Beach 2015, del 4

[Qelina]

Mätte mig i morse och upptäckte att senaste månde känslokaos har satt sina spår.. totalt +15cm på 9 mätpunkter. Och jag känner mig så fruktansvärt äcklad av mig själv.. Och eftersom jag känner mig själv så innebär det att jag kommer sluta äta och bli manisk igen.. Vilket just nu känns som en toppenbra idé, "För kan jag inte träna så ska jag fan inte äta heller."

Har du problem med biopolär sjukdom? Tänker på att du skriver att du kommer bli manisk? Eller menar du manisk fast ur ett mer allmänt perspektiv? Om du är bipolär är det ju jätte viktigt att ta hand om sig, följa rutiner, äta, sova, vila, motionera och allt det där för att bygga en stabilare grund att stå på så man inte faller in i varken maniska eller depressiva skov. Det är jätte viktigt.

Och jag vet precis känslan av att känna sig äcklig och värdelös för att man gått upp i vikt eller blivit större, jag kämpar med de tankarna dagar då jag väger 1 hg mer än dagen innan eller om jag inte går ner i vikt som jag vill. Men varken du eller jag är äckliga, ingen annan ser det fast det känns så.

Skickar all pepp jag kan till dig och hoppas du får må bättre snart. Inget kommer bli bättre för att du slutar äta. Jag har en tanke om att jag mår bättre och att livet är lättare att hantera när jag svälter mig, går ner i vikt eller håller en låg vikt. För mig känns det självklart att det är så. Men frågar man min omgivning så ser de inte på det likadant, jag är inte samma pigga, alerta, roliga, aktiva, pratsamma, smarta tjej när jag svälter mig som när jag äter i alla fall lite mer, även om jag aldrig haft normalvikt har jag ju vägt mycket mer än nu. Det jag ville ha sagt med detta är att tanken om att allt blir bättre om du slutar äta är helt fel. Jag önskar så mycket att jag kunde börja äta mer igen.

 

[Qelina]

@Ninnurur och @Ackio
Vad krävs för att få göra en sådan operation? Uppfyller ni kriterierna? Är det lång kö? Vad är fördelarna och nackdelarna med en operation framför att gå ner på "vanligt" vis?

 

[Qelina]

Känns som något är fel i kroppen när man går upp i vikt om man ligger på 1500 kcal

Hur länge har du legat på det intaget? Ibland tar det ju ett tag att börja gå ner i vikt så kanske får du hålla ut ett tag till och annars sänka lite ytterligare vartefter. Hur mycket rör du dig och har du stenkoll på att det är just så mycket du får i dig? Du har inga "dolda" källor som en frukt extra, mjölk i kaffet,smör på mackan som du inte räknat med osv? Dessa små saker betyder ju ingen roll alls var och en för sig men om det är många saker kan det ju spela in.

 

[Qelina]

Jag vill så gärna göra det där valet ni skrev om, att välja livet framför anorexin som i längden leder till döden. Men det är svårt eftersom jag inte har någon vidare livslust och är rädd för allt utanför min anorexibubbla och har svårt att se mig själv som frisk. Vården har nu klassat mig som kroniker och satsar inte längre på att göra mig frisk från anorexin utan att de ska göra livskvalité höjande insatser så att livet blir så drägligt och bra som möjligt men att det är för stort att tänka att jag ska bli helt frisk eftersom jag varit sjuk så länge och varit så väldigt dålig. Vet inte vad jag ska tänka om att de bestämt det,på ett sätt känns det skönt att de förstår hur svårt det är och att de inte har för höga krav på mig men jag vill ju blir frisk även om det känns inte som jag kan det och deras beslut att se det som att jag inte kan bli frisk påverkar ju mig och mina tankar. Jag skulle vilja visa dom och mig själv att jag visst kan bli frisk minsann, eller i alla fall mycket bättre. Jag vill INTE förbli bli en kroniker, jag är 27 år, jag borde ha många år kvar att leva och jag vill inte att resten av livet ser ut så här.

Idag känner jag mig redigt trött på anorexin, hade på tok för lågt blodtryck idag, dåliga blodvärden och känner mig svag i hela kroppen. Kroppen håller på och stänger ner sina funktioner säger min sjuksköterska. Jag har svårt att ta mig hem för att trapporna upp till mig är så jobbiga och svårt att bära hem matvaror från affären, svårt att orka någonting, känner mig sjukt svag. Och ångesten ska vi inte tala om, sky hög.

