Tack alla söta för respons på mitt matinlägg, jag har sugit i mig allt ni skrivit och inser nu när jag tittar tillbaka att kommentarerna faktiskt var väldigt dumma. Jag tror som en del av er gissade att det kan bero på både omvänd avundsjuka, och då speciellt från min flatmate som börjat prata mer och mer om kropp och mat sedan hon började gymma. Hon verkar liksom ha gjort det till sin nya grej, att prata om hur bra hennes "nya" kropp känns och hur bra hon äter (tro mig, jag gör mitt bästa för att hålla henne på rätt spår så att säga). Som att det är någon tävling liksom, och som att hon ser ner på mig för den träning jag gör eller inte gör; den mat jag äter eller inte äter. Hon är även lite socialt klumpig ibland och kan säga lite opassande saker, men jag antar att det här var första gången som det riktigt kom åt mig.
Det blev faktiskt oerhört mycket lättare när jag försökte tänka på det som att det är deras problem och inte mitt, och i slutändan är ju faktiskt det viktigaste att jag själv är medveten om vad jag äter och känner mig okej med det. Alla andra kan ge blanka tusan i att lägga sig i!
Lite gull med min kompis 9 veckor gamla valp och en massa snack med kompisen i fråga gjorde gårdagskvällen bättre än bäst, och idag känner jag mig bra igen. Fast besluten att ha en bra matdag så att
jag kan känna mig glad och nöjd med mig själv i kväll. Sedan vad någon annan kan tänkas tycka ska jag skita i. Så det så.
Måste bara lägga in en bild som jag tog på herr Valp igår, förstår ni hur mycket bättre mitt liv blev av att ha honom omkring mig hela kvällen igår?!