Beach 2015, del 2

Status
Stängd för vidare inlägg.
Igår anmälde jag mig till en On Ramp, alltså en grundkurs i Crossfit. Hahaha.
Vad har jag gett mig in på? Med tanke på hur jag mådde efter prova på - passet, så känns det inte som en utmärkt idé direkt. Men va fan :p :D
 
@Sleepan Äsch, helt rätt, på't bara! Kommer gå skitbra, det är jag övertygad om :D

@Emtherlia Fy vad trist. Krya! Inte kul när saker som sjukdom sätter käppar i hjulet för träningsmotivationen...
 
Jag har insett att det kanske inte är helt otroligt ändå att jag har nån form av stressreaktion. Men det är svårt att ta in, jag är ju inte en person som blir stressad eller utbränd?! Eller? Nu har jag ju inte fått svar på proverna än men det skadar ändå inte att fundera lite över livssituationen.

Jag måste nog tagga ner lite i allmänhet. Inse att jag inte kan göra allt och att den enda som sätter krav på prestation är jag själv. Mer än 100 % universitetsstudier, hästen 3 dagar i veckan och numera även stallpass, pendling ett par timmar om dagen, kalorirestriktion och dåligt samvete över det jag äter, stress över utebliven träning, tar mig inte tid att träffa vänner, mörkt och kallt, stress över att jag inte har sommarjobb... Inte konstigt att det inte håller i längden egentligen :( Tur att jag inte har sömnproblem åtminstone, 7-8 timmars sömn varje natt är nog kroppen glad över.

Känner att jag bara har problem att skriva om här för tillfället men det känns så tryggt att ni finns här och lyssnar. Bara det gör att allt känns lite lättare :)
 
Jag har insett att det kanske inte är helt otroligt ändå att jag har nån form av stressreaktion. Men det är svårt att ta in, jag är ju inte en person som blir stressad eller utbränd?! Eller? Nu har jag ju inte fått svar på proverna än men det skadar ändå inte att fundera lite över livssituationen.

Jag måste nog tagga ner lite i allmänhet. Inse att jag inte kan göra allt och att den enda som sätter krav på prestation är jag själv. Mer än 100 % universitetsstudier, hästen 3 dagar i veckan och numera även stallpass, pendling ett par timmar om dagen, kalorirestriktion och dåligt samvete över det jag äter, stress över utebliven träning, tar mig inte tid att träffa vänner, mörkt och kallt, stress över att jag inte har sommarjobb... Inte konstigt att det inte håller i längden egentligen :( Tur att jag inte har sömnproblem åtminstone, 7-8 timmars sömn varje natt är nog kroppen glad över.

Känner att jag bara har problem att skriva om här för tillfället men det känns så tryggt att ni finns här och lyssnar. Bara det gör att allt känns lite lättare :)

Jag vet ju inte alls bakgrundshistorien här, men utifrån vad du skriver i just detta inlägg så tycker jag inte heller att det låter särskilt otroligt att du skulle vara stressad. Just det där när vardagen blir kantrad av massa måsten och krav som aldrig vägs upp av annat sådant som är roligt, stimulerande eller avslappnande tar nog luften ur de allra flesta. Jag tror det är mänskligt och fullt naturligt att inte må så bra då, och det är nog också bra att få lite insikt i att det där med stress/utbrändhet/nedstämdhet kan drabba vem som helst. Många gånger är det säkert de som tror sig vara "skyddade" som faktiskt kör på alldeles för länge utan att lyssna på kroppens signaler. Ta hand om dig!
 
Hm, jag går inte på så många olika typer av gruppass men på de jag testat (yoga, spinning, cirkelträning) har det deltagit människor av alla storlekar och ålder. Jag tror att alla är så upptagna av sin egen träning att ingen registrerar vad de andra gör, faktiskt. Spinning kanske kan vara något; där är det ju mörkt i salen och tar du en cykel längst bak är det ingen utom instruktören som ser dig? Om du känner dig bekväm med ett sådant pass kanske du vågar utöka så småningom och gå på ett pass i "dagsljus" tillslut? :)

Man hoppas ju det, men hjärnspökena tar liksom över..
Tyvärr kan jag inte gå på spinning pga trasiga knän. =/ annars hade det varit en jättebra idé!
@Nixehen Tråkigt att du känner så, och att det begränsar dig så mycket att du inte ens kan gå på gruppass! Jag tror många kan känna igen sig lite i sådant du skriver (jag bland annat), men kanske inte så pass mycket att det ändå gör att man avstår. Hur blir det om du istället har en kompis med då?
Har jag någon med mig så vet jag ju att åtminstone en annan person på platsen är lika awkward som jag! :rofl:
 
Jag har insett att det kanske inte är helt otroligt ändå att jag har nån form av stressreaktion. Men det är svårt att ta in, jag är ju inte en person som blir stressad eller utbränd?! Eller? Nu har jag ju inte fått svar på proverna än men det skadar ändå inte att fundera lite över livssituationen.