Ska försöka göra friska val idag, små saker som leder mot friskhet som kanske inte låter som en stor sak men som för mig är jätte, jätte stora. Kanske ta ett extra bär, en Läkerol, lite extra paprika, kanske ta en liten genväg någonstans på en promenad om jag klarar det och sådana saker. Hjälp, blir rädd när jag skriver det men ska försöka utmana mig med en eller flera av dessa saker idag.

 

[cili]

Hej från Prag!
Här snittas det sisådär 25 000 steg om dagen. Ska bli intressant att översätta det till kilometer sen (och då dra bort motsvarande antal steg som tas en dag när jag bara rör mig hemma).
Äter säkert alldeles för lite, men så länge jag känner mig mätt och har energi så får det vara så. Jordgubbar och frukt är fantastiskt! Undrar om jag kommer ha tappat nåt tills jag kommer hem.

Köpte en galet snygg klänning i strl S i Berlin igår i alla fall. Hade det funnits xs hade jag förmodligen kunnat ha den med men det är skönt när det sitter lite löst.

Har wifi på hotellet, så det lär bli en till rapport innan jag lämnar Prag och far vidare

 

[Andromedae]

Ska försöka göra friska val idag, små saker som leder mot friskhet som kanske inte låter som en stor sak men som för mig är jätte, jätte stora. Kanske ta ett extra bär, en Läkerol, lite extra paprika, kanske ta en liten genväg någonstans på en promenad om jag klarar det och sådana saker. Hjälp, blir rädd när jag skriver det men ska försöka utmana mig med en eller flera av dessa saker idag.

Du klarar det. Vi hejar på dig!

Har de pratat något mer om att lägga in dig nu när du har så dåliga värden?

 

[Niyama]

Vet inte vad jag ska tänka om att de bestämt det,på ett sätt känns det skönt att de förstår hur svårt det är och att de inte har för höga krav på mig men jag vill ju blir frisk även om det känns inte som jag kan det och deras beslut att se det som att jag inte kan bli frisk påverkar ju mig och mina tankar.

Det här kanske låter hårt, men jag tror du måste sluta skylla på andra. Deras sätt att se det påverkar dig, deras krav på vägning gör det svårare osv. Det låter som att du hela tiden hittar orsaker som gör att du inte kan bli frisk/friskare.

Det är stor skillnad mot hur du resonerade tidigare. Du behöver hjälp att vända det här. Gå med på inläggning så kan du få den hjälpen.

 

[Ninnurur]

@Qelina - i mitt landsting så krävs ett BMI på minst 35 och upprepade viktminskningsförsök sedan tidigare. Enligt den info jag Hanö läst så är det väldigt få av dem som går ner på annat sätt som klarar att hålla vikten sen, de flesta går upp igen. Det är nästan bara gbp som ger ett bestående resultat när man har sån fetma. Jag har ju alltid varit tjock. Alltid. Trots elitbasketspelande och ätstörningar. Det är något som inte vill sig i min kropp

Och du, de där små sakerna är superviktiga, och bra! Du vet att du har hela tråden bakom dig som hejar när du slår anorexin på käften. Bara för att vården tycker att du är kroniker så betyder väl inte det att de måste få rätt? Du har ju massor att leva för! Hunden och journalistiken och sen vidare studier. Som du sa så är du bara 27, du har hela livet framför dig. Se till att få leva det också!

 

[Kiwifrukt]

Beachmässigt så jobbar jag bara på brännan just nu. Men det borde väl räknas det också?

Skämt åsido, det blev ett litet dressyrpass i en tom hage bredvid betet igår, och vi fick jobba båda två, men det kändes helt okej på slutet. Jag har fått så sjukt mycket olater i ridningen under de här åren som gått sen jag slutade rida för tränare regelbundet, som hindrar min ridning från att bli effektiv, och det är sinnessjukt svårt att jobba bort dem på egen hand (även om jag fått lite hjälp av tränare nu under våren), så jag är nöjd med mig själv för att jag faktiskt fortsatte kämpa fast alla muskler bara vrålar att det är fel.

 

[Ninnurur]

Beachmässigt så jobbar jag bara på brännan just nu. Men det borde väl räknas det också?

Skämt åsido, det blev ett litet dressyrpass i en tom hage bredvid betet igår, och vi fick jobba båda två, men det kändes helt okej på slutet. Jag har fått så sjukt mycket olater i ridningen under de här åren som gått sen jag slutade rida för tränare regelbundet, som hindrar min ridning från att bli effektiv, och det är sinnessjukt svårt att jobba bort dem på egen hand (även om jag fått lite hjälp av tränare nu under våren), så jag är nöjd med mig själv för att jag faktiskt fortsatte kämpa fast alla muskler bara vrålar att det är fel.

