Beach 2015, del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Ni som springer, är det någon som har hunden med sig? Jag brukade springa med min häst, hon var jätte duktig på att hålla exakt samma tempo som mig och man märkte knappt att hon var med. Har det varit svårt för er att få hunden att hänga med när ni springer och hålla samma tempo? Tycker hundarna det är roligt?

Det är lite klurigt för mina föräldrar tycker inte jag ska börja springa igen men jag är ju 27 år och bestämmer själv. Men dom tänker bara på hur det varit förut och att jag inte kunnat begränsa mig utan sprungit varje dag plus annan träning flera gånger i veckan och häst varje dag och att jag sprang över en timme varje dag, ofta mer. Dom gör mig orolig när dom pratar så men jag vill ju börja springa, saknar det. Vet liksom inte hur länge man ska vänta och vill inte att anorexin ska få styra mina intressen längre. Vill jag springa så vill jag göra det och inte stoppas av att jag är sjuk. Tänker att jag ska springa 2-3 gånger i veckan om jag inte börjar på friskis igen. Men träna 2-3 gånger i veckan totalt. Det känns normalt och hälsosamt tycker jag.

Jag tycker inte du ska börja springa. Verkligen inte. 2-3 gånger i veckan är ju inte normalt och hälsosamt eftersom inget annat i ditt förhållande till kost och motion är normalt och hälsosamt. Löpning 2-3 gånger i veckan hade varit normalt och hälsosamt om du ätit normalt och haft sunda tankar kring dig själv och det du äter. Nu har du inte det och jag vågar nog säga att jag är säker på att det kommer barka av åt fel håll om du börjar springa. Lita på dina föräldrar, även om du är 27 så har de trots allt känt dig i hela ditt liv och vet hur du fungerar. Du gör inte det, du har ett ätstörningstroll som gör att du faktiskt inte känner dig själv till 100%. Du kan inte lita på dig själv - så lita på dina föräldrar. De är kloka!
 
Åh, jag blir splittrad till löpningen nu när så många kommer med "protester", kanske måste jag vänta ett tag med löpningen? Men jag vill ju nu, nu, nu! Får kanske gå tillbaks till friskis igen när knät är ok, det är inte lika intensivt. Hatar att sjukdomen stoppar mig från en massa saker. Skulle ju vara toppen om jag kunde använda det som motivation till att äta mer och kanske till och med gå upp ett eller ett par kilo men det fungerar inte så för mig för ångesten för maten är starkare,
 
@Qelina : Du kanske kan prata med din sjukgymnast och be om ett långsiktigt träningsupplägg som gör att du kan börja jogga/löpa på ett hållbart (både fysiskt och psykiskt) sätt?
 
Åh, jag blir splittrad till löpningen nu när så många kommer med "protester", kanske måste jag vänta ett tag med löpningen? Men jag vill ju nu, nu, nu! Får kanske gå tillbaks till friskis igen när knät är ok, det är inte lika intensivt. Hatar att sjukdomen stoppar mig från en massa saker. Skulle ju vara toppen om jag kunde använda det som motivation till att äta mer och kanske till och med gå upp ett eller ett par kilo men det fungerar inte så för mig för ångesten för maten är starkare,
Risken är större att du snarare fastnar i ett destruktivt beteende och skadar dig själv genom att börja springa, än att du går upp något kilo och motiverar dig själv till att äta mer. Faktiskt. Börjar du springa kommer du skada dig fysiskt (din kropp är fortfarande alldeles för svag för att klara av det) och psykiskt, för det kommer trigga ditt ätstörningstroll enormt mycket. Du har svårt att hålla ångesten i schack när du promenerar - vilket du gör i nivåer som inte är jämförbara med gemene man överhuvudtaget. Hur tror du inte att det blir med ångesten av löpningen då? Nej, snälla snälla du - börja inte spring. Du är inte redo för det än på ett ganska bra tag. Satsa på att styrketräna och ät mer så att du bygger upp kroppen igen i stället.
 
