Beach 2015

[Emtherlia]

Jag ramlade av på ridningen idag.. Och känner mig så misslyckad.

Vi hoppade och man kan väl säga att hästen stannade men inte jag. Åh, jag som precis började känna att hoppning är ganska skoj och inte så läskigt. Nu känns det ganska läskigt igen fast att jag hoppade upp igen och hoppade (även om jag höll på att ramla av igen) hindrena.

Ont i låret/skinkan har jag med. Skit också!

 

[GoLightly]

Jag ramlade av på ridningen idag.. Och känner mig så misslyckad.

Vi hoppade och man kan väl säga att hästen stannade men inte jag. Åh, jag som precis började känna att hoppning är ganska skoj och inte så läskigt. Nu känns det ganska läskigt igen fast att jag hoppade upp igen och hoppade (även om jag höll på att ramla av igen) hindrena.

Ont i låret/skinkan har jag med. Skit också!

Men fy, hoppas det gick bra!
Be om att få rida en häst du känner dig trygg med och som är schysst och ställer upp även om man kommer fel. (För visst rider du på ridskola?)

Jag tycker också att hoppning är lite läskigt, men känns bättre om jag får välja vilka hästar jag rider och hur högt och vilka övningar jag vill hoppa.

 

[zassoo]

Jag ramlade av på ridningen idag.. Och känner mig så misslyckad.

Vi hoppade och man kan väl säga att hästen stannade men inte jag. Åh, jag som precis började känna att hoppning är ganska skoj och inte så läskigt. Nu känns det ganska läskigt igen fast att jag hoppade upp igen och hoppade (även om jag höll på att ramla av igen) hindrena.

Ont i låret/skinkan har jag med. Skit också!

Vad tråkigt! Men visst var det en ganska grön häst du satt på? I så fall är det inte konstigt om hästen är lite osäker, det har inte med dig som ryttare att göra Be om att få en supersäker häst nästa gång det är dags för hoppning så ska du se att du får tillbaka självförtroendet!

För att roa dig lite kan jag berätta att jag har ramlat av på en hopptävling, precis efter sista hindret, men lyckades klamra mig fast så att jag kom över mållinjen och ritten blev godkänd

 

[Qelina]

Gårdagen blev inte så lyckad, efter att jag skrivit i tråden tog jag ännu mer mediciner för att ångesten var så stark och jag kände inte att jag klarade att leva. Helt plötsligt ringde mina föräldrar och sa att dom var på väg upp till mig. Då hade en viss kär bukefalist tagit reda på mina föräldrars nummer och ringt dom och berättat läget efter vad som stod i tråden. Jag blev tvingad till akuten, ville inte alls dit men hade inget val. Jag fick gå före typ hela kön där för jag klarade inte att sitta i väntrummet utan fick en säng och personal som hjälpte mig ganska snabbt.

Jag fick dricka tre glas med kol för att binda giftet i tabletterna och fick även ett drop som skulle hjälpa till att motverka förgiftning. Jag var väldigt borta och minns delar av kvällen men tydligen sov jag en hel del för jag kunde inte hålla mig vaken pga alla tabletter.

Jag hamnade på AVA (akutvårdsavdelningen) och tillbringade natten och delar av idag kopplad till en massa maskiner och med droppåsen hängande bredvid mig. Det var en hemsk natt, trots att jag tagit massor mediciner var det svårt att sova för de kom in och väckte en hela tiden och tog prover och såg till att man gick att få kontakt med.

Blev utskriven av en läkare som inte ens frågade om jag hade självmordstankar idag (vilket jag haft) och det var lite konstigt att bara bli ivägsläppt men hade han frågat hade jag troligen ljugit och sagt att jag inte hade några sådana tankar. Dock var han helt förfärad över att jag inte längre får någon hjälp med ätstörningen och att jag bara har tid en gång i veckan på psyk. Han sa att jag behöver mer tider varje vecka och att jag behöver hjälp med maten och allt runt den.

Som tur är har jag världens bästa föräldrar, de har varit med mig större delen av dagen och pappa sover över här. Ville egentligen klarar mig själv men han vägrade åka hem.

Sen jag kom hem har jag hållt mig sysselsatt, bakat, tvättat, träffat en kompis, varit med mina föräldrar, träffat min kusin och varit ute med hunden. En "vanlig" människa skulle väl vila efter något sådant men jag behövde fylla upp hela dagen för självmordstankarna och självskadetankarna finns med hela tiden, nu har jag klarat den här dagen och ska lägga mig tänkte jag.