Det är assvårt att rida utan tränare ibland! När jag slutade hippologen borde jag ju ha varit i min livs form med hästen, men jag kände mig mest som Bambi på hal is när jag stod där helt ensam efter två år med lektionsridning i olika former fyra dagar i veckan i två år
Ibland tycker jag att det kan räcka att man rider tillsammans med någon eller har en kompis på marken som kollar. Min mamma har varit ovärderlig ibland. Hon kan inte rida själv men har en fullständig läktarutbildning var i landet finns du?

 

[Kiwifrukt]

@Ninnurur, Jag håller med, det är nästan svårare att rida utan tränare nu när jag fått ett par träningar i ryggen och verkligen insett både vilken kapacitet det egentligen är hästen har och dels vilka katastrofala missar piloten orsakar, innan jag fick den uppenbarelsen harvade jag ju bara på. Jag och tränaren/kompisen står inte på samma bete, och hen har inget körkort, så det kommer förmodligen inte bli någon möjlighet till "riktig" träning förrän i höst igen sen, men vi får träna på så gott det går själva. Bor i södra delarna av landet.

 

[Qelina]

Det här kanske låter hårt, men jag tror du måste sluta skylla på andra. Deras sätt att se det påverkar dig, deras krav på vägning gör det svårare osv. Det låter som att du hela tiden hittar orsaker som gör att du inte kan bli frisk/friskare.

Det är stor skillnad mot hur du resonerade tidigare. Du behöver hjälp att vända det här. Gå med på inläggning så kan du få den hjälpen.

Nej då ser jag det inte. Det kanske har låtit så när jag skrivit men jag vet att det inte är någon annans fel att jag är sjuk. Jag bara funderade lite för mig själv om ifall det påverkar mig eller inte om de ser mig som kroniker och jag vet inte men till viss del kanske det påverkar, skulle inte du bli påverkad om vården sa till dig att du aldrig kommer bli frisk? Och det här med vägningen är ju helt sant, det skulle försvåra för mig vilket de själva insåg till sist och ändrade så jag bara vägs en gång i veckan. Inga som är experter på anorexi väger en patient varje dag. Så ja, vissa saker tycker jag faktiskt är fel och det står jag för, det är ett mega stort steg för mig att våga ifrågasätta saker och tillåta mig att tycka annorlunda så det är faktiskt inget jag vill ändra på.

 

[Niyama]

(...) skulle inte du bli påverkad om vården sa till dig att du aldrig kommer bli frisk? (...)

Jag har väl tyckt att det är ledsamt att höra, och blivit arg. Men nej, jag ser inte det som något som påverkat min möjlighet att bli frisk (när jag väl kommit förbi dessa idioter och fått vård).

 

[Qelina]

@Qelina - i mitt landsting så krävs ett BMI på minst 35 och upprepade viktminskningsförsök sedan tidigare. Enligt den info jag Hanö läst så är det väldigt få av dem som går ner på annat sätt som klarar att hålla vikten sen, de flesta går upp igen. Det är nästan bara gbp som ger ett bestående resultat när man har sån fetma. Jag har ju alltid varit tjock. Alltid. Trots elitbasketspelande och ätstörningar. Det är något som inte vill sig i min kropp

Och du, de där små sakerna är superviktiga, och bra! Du vet att du har hela tråden bakom dig som hejar när du slår anorexin på käften. Bara för att vården tycker att du är kroniker så betyder väl inte det att de måste få rätt? Du har ju massor att leva för! Hunden och journalistiken och sen vidare studier. Som du sa så är du bara 27, du har hela livet framför dig. Se till att få leva det också!

Tack Du har rätt, de i vården behöver ju inte ha rätt i vad de säger, jag kanske har en lång väg att gå och det kommer antagligen ta flera år att bli stabil och friskare så jag kan leva ett friare liv men det innebär ju inte att det är omöjligt. Hoppas inte det i alla fall. Jag vet ju att jag egentligen har så mycket att komma med, jag är en duktig student, jag är arbetsvillig och lättlärd på nya jobb,jag är social, jag tror jag skulle bli en ganska bra mamma, jag är en bra hundägare osv men jag hindras av alla dessa diagnoser och sjukdomar jag har och jag hatar det för jag vill inte vara den sjuka tjejen längre.