Jag tycker inte du ska börja springa. Verkligen inte. 2-3 gånger i veckan är ju inte normalt och hälsosamt eftersom inget annat i ditt förhållande till kost och motion är normalt och hälsosamt. Löpning 2-3 gånger i veckan hade varit normalt och hälsosamt om du ätit normalt och haft sunda tankar kring dig själv och det du äter. Nu har du inte det och jag vågar nog säga att jag är säker på att det kommer barka av åt fel håll om du börjar springa. Lita på dina föräldrar, även om du är 27 så har de trots allt känt dig i hela ditt liv och vet hur du fungerar. Du gör inte det, du har ett ätstörningstroll som gör att du faktiskt inte känner dig själv till 100%. Du kan inte lita på dig själv - så lita på dina föräldrar. De är kloka!
Ja du har nog rätt, det som är hälsosamt för andra är kanske inte det för mig. Och sen vore det ju tråkigt om jag började springa men inte kunde göra några framsteg och springa längre och längre för att energin inte räcker till. Man vill ju utvecklas och inte backa. OM jag ska träna tror jag det är viktigt att jag håller på regeln 2-3 gånger i veckan så det inte slår över och blir som förr flera gånger per dag eller minst en gång per dag.

I vår kommer det bli en del andra saker också så kanske inte blir så mycket träning,det är ett stort slutprojekt för skolan, kurs med hunden och träningen där emellan och så ska jag börja tävla och sen vill jag få in något eller några friskis pass om knät håller. Får kanske hålla mig till 1-2 pass på friskis och gymmet 1 gång/vecka om knät blir ok för jag får mer ont av danspass än av att springa. Det är mest sidorörelser och hopp som gör ont men nu har jag haft ont när jag går till och med.Hoppas min träning ger resultat så knät blir bra igen.

Någon som vet vad tendinos beror på? Glömde fråga sjukgymnasten.
 
@Qelina : Du kanske kan prata med din sjukgymnast och be om ett långsiktigt träningsupplägg som gör att du kan börja jogga/löpa på ett hållbart (både fysiskt och psykiskt) sätt?
Vad kul att du tittade in i tråden och tog dig tid att svara mig, super gulligt :love: Ja det skulle jag kunna göra, jag ska tillbaka för att kolla knät om ca 3 veckor så skulle kunna prata med honom då. Och prata med sjukgymnasten på psyk också på fredag (ja förvirrande, jag går till 2 olika, en för det fysiska och en för ätstörningen) och se vad hon säger för hon är duktig på anorexi.
 
Ja du har nog rätt, det som är hälsosamt för andra är kanske inte det för mig. Och sen vore det ju tråkigt om jag började springa men inte kunde göra några framsteg och springa längre och längre för att energin inte räcker till. Man vill ju utvecklas och inte backa. OM jag ska träna tror jag det är viktigt att jag håller på regeln 2-3 gånger i veckan så det inte slår över och blir som förr flera gånger per dag eller minst en gång per dag.

I vår kommer det bli en del andra saker också så kanske inte blir så mycket träning,det är ett stort slutprojekt för skolan, kurs med hunden och träningen där emellan och så ska jag börja tävla och sen vill jag få in något eller några friskis pass om knät håller. Får kanske hålla mig till 1-2 pass på friskis och gymmet 1 gång/vecka om knät blir ok för jag får mer ont av danspass än av att springa. Det är mest sidorörelser och hopp som gör ont men nu har jag haft ont när jag går till och med.Hoppas min träning ger resultat så knät blir bra igen.

Någon som vet vad tendinos beror på? Glömde fråga sjukgymnasten.

Läs det fetade och fundera lite på det. Just detta är ett av de större bekymren som gör att löpningen är psykiskt farlig för dig. Löpningen kommer göra att du vill pusha dig själv att springa längre och längre även om kroppen inte orkar, för att du inte ser dina begränsningar. Det är detta tänk som gör att du så småningom kommer bryta ned dig själv igen. Du tänker hela tiden att du vill äta mindre och mindre - och motionera mer och mer. Ekvationen går inte ihop. Du hamnar ständigt på minus och det är det som gör att kroppen tar stryk!
 
