Beach 2015, del 2

[Qelina]

Extremt mycket OT men behöver lite tumhållningar... Min katt är sjuk Vi ska strax åka in till Ultuna med henne. Misstänkt urinsten/urinstopp/urinvägsinfektion och hon mår inte alls bra. Mitt lilla hjärta

Hur har det gått med katten?

 

[Chili]

Alltså vad ska jag göra med mitt konstanta sug efter sötsaker!? Nån som har bra knep?

Lakritste från Yogi tea! Det ger en väldigt söt eftersmak, som om man har haft i socker i koppen. Stillar sötsuget tycker jag och är riktigt gott! Sen gillar jag att ta en liten, mycket koncentrerad godbit efter maten, något som är väldigt traditionellt i sydöstra europa. T.ex. turkish delight eller baklava, i Sverige kanske mer typiskt med en fin chokladpralin. Det ska inte vara Marabouchoklad som man kan äta mängder av utan något ruskigt sött och mäktigt, som man tar endast en liten bit av. För min del tar det udden av dels ett enormt sötsug direkt efter maten men även det sötsug som gärna uppträder lite senare.

 

[snow]

@cili ett tips för att lära sig göra fria chins är att skippa maskinen och köra med gummiband istället. Jag tragglade ett tag med maskinen och kom ingenstans, men när jag började göra dem med gummiband så gick det ganska fort att lära sig!


Jag har åkt 15 km längdskidor nu på lunchen. Kände mig lite seg i kroppen trots ofrivillig vilodag igår pga naprapatbesöket. Har käkat en jätteportion pasta och när jag smält den ska jag åka och köpa semlor som ska intas ikväll

 

[zassoo]

Hur har det gått med katten?

Det har gått bra, vi var på djursjukhuset till 02:00 men det var mycket väntetid. Hon har troligen inflammerad urinblåsa men har fått metacam nu och verkar redan lite piggare. Däremot har hennes kompis blivit väldigt aggressiv plötsligt mot henne, tycker väl inte att sessan varken luktar eller beter sig som vanligt. Så dom måste hållas åtskilda nu tyvärr. Men jag hoppas att det löser sig snart.

--------------

Tack igen för allt stöd, ni är verkligen toppen! Jag somnade vid halv fyra och vaknade elva, var tyvärr tvungen att åka in till skolan på möte men sambon stannade hemma med katterna. Jag blir hemma imorgon.

Ska försöka få i mig något att äta också. Blir ju så orolig och uppe i varv av det här. Har hittills idag ätit en bit choklad, det håller jag mig nog inte på

 

[Qelina]

Jag är ledsen för att jag inte är med och skriver så mycket... Men jag klarar helt enkelt inte att läsa ikapp Jag försöker, lyckas läsa något inlägg här och där (och försöker svara på dem), men så tappar jag bort mig helt. Min hjärna vägrar samarbeta och jag förstår inte ens vad jag läser, kan sitta med samma mening fem minuter utan att förstå vad det står

Jag lyckas iallafall inte med just någonting. Jag har precis börjat känna att ridningen blir bättre när jag blir starkare, alltså borde jag fortsätta träna. Men det går bara inte. Jag orkar inte, inte fysiskt utan psykiskt. Hinner inte ens börja värma upp så är jag helt slut och vill bara gå och lägga mig.
Springer gör jag, jag tvingar mig ut. Ridning och hundpromenader samma sak. Men styrketräningen blir bara inte av.

