som alltid gör att jag skippar träning och det är dels sjukdom och dels "jag är så trött att jag måste sova"-trötthet. Nu slog det senare till. Jag är trött på eftermiddagarna nån dag då och då med någon månads mellanrum, så det är inget som händer ofta. Så jag avbokade passet och la mig i sängen med kissekatten ett par timmar. Nu är tröttheten, huvudvärken och segheten som bortblåst! Om det håller i såg blir det hemmaträning, lite trainer och lite överkroppsstyrka framför hockeyn.
Senast ändrad:
Sv: Beach 2014 del V
Det är just därför dom vill att jag ska gå i lunchgruppen, det är bara det att vi inte är riktigt överens om vilken hjälp jag behöver. Jag vill ha fler tider med min terapeut men hon har inte tider till det. Vi ska egentligen ses 2 ggr/vecka men oftast blir det bara 1 gång nu och det är ganska lite. Jag vet inte själv riktigt hur jag ska vända det hela, jag gör både framsteg och tar steg bakåt så det är lite förvirrande just nu.
Imorgon ska jag göra en jätte stor grej!!! Jag ska träffa en kompis och ha tacokväll och sen se på film och äta kvällsfika. Det här är första gången på åratal sen jag lagade mat med en kompis, och första gången på länge sen jag åt med någon annan än mig själv. Alltså ni fattar nog inte hur stort det här är, men det är ett gigantiskt stort steg för mig, verkligen gigantiskt! Jag vet inte vilket sorts bröd vi ska ha och jag tänker inte lägga mig i det, jag ska få någon sorts överrasknings mat som jag lovat att inte googla på namnet och jag kanske ska smaka lite på mat som är wokad.
Jag önskade lite småsaker till tacosen men i övrigt har jag överlåtit det på honom att fixa allt. Gud, jag förstår inte vart det här modet kommer ifrån. Mer än att jag är så sjukt trött på att aldrig kunna umgås normalt med någon, att alltid vara så låst och instängd. Och det här är rätt person att bryta tvånget med, rätt person att testa med. VI har inte umgåtts så mycket sen gymnasiet slutade men har nu tagit upp kontakten. Och redan nu känner jag mig trygg med honom. Det här ska bli spännande. Men också jätte läskigt.
Det är just därför dom vill att jag ska gå i lunchgruppen, det är bara det att vi inte är riktigt överens om vilken hjälp jag behöver. Jag vill ha fler tider med min terapeut men hon har inte tider till det. Vi ska egentligen ses 2 ggr/vecka men oftast blir det bara 1 gång nu och det är ganska lite. Jag vet inte själv riktigt hur jag ska vända det hela, jag gör både framsteg och tar steg bakåt så det är lite förvirrande just nu.
Imorgon ska jag göra en jätte stor grej!!! Jag ska träffa en kompis och ha tacokväll och sen se på film och äta kvällsfika. Det här är första gången på åratal sen jag lagade mat med en kompis, och första gången på länge sen jag åt med någon annan än mig själv. Alltså ni fattar nog inte hur stort det här är, men det är ett gigantiskt stort steg för mig, verkligen gigantiskt! Jag vet inte vilket sorts bröd vi ska ha och jag tänker inte lägga mig i det, jag ska få någon sorts överrasknings mat som jag lovat att inte googla på namnet och jag kanske ska smaka lite på mat som är wokad.
Jag önskade lite småsaker till tacosen men i övrigt har jag överlåtit det på honom att fixa allt. Gud, jag förstår inte vart det här modet kommer ifrån. Mer än att jag är så sjukt trött på att aldrig kunna umgås normalt med någon, att alltid vara så låst och instängd. Och det här är rätt person att bryta tvånget med, rätt person att testa med. VI har inte umgåtts så mycket sen gymnasiet slutade men har nu tagit upp kontakten. Och redan nu känner jag mig trygg med honom. Det här ska bli spännande. Men också jätte läskigt.
Sv: Beach 2014 del V
Jag gjorde den där kissande hunden med benet rakt ut, armhävningar, plankan, bulgarian squats, sidoplankan, cykling med benen lågt nere, sumoställning upp och ner. Man hinner med mycket!
Ska faktiskt göra ett schema över hur mina träningsveckor ska se ut, jag återkommer!
Jag gjorde den där kissande hunden med benet rakt ut, armhävningar, plankan, bulgarian squats, sidoplankan, cykling med benen lågt nere, sumoställning upp och ner. Man hinner med mycket!
Ska faktiskt göra ett schema över hur mina träningsveckor ska se ut, jag återkommer!
Sv: Beach 2014 del V
*knapp*
Fick med mig karln till gymmet idag. Värmde upp 1 km på löpbandet i tempo som jag skulle vilja ha på vårruset. Samt ökade lutningen med 1% för varje 100m mellan 500-800m. Sen spurt på slutet. Körde armar och axlar idag. 3x12. Har jag inte träningsvärk imorgon är det konstigt! Har ätit lite för mkt idag kanske. Men ändå bra mat. Men men, nya tag imorgon
*knapp*
Fick med mig karln till gymmet idag. Värmde upp 1 km på löpbandet i tempo som jag skulle vilja ha på vårruset. Samt ökade lutningen med 1% för varje 100m mellan 500-800m. Sen spurt på slutet. Körde armar och axlar idag. 3x12. Har jag inte träningsvärk imorgon är det konstigt! Har ätit lite för mkt idag kanske. Men ändå bra mat. Men men, nya tag imorgon
Sv: Beach 2014 del V
KL
Provade transformer. Jäkligt modigt av mig om jag får säga det själv prime time, mitt i gymmet med massa folk som kollar. Tycker fortfarande att det är jobbigt och en av orsaken till att jag inte vågat gå på pass. Men nu slapp jag speglarna i alla fall. Roligt och jobbigt var det och är inbokad nästa vecka
Nu blir jag lite flummig kanske, men jag har svårt att hitta mig själv eller vad man ska kalla det. Har ALLTID varit mer eller mindre överviktigt men tyckt att jag mått bra ändå (ända tills jag nådde 93 kg). Ska jag vara helt ärlig så började jag inte träna för att gå ner i vikt utan för att bli stark och orka bära runt på vikten, det fanns inte i mitt huvud att den skulle kunna försvinna. Konstigt kanske men sant. Men jag har alltid sett mig själv som stor. Nu väger jag 68 men vill ner till 60-63 typ. Har oftast storlek 38 eller M. Men jag får inte ihop det i huvudet. Är jag tjock, är jag smal, är jag mullig eller vältränad? Jag vet inte. Spelar egentligen ingen roll för jag är stolt över mig själv och mår jättebra. Men det känns nästan fel och konstigt att köpa kläder i de storlekarna. Jag tränar 6 dagar i vecka och älskar det och jag älskar att bli starkare och snabbare men något gnager i mig ändå.
Förlåt, menar inte att gnälla. Lyxproblem egentligen men tänkte om nån känner igen sig eller om jag är galen :O ;P
KL
Provade transformer. Jäkligt modigt av mig om jag får säga det själv
prime time, mitt i gymmet med massa folk som kollar. Tycker fortfarande att det är jobbigt och en av orsaken till att jag inte vågat gå på pass. Men nu slapp jag speglarna i alla fall. Roligt och jobbigt var det och är inbokad nästa vecka Nu blir jag lite flummig kanske, men jag har svårt att hitta mig själv eller vad man ska kalla det. Har ALLTID varit mer eller mindre överviktigt men tyckt att jag mått bra ändå (ända tills jag nådde 93 kg). Ska jag vara helt ärlig så började jag inte träna för att gå ner i vikt utan för att bli stark och orka bära runt på vikten, det fanns inte i mitt huvud att den skulle kunna försvinna. Konstigt kanske men sant. Men jag har alltid sett mig själv som stor. Nu väger jag 68 men vill ner till 60-63 typ. Har oftast storlek 38 eller M. Men jag får inte ihop det i huvudet. Är jag tjock, är jag smal, är jag mullig eller vältränad? Jag vet inte. Spelar egentligen ingen roll för jag är stolt över mig själv och mår jättebra. Men det känns nästan fel och konstigt att köpa kläder i de storlekarna. Jag tränar 6 dagar i vecka och älskar det och jag älskar att bli starkare och snabbare men något gnager i mig ändå.
Förlåt, menar inte att gnälla. Lyxproblem egentligen men tänkte om nån känner igen sig eller om jag är galen :O ;P
Sv: Beach 2014 del V
kl
Slänger in en film från dagens pass, kanske nån tycker det är kul att se Benböj, på filmen kör jag 42,5 kg men gick senare upp till 45. Yes, jag mesar i benböj också Tycker det ser helt okej ut, men går inte jättedjupt och har en liten tendens att falla framåt ibland. Work in progress
https://www.youtube.com/watch?v=mBaq-cJ5954&feature=youtu.be
kl
Slänger in en film från dagens pass, kanske nån tycker det är kul att se
Benböj, på filmen kör jag 42,5 kg men gick senare upp till 45. Yes, jag mesar i benböj också Tycker det ser helt okej ut, men går inte jättedjupt och har en liten tendens att falla framåt ibland. Work in progress https://www.youtube.com/watch?v=mBaq-cJ5954&feature=youtu.be
Sv: Beach 2014 del V
Jag tycker att det låter väldigt rimligt.
