Beach 2014, VIII

[GoLightly]

Skulle sprungit idag men är lite krasslig så har tagit det lugnt och ätit chips istället

I morgon ska jag rida och det tänker jag däremot inte missa

 

[enjoyable]

Oj, var ett tag sedan jag uppdaterade här.
Har gått i mål nu, 73 kg står vågen på. Målvikten var 75 kg och så länge jag ligger under så är de bra. Fått kläm på matintag så nu känns de bra. Ska ju leva såhär resten av lite och ser inget problem med det
Träningen går superbra, känner mig starkare än någonsin och kroppen börjar sakta forma sig.
Löpningen börjar fungera nu, sprang 7 km på 44 min på gymmet häromdan, kände mig spänstig och fin.
Igår sprang jag intervaller utomhus, sprang varannan låt som spelades och höll ett grymt tempo när jag sprang. 8,4 km på 56 min blev de tillslut och jag var grymt nöjd efteråt

 

[Mineur]

Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.

Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.

Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang ) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.

 

[imrahil]

Heja oss allihop i novembermörkret!

Häromkvällen sprang jag 11 km med en kompis. Blandade terräng, asfalt och grusväg.
Igår hade jag lillasötahaflingern, han fick följa med mig på en rask promenad för jag kände inte för att rida.
Simningen har jag inte lyckats masa mig iväg på senaste veckorna, nya tag på onsdag hoppas jag (kvällsöppet på simhallen då)

 

[Chili]

Oj, var ett tag sedan jag uppdaterade här.
Har gått i mål nu, 73 kg står vågen på. Målvikten var 75 kg och så länge jag ligger under så är de bra. Fått kläm på matintag så nu känns de bra. Ska ju leva såhär resten av lite och ser inget problem med det
Träningen går superbra, känner mig starkare än någonsin och kroppen börjar sakta forma sig.
Löpningen börjar fungera nu, sprang 7 km på 44 min på gymmet häromdan, kände mig spänstig och fin.
Igår sprang jag intervaller utomhus, sprang varannan låt som spelades och höll ett grymt tempo när jag sprang. 8,4 km på 56 min blev de tillslut och jag var grymt nöjd efteråt

Det låter jättehärligt!

 

[Chili]

Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.

Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.

Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang ) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.

Kram! Det är för tidigt på dagen för smarta kommentarer från mig men jag ville bara ge dig en kram och säga att du är jättefin!

 

[Praeterea]

@Mineur Jag är inte heller så smart såhär dags, men eftersom du är medveten om tankarna har du ju möjlighet att jobba med dem, syna dem, analysera dem och plocka sönder dem. Kram.

----
Alltså i tisdags, innan jag åkte på tjänsteresa, tänkte jag att jag kunde träna på torsdag kvällen, för jag kom ju hem redan vid 20. När jag slocknade totalt direkt jag satte mig på flyget hem igår insåg jag att det nog var lite väl optimistiskt tänkt. Så igår blev det lite bedtime yoga som kändes ok, kroppen var trött och stel. Idag blev det morgonpromenad och i eftermiddag åker jag hem till Skåne.

 

[FengurLaugar]

Längesen jag skrev här inne nu men läser ibland. Förundras över vad duktiga ni är och är avundsjuk på att inte kunna springa! Är nämligen gravid i v 26 och har gått upp 7-8 kg och får klara mig med att gå promenader tills våren

 

[Fagelungen]

Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.

Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.

Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang ) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.

Fina du! Din kropp definierar inte dig, din personlighet gör det, och bara av döma av det jag sett på forumet så är du underbar!
Men, jag vet att så lätt är det inte, hur man än tänker att utseendet inte spelar någon roll så gör den det - i alla fall för dig själv.
Jag kan nästan lova dig att förändringarna/det du upplever som skavanker, det är det bara du som ser, ingen annan märker av det. Man kan pendla rätt mycket i vikt, och det är normalt, utan att det syns utifrån. Sen förstår jag att det är tufft, för vad gör det när det ändå KÄNNS som att det gör det?

Ibland har man perioder då man pendlar nedåt, men även uppåt. Ätarperioder kommer, men rider du bara ut vågen så tror jag att du automatiskt hamnar i rätt spår igen med maten, och då kommer det, om det nu inte bara är hjärnspöken, fixa till sig automatiskt.
Så försök, även om det är svårt, att tänka att det ordnar sig och försök inte dra ner eller skippa maten, bara du håller dig till rätt spår. Kram

Tillägg: ångesten kan lura en väldigt mycket. Jag vet med mig själv att om jag ätit något speciellt så kan jag rent konkret SE förändringen i spegeln, men det sjuka är att det är ångesten som förvränger mina ögon. Känslor och tankar är mäktiga ting, och de kan förvrida synen något otroligt.

 

[Fagelungen]

Här går det rätt segt.
Tvången har ökat och upptagna dagar gör att det blir lite hattigt med maten. Ska till praktiken idag, och i övrigt blir det de vanliga promenaderna.
Igår tog jag en långpromenad utöver de vanliga.
Vägdes idag. Kan väl tolkas olika om det gick bra eller inte, men jag är i alla fall nöjd över att inte ha ångest i alla fall.
Känner mig less rent allmänt. Fegade ur igår med att äta kräftor med släkten och åt min vanliga mat hemma istället. Bara för att det gick utanför min vanliga mattid, jag inte visste exakt hur många minuter det skulle ta att äta, jag kunde inte väga och räkna, och så hade jag inte kunnat sitta ner med telefonen och tvn som distraktion. Är väl självvalt på sätt och vis men jag känner mig så utanför.

 

[GoLightly]

Efter att ha försökt förneka och trycka bort det i några dagar har jag tvingats inse att jag gått ner mig lite i en kroppsfixerings- och missnöjes-svacka igen. Det var i går - när jag ställde mig framför spegeln för tredje gången på en halvtimme bara för att stirra och klämma på min mage - som jag insåg att jag redan låtit det gå rätt långt, och jag har blivit ledsen och nedslagen flera gånger de senaste veckorna för att jag bara tycker att kroppen blir plufsigare och plufsigare trots att jag tränar rätt hårt.

Jag vet ju att det är fel, och jag vet ju att jag inte ska låta det påverka mig så länge jag känner mig stark och frisk - vilket jag gör. Men de små små negativa tankarna lyckas ändå nästla sig in på något vis, och idag gick det så långt att jag blev alldeles gråtfärdig vid synen av min kropp i spegeln i badrummet. Det enda jag är nöjd med är axlar och armar men både mage, höfter och lår hatar jag av hela mitt hjärta just nu och de har verkligen blivit större. Speciellt magen. Åh det får mig att må så dåligt, och vetskapen att jag ätit rätt mycket skräp på senaste gör inte ångesten mindre. Jag vill helst bara stänga av hungerfunktionen och gömma mig i stora tröjor resten av vintern men det går ju inte riktigt tyvärr.

Skippade i alla fall en middag på stan (fast jag åt middag alltså, bara inte på restaurang ) och stack till gymmet nu på kvällen istället - men bara för att jag faktiskt ville och hade gymlängtan. Ett överkroppspass blev det vilket var trevligt, men jag var rätt trött och ofokuserad. Viljan fanns, men inte orken.

En filmlärare jag hade brukade prata om "bra nog". Typ är manuset perfekt? Har vi möjlighet att få det perfekt? Troligtvis inte, då måste vi hitta en punkt där vi tycker att det är bra nog. Jag brukar tänka på det när jag själv får sådana tankar. Det är för de allra flesta inte möjligt att få en "perfekt" kropp, och varför är det egentligen målet? Du är ju medveten om dina tankar vilket gör det lättare att jobba med dem. Försök att äta och träna som vanligt och se tillbaka på alla de framsteg som du och din kropp har gjort tillsammans.

Angående att du inte tycker att träningen ger så mycket resultat just nu så kanske du har kommit till en platå? Bara att fortsätta så kommer du att känna resultat snart igen

Stor kram!

