Beach 2015

[zassoo]

@zassoo (och alla andra som yogar såklart); vad använder ni er av för instruktioner? Youtube? Köpta filmer? Funderar på att börja!

Youtube! Jag kör nästan enbart med "Yoga with Adriene", älskar verkligen hennes pass. Vi är flera i tråden som gör det Jag brukar rekommendera Adriene till alla som är nyfikna på yoga.

 

[Kiwifrukt]

@Qelina, Skönt att höra att du ändå är "okej", och vilken tur att bukefalisten kontaktade dina föräldrar! Undrar fortfarande om det inte hade varit bättre om du hade kunnat bo hemma hos dina föräldrar ett tag? Det måste ju vara bättre att slippa vara ensam? Och hoppas verkligen att du kan få mer hjälp av vården, jag håller helt med läkaren.

 

[snow]

Jag och pojkvännen är i Grövelsjön och åker skidor. Det är precis lika fint som förra året! Just nu har det dock dragit in ett snömoln men på förmiddagen hade vi en helt underbar tur på 16 km med solsken och vindstilla på kalfjället. Just precis nu drog det dock in ett snömoln så vi får se vad eftermiddagens tur bjuder på .

 

[Kiwifrukt]

@Emtherlia, Jag tävlade hoppning under flera år, och placerade mig nästan varenda gång, men sen dånade jag av med dunder och brak på en träning, på ett litet skithinder på kanske 40 cm när vi hoppade fram och slog av benet på två ställen. Efter det var jag skitskraj för hoppning under flera år, jag vågade knappt trava över cavaletti. Jag började hoppa igen lite smått med min förra foderhäst, men det var i princip under pistolhot för att ägaren inte tänkte låta mig ha kvar hästen om jag inte hoppade, och jag tyckte väldigt mycket om ponnyn. Det var väl inte de bästa förutsättningarna, så efter många om och men lämnade jag tillbaka den och skaffade min nuvarande istället. Hon var bara ett år då, och av förklarliga skäl tog det ett tag innan jag kunde hoppa med henne. Nu hoppar jag faktiskt småhinder på 50 cm, med en helt grön femåring som hoppats ett litet kryss med annan ryttare en gång som treåring, men jag hoppar. Hon älskar att hoppa, och jag har inga krav med henne i och med att hon "egentligen" ska bli dressyrhäst, och just därför är det roligt. Men att hoppa med en häst man litar på, och även med människor man litar på, är viktigt om man blivit rädd. Jag skulle aldrig mer hoppa ensam, vilket jag gjorde före olyckan, och jag hoppar bara med min pappa, som jag vet inte kommer pressa mig och tvinga mig att hoppa högre höjder än vad jag vill och känner mig bekväm med.

 

[Kiwifrukt]

Idag blir en vilodag för min del, förutom stallpysslet. Om jag inte går ut och powerwalkar en stund ikväll, men det beror lite på hur dags vi kommer hem. Det känns lite surt för det är för första gången på länge både sol och vindstilla ut, men sånt är livet.

Jag funderar också på att testa yoga med Adriene efter tips här i tråden. Ni som kör det, tycker ni det hjälper även det mentala?

 

[Qelina]

Till alla! Jag fick veta idag att det var inte bara en utan två fina bukefalister som hjälpte mig i torsdags och jag tänker skriva deras namn så alla vet vilka fina människor de är, det var Lindgren och Cili Ni ska veta att ni gjorde en stor insats, utan er vet jag inte om jag hade levt idag. Jag har fortfarande självmordstankar och önskar på ett sätt att jag hade dött i torsdags men det finns en del i mig som vill fortsätta kämpa och leva och den delen och mina anhöriga är så tacksamma för att ni tog er tid att hjälpa mig

Mina föräldrar har startat en egen jourversamhet och ser till att jag aldrig är ensam någon lång stund, de finns med hela tiden och bryr sig inte om att jag ibland vill vara ensam. För de vet att jag har självmordstankar och mycket ångest och att det inte går att lita på att jag ber om hjälp när det behövs utan då tar mina impulser över och jag häller i mig massor tabletter.

För mig är depressioner,självmordstankar och ångest vardag och jag har liksom vant mig vid att leva med det men det kommer perioder då det blir ännu värre och nu är en sådan period..

Idag och imorgon kommer de ringa från mobila teamet på psykakuten men det brukar inte hjälpa så mycket, det är mest att de inte bara vill lämna mig utan ha koll så inget händer.

Jag hoppas innerligt att min vårdgivare förstår att jag behöver mer hjälp, att samtal en gång i veckan och ingen hjälp med anorexin är totalt vansinne. Chefen på enheten hade ju tänkt att jag bara skulle få gå i samtal varannan vecka till och med... Han är inte så empatisk den människan och inte så värst kunnig heller.

Jag ska forska vidare i om jag kan få gå till en privat terapeut som jag fått numret till om det går att få det genom landstinget så jag inte behöver betala privat för det har jag inte råd med

 

[zassoo]

Jag funderar också på att testa yoga med Adriene efter tips här i tråden. Ni som kör det, tycker ni det hjälper även det mentala?