Jag känner själv hur jag är på väg neråt i rasande fart, har ett berg av tvätt som jag inte orkar ta tag i, stökigt överallt, tar inte tag i hemuppgifterna från terapin, kaos överallt runt mig. Det är bara när jag är i stallet som det känns som att jag kan andas ordentligt och bli lugn inombords.
Och nu är det på gång att jag ska börja på en praktikplats eller liknande... Det kunde inte vara sämre timing, jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det. Jag klarar ju inte ens av de mest grundläggande behoven som att hålla mig själv ren och fräsch, äta bra och träna

Har ni kloka, fina människor något tips? Hur f-n tar jag mig upp härifrån, eller hur hanterar jag att jag är här nere?
Jag känner mest bara hur jag varje dag kommer ett steg närmre till att göra något väldigt, väldigt dumt, och jag vill hemskt gärna på något sätt komma på rätt köl innan det händer

Jag vet att jag inte borde trådkapa men... Orkar inte skapa en ny tråd och be om råd, vågar inte prata med någon jag känner eller terapeuten (som det för övrigt är flera dagar kvar tills jag ska träffa) och ringa någon stödlinje eller så går inte p.g.a. min jävla telefonfobi...

Varför vågar du inte prata med din terapeut? Tror verkligen att det skulle vara bra för dig, hon/han känner ju dig och kan hjälpa dig att reda ut tankarna. Du är sjukskriven nu va? Kan du inte prata med försäkringskassan eller arbetsförmedlingen eller den som bestämmer över praktiken eller be din terapeut göra det om du inte klarar det och berätta att du inte är i fas för att börja med en praktik?

Tycker det låter som att du skulle behöva träffa en läkare. Äter du någon antideppmedicin nu? Kanske behöver den ändras eller höjas eller bytas ut eller något?

Om du känner att det är akut, att du inte vill leva så MÅSTE du ta kontakt med någon. Antingen att du åker till psykakuten eller att du smsar någon du känner och ber henne eller honom att komma, du behöver ju inte berätta allt. Du kan ju hitta på att du känner dig lite ensam och vill ha lite sällskap eller så. Jag har telefonfobi i vissa fall men klarar att ringa mina föräldrar, då kan jag ringa dom när jag mår dåligt och prata om en massa andra saker. Vi har bestämt så, att om jag inte klarar att prata om vad som är jobbigt så får jag prata en massa om allt möjligt bara för att bryta en negativ spiral.

Släpp träningen nu och alla krav du känner på den!!! Fokusera på det viktiga i livet, att äta, sova, ta hand om dig själv. Se till att komma ut på lite promenader så du får dagsljus på dig och får bra rutiner. Promenader och stallet räcker långt, du behöver inte träna mer. Och så tror jag av vad jag läst att du nog behöver äta mer för att få mer energi och livslust och förmåga att fokusera på vad du läser. Allt du skriver tycker jag lutar åt att du får i dig för lite näring i förhållande till vad du försöker pressa kroppen till.

 

[Jenka]

Jag är ledsen för att jag inte är med och skriver så mycket... Men jag klarar helt enkelt inte att läsa ikapp Jag försöker, lyckas läsa något inlägg här och där (och försöker svara på dem), men så tappar jag bort mig helt. Min hjärna vägrar samarbeta och jag förstår inte ens vad jag läser, kan sitta med samma mening fem minuter utan att förstå vad det står

Jag lyckas iallafall inte med just någonting. Jag har precis börjat känna att ridningen blir bättre när jag blir starkare, alltså borde jag fortsätta träna. Men det går bara inte. Jag orkar inte, inte fysiskt utan psykiskt. Hinner inte ens börja värma upp så är jag helt slut och vill bara gå och lägga mig.
Springer gör jag, jag tvingar mig ut. Ridning och hundpromenader samma sak. Men styrketräningen blir bara inte av.

Jag känner själv hur jag är på väg neråt i rasande fart, har ett berg av tvätt som jag inte orkar ta tag i, stökigt överallt, tar inte tag i hemuppgifterna från terapin, kaos överallt runt mig. Det är bara när jag är i stallet som det känns som att jag kan andas ordentligt och bli lugn inombords.
Och nu är det på gång att jag ska börja på en praktikplats eller liknande... Det kunde inte vara sämre timing, jag vet verkligen inte hur jag ska klara av det. Jag klarar ju inte ens av de mest grundläggande behoven som att hålla mig själv ren och fräsch, äta bra och träna

Har ni kloka, fina människor något tips? Hur f-n tar jag mig upp härifrån, eller hur hanterar jag att jag är här nere?
Jag känner mest bara hur jag varje dag kommer ett steg närmre till att göra något väldigt, väldigt dumt, och jag vill hemskt gärna på något sätt komma på rätt köl innan det händer

Jag vet att jag inte borde trådkapa men... Orkar inte skapa en ny tråd och be om råd, vågar inte prata med någon jag känner eller terapeuten (som det för övrigt är flera dagar kvar tills jag ska träffa) och ringa någon stödlinje eller så går inte p.g.a. min jävla telefonfobi...

Men... stor kram till dig! Lägg inte några krav på dig själv som inte finns. Du behöver inte läsa ikapp eller svara i en tråd som bara ska vara kul.
Jag har inte så bra koll på dig eller din bakgrund men gör det du mår bra av.

 

[Qelina]

Det har gått bra, vi var på djursjukhuset till 02:00 men det var mycket väntetid. Hon har troligen inflammerad urinblåsa men har fått metacam nu och verkar redan lite piggare. Däremot har hennes kompis blivit väldigt aggressiv plötsligt mot henne, tycker väl inte att sessan varken luktar eller beter sig som vanligt. Så dom måste hållas åtskilda nu tyvärr. Men jag hoppas att det löser sig snart.

--------------

Tack igen för allt stöd, ni är verkligen toppen! Jag somnade vid halv fyra och vaknade elva, var tyvärr tvungen att åka in till skolan på möte men sambon stannade hemma med katterna. Jag blir hemma imorgon.

Ska försöka få i mig något att äta också. Blir ju så orolig och uppe i varv av det här. Har hittills idag ätit en bit choklad, det håller jag mig nog inte på

Åh vad skönt att höra, då verkar det alltså vara något som kommer gå över ganska snabbt?

Ja djur är känsliga för lukter, när jag varit inlagd och min hund har kommit på besök utanför så har han betett sig helt annorlunda mot mig och varit förvirrad och inte förstått riktigt varför jag inte luktar som jag brukar.

Ja, lite choklad räcker inte långt. Se till att få i dig något mer

 

[Qelina]

@Emtherlia Det där kilot försvinner nog direkt när du återgår till dina vanliga rutiner, tror inte du behöver göra något särskilt för att det ska försvinna så jag tycker inte du behöver oroa dig över det.

@cherie Åh, vad glad jag blir av sådana här inlägg. Tänk att kunna tänka så, att kroppen kanske vill ha en viss vikt som inte stämmer med vad man själv vill och acceptera det. Jag äter ju egentligen på kaloriunderskott nu men går inte ner i vikt för att min ämnesomsättning är sänkt efter alla år av svält och kanske vill min kropp inte väga mindre än det här. Jag måste kanske ta till drastiska metoder för att minska i vikt om jag skulle vilja göra det. Jag jobbar på att tänka som dig, att kroppen kanske vill vara här och inte gå ner mer.

 

[_Charlotte_]

Varför vågar du inte prata med din terapeut? Tror verkligen att det skulle vara bra för dig, hon/han känner ju dig och kan hjälpa dig att reda ut tankarna. Du är sjukskriven nu va? Kan du inte prata med försäkringskassan eller arbetsförmedlingen eller den som bestämmer över praktiken eller be din terapeut göra det om du inte klarar det och berätta att du inte är i fas för att börja med en praktik?

Jag vet faktiskt inte varför jag inte vågar... Men det är nog en kombination av rädsla för att bli inlagd, eller övertalad att berätta för min familj om hur läget är, och det faktum att jag liksom inte orkar prata. Jag kan inte tänka "klart" ens, så att prata då går liksom bara inte. Jag tappar ord mitt i meningar och sådär, något jag för övrigt just läste att det tydligen kan vara en biverkning av en av mina mediciner

Jag ska på ett möte med praktiksamordnaren och försäkringskassan, men jag känner redan att vad jag säger är totalt obetydligt. Bara som det där med att jag ville ha kontakt på sms, och de bara ringer. Det är ju bara en liten grej förstås men det är flera såna mindre grejer, beslut om mig som tas över huvudet på mig, och ja... Känns inte som att jag är delaktig alls i vad som bestäms om mig.

