Follow along with the video below to see how to install our site as a web app on your home screen.
OBS: This feature may not be available in some browsers.
Oj, var ett tag sedan jag uppdaterade här.
Har gått i mål nu, 73 kg står vågen på. Målvikten var 75 kg och så länge jag ligger under så är de bra. Fått kläm på matintag så nu känns de bra. Ska ju leva såhär resten av lite och ser inget problem med det
Träningen går superbra, känner mig starkare än någonsin och kroppen börjar sakta forma sig.
Löpningen börjar fungera nu, sprang 7 km på 44 min på gymmet häromdan, kände mig spänstig och fin.
Igår sprang jag intervaller utomhus, sprang varannan låt som spelades och höll ett grymt tempo när jag sprang. 8,4 km på 56 min blev de tillslut och jag var grymt nöjd efteråt![]()
Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.
Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.
Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.
Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.
Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.
Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.
Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.
Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.
Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.
Här går det rätt segt.
Tvången har ökat och upptagna dagar gör att det blir lite hattigt med maten. Ska till praktiken idag, och i övrigt blir det de vanliga promenaderna.
Igår tog jag en långpromenad utöver de vanliga.
Vägdes idag. Kan väl tolkas olika om det gick bra eller inte, men jag är i alla fall nöjd över att inte ha ångest i alla fall.
Känner mig less rent allmänt. Fegade ur igår med att äta kräftor med släkten och åt min vanliga mat hemma istället. Bara för att det gick utanför min vanliga mattid, jag inte visste exakt hur många minuter det skulle ta att äta, jag kunde inte väga och räkna, och så hade jag inte kunnat sitta ner med telefonen och tvn som distraktion. Är väl självvalt på sätt och vis men jag känner mig så utanför.
Vad skönt att du inte hade ångest inför vägningen! Jag förstår att det känns jobbigt att vara utanför och jag hoppas verkligen på att du får må bättre snart så att du kan vara med. Kram på dig!
Åt gluten, blev glutengravid. Huge regret
![]()