Jag tror att dina tankespöken ställer till det extra mycket för dig även om jag tror att många hade reagerat som dig. Jag känner inte dina vänner eller hörde inte deras ton men av erfarenhet vet jag att man ofta tolkar in så hemskt mycket mer i vad folk säger än vad de menar. För dom var det kanske bara något de sa i farten och för dig blev det jätte stort. Men jag förstår absolut din reaktion och hade känt likadant om det var jag.Usch, nu är jag på väg ner i ett litet matångest-hål igen känner jag. Två kommentarer från två olika människor har kommit åt mig idag, och en del av mig vet att de förmodligen inte menade något med vad de sa utan att det är jag som är överkänslig. Jag har haft en period med mycket jobbiga mattankar på senaste och kände redan i morse att det var jobbigt att tänka på att äta, vad jag skulle äta osv, så det är säkert bara på grund av detta som jag faktiskt tog åt mig av vad de sa.
Skriver ner scenariona här mest för att bearbeta och tänka över dem själv, men orkar ni läsa får ni gärna kommentera och reflektera ni också!
Jag stod i kaffekön på biblioteket i skolan och diskuterade med en vän vad jag skulle välja. Till slut kom jag fram till att en vanilla latte vore gott, men kände mig redan lite skyldig över att ha valt detta då jag vet att en kopp te eller vanligt bryggkaffe hade varit mycket nyttigare. Jag sa något i stil med att ”Well I’ll just have it as my treat of the day” varpå min vän tittar lite argt på mig och säger “But treats aren’t supposed to be daily!” lite avmätt och – enligt min hjärna – dömande sådär. Jag vet inte, men jag tog åt mig av det och kände mig dålig för att jag inte tänkte likadant.
Scenario nummer två var när jag hade varit och handlat och stötte på min flatmate (hon som precis har börjat gymma tillsammans med mig) i köket. Lång historia kort så ifrågasatte hon i princip varför jag hade köpt ett paket choklad och en liter glass, och jag kände mig tvungen att förklara att det var till efterrätten på fredag. Jag kände lite som att hennes blick och hennes frågor mer eller mindre sa ”jahaja, och vad ska det vara bra för? Sådant behöver väl inte du?”, jag kände mig tvungen att justify och överlag kändes hon dömande och nästan lite besviken på mig. Hon frågade också var kakorna som legat framme i några dagar nu hade tagit vägen, hade jag ätit upp alla själv eller? Det kändes som en otroligt onödig kommentar och jag fick genast försvara mig.
När jag nu skrivit ner det såhär så hör jag ju själv hur löjligt det låter, men av någon anledning letade sig dessa händelserna in under min skyddande sköld och jag blev riktigt upprörd. Till saken hör kanske att båda personerna som var inblandade har snygga kroppar som jag jämför mig ganska mycket med, och åsikter som jag bryr mig mycket om. Inte hjälper det heller att jag inte hann med att träna idag p.g.a. flyttad föreläsning och för mycket annat plugg...
Äsch, nya tag, bättre mat och mer tankekontroll imorgon!
Och sen tycker jag att det var onödigt av dom att ens kommentera, för vad du dricker eller äter är din ensak och inget de har att göra med. Du ska inte känna att du behöver förklara eller ursäkta att du köpt en viss sorts matvaror eller att du äter något eller hur mycket eller lite du äter. Låt dem tycka vad de vill och gör det som är bäst för dig. Den där vanilj latten kanske var just vad du behövde den dagen, något gott och varmt att njuta av och du får ta precis vad du vill även om den andra personen bara dricker vatten, för det handlar om vad DU vill.