@Qelina, och jag hoppas att du vet att jag tycker du är en fantastisk person och gillar dig massor :love: Anledningen till att jag är hård är helt enkelt för att jag har märkt att du har lättare för att ta till dig det jag skriver när jag skriver det svart på vitt och utan överslätningar :p
 
@Qelina : Då tycker jag du ska vara tålmodig tills dess och prata med dem båda innan du tar itu med löpningen :) Jag vet precis hur jobbigt det är att inte kunna/få springa när det är bland det bästa i världen. Men tro mig, att behöva vänta 2 år på att kunna springa alls för att man är för ivrig/envis och trappar upp för fort är INTE värt det! Fortsätter hålla tummarna för dig; det tar tid att bli frisk men det går och det är värt tiden det tar! Som du kämpar tvivlar jag inte en sekund på att du fixar detta :bow:
 
@Qelina, och jag hoppas att du vet att jag tycker du är en fantastisk person och gillar dig massor :love: Anledningen till att jag är hård är helt enkelt för att jag har märkt att du har lättare för att ta till dig det jag skriver när jag skriver det svart på vitt och utan överslätningar :p
Haha, ja sanningen är ju den att jag har asperger (på riktigt alltså) även om jag är väldigt högfungerande och utåt sätt välanpassad till samhället men du ha helt klart en poäng i att jag har lättare att ta till mig saker som skrivs eller sägs rakt ut istället för en massa omskrivningar :p
 
@Qelina : Då tycker jag du ska vara tålmodig tills dess och prata med dem båda innan du tar itu med löpningen :) Jag vet precis hur jobbigt det är att inte kunna/få springa när det är bland det bästa i världen. Men tro mig, att behöva vänta 2 år på att kunna springa alls för att man är för ivrig/envis och trappar upp för fort är INTE värt det! Fortsätter hålla tummarna för dig; det tar tid att bli frisk men det går och det är värt tiden det tar! Som du kämpar tvivlar jag inte en sekund på att du fixar detta :bow:
Ja jag kämpar verkligen. Och jag ska inte ge upp. Saknar träningen så enormt men har ju inte tränat normalt på så otroligt många år :( Har ju 10 års "jubileum" (konstigt ordval men ni förstår nog vad jag menar) för när min ätstörning började i år och kan väl lugnt säga att det var lite svajigt även innan dess, kroppshatet började väl när jag var i 6 års åldern. Har alltid tränat massor, alltså sen jag var barn har jag varit sjukt aktiv. Kunde få ryck och bara springa upp och ner för trapporna i huset eller bara känna att jag måste ut och gå eller springa. Var tydligen ovanligt aktiv som bebis också. Haha, är nog min person att vara så här och det i kombination med anorexi är ju mindre bra.

Ja, jag kanske ska vänta tills jag träffat dem båda. Har jag kunnat vänta så här länge kan jag vänta några veckor till.

Är du helt frisk nu?
 
Tänker att jag ska springa 2-3 gånger i veckan om jag inte börjar på friskis igen. Men träna 2-3 gånger i veckan totalt. Det känns normalt och hälsosamt tycker jag.

Det här hade jag tänkt svara på, men sen såg jag att @LindgrenV stal mina ord och skrev ganska exakt det jag hade tänkt skriva. Att träna 2-3 gånger i veckan är normalt och hälsosamt för en person som lever ett normalt och hälsosamt liv, men det gör inte du just nu som du vet. Jag tvivlar inte ett dugg på att du en dag kommer att göra det, för du är en otroligt stark person även om du inte ser det själv ibland, men just nu har ätstörningsmonstret för mycket makt över dig för att det ska fungera. Faktiskt.

Jag är fortfarande sjukt så ingen träning för mig, men jag har åtminstone jobbat idag :)

Men fyyy vad drygt, vad länge du har varit sjuk nu din stackare! Krya på dig!

(känns som jag spammar tråden med inlägg just nu)

Tog en promenad ner till Ica förut för att handla jordgubbar (250 g för 15 kr nu, kan varmt rekommendera dom!!). Gick då även in till solariestället och la mig i ett solarie i fem minuter. Det gjorde under för mitt humör kan jag lova. Att känna ljus och värme i överflöd på kroppen har jag verkligen längtat efter. Det får helt enkelt vara värt risken (5 minuter på hela vintern känns inte så himla farligt heller ;) ).