Jag måste nog tagga ner lite i allmänhet. Inse att jag inte kan göra allt och att den enda som sätter krav på prestation är jag själv. Mer än 100 % universitetsstudier, hästen 3 dagar i veckan och numera även stallpass, pendling ett par timmar om dagen, kalorirestriktion och dåligt samvete över det jag äter, stress över utebliven träning, tar mig inte tid att träffa vänner, mörkt och kallt, stress över att jag inte har sommarjobb... Inte konstigt att det inte håller i längden egentligen :( Tur att jag inte har sömnproblem åtminstone, 7-8 timmars sömn varje natt är nog kroppen glad över.

Känner att jag bara har problem att skriva om här för tillfället men det känns så tryggt att ni finns här och lyssnar. Bara det gör att allt känns lite lättare :)

Usch, jag vet hur det känns! Inte ens när jag fick (eller ja, efteråt) en panikångestattack ville jag inse att JAG faktiskt var så stressad och mådde så dåligt att jag fick panikångest. Det är skitjobbigt upptäcka att man inte är odödlig, liksom.

Fördelen är väl att man lättare ser symptomen nästa gång, men det är inte lätt att avvärja ändå. Man kan bli precis lika dålig igen fast man märkte det inte för att t.ex. allt är nytt, allt är kul, man vill så mycket men dygnet har alltid bara 24 timmar.

Var lite snäll mot dig själv! :) Nedvärdera inte det du gör eller tiden och energin det tar att leva det liv du lever. Som du själv skriver har du mycket om dagarna och dessutom stress över saker som egentligen borde vara skoj. För visst är det skoj att träna och gå promenader? Minns att du nyligen la ut en skitfin bild på snö och sol från en promenad - sånt kan jag inte alls göra på vardagarna!

Och visst är det gött att skriva av sig. Det gjorde inte jag när jag mådde dåligt, jag höll inne allt tills det brast. Och då brast det rejält.

Tillägg: är mycket glad att detta tas på allvar på nuvarande arbetsplats då vår jobbsituation kan vara lite speciell. Snart kommer vi ha ett föredrag och seminarium om just stress och hur vi kan arbeta för en mindre stressad jobbtillvaro. Det är omöjligt att inte känna både negativ och positiv stress ganska ofta ändå, men jag vet att problemet tas på allvar om det blir ohållbart.
 
Nä hörni, det blir ingen träning idag heller. Halsen gjorde ont i morse och jag känner mig lite på gränsen till förkyld sådär, och dessutom fick jag just ett lite chockande mail från min handledare för examensarbetet. Har inte hört från människan på snart två månader, och plötsligt (klockan 03.24 i natt) har han kommit på att det nog vore bra om jag är klar med hela dataanalysen och har skickat in kapitlet med mina findings till honom nästa onsdag. Om nio dagar. Aaah! Han kunde inte ha nämnt det här lite tidigare, typ när jag mailade honom för drygt tre veckor sedan och frågade vad som förväntades av mig framöver? Grr, typiskt lärare!

Nä, så istället för att stressa en massa över detta och försöka hinna med allt annat också så ska jag på väg hem gå förbi affären, köpa hem en massa färsk frukt och sedan isolera mig och sitta och skriva hela kvällen så att jag får undan en del. Försöka vända pressen till något positivt istället för att bli stressad och panikslagen, liksom.

Träna får jag göra på onsdag, då borde jag må lite bättre både mentalt och fysiskt! :)
 
Usch, jag fick migrän sent i går kväll utan uppenbar anledning. Känner mig bakis idag och vet inte om det är på väg tillbaka, mår för tillfället inte sådär jättebra även om huvudvärken är ganska knapp.

Mmm vad jag älskar att arbeta med datorn som första redskap sådana här dagar... Hoppas verkligen jag orkar åka och rida ikväll som planerat.

On the plus side så har jag mätt att det bara är 2,4 (!) km mellan mitt hem och jobbet. Det är ju lite pinsamt att jag tar bussen varje dag, eller bilen om jag har ärenden/ska till gymmet direkt efter (det ligger lite off). Om jag bara promenerar hem (just nu känns det extremt tungt att börja dagen med 30 min promenad) blir det över 4 mil på en månad. :up: Planen är att köpa en cykel dock och då är det ju inga problem att svischa fram ToR! Räknade tidigare ut att en normal, ny cykel betalat av sig på typ ett halvår och sen är mitt resande till jobbet gratis (förutom reparationer som jag inte vet vad man kan räkna på ett år att de kostar). Sådana saker är nog mer peppande för mig än hälsovinsten, faktiskt. ;)
 
@Chili Ja heja cykel! (Även fast min fan är nog så dyr i reparationer, men jag cyklar lite hetsigt och tar inte hand om den så bra!). Men jag vet hur snabbt och enkelt man faller in i bilkörandet om msn väl har börjat.... Jag hade cyklat till jobbet (4,5 km enkel väg) i 2 års tid, sedan fick jag låna en bil i somras och då tog jag bilen dit. Hela hösten var en pina att ta sig dit med cykel igen, det är typ inte förrän nu jag börjat tycka det är okej att cykla igen (fortfarande plågsamt ibland dock - det tyckte jag aldrig innan bilen...). Jag kommer bli så galet lat den dagen jag skaffar bil.
 
@Chili Ja heja cykel! (Även fast min fan är nog så dyr i reparationer, men jag cyklar lite hetsigt och tar inte hand om den så bra!). Men jag vet hur snabbt och enkelt man faller in i bilkörandet om msn väl har börjat.... Jag hade cyklat till jobbet (4,5 km enkel väg) i 2 års tid, sedan fick jag låna en bil i somras och då tog jag bilen dit. Hela hösten var en pina att ta sig dit med cykel igen, det är typ inte förrän nu jag börjat tycka det är okej att cykla igen (fortfarande plågsamt ibland dock - det tyckte jag aldrig innan bilen...). Jag kommer bli så galet lat den dagen jag skaffar bil.

:D Det är lätt att bli lat, särskilt när det är billigare att ta bilen än bussen (inkl parkering, exkl underhållskostnader). Men jag tar bussen ändå för det är så gött att ha den där kvarten på morgonen till att bara vila lite eller kolla nyhetsflödet. Jag är dessutom så van vid att ta bilen till jobbet då det alltid varit lite för långt/lite för jobbig väg. Men jag cyklade mycket till extrajobbet en period ändå - och överansträngde då knäna vilket jag fortfarande lider av såhär några år senare. :up: :meh:

Så jag tänker inte övercykla den här gången. :p

Rotade förresten fram mitt gummiband och körde rehabövningar för knäna! Nu ska jag bara komma på mig själv med att faktiskt göra det typ varje dag också.
 
Jag har insett att det kanske inte är helt otroligt ändå att jag har nån form av stressreaktion. Men det är svårt att ta in, jag är ju inte en person som blir stressad eller utbränd?! Eller? Nu har jag ju inte fått svar på proverna än men det skadar ändå inte att fundera lite över livssituationen.

Jag måste nog tagga ner lite i allmänhet. Inse att jag inte kan göra allt och att den enda som sätter krav på prestation är jag själv. Mer än 100 % universitetsstudier, hästen 3 dagar i veckan och numera även stallpass, pendling ett par timmar om dagen, kalorirestriktion och dåligt samvete över det jag äter, stress över utebliven träning, tar mig inte tid att träffa vänner, mörkt och kallt, stress över att jag inte har sommarjobb... Inte konstigt att det inte håller i längden egentligen :( Tur att jag inte har sömnproblem åtminstone, 7-8 timmars sömn varje natt är nog kroppen glad över.

Känner att jag bara har problem att skriva om här för tillfället men det känns så tryggt att ni finns här och lyssnar. Bara det gör att allt känns lite lättare :)

Jag kände också så. Jag har alltid fått beröm av arbetsgivare/arbetskamrater för att jag är bra på att hantera stress, så det fanns liksom inte i min världsbild att jag kunde vara stressad. Jag, som inte kan bli stressad, typ. Men det kan man, och man kan påverkas utan att man direkt tänker på det. Jag har sagt det förut, jag hade seriöst dött om jag hade haft det pendlingsavståndet som du har. Bara det hade fullständigt ätit upp mig, det är en av anledningarna till att jag envisas med att ha bil, vardagen hade blivit så grymt försvårad om jag hade varit tvungen att lita på kollektivtrafiken. Nu när jag flyttade min häst i höstas hamnade jag dock i ett stall som ligger ganska hyfsat när jag i framtiden ska flytta hemifrån, det kommer vara möjligt både att leta efter en lägenhet på cykelavstånd från stallet, och att kunna åka buss från stan. Men för att kunna flytta måste jag ha ett jobb först, och så länge jag bor ute på vischan hos mamma och pappa hade det aldrig gått utan bil.

