Låter som en bra idé med att i så fall gå ett zumba-pass, och att du tycker det är roligt är jättebra. Det är så jäkla jobbigt när det man mår bra utav, också tar ner en, på en och samma gång.
Jag vet liksom att många har träning som ångesthantering, så varför ska inte jag få använda träning som verktyg? Skillnaden är väl att jag låtit det verktyget bli det enda verktyget i verktygslådan och drar det hela till sin spets.
Jag pratade med min dietist om hur man skulle göra med maten vid träning, och hon tyckte att antingen fick man ta ett extra mellanmål (typ en banan) de dagar man tränat, eller så fick man smyghöja något litet varje dag.
Tycker det är bedrövligt att du blivit av med stöd runt dig, hur de ens kan påstå att det är kroniskt (för visst var det vad de påstod? Har jag fel ber jag om ursäkt

) är för mig obegripligt. Kroniskt och hopplöst är det först när man tror att det är det. Vårdpersonal med erfarenhet begår tjänstefel när de säger något sådant till en patient. Hur tror dem det känns när man får höra att de som har kunskap och ska hjälpa en, inte tror på en?
Som tur är finns det "riktig" vårdpersonal som vet bättre. Hoppas så att du finner rätt hjälp.