 

[GoLightly]

Här går det rätt segt.
Tvången har ökat och upptagna dagar gör att det blir lite hattigt med maten. Ska till praktiken idag, och i övrigt blir det de vanliga promenaderna.
Igår tog jag en långpromenad utöver de vanliga.
Vägdes idag. Kan väl tolkas olika om det gick bra eller inte, men jag är i alla fall nöjd över att inte ha ångest i alla fall.
Känner mig less rent allmänt. Fegade ur igår med att äta kräftor med släkten och åt min vanliga mat hemma istället. Bara för att det gick utanför min vanliga mattid, jag inte visste exakt hur många minuter det skulle ta att äta, jag kunde inte väga och räkna, och så hade jag inte kunnat sitta ner med telefonen och tvn som distraktion. Är väl självvalt på sätt och vis men jag känner mig så utanför.

Vad skönt att du inte hade ångest inför vägningen! Jag förstår att det känns jobbigt att vara utanför och jag hoppas verkligen på att du får må bättre snart så att du kan vara med. Kram på dig!

 

[snow]

@Mineur I mina sociala medier florerar just nu en så kallad "kampanj" som handlar om att folk ska lägga upp bilder på sin mage och visa hur en "normal" mage ser ut. Jag vet inte hur det är med dig eller er andra som läser tråden, men själv är jag rätt trött på att det ska ältas kropp dag ut och dag in oavsett om det är retusherade modellmagar eller "det är minsann SÅ HÄR en riktig mage ser ut!!". Jag rekommenderar dig att STRUNTA i spegeln om du har en dålig dag. Skit i att ställa dig vid den bara och gör nåt annat. Det kommer inget gott alls ur att du står där och värderar dig själv och får ångest. Ibland är det bästa för att motverka ångest och elände att inte gräva ner sig och analysera sönder utan att försöka göra något helt annat, som du mår bra av.

Rekommenderar även denna läsning av min kloka vän Lisa.

För egen del var det tydligen min tur att bli sjuk nu... Sprang backintervaller igår och det var så fruktansvärt tungt att jag trodde att jag hade förvandlats till en KOL-patient. Körde sen spinning imorse och det var väl lite segare än vanligt men jag lyckades ändå hetsa upp pulsen en del. Idag på förmiddagen så kom så kliet i halsen och nu sitter jag här med bultande huvud och halsont... Sunk.

 

[zassoo]

@snow Jag har sett samma sak och vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det. Visst är det för en bra sak, jag förstår grejen, men det känns ändå sådär. Som du är inne på, kan vi inte bara strunta i hur kropparna ser ut? Oavsett om det är abs eller fladdermage. Hur vi än vänder oss så har vi rumpan bak och skuldbelägger någon.

 

[LadyCovergirl]

Idag jobbar jag = gymmat på lunchen. Det kändes sådär men det blev iaf gjort. Jag märker att jag saknar L

 

[Fagelungen]

Vad skönt att du inte hade ångest inför vägningen! Jag förstår att det känns jobbigt att vara utanför och jag hoppas verkligen på att du får må bättre snart så att du kan vara med. Kram på dig!

Oj, skrev lite slarvigt! Ångest inför vägning har jag alltid, men resultatet idag gjorde att jag slapp ångest efteråt.
Och tack, kram på dig med!

 

[Ninnurur]

Cirkelträning idag och jag känner att jag kan inte ge allt som jag vill, och det är mycket mentalt i vägen. Ut och gå funkar däremot väldigt bra så jag hoppas att jag hinner vädra stavarna minst två ggr innan vi åker till skåne på torsdag. Kommer bara hinna med ett träningspass på gymmet kommande vecka, vilket kanske bara är bra. Nästa helg kommer det bli hundpromenader för hela slanten!

Har förresten kommit på ännu en orsak till mitt psykiska sådärmående - de ständiga fighterna med dottern så fort vi ska någonstans! Väl på plats är det inga problem, men att lyckas ta sig från hemmet till dagis eller tvärtom är en pärs! Och det sliter enormt på mig. Ikväll grät vi båda två innan vi tagit oss hem från mormor och morfar, en sträcka på ca 15o meter...

 

[LindgrenV]

Åt gluten, blev glutengravid. Huge regret

 

[Tassetass]

Åt gluten, blev glutengravid. Huge regret

Jisses! Du ser mer gravid ut än vad jag gör! Otroligt att det finns mat som kan påverka magen sådär.

 

[imrahil]

Jag har sett solen! Sprang en tvåtimmarstur nu på morgonen. Det gick sakta men jag passade på att njuta av lite dagsljus så det var bara bra