Ja!!! Absolut!

Här är ett pass man kan testa om man är helt ny med yoga

 

[GoLightly]

Det blev en kvart på crosstrainer och en timme gymmande. Nu är jag mör i hela kroppen och kunde knappt tvätta håret för att det var så jobbigt att lyfta armarna Men det känns sååå himla skönt att vara igång och träna igen, och hela livet kändes plötsligt lite lättare

 

[snow]

@Emtherlia Jag flög ju också av min häst under hoppning och fick som sagt frakturer på nackkotor, bruten näsa, stygn i munnen etc etc efter att ha landat på huvudet. På tisdag ska jag hoppa upp igen (har inte ridit på 6 veckor) och jag har ingen aning om hur det kommer kännas men just nu längtar jag verkligen att få sitta upp igen. Dressyr tror jag inte kommer vara några problem men hoppningen kommer jag nog låta en annan tjej sköta tills hästen är lite tryggare.

Ridsport är ju en väldigt mentalt krävande sport. Att sätta sig upp på flyktdjur på flera hundra kilo när man är en liten, liten människa i jämförelse är ju egentligen kanska korkat, men också själva tjusningen när man "blir ett med hästen" istället. Jag tror att vi kommer över våra olyckor båda två .

 

[Qelina]

Lite mer kopplat till tråden, jag är inte helt i fas än men försöker få till mina promenader och maten.

Är fortfarande yr och svag och lite svimfärdig, det strålar ut så att jag tappar känseln i fingrarna och huvudet är tungt och jag känner mig "borta". Förstår inte hur jag fortfarande kan vara så påverkad. Har ångest över att jag idag nog inte kommer hinna eller klara att gå mina 2 timmar som jag vill gå för jag var i affären och handlade mat på förmiddagen och det tog typ all kraft och sen ska jag gå en sväng med mina föräldrar nu på eftermiddagen och tror inte de låter mig gå så långt och sen en sväng ikväll ska jag gå med en kompis, men tror inte det blir 2 timmar. Försöker förlika mig med det.

Igår fick jag till måltiderna ok men klarade inte av hela kvällsmelliset, slängde halva smörgåsarna pga ångesten. Sen har jag har bestämt mig för att inte ens försöka äta middag någon dag förrän jag är mer stabil eller har mer hjälp för den ångesten middagen ger ovanpå all annan ångest är inte att leka med. Så jag äter just nu frukost, "lunch" (som egentligen motsvarar ett mellanmål), mellanmål och kvällsmellis. Ingen lagad mat, ingen "riktigt" mat utan bara gröt, kvarg, bär, frukt och mackor. Det får vara så just nu.

 

[imrahil]

Nu har jag blivit drillad på längdskidor i 90 min, och jag tror det trillade ner en och annan pollett! Blir roligt att prova på egen hand och se om jag kan praktisera det jag lärde mig. Fick order att lyfta upp stavarna och bara använda benen direkt jag tappar tekniken, för då går det inte att slarva.

Ser härligt ut i grövelsjön @snow , var startade ni?

Är glad att dina föräldrar verkar vettiga och måna om dig @Qelina ! Och att Lindgren och Chili var på hugget! Stor kram.

 

[GoLightly]

Till alla! Jag fick veta idag att det var inte bara en utan två fina bukefalister som hjälpte mig i torsdags och jag tänker skriva deras namn så alla vet vilka fina människor de är, det var Lindgren och Cili Ni ska veta att ni gjorde en stor insats, utan er vet jag inte om jag hade levt idag. Jag har fortfarande självmordstankar och önskar på ett sätt att jag hade dött i torsdags men det finns en del i mig som vill fortsätta kämpa och leva och den delen och mina anhöriga är så tacksamma för att ni tog er tid att hjälpa mig

Mina föräldrar har startat en egen jourversamhet och ser till att jag aldrig är ensam någon lång stund, de finns med hela tiden och bryr sig inte om att jag ibland vill vara ensam. För de vet att jag har självmordstankar och mycket ångest och att det inte går att lita på att jag ber om hjälp när det behövs utan då tar mina impulser över och jag häller i mig massor tabletter.

För mig är depressioner,självmordstankar och ångest vardag och jag har liksom vant mig vid att leva med det men det kommer perioder då det blir ännu värre och nu är en sådan period..

Idag och imorgon kommer de ringa från mobila teamet på psykakuten men det brukar inte hjälpa så mycket, det är mest att de inte bara vill lämna mig utan ha koll så inget händer.

Jag hoppas innerligt att min vårdgivare förstår att jag behöver mer hjälp, att samtal en gång i veckan och ingen hjälp med anorexin är totalt vansinne. Chefen på enheten hade ju tänkt att jag bara skulle få gå i samtal varannan vecka till och med... Han är inte så empatisk den människan och inte så värst kunnig heller.

Jag ska forska vidare i om jag kan få gå till en privat terapeut som jag fått numret till om det går att få det genom landstinget så jag inte behöver betala privat för det har jag inte råd med

Jag hoppas innerligt att du kommer att få den vård du behöver.