Känns skönt att ha ert stöd i mina utmaningar, måste klara av något så jag kan rapportera om det ikväll eller imorgon. Pepp,pepp

 

[Qelina]

Du klarar det. Vi hejar på dig!

Har de pratat något mer om att lägga in dig nu när du har så dåliga värden?

Tack för hejandet, det behövs!

Sjuksköterskan pratade med läkaren idag för hon ville inte släppa hem mig när blodrycket var så lågt, men blodtrycket låg precis, precis över gränsen för tvångsvård så de kan inte göra något. De sa att det enda de kan göra är att säga att jag måste äta mer. Inläggning är alltid ett alternativ för dem men de har bestämt att så länge det inte går att sätta LPT så ska de vara lite avvaktande för de vet ju att jag inte vill och att det inte går att övertala mig så de vill att jag själv ska be om inläggning eller att värdena blir så dåliga att de kan sätta LPT. De tjatar lite om inläggning i perioder och vi vet alla att det är något som kan hända förr eller senare men jag ska göra allt jag kan för att inte hamna där.

Jag vill inte bli inlagd på sjukhuset här men ibland nu kan jag sakna mitt gamla behandlingshem. Jag kan känna att jag skulle vilja vara inlagd där och få riktigt hjälp för det är verkligen inte roligt nu. Känner mig så sjukt svag och dålig och har så mycket ångest över maten. Saknar att ha professionell hjälp både med det psykiska och i att faktiskt få i mig maten och få en friskare kropp. Önskar det gick att få remiss dit igen.

 

[Qelina]

Jag har väl tyckt att det är ledsamt att höra, och blivit arg. Men nej, jag ser inte det som något som påverkat min möjlighet att bli frisk (när jag väl kommit förbi dessa idioter och fått vård).

Ja det är olika hur man upplever saker, jag har jätte svårt för att tillåta mig att bli arg på andra utan vänder det bara inåt mot mig själv och blir ännu mer ledsen så jag har svårt att gå vidare på det sättet

 

[Niyama]

Ja det är olika hur man upplever saker, jag har jätte svårt för att tillåta mig att bli arg på andra utan vänder det bara inåt mot mig själv och blir ännu mer ledsen så jag har svårt att gå vidare på det sättet

Har också svårt att bli arg. Men min poäng var inte hur man upplever saker olika, utan att Du har ansvar över ditt liv. Och det är ledsamt att se hur dina tankar förändrats den senaste tiden.

 

[Niyama]

Jag vill inte bli inlagd på sjukhuset här men ibland nu kan jag sakna mitt gamla behandlingshem. Jag kan känna att jag skulle vilja vara inlagd där och få riktigt hjälp för det är verkligen inte roligt nu. Känner mig så sjukt svag och dålig och har så mycket ångest över maten. Saknar att ha professionell hjälp både med det psykiska och i att faktiskt få i mig maten och få en friskare kropp. Önskar det gick att få remiss dit igen.

Finns det ingen möjlighet att du kan få komma till ett behandlingshem? Är enda alternativet till hjälp inläggning? Förut gick du väl på nån dagvård?

Av ren nyfikenhet, var är gränsen för blodtrycket för att få lpt?

 

[Modest]

Beachmässigt så jobbar jag bara på brännan just nu. Men det borde väl räknas det också?

Skämt åsido, det blev ett litet dressyrpass i en tom hage bredvid betet igår, och vi fick jobba båda två, men det kändes helt okej på slutet. Jag har fått så sjukt mycket olater i ridningen under de här åren som gått sen jag slutade rida för tränare regelbundet, som hindrar min ridning från att bli effektiv, och det är sinnessjukt svårt att jobba bort dem på egen hand (även om jag fått lite hjälp av tränare nu under våren), så jag är nöjd med mig själv för att jag faktiskt fortsatte kämpa fast alla muskler bara vrålar att det är fel.

Jag jobbar också på brännan, hehe.
Sprungit 5 km och kört lite styrka, kändes förjävligt men what to do.

Ikväll blir det antingen gym med lillebror eller en promenad för att hålla musklerna fräscha, tänkte ta samma löprunda imorgon och hoppas att det känns bättre

 

[Kiwifrukt]

@Qelina, Vad krävs för att du ska få komma tillbaka till behandlingshemmet då? För om du kan tänka dig att vara där, men inte ligga på sjukhus, måste ju det vara väldigt mycket bättre för dig än att ha det som du har det nu? Jag antar att behandlingshemmet är inriktat på folk med ätstörningar, och det borde väl även vara ett bättre alternativ än "vanliga" psyk där folk har lite alla möjliga problem?