Det är nog fullt normalt att vara "tjock i huvudet" efter en viktnedgång, jag vet flera som upplever precis samma sak som du. Jag är ganska tjock, jag väger 86 kilo, har storlek 42 och har väldigt svårt att se mig bli smal - och jag vet inte ens om jag passar att vara smal? Stark däremot, stark kan jag föreställa mig.
Jag tycker att det låter väldigt rimligt.
Det är nog fullt normalt att vara "tjock i huvudet" efter en viktnedgång, jag vet flera som upplever precis samma sak som du. Jag är ganska tjock, jag väger 86 kilo, har storlek 42 och har väldigt svårt att se mig bli smal - och jag vet inte ens om jag passar att vara smal? Stark däremot, stark kan jag föreställa mig.
- Status
Liknande trådar
Kropp & Själ
Jag väljer att skriva det här inlägget här, då jag trots allt är lite "halvanonym" här. I alla fall så till vida att jag inte är öppen...
- Raderad medlem 147980
- Allmänt
Senast: Blyger
·
Kropp & Själ
Hur förhåller ni er till att behöva genomföra livsstilsförändringar som känns oerhört svåra? Hur kan man hjälpa sig själv till att...
- Raderad medlem 142658
- Allmänt
Senast: Badger
·
Välj ämne nedan
Ekonomi & Juridik
Anläggning
Hästmänniskan
Gnägg
Utrustning
Hästvård
Foder & Strö
Hästhantering
Träning
Ridning
Avel
Tävling
Distans
Dressyr
Fälttävlan
Hoppning
Islandshäst
Körning
Trav
Western
Övr. Grenar
Hundhälsa
Hundträning
Hundavel & Ras
Övr. Hund
Katthälsa
Övr. Katt
Lantbruksdjur
Däggdjur
Övr. Djur
Samhälle
Juridik & Ekonomi
Skola & Jobb
Relationer
Kropp & Själ
Hemmet
Trädgård & Växter
Mat
Kläder & Bli fin
Fordon
IT & Mobiler
Kultur
Fritid
Tjatter
Äldre
Gravid - 1år
Småbarn
Övr. Barn
Dagbok
Hästnyheter
Radannons
Företag
Bukefalos
Bukefalosnyheter
Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser
-
Årspremiär för Nations Cup med rekord-dressyr- Hästnyheter Rekord efter rekord. Det verkar vara det brittiska ekipagets melodi. Här finns allt du behöver för att hänga med i årets första Nations...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 108
- Hästnyheter
-
Täby stories – en digital utställning om tid, plats och identitet
- Hästnyheter Nyligen invigdes den digitala utställningen Täby stories – bland hästar och hus. En utställning som berättar om Täby Galopps förvandling...
- Gunnar
- Svar: 0
- Visningar: 126
- Hästnyheter
Allmänt, Barn, Dagbok
-
Vad gör vi? Del CCXIII- Tjatter Björn pratar i sömnen just nu. ❤️🐹
- parellikusken
- Svar: 1 219
- Visningar: 42 299
- Allmänt
Hund, Katt, Andra Djur
-
Uppdateringstråd 31- Övr. Hund Har en krocktestad sele som man fäster i remmen till bilbältet, den som går över kroppen på människor. Och sen kopplar i bältet. Det är...
- Malibu_Stacy
- Svar: 1 401
- Visningar: 85 536
- Hund
-
Oseriös avel 2023- Hundavel & Ras Oki! Tycker det är så spännande med hur pälsarna blir på blandraser
- Lyan
- Svar: 1 878
- Visningar: 183 680
- Hund
Hästrelaterat
-
Septisk artrit- Hästvård Tack, det låter ju mer hoppfullt även för mig. Han har inte haft någon infektion, men inflammationen har av oklart anledning varit stor...
- prinsessfeminist
- Svar: 9
- Visningar: 1 774
- Vård
-
WE-tråden- Övr. Grenar Jag håller på och förbereder mig för att åka till München och kolla på tävlingarna där. Tyvärr säger prognosen just nu regn, så det är...
- warg
- Svar: 706
- Visningar: 62 166
- Grenar