Och jag förstår dig precis när det gäller stressen över att inte ha något sommarjobb. Jag har aktivt sökt jobb sen årsskiftet 2012/2013, även om jag inte blev klar med skolan förrän i juni -13. Jag har blivit kallad till en intervju under den tiden, för ett sommarvikariat som jag sen inte fick (vilket i sig inte är några konstigheter, de hade fyra platser och tre av dem tillsattes av personer som jobbat där året innan), annars får jag bara ett "tack för din ansökan, men vi har gått vidare med annan sökande". Kul. Not. Nu har jag ju sommarjobbat ändå, men med ett underbetalt skitjobb för ungdomar i högstadie-gymnasieåldern, där chefen är mindre rolig. Det är så klart bättre än inget, men jag känner inte riktigt att jag pallar den mannen en sommar till, plus att vår kollega (det var jag och min lillasyster, samt en tjej till i hennes ålder i somras, och det gick enbart p.g.a. att vi hade kul ihop och att syrrans bästa kompis inte fick något sommarjobb så hon kunde hoppa in om det krisade) fick ett annat jobb, så hon kommer inte vara där i sommar. Och han kommer liksom inte anställa någon ny, förra gången fick vi en person som egentligen var föräldraledig med ett litet barn och som jobbade två pass på hela sommaren... :cautious: Men med ett svindyrt intresse så är det ju uteslutet att inte ha något jobb alls över sommaren, och den ångesten är inte att leka med...
 
Idag är det helt underbart vårväder ute, sol och nästan vindstilla, och det är egentligen en alldeles för fin dag för att sitta inne vid datorn. Vad jag gör? Pluggar... Jag försöker tänka att om jag lägger tillräckligt mycket tid på grupparbetet idag så kan jag kanske slippa lite av det resten av veckan, men det är svårt med den motivationen när vetskapen om att det likaväl kan vara snöstorm och minusgrader imorgon hela tiden försöker dra till sig min uppmärksamhet.
 
Knät känns lite sådär idag :down: får se vad det kan bli för träning av det. Funderar iaf på att åka till xxl och köpa nya broddar, och kanske fynda nåt annat också om jag har tur! :)
 
Idag är det helt underbart vårväder ute, sol och nästan vindstilla, och det är egentligen en alldeles för fin dag för att sitta inne vid datorn. Vad jag gör? Pluggar... Jag försöker tänka att om jag lägger tillräckligt mycket tid på grupparbetet idag så kan jag kanske slippa lite av det resten av veckan, men det är svårt med den motivationen när vetskapen om att det likaväl kan vara snöstorm och minusgrader imorgon hela tiden försöker dra till sig min uppmärksamhet.

En timmes paus och promenad i solskenet tror jag personligen bara är bra för pluggandet! ;)
 
En timmes paus och promenad i solskenet tror jag personligen bara är bra för pluggandet! ;)

Det blir stallpaus om en stund. ;) Och paus för någon form av lunch. Dessutom har jag besvarat första frågan, av två, skriftligt, så nu känner jag mig rätt färdig med den. Det tråkiga är att min kära grupp vägrar diskutera fråga 2, så just nu är det en diskussion mellan mig, mig och mig. Det gör att jag har kört fast, en aning. :p
 
@zassoo jag känner igen mig själv väldigt mycket. Jag känner mig inte stressad egentligen men det har under lång tid varit påfrestande på jobbet och många andra krav. Kroppen är inte gjord för långvarig stress så det behövs inte så mycket triggande om det pågår en längre tid utan återhämtning
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Efter allt trassel med boende vid flytten till min nya stad så trodde jag att jag hade köpt mig ett hus som jag skulle kunna trivas i...
Svar
4
· Visningar
2 214
Senast: kma
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 003
· Visningar
78 707
Senast: Ackio
·
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
79 150
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Tråden där vi diskuterar träning, hälsa och välmående (fysiskt såväl som psykiskt) i största allmänhet. Här råder absolut ingen... 99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
86 587
Senast: lizan
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp