Aaargh, jag är trött på snörvel, hostningar och andnöd! Jag vill tränaaa! Det är en vecka sedan jag kände av de första symptomen idag, men inte tusan mår jag bättre än jag gjorde varken igår eller i förrgår. Baah!


-
För att svara på din fråga
@zassoo så vet jag inte riktigt hur jag ska få ihop det med träningen det här året jag, men tidigare har det ju gått rätt bra i alla fall. Jag är student men jobbar även ca 50%, så det varierar enormt hur mycket tid jag har över till träning. Jag brukar dock vara rätt bra på att kicka iväg mig själv när jag väl har tid, och är faktiskt lite stolt över hur sällan det slutar med att jag skippar träningen för att soffan/sängen lockar mer. Försöker träna 3-5 pass per vecka, och det är gym för hela slanten som gäller.
För mig underlättar det enormt att jag har gymmet endast 4-5 minuters promenad hemifrån - i samma byggnad som jobbet och på väg till universitetet från lägenheten. Det blir alltså aldrig någon omväg om jag vill träna innan/efter jobb/skola. Det faktum att jag jobbar skift när jag väl jobbar; 7-15.30 eller 14.30-23 underlättar också då jag tycker det känns lättare att få in träningen vid 13 eller 16 än att träna vid 7 eller 18 som jag hade fått göra om jag hade ett "vanligt" jobb sas. Fattar inte riktigt varför, men så känns det! Jobbade vanliga kontorstider under sommaren och tyckte verkligen att det blev så mycket svårare att motivera mig att träna både före och efter jobbet då.
Sedan har jag inte så värst mycket mer fritidsintressen för att vara ärlig, utan det är mest socialt umgänge, matlagning och läsning som tar upp min tid i övrigt. Alla de punkterna är ju lätta att ändra på och lägga på olika tider, så jag är sällan låst till mer än skolan och jobbet utan kan snarare planlägga övriga aktiviteter efter att ha planerat in plugg, jobb och träning.
Att planera, skriva ner och ha en tanke med träningen inför varje vecka tycker jag är enormt viktigt. Dels älskar jag att skriva upp saker, organisera och planera; dels blir det svårare att skippa träningen när jag redan tänkt i flera dagar att jag ska göra den. Besvikelsen på mig själv blir liksom dubbel, och då blir motivationen att hålla sig till planen också dubbel om du fattar? Och så ger man ju sig själv chansen att strukturera resten av livet runt träningen istället för tvärtom, vilket kan vara bra.