Och kudos till @LindgrenV och @cili, så himla bra och fint gjort

 

[Qelina]

Tog mig iväg och sprang 25 minuter. Jag känner just nu att jag är officiellt back on track

Tjoho! Bra jobbat! Kändes det bra när du sprang?

 

[snow]

Nu har jag blivit drillad på längdskidor i 90 min, och jag tror det trillade ner en och annan pollett! Blir roligt att prova på egen hand och se om jag kan praktisera det jag lärde mig. Fick order att lyfta upp stavarna och köra utan direkt jag tappar tekniken, för då går det inte att slarva.

Ser härligt ut i grövelsjön @snow , var startade ni?

Är glad att dina föräldrar verkar vettiga och måna om dig @Qelina ! Och att Lindgren och Chili var på hugget! Stor kram.

Idag tog vi bilen ner till Storsätern och körde upp mot Valdalsbygget och tillbaka. Vi bor på Grövelsjöns fjällstation men det var inte spårat härifrån i morse, plus att man alltid får uppför sista biten om man startar här . Nu ska vi försöka köra en sväng på skateskidorna i nysnön här vid fjällstationen.

 

[Qelina]

Det blev en kvart på crosstrainer och en timme gymmande. Nu är jag mör i hela kroppen och kunde knappt tvätta håret för att det var så jobbigt att lyfta armarna Men det känns sååå himla skönt att vara igång och träna igen, och hela livet kändes plötsligt lite lättare

Åh, den känslan är så skön. När man känner att man verkligen jobbat och tagit ut sig. Har du ett eget gymprogram du gjort själv eller har du fått hjälp att utforma det?

 

[Qelina]

Vi har varit oroliga för dig här!
Skönt med så bra föräldrar och hjälp från sjukvården. Blir det någon ändring på kontakten med vården framöver? Tänkte om akutläkaren skrev någon remiss eller så?
Skönt att veta att din pappa är på plats och ser hur det går.

Ta hand om dig!

Tack för din insats i torsdags
Jag hoppas på ändring nu. Att min enhet tar till sig remissen som akutläkaren skriver till dom. Annars tyckte han att jag kanske ska byta vårdgivare,det finns två stycken i stan där jag bor och kanske ska jag byta till den andra. Problemet med det är att jag måste börja om igen med nya läkare och det tycker jag är jobbigt. Fattar bara inte att det ska behöva vara så svårt att få hjälp när man verkligen behöver den.

 

[Qelina]

@Emtherlia Du ska absolut inte känna dig misslyckad för att du ramlade av, det kan hända vem som helst. Tur att du inte skadade dig allvarligt. Hoppas du kan ta dig förbi det här och inte bli för rädd, det är ju underbart att hoppa när allt flyter på.

@_Charlotte_ Behöver du verkligen gå ner 10 kg som du skriver? Jag har svårt att tro det utifrån vad jag läst av det du skrivit. Skulle jag följa mina tankar skulle jag säga att jag behöver gå ner de 17 kg jag gått upp men enligt vem som helst annars så är det ju vansinne att jag skulle göra det, de tycker jag behöver gå upp i vikt.

Jag har bestämt mig för att försöka acceptera nuvarande vikten och fokusera på att få i mig mat och försöka träna för att det är roligt, inte för viktnedgång. Men jag måste ta det beslutet varje dag, varje måltid, varje timme, för det är en kamp. Kanske kan du också göra så, ta det steg för steg. Tänk inte att du måste väga så här hela ditt liv eller att du måste äta en viss mängd mat resten av ditt liv utan ta det måltid för måltid, träningspass per träningspass och dag för dag. Ta aktiva beslut i varje situation att fortsätta kämpa för det friska. En dag i taget, en timme i taget, en måltid i taget.

 

[LindgrenV]

Tack för din insats i torsdags
Jag hoppas på ändring nu. Att min enhet tar till sig remissen som akutläkaren skriver till dom. Annars tyckte han att jag kanske ska byta vårdgivare,det finns två stycken i stan där jag bor och kanske ska jag byta till den andra. Problemet med det är att jag måste börja om igen med nya läkare och det tycker jag är jobbigt. Fattar bara inte att det ska behöva vara så svårt att få hjälp när man verkligen behöver den.

Om de inte tar till sig remissen är det krig, du SKA ha hjälp! Detta duger inte!

 

[Emtherlia]

Tack alla ni som svarat, det känns lite bättre idag. Tror jag blev ganska chockad igår faktiskt. Jag är glad att jag tog mig upp på hästen direkt igen och inte gav mig tills hon hoppat över (vilket krävde en hel del övertalning, hon ville inte direkt över).

Idag var jag på gymmet, tänkte att jag kunde träna armar eftersom endast ena benet gjorde ont. Men det gick sådär, hade visst ont i högerarmen sen igår, så hela högersidan är ganska öm och mörbultad.

 

[LindgrenV]

Tjoho! Bra jobbat! Kändes det bra när du sprang?

Tack, det kändes jättebra faktiskt! Hade säkert kunna springa mycket längre, hade massor av energi och styrka kvar, men vill inte gå ut för hårt i början när det var så länge sedan jag sprang - sen behövde jag åka till stallet också och klockan var ju 23 på kvällen