 

[LindgrenV]

Gårdagen blev inte så lyckad, efter att jag skrivit i tråden tog jag ännu mer mediciner för att ångesten var så stark och jag kände inte att jag klarade att leva. Helt plötsligt ringde mina föräldrar och sa att dom var på väg upp till mig. Då hade en viss kär bukefalist tagit reda på mina föräldrars nummer och ringt dom och berättat läget efter vad som stod i tråden. Jag blev tvingad till akuten, ville inte alls dit men hade inget val. Jag fick gå före typ hela kön där för jag klarade inte att sitta i väntrummet utan fick en säng och personal som hjälpte mig ganska snabbt.

Jag fick dricka tre glas med kol för att binda giftet i tabletterna och fick även ett drop som skulle hjälpa till att motverka förgiftning. Jag var väldigt borta och minns delar av kvällen men tydligen sov jag en hel del för jag kunde inte hålla mig vaken pga alla tabletter.

Jag hamnade på AVA (akutvårdsavdelningen) och tillbringade natten och delar av idag kopplad till en massa maskiner och med droppåsen hängande bredvid mig. Det var en hemsk natt, trots att jag tagit massor mediciner var det svårt att sova för de kom in och väckte en hela tiden och tog prover och såg till att man gick att få kontakt med.

Blev utskriven av en läkare som inte ens frågade om jag hade självmordstankar idag (vilket jag haft) och det var lite konstigt att bara bli ivägsläppt men hade han frågat hade jag troligen ljugit och sagt att jag inte hade några sådana tankar. Dock var han helt förfärad över att jag inte längre får någon hjälp med ätstörningen och att jag bara har tid en gång i veckan på psyk. Han sa att jag behöver mer tider varje vecka och att jag behöver hjälp med maten och allt runt den.

Som tur är har jag världens bästa föräldrar, de har varit med mig större delen av dagen och pappa sover över här. Ville egentligen klarar mig själv men han vägrade åka hem.

Sen jag kom hem har jag hållt mig sysselsatt, bakat, tvättat, träffat en kompis, varit med mina föräldrar, träffat min kusin och varit ute med hunden. En "vanlig" människa skulle väl vila efter något sådant men jag behövde fylla upp hela dagen för självmordstankarna och självskadetankarna finns med hela tiden, nu har jag klarat den här dagen och ska lägga mig tänkte jag.

Kära vän! Har varit så orolig för dig, är glad att du skrivit idag så jag får veta hur det är med dig. Dina föräldrar är guld värda, verkligen! Kram!

 

[GoLightly]

Gårdagen blev inte så lyckad, efter att jag skrivit i tråden tog jag ännu mer mediciner för att ångesten var så stark och jag kände inte att jag klarade att leva. Helt plötsligt ringde mina föräldrar och sa att dom var på väg upp till mig. Då hade en viss kär bukefalist tagit reda på mina föräldrars nummer och ringt dom och berättat läget efter vad som stod i tråden. Jag blev tvingad till akuten, ville inte alls dit men hade inget val. Jag fick gå före typ hela kön där för jag klarade inte att sitta i väntrummet utan fick en säng och personal som hjälpte mig ganska snabbt.

Jag fick dricka tre glas med kol för att binda giftet i tabletterna och fick även ett drop som skulle hjälpa till att motverka förgiftning. Jag var väldigt borta och minns delar av kvällen men tydligen sov jag en hel del för jag kunde inte hålla mig vaken pga alla tabletter.

Jag hamnade på AVA (akutvårdsavdelningen) och tillbringade natten och delar av idag kopplad till en massa maskiner och med droppåsen hängande bredvid mig. Det var en hemsk natt, trots att jag tagit massor mediciner var det svårt att sova för de kom in och väckte en hela tiden och tog prover och såg till att man gick att få kontakt med.

Blev utskriven av en läkare som inte ens frågade om jag hade självmordstankar idag (vilket jag haft) och det var lite konstigt att bara bli ivägsläppt men hade han frågat hade jag troligen ljugit och sagt att jag inte hade några sådana tankar. Dock var han helt förfärad över att jag inte längre får någon hjälp med ätstörningen och att jag bara har tid en gång i veckan på psyk. Han sa att jag behöver mer tider varje vecka och att jag behöver hjälp med maten och allt runt den.

Som tur är har jag världens bästa föräldrar, de har varit med mig större delen av dagen och pappa sover över här. Ville egentligen klarar mig själv men han vägrade åka hem.

Sen jag kom hem har jag hållt mig sysselsatt, bakat, tvättat, träffat en kompis, varit med mina föräldrar, träffat min kusin och varit ute med hunden. En "vanlig" människa skulle väl vila efter något sådant men jag behövde fylla upp hela dagen för självmordstankarna och självskadetankarna finns med hela tiden, nu har jag klarat den här dagen och ska lägga mig tänkte jag.

Vad glad jag blir av att höra att du är ok, blev orolig igår efter att du skrivit hur mycket piller du tagit. Kram!

 

[_Charlotte_]

@Qelina Vilken fin bukefalist som kontaktade dina föräldrar! Skönt att höra att du är okej. Ta hand om dig nu!

 

[_Charlotte_]

För att roa dig lite kan jag berätta att jag har ramlat av på en hopptävling, precis efter sista hindret, men lyckades klamra mig fast så att jag kom över mållinjen och ritten blev godkänd

Och jag kan berätta att jag en gång ramlade av efter att ha fått startsignal för omhoppningen, men innan jag ens styrde upp mot första hindret

@Emtherlia Hoppas det gick bra med dig. Rider du på ridskola? Kanske du isåfall kan be om att få rida en riktigt säker häst några hopplektioner framöver, så du får en chans att bygga upp ditt självförtroende med en häst som hjälper dig?

 

[_Charlotte_]

@_Charlotte_ Men du kan vända skeppet! Det som har hänt har hänt, det kan du inte göra något åt. Men du kan ta ansvar för att skapa dig en bättre framtid Det är inte en dans på rosor utan snarare ett jäkla skitjobb, men du kan göra det.

Precis, du vet att det är så enligt logiken. Den logiska delen av din hjärna vet att det är så. Men känslorna tar över. Du är smartare än dina känslor, men känslorna är ibland så starka att vi inte rår på dem. Jag jobbar själv med det eftersom jag har lätt att bli ett med mina känslor och agera på dem istället för efter logiken. Även om jag inte har problem just med maten eller träningen. Pratar du med din terapeut om det här, är det något ni jobbar med?

Ja... Jag försöker och kämpar dagligen, men det är så svårt. Jag motarbetas av mina egna känslor hela tiden, så oavsett hur jag gör så är det fel

Jag pratar inte med min terapeut om det här med mat och träning. Däremot om känslor, reaktion på känslor och sånt. Jag har fått lära mig att när en känsla blir "för hög" så är hjärnan programmerad till att den känslan ska bli överordnad andra känslor och tankar, och att det därför är svårt att tänka logiskt och rationellt då. Jättebra för mig verkligen, jag känner antingen inte alls, eller så känner jag jättemycket och jättestarkt, och då blir jag blockerad och kan inte tänka alls

Men det är förstås målet och planen att jag ska bli bättre på att tänka logiskt och känna "lagom", och klara av andra situationer som är väldigt svåra för mig. Rimligen bör jag väl bli bättre på att hantera mat- och träningsångesten också då, hoppas jag.

 

[LindgrenV]

Tog mig iväg och sprang 25 minuter. Jag känner just nu att jag är officiellt back on track

 

[Emtherlia]

@GoLightly Japp, jag rider på ridskola. Hoppning var fjärde gång så det är ju en månad kvar tills nästa gång, kanske känns helt ok då.

@zassoo Jo det var en grön häst men känns ändå surt. =/ Haha, vilken tur att du lyckades klamra dig fast

@_Charlotte_ Jag vill egentligen utmana mig själv och prova lite olika, känns trist att gå tillbaka till "det säkra" för att jag är för feg (även om min favorithäst är väldigt säker och jag gärna rider henne).

 

[cili]

Gårdagen blev inte så lyckad, efter att jag skrivit i tråden tog jag ännu mer mediciner för att ångesten var så stark och jag kände inte att jag klarade att leva. Helt plötsligt ringde mina föräldrar och sa att dom var på väg upp till mig. Då hade en viss kär bukefalist tagit reda på mina föräldrars nummer och ringt dom och berättat läget efter vad som stod i tråden. Jag blev tvingad till akuten, ville inte alls dit men hade inget val. Jag fick gå före typ hela kön där för jag klarade inte att sitta i väntrummet utan fick en säng och personal som hjälpte mig ganska snabbt.

Jag fick dricka tre glas med kol för att binda giftet i tabletterna och fick även ett drop som skulle hjälpa till att motverka förgiftning. Jag var väldigt borta och minns delar av kvällen men tydligen sov jag en hel del för jag kunde inte hålla mig vaken pga alla tabletter.

Jag hamnade på AVA (akutvårdsavdelningen) och tillbringade natten och delar av idag kopplad till en massa maskiner och med droppåsen hängande bredvid mig. Det var en hemsk natt, trots att jag tagit massor mediciner var det svårt att sova för de kom in och väckte en hela tiden och tog prover och såg till att man gick att få kontakt med.

Blev utskriven av en läkare som inte ens frågade om jag hade självmordstankar idag (vilket jag haft) och det var lite konstigt att bara bli ivägsläppt men hade han frågat hade jag troligen ljugit och sagt att jag inte hade några sådana tankar. Dock var han helt förfärad över att jag inte längre får någon hjälp med ätstörningen och att jag bara har tid en gång i veckan på psyk. Han sa att jag behöver mer tider varje vecka och att jag behöver hjälp med maten och allt runt den.

Som tur är har jag världens bästa föräldrar, de har varit med mig större delen av dagen och pappa sover över här. Ville egentligen klarar mig själv men han vägrade åka hem.

Sen jag kom hem har jag hållt mig sysselsatt, bakat, tvättat, träffat en kompis, varit med mina föräldrar, träffat min kusin och varit ute med hunden. En "vanlig" människa skulle väl vila efter något sådant men jag behövde fylla upp hela dagen för självmordstankarna och självskadetankarna finns med hela tiden, nu har jag klarat den här dagen och ska lägga mig tänkte jag.

Vi har varit oroliga för dig här!
Skönt med så bra föräldrar och hjälp från sjukvården. Blir det någon ändring på kontakten med vården framöver? Tänkte om akutläkaren skrev någon remiss eller så?
Skönt att veta att din pappa är på plats och ser hur det går.

Ta hand om dig!

 

[oanki]

@Qelina Vilken tur att du fick hjälp att ringa dina föräldrar! Vilken hjälte denna bukefalist är!
Jag förstår att du vill ha saker att göra, det finns inget värre än att vara ensam med sina tankar. Bra att du har pappa din där!



@Emtherlia Jag räknar mig själv som en rutinerad ryttare, jag rider många hästar varje dag, rider in och utbildar.
Men jag skulle definitivt bli en fegis av att hoppa 1 gång/4 vecka! Och speciellt på en ny häst! Jag for som en vante varje ponnytävling i 3 års tid och det satte sina spår.
MEN jag fick börja rida en häst som hoppade i alla lägen, en läromästare. Och det gjorde sjukt mycket för självförtroendet.
Men jag kan fortfarande få flashbacks och inte våga hoppa över 50cm
Bra att du hoppade upp igen och fortsatte! Då är du tuffare än du tror!

 

[GoLightly]

Nu ska sambon och jag till gymmet tillsammans, ska bli skitkul

 

[Ninnurur]

Här kör vi slapp stil! Får prioritera hjälp med datorn före träning också, men då får ryggen en extra dag på sig att bli bra

 

[Emtherlia]

@oanki Tack! Jag vet ju egentligen att man kan åka av oavsett hur mycket man har ridit men ändå känner jag mig sämst. Det är bara att peta bort tankarna och fokusera på annat.

 

[Chili]

@Qelina Vilken tur att du fick hjälp! Ta hand om dig nu!

@Emtherlia Hoppas det känns bättre idag. Det är ju ingen stor grej att man åker av, bara man inte slår sig allt för illa! Så det var ju tur att det gick bra ändå.

KL

Jag började dagen med att åka till stallet. Iskallt men ändå härligt att äntligen rida igen! Hästen var superglad efter nästan två veckors vila och vi passade på att spana in Vänern:

 

[fryckan]

Välkommen alla nya och nygamla! Jag har inte läst tråden på ett par dagar så jag har några sidor att läsa ikapp

Jag har precis kommit in efter 5 km drag med Max följt av 5 km skate utan vovve. Ska bara byta om och sen ge mig ut i slalombacken några timmar

 

[cili]

Började dagen med 30 minuter core. Den här instruktören körde inte likadant som hon i måndags, det här var mycket sämre Mina knän pallade inte alls med så mycket knästående som det blev nu. Tror jag kör mitt eget race lite nästa gång och gör övningarna så som förra instruktören visade dom.
Sen körde vi 40 minuter ute i gymmet på det. Behöver jag säga att jag är helt slut nu?
Vi gick även tipspromenad efteråt, dom har en sån inne på vårt gym just nu. Men den räknade jag inte in i träningstiden Att gå upp till omklädningsrummet sen var rent vidrigt, jäkla trappor

 

[Wysiwyg]

@zassoo (och alla andra som yogar såklart); vad använder ni er av för instruktioner? Youtube? Köpta filmer? Funderar på att börja!