Tycker det låter som att du skulle behöva träffa en läkare. Äter du någon antideppmedicin nu? Kanske behöver den ändras eller höjas eller bytas ut eller något?

Jag ska träffa en läkare, om knappt två veckor. Det känns som en hel evighet kvar dock... Jag äter antidepp, är inne på femte eller sjätte sorten nu, Voxra. Som för övrigt tydligen inte ska användas av personer som har eller har haft ätstörning
Hur som helst så har jag ätit dem länge, på maxdos, men tycker inte de hjälper. I vissa perioder mår jag lite bättre men det kan ju gå lite upp och ner ändå. Det där allmänt stabilare måendet lyser med sin frånvaro.
Dessutom kostar det hur jäkla mycket som helst, nästa uttag kommer gå loss på 1500 kr bara Voxran... Så jag vill få prova något annat, men jag vet inte riktigt om det finns något läkaren tycker är värt att prova.
Det är iallafall en ny läkare nu, den förra jag gått till har bara sagt att "Du mår ju dåligt för att du är stressad över ekonomin, och det kan inte någon medicin ta bort". Sen att jag försökt förklara att det bara är en liten del av allt, det har inte riktigt gått in. Så förhoppningsvis lyssnar den här läkaren bättre iallafall.

Släpp träningen nu och alla krav du känner på den!!! Fokusera på det viktiga i livet, att äta, sova, ta hand om dig själv. Se till att komma ut på lite promenader så du får dagsljus på dig och får bra rutiner. Promenader och stallet räcker långt, du behöver inte träna mer. Och så tror jag av vad jag läst att du nog behöver äta mer för att få mer energi och livslust och förmåga att fokusera på vad du läser. Allt du skriver tycker jag lutar åt att du får i dig för lite näring i förhållande till vad du försöker pressa kroppen till.

Men det känns så jäkla tråkigt och som ett misslyckande Jag VILL ju träna, jag vill vara fräsch och sund. Min häst behöver en stark, stabil ryttare, och för att vara det så måste jag styrke- och konditionsträna utöver ridning och promenader. Alltså, för att vara allmänt hälsosam så räcker det väl säkert, men inte för att ligga på den nivån jag vill i ridningen.
Jag förstår att du tänker att jag får i mig för lite näring, men jag tror inte det faktiskt. Eller ja, någon dag här och där, men överlag blir jag faktiskt bättre och bättre på det.

 

[_Charlotte_]

Men... stor kram till dig! Lägg inte några krav på dig själv som inte finns. Du behöver inte läsa ikapp eller svara i en tråd som bara ska vara kul.
Jag har inte så bra koll på dig eller din bakgrund men gör det du mår bra av.

Tack. Saken är ju den att jag VILL läsa ikapp, svara, vara med och peppa och allt det där. Därför blir jag så sjukt frustrerad på mig själv när hjärnan inte samarbetar

 

[Qelina]

Det här är förresten ett bra illustration på varför du inte ska börja springa. Löpning belastar fotleder, knän, höfter m.m. med upp till (eller över) dubbla kroppsvikten. Du har i dagsläget det kämpigt med att bära åtta kilo. Att den matematiken inte går ihop är inte svårt att se.

Oj, menar du på riktigt att det belastar kroppen så mycket med löpning? Det visste jag inte... Jag ska prata med sjukgymnasten på fredag och se vad hon säger om löpning.

 

[Qelina]

@fryckan Jag vill börja springa för att jag älskar känslan, friheten, glädjen i att känna att kroppen är "användbar" och något man har nytta av. Och för att jag vill få bättre kondition, bli mer vältränad och liksom normal. Leva ett vanligt liv med träning som jag brukade göra.

 

[Jenka]

Åh jag vill också men är alldeles för oseriös för att kaloriräkna. Sist jag gjorde det blev det dessutom för mycket med all planering kring mat. Tankarna på mat upptog ju hela dagen och det tog sådan tid att läsa på förpackningar, väga eller uppskatta, alla frågetecken när man inte lagade maten själv och ovanpå det, att planera middagar etc. Usch nej, jag gav upp.

Så jag vill verkligen komma igång med träningen nu! Dels håller jag igen lite mer för jag vill se resultat, och känner mig fräschare/nyttigare när jag är igång och därmed vill äta bättre mat. När man bara är plufsig och mjuk känns det som om den där chokladen absolut inte spelar nån roll. Ju mer tränad, desto mer incitament att äta bra!

Vill hemskt gärna gå på mage/ryggpass på torsdag men ena sidan av ryggen gör rätt ont om jag vrider mig åt sidan. Tror det härrör från en sträckning för flera år sedan när hästen bockade som tusan utan att jag åkte av, men ryggen gjorde ont i en vecka eller två och spökar ibland. Skulle nog behöva unna mig en rejäl ryggmassage först. Så idag ska jag promenera hem (det tog 28 min igår, ska gå långsammare idag), i morgon ska jag rida. Hade velat yoga på fredag men där kommer ryggen in igen... Kanske ska boka massage då istället.

Självklart ska du inte göra nåt om riskerar att förvärra/inte känns bra, men tror du inte att träning kan hjälpa då? Mitt ryggont kommer när inte coremusklerna tränas.

 

[Tassetass]

Oj, menar du på riktigt att det belastar kroppen så mycket med löpning? Det visste jag inte... Jag ska prata med sjukgymnasten på fredag och se vad hon säger om löpning.

Ja, jag menar på riktigt att belastningen är så stor. @snow - backa upp mig här. Vissa hävdar att belastningen är ännu större än så, men 2-3 gånger kroppsvikten verkar vara gängse uppfattning.

Säger sjukgymnasten något annat så är hon ute och cyklar (för springer gör hon då sannerligen inte i så fall). Förresten, det är väl inte samma person som sa att en matsked kvarg motsvarar 40 min löpning?

 

[cili]

@cili ett tips för att lära sig göra fria chins är att skippa maskinen och köra med gummiband istället. Jag tragglade ett tag med maskinen och kom ingenstans, men när jag började göra dem med gummiband så gick det ganska fort att lära sig!


Jag har åkt 15 km längdskidor nu på lunchen. Kände mig lite seg i kroppen trots ofrivillig vilodag igår pga naprapatbesöket. Har käkat en jätteportion pasta och när jag smält den ska jag åka och köpa semlor som ska intas ikväll

Problemet är bara att jag är så satans svag i just det läget, kommer knappt upp ens med maskinens hjälp
Några gummiband har vi inte heller, vet inte om jag är så sugen på att köpa det själv heller :/

 

[Qelina]

Jag vet faktiskt inte varför jag inte vågar... Men det är nog en kombination av rädsla för att bli inlagd, eller övertalad att berätta för min familj om hur läget är, och det faktum att jag liksom inte orkar prata. Jag kan inte tänka "klart" ens, så att prata då går liksom bara inte. Jag tappar ord mitt i meningar och sådär, något jag för övrigt just läste att det tydligen kan vara en biverkning av en av mina mediciner

Jag ska på ett möte med praktiksamordnaren och försäkringskassan, men jag känner redan att vad jag säger är totalt obetydligt. Bara som det där med att jag ville ha kontakt på sms, och de bara ringer. Det är ju bara en liten grej förstås men det är flera såna mindre grejer, beslut om mig som tas över huvudet på mig, och ja... Känns inte som att jag är delaktig alls i vad som bestäms om mig.



Jag ska träffa en läkare, om knappt två veckor. Det känns som en hel evighet kvar dock... Jag äter antidepp, är inne på femte eller sjätte sorten nu, Voxra. Som för övrigt tydligen inte ska användas av personer som har eller har haft ätstörning
Hur som helst så har jag ätit dem länge, på maxdos, men tycker inte de hjälper. I vissa perioder mår jag lite bättre men det kan ju gå lite upp och ner ändå. Det där allmänt stabilare måendet lyser med sin frånvaro.
Dessutom kostar det hur jäkla mycket som helst, nästa uttag kommer gå loss på 1500 kr bara Voxran... Så jag vill få prova något annat, men jag vet inte riktigt om det finns något läkaren tycker är värt att prova.
Det är iallafall en ny läkare nu, den förra jag gått till har bara sagt att "Du mår ju dåligt för att du är stressad över ekonomin, och det kan inte någon medicin ta bort". Sen att jag försökt förklara att det bara är en liten del av allt, det har inte riktigt gått in. Så förhoppningsvis lyssnar den här läkaren bättre iallafall.



Men det känns så jäkla tråkigt och som ett misslyckande Jag VILL ju träna, jag vill vara fräsch och sund. Min häst behöver en stark, stabil ryttare, och för att vara det så måste jag styrke- och konditionsträna utöver ridning och promenader. Alltså, för att vara allmänt hälsosam så räcker det väl säkert, men inte för att ligga på den nivån jag vill i ridningen.
Jag förstår att du tänker att jag får i mig för lite näring, men jag tror inte det faktiskt. Eller ja, någon dag här och där, men överlag blir jag faktiskt bättre och bättre på det.

Men du, det din häst behöver mest av allt är att du finns kvar. Bränner du ut dig själv totalt nu så kommer du inte klara av att vara den där super matten och ryttaren du vill, kanske inte ens att du kommer orka med hästen själv. Du kanske behöver sänka kraven på ridningen också en period.

 

[Qelina]

Ja, jag menar på riktigt att belastningen är så stor. @snow - backa upp mig här. Vissa hävdar att belastningen är ännu större än så, men 2-3 gånger kroppsvikten verkar vara gängse uppfattning.

Säger sjukgymnasten något annat så är hon ute och cyklar (för springer gör hon då sannerligen inte i så fall). Förresten, det är väl inte samma person som sa att en matsked kvarg motsvarar 40 min löpning?

Haha, nej det var en sjuksköterska som sa det om kvargen

 

[Jenka]

Jag är ledig idag (enda dagen den här veckan) och gör ingenting alls Hittills har jag läst ut en bok, betalat en räkning och plockat fram ett yogaprogram. Skönt!
OT men ser på wife swap och blir galen på deras attityd. Laga mat och städa är kvinnogöra medan männen ligger i soffan, idiotförklarar henne men själva inte vet hur ugnen fungerar.

Ikväll blir det bodypump! Tycker jag börjar känna lite resultat av träningen, om än inte på vågen men kroppen känns lite fastare.
Ingen skidåkning igår dock, spåren var för bortsmälta/förstörda så jag nöjde mig med en promenad.

 

[cili]

Ja, jag menar på riktigt att belastningen är så stor. @snow - backa upp mig här. Vissa hävdar att belastningen är ännu större än så, men 2-3 gånger kroppsvikten verkar vara gängse uppfattning.

Säger sjukgymnasten något annat så är hon ute och cyklar (för springer gör hon då sannerligen inte i så fall). Förresten, det är väl inte samma person som sa att en matsked kvarg motsvarar 40 min löpning?

Det hela är väldigt logiskt @Qelina
Tänk dig hur kroppen rör sig vid löpning. Du skjuter iväg, har båda fötterna i luften, landar med det ena benet - som då måste hålla dels för stöten som bromsar upp det benet och dels kunna hålla emot den tyngd som kroppen kommer farande med (vilket blir mer kraft än kroppsvikten, eftersom den är i rörelse), skjuter iväg igen, landar med nästa o.s.v.
Det krävs både muskler och välfungerande leder för att det där ska fungera steg efter steg efter steg.

 

[Jenka]

Oj, menar du på riktigt att det belastar kroppen så mycket med löpning? Det visste jag inte... Jag ska prata med sjukgymnasten på fredag och se vad hon säger om löpning.

Jag har hört ännu högre siffror, typ 4-7 gånger vikten när man slår ner foten.