Beach 2015

[Springsteen]

Vandring låter som ett kul mål, vart har du tänkt att åka? Tycker du att gym är tråkigt så finns det ju andra träningsformer också

Blir väl upp till åre eller bara ner till skåneleden tror jag!

Det är såklart sant, måste bara hitta en träningsform! Jag skulle ju behöva göra styrketräning för att få lite muskler på kroppen.

 

[Kiwifrukt]

@_Charlotte_, Jag förstår hur du menar. Precis så kände jag i våras och i höstas (under sommaren sommarjobbade jag med en helt underbar tjej, och min syster, så då fylldes det sociala behovet upp på ett helt annat sätt), och jag vet hur hopplöst det kan kännas att ta sig ur den där spiralen när man väl fastnat. Jag är också ganska (mycket) blyg, så jag har svårt att ta kontakt med andra människor som jag inte känner. Men hur har du hästarna? Har du eget stall, eller är du installad någonstans? Om det är det sistnämnda, finns det andra som rider där? Mycket förändrade sig till det bättre när jag flyttade min häst till ett stall med andra hästmänniskor som faktiskt 1) överhuvudtaget befinner sig i stallet och 2) rider på sina hästar. Eller om du kan börja med någon aktivitet med hunden/hundarna och lära känna folk den vägen? Jag har lättare att lära känna nya människor om vi har ett gemensamt intresse, sen behöver inte det intresset tvångsmässigt vara hästarna, det kan vara att vi har samma favoritförfattare, men då har vi liksom något att prata om.

 

[Kiwifrukt]

Jag bestämde mig för att åka till stallet, mocka och fixa allting, och om jag kände att jag hann och orkade ta ut hästen efteråt. På grund av mörkrets tidiga intrång har jag fått göra precis tvärtom under några månader, för att hinna få ut hästen i dagsljus, såvida jag inte har varit i stallet på förmiddagen. När jag kom dit var medryttarens mamma där, och hade mockat deras box, trots att det inte ens är deras dag egentligen, det gjorde verkligen hela min eftermiddag. Efter att fixat i ordning till de övriga hämtade jag in min häst och promenerade henne i 20 minuter. Nu kan jag åka in till stan och äta ute med gott samvete, och dessutom låta hästen vila imorgon för att underlätta allt det praktiska innan middagen.

 

[imrahil]

Har varit halvrisig hela veckan så träningen har bestått i att gå till och från busshållplatsen och sen däcka i soffan. Tänker ta det lugnt även idag. Sen är planen något i den här stilen:

Lördag längdskidåkning/teknikträning
Söndag lugn löpning eller turskidor
Måndag styrketräning i någon form
Tisdag och onsdag lugn löpning alt turskidor
Torsdag bilåkning i massor och säkert blodsockerkris och för mycket kaffe
Fredag promenad
Lördag löpning eller skidor

Imorgon ska jag på en kompis examensfest och vara uppklädd som fan med guldklänning och högklackat. Brukar känna mig ganska obekväm i finkläder, men jag tror jag åtminstone har växt ifrån det där med att skämmas över att jag är mycket längre än alla mina kompisar. Fördelen med att bli äldreåklokare

 

[LindgrenV]

Avbokade precis mitt pass på gymmet. Kom nyss hem från jobbet och ögonen går för tusan i kors av trötthet, så det blir en powernap innan stallet så får jag se om jag finner motivationen att åka och springa i stället...

 

[_Charlotte_]

@_Charlotte_, Jag förstår hur du menar. Precis så kände jag i våras och i höstas (under sommaren sommarjobbade jag med en helt underbar tjej, och min syster, så då fylldes det sociala behovet upp på ett helt annat sätt), och jag vet hur hopplöst det kan kännas att ta sig ur den där spiralen när man väl fastnat. Jag är också ganska (mycket) blyg, så jag har svårt att ta kontakt med andra människor som jag inte känner. Men hur har du hästarna? Har du eget stall, eller är du installad någonstans? Om det är det sistnämnda, finns det andra som rider där? Mycket förändrade sig till det bättre när jag flyttade min häst till ett stall med andra hästmänniskor som faktiskt 1) överhuvudtaget befinner sig i stallet och 2) rider på sina hästar. Eller om du kan börja med någon aktivitet med hunden/hundarna och lära känna folk den vägen? Jag har lättare att lära känna nya människor om vi har ett gemensamt intresse, sen behöver inte det intresset tvångsmässigt vara hästarna, det kan vara att vi har samma favoritförfattare, men då har vi liksom något att prata om.

Jag har hästen inackorderad i ett relativt stort stall. Dock är jag oftast där på tider när andra är på jobbet, så jag träffar i stort sett bara stallägaren. Det är ju visserligen kontakt med iallafall en annan människa, men det är "bara" på en stall- och hästnivå liksom.
Jag är inte "bara" blyg heller utan har vissa diagnoser som gör det ännu svårare för mig än för "normalblyga" att ta kontakt och utveckla det till mer än ytligt bekant. Menar förstås inte att det inte är något problem att vara blyg, för det vet jag kan vara ett helvete i sig, men för mig är det ännu mer/djupare än vanlig blyghet.

Och jag vågar inte börja på någon kurs eller annan aktivitet med hundarna Jag får sån sjuk prestationsångest då så det blir pannkaka av alltihop. Har försökt flera gånger, tror det är 3 eller 4 kurser jag har påbörjat men inte gått klart eftersom jag får sån extrem ångest

Det jag däremot skulle vilja göra är att börja med någon träningsform själv, typ dans eller liknande, men jag har väldigt svårt att tro att jag skulle klara att bli bekant med någon annan även genom en sån typ av aktivitet. Tyvärr "räcker" det inte med gemensamt intresse för att jag ska kunna bli bekant med någon.

 

[_Charlotte_]

Jag passade på att ställa mig på vågen också, varför inte göra en redan usel dag ännu sämre liksom

Vikten visade på alldeles för mycket så nu måste jag ner minst 10 kg. Det svåra är att jag (naturligtvis) mest känner för att sluta äta och sluta vara stilla, så att de där äckliga kilona försvinner så fort som möjligt. Men jag har ju lovat mig själv att verkligen försöka kämpa emot ätstörningen i år, och alltså måste jag gå ner långsamt.

Sen vet jag inte om jag har en störd självuppfattning, för trots att jag helt uppenbart väger på tok för mycket (15 kg mer än min lägstavikt... ) så tycker jag ändå inte att jag ser så grotesk ut i spegeln som jag känner mig. Med andra ord vågar jag inte lita på mig själv utan måste förlita mig på vågen, för jag ser uppenbarligen inte hur stor jag är
Jag ser ju att jag är lite större än jag egentligen vill vara, men att det var så illa hade jag ingen aning om.



Har iallafall styrketränat här hemma idag, och i helgen blir det stallet från morgon till kväll. Och springa iallafall en gång.
Jag vet ju ändå att det räcker med kaloriunderskott för att gå ner i vikt, det behöver inte vara underskott på typ 1500-2000 för att jag ska gå ner i vikt. Egentligen. Så det finns ingen anledning att spåra ur igen.

 

[zassoo]

@_Charlotte_ Andas! Du stressar upp dig för mycket nu, det vet du. Jag tror knappast att det är någon fara med din vikt. Dessutom låter det som en dum ide att börja mixtra med maten när du redan har jobbigt med det. Bättre att fokusera på träningen, för ska du få resultat i träningen måste du äta bra. Och med bra menas att du ska ge kroppen tillräckligt med energi för att klara av det du kräver av den. Och våga vila, eftersom det är under vilan som kroppen bygger upp sig.
Jag har hängt med dåligt, är du sjukskriven eller så? Jag kan förstå ensamhetskänslorna, jag känner också så ibland. Skulle jag inte gå i skolan så skulle jag inte träffa mycket folk alls

 

[zassoo]

Jag yoga! Och jag älskar att det händer saker med både huvudet och kroppen under den här 30-dagarsutmaningen. Jag utvecklas i yogapositionerna, jag hittar styrka och fokus i min core, jag blir smidigare, jag blir lugnare, jag upptäcker att jag tar hjälp av andningen så som jag aldrig gjort förut, jag känner mig mer "grounded" (svenska? ), ja listan fortsätter. Jag kommer nog aldrig ta till mig allt det andliga med yogan men det är banne mig en mental resa lika väl som en fysisk.

I övrigt är jag trött och hatar min visdomstand men vad sjutton, det är fredag och jag är helt ledig i helgen!

 

[GoLightly]

Jag yoga! Och jag älskar att det händer saker med både huvudet och kroppen under den här 30-dagarsutmaningen. Jag utvecklas i yogapositionerna, jag hittar styrka och fokus i min core, jag blir smidigare, jag blir lugnare, jag upptäcker att jag tar hjälp av andningen så som jag aldrig gjort förut, jag känner mig mer "grounded" (svenska? ), ja listan fortsätter. Jag kommer nog aldrig ta till mig allt det andliga med yogan men det är banne mig en mental resa lika väl som en fysisk.

I övrigt är jag trött och hatar min visdomstand men vad sjutton, det är fredag och jag är helt ledig i helgen!

Åh vad härligt det låter! Själv kom jag av mig så får nog börja om från början med yogan.

 

[GoLightly]

Blir väl upp till åre eller bara ner till skåneleden tror jag!

Det är såklart sant, måste bara hitta en träningsform! Jag skulle ju behöva göra styrketräning för att få lite muskler på kroppen.

Jag har tränat en del styrka när jag har dansat och tränat kampsport, men det är ju klart effektivare att gå på gym

 

[_Charlotte_]

@_Charlotte_ Andas! Du stressar upp dig för mycket nu, det vet du. Jag tror knappast att det är någon fara med din vikt. Dessutom låter det som en dum ide att börja mixtra med maten när du redan har jobbigt med det. Bättre att fokusera på träningen, för ska du få resultat i träningen måste du äta bra. Och med bra menas att du ska ge kroppen tillräckligt med energi för att klara av det du kräver av den. Och våga vila, eftersom det är under vilan som kroppen bygger upp sig.
Jag har hängt med dåligt, är du sjukskriven eller så? Jag kan förstå ensamhetskänslorna, jag känner också så ibland. Skulle jag inte gå i skolan så skulle jag inte träffa mycket folk alls

Jo, jag vet egentligen. Mycket av mina tankar är både dåliga, överdrivna och onödiga. Men det är så svårt att bara strunta i det och trycka bort det...

Jag har ju träningsmål, och precis som du säger måste jag ju äta bra då så att kroppen orkar. Jag vill springa vårruset i maj, och jag vill bli starkare så jag kan rida bättre. Och det går ju mycket bättre om jag är snäll mot kroppen, men siffrorna på vågen är som gift och gör allt tio gånger värre
Vila klarar jag inte, har en vilodag i veckan planerat men det går inte.

Jag är sjukskriven, ja. Så förutom de i stallet och min terapeut träffar jag aldrig någon

 

[cili]

@_Charlotte_ Släng vågen, den bjuder inte på något annat än info om hur mycket hela din kropp väger - den säger ingenting om sammansättningen eller hur du ser ut.
Var i landet bor du?

 

[Ninnurur]

Peppar peppar ta i trä och allt sånt, men ryggen känns faktiskt helt acceptabel nu! Tror jag fångade det i tid och använde antiinflammatoriskt + spikmatta. Men någon träning blev det inte. Däremot råkade det bli en ny telefon och sen mcd-mat... Men fredag och tre timmars jobb på dagis, då får man lata sig lite

 

[cili]

Tentan gick väl typ åt fanders. Det ska mycket till om jag ska ha tur nog att bli godkänd på den
Nåväl, nu kan jag i alla fall släppa tentastressen för nu är den gjord. Får kolla upp omtentadatumet och se om jag behöver förbereda mig inför dess sen.

Ser fram emot en så gott som stressfri helg. Imorgon blir det core och gym med syrran, på söndag ska jag på roadtrip med en vän till ett styrelsemöte på andra sidan Jönköping.
På måndag startar ny kurs, den har många praktiska moment så jag hoppas att det ska lätta på stressen över att behöva läsa in kunskap

 

[Nixehen]

Jo, jag vet egentligen. Mycket av mina tankar är både dåliga, överdrivna och onödiga. Men det är så svårt att bara strunta i det och trycka bort det...

Jag har ju träningsmål, och precis som du säger måste jag ju äta bra då så att kroppen orkar. Jag vill springa vårruset i maj, och jag vill bli starkare så jag kan rida bättre. Och det går ju mycket bättre om jag är snäll mot kroppen, men siffrorna på vågen är som gift och gör allt tio gånger värre
Vila klarar jag inte, har en vilodag i veckan planerat men det går inte.

Jag är sjukskriven, ja. Så förutom de i stallet och min terapeut träffar jag aldrig någon

Vart bor du?

 

[enjoyable]

Danspasset gick bättre än förväntat och de var lite kul faktiskt körde hårt på bodypumpen så de var skönt.
Avslutat kvällen med en kebabrulle, kände att jag käkat så bra nu i en vecka och jag hade kalorier att ta av så de fick bli så

 

[zassoo]

Jo, jag vet egentligen. Mycket av mina tankar är både dåliga, överdrivna och onödiga. Men det är så svårt att bara strunta i det och trycka bort det...

Jag har ju träningsmål, och precis som du säger måste jag ju äta bra då så att kroppen orkar. Jag vill springa vårruset i maj, och jag vill bli starkare så jag kan rida bättre. Och det går ju mycket bättre om jag är snäll mot kroppen, men siffrorna på vågen är som gift och gör allt tio gånger värre
Vila klarar jag inte, har en vilodag i veckan planerat men det går inte.

Jag är sjukskriven, ja. Så förutom de i stallet och min terapeut träffar jag aldrig någon

Hoppas du inte tog det som att jag bara tycker du ska rycka upp dig, det var inte min mening i så fall. Jag förstår att det är svårt! Men jag har en känsla av att du har stor chans att stoppa allt det här innan det går för långt och jag vill gärna hjälpa dig att finna styrkan till det om jag kan.

Släng ut vågen! Den gör dig inget gott. Och fundera på vad det är du tror kommer hända om du vilar en dag. Vad du tror händer någon som rör sig mycket i vardagen, har häst och hund och dessutom tränar, men som en dag i veckan tar det lite chill och målar tånaglarna framför några avsnitt av en tv-serie istället för att springa fem kilometer.

 

[_Charlotte_]

@cili och @Nixehen Närmsta riktiga stad där jag bor är Gävle.

@zassoo Nejdå, så tog jag det inte, ingen fara!
Jag tror däremot inte att det går att stoppa det innan det går för långt, har haft ätstörningsproblematik i väldigt många år, med både anorektiska och bulimiska "perioder". Ortorexi har jag däremot inte haft, men fortsätter jag såhär kanske jag hinner med det också... Men det kanske går att stoppa från att hamna just där, det borde gå iallafall.

Vågen har jag inte haft problem med på evigheter nu, just för som ni säger, den är inte bra för mig. Så vanligtvis står den bara där, och då är det ju inget problem. Det blir ett problem först när jag ställer mig på den.

Egentligen, logiskt, så tror (vet) jag att det inte borde hända något speciellt om jag tog en vilodag och bara tog det lugnt. Jag bränner lite mindre kalorier just den dagen, men det betyder i sig ingenting. Logiskt alltså.
Däremot så känns det ändå som att det vore katastrof, jag skulle svälla upp som en ballong, jag skulle bara äta och äta men inte göra av med något och jag skulle känna mig äcklig och allmänt värdelös. Och det känns som att jag skulle kasta bort en dag, och bara fylla på men inte ta bort något = viktuppgång. Så känns det, och den känslan är så stark så jag tror ändå på den, fast jag logiskt vet att det inte fungerar så.

 

[zassoo]

@_Charlotte_ Men du kan vända skeppet! Det som har hänt har hänt, det kan du inte göra något åt. Men du kan ta ansvar för att skapa dig en bättre framtid Det är inte en dans på rosor utan snarare ett jäkla skitjobb, men du kan göra det.

Precis, du vet att det är så enligt logiken. Den logiska delen av din hjärna vet att det är så. Men känslorna tar över. Du är smartare än dina känslor, men känslorna är ibland så starka att vi inte rår på dem. Jag jobbar själv med det eftersom jag har lätt att bli ett med mina känslor och agera på dem istället för efter logiken. Även om jag inte har problem just med maten eller träningen. Pratar du med din terapeut om det här, är det något ni jobbar med?