Pallrade mig iväg till gymmet med syrran sen. 40 minuter blev det och det gick faktiskt riktigt bra, kunde köra många repetitioner på nästan hela mitt program. Det verkar ha gjort gott att vila helt från träning igår.
Fick dessutom en present för att jag varit där och kört mitt styrketräningsprogram 20 gånger: en gymväska :D Tack vare det blev syrran sugen på att träna mer för hon vill också komma upp i 20 tillfällen och få en väska (nu har hon sina grejer i en vanlig plastkasse).
Bokade av kvällens corepass. Ska vara snäll mot kroppen och låta den ta igen sig efter gympasset. Det blir core imorgon förmiddag istället.

Och det bästa av allt: snart ska jag bjuda mig själv på pannkakstårta med färska jordgubbar och vispgrädde! Fy sjutton vad gott det ska bli!
Sol, värme, jordgubbar och pannkakstårta... Guuud vad somrigt och härligt det låter då! Det är Pancake Day imorgon för övrigt, och då jävlar är det jag som ska äta pannkakor! Så det sprutar ur öronen!

Bra jobbat med gymmet också förresten; både med presenten och att du ställde in passet ikväll. Det låter oerhört sunt att ge kroppen lite tid att återhämta sig tycker jag!
 
Jag "råkade" slinka in på ett pass som hette Everlast efter Abs Blast idag, så efter 3o minuters HIIT-träning med fokus på magen blev det 40 min HIIT-träning med fokus på typ allt. Satan i gatan vad trött och mör jag är nu!
 
Idag var det segt att komma iväg till gymmet, men kändes skönt när jag väl var där. 1 timme och 15 minuter blev det och jag kunde lägga på mer vikt på de flesta övningarna :)
 
Hatar att sjukdomen stoppar mig från en massa saker. Skulle ju vara toppen om jag kunde använda det som motivation till att äta mer och kanske till och med gå upp ett eller ett par kilo men det fungerar inte så för mig för ångesten för maten är starkare,

Läs det du har skrivit här igen, särskilt det fetstilta. Det är anledningen till att vi blir oroliga för dig, och avråder dig från att börja springa. Det är jättebra om du hittar en motivation och morot till att bli frisk från ätstörningsmonstret, men i det läget du är i nu är träning tyvärr inte rätta medicinen. Möjligen som en morot inför framtiden, men inget du kan ta till nu. Du går redan mycket mer än vad många andra, som försöker gå ner i vikt och har en "riktig" övervikt att brottas med gör, och du adderar inte tillräckligt mycket näring till din kropp för att balansera upp det. Jag hoppas inte du tar det som kritik, för det är bara av välvilja mot dig. :)
 
Det blev ingen motion alls för mig idag. Jag är så trött efter att ha sovit riktigt dåligt i en hel vecka att jag minst av allt vill gå ut i kylan och frysa, jag fryser liksom redan inne för att jag är så trött. :p Egentligen hade jag nog behövt komma ut i friska luften litegrann för att inte somna alldeles för tidigt ikväll (mitt problem är att jag somnar, sover ett par-tre timmar, vaknar, slumrar, vaknar, slumrar och sen vaknar okristligt tidigt och inte kan somna om, för att sen då automatiskt bli svintrött igen nästa kväll), så jag hoppas jag kan hålla mig vaken en stund ikväll och inte somna för tidigt.
 
@Kiwifrukt - ut på en promenad så sover du bättre sen! :)

Själv har jag lite samma känsla. Har varit ute i blåsten lite idag och blur sjukt trött av det, men jag borde verkligen sätta ihop ett hemmapass nu. Spark i baken på mig själv!
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Efter allt trassel med boende vid flytten till min nya stad så trodde jag att jag hade köpt mig ett hus som jag skulle kunna trivas i...
Svar
4
· Visningar
2 216
Senast: kma
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 707
Senast: Ackio
·
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
79 150
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Tråden där vi diskuterar träning, hälsa och välmående (fysiskt såväl som psykiskt) i största allmänhet. Här råder absolut ingen... 99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
86 591
Senast: lizan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Fågelobservationer
  • Flytta med utekatt
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp