Beach 2015

Status
Stängd för vidare inlägg.
@Ninnurur Jag förstår att det kan kännas orättvist, MEN av det man kan utläsa i tråden så verkar du verkligen ha hittat glädjen i att träna och är på god väg mot en ny livsstil. Det skulle jag säga är mer värt än en snabb viktnedgång, även om jag förstår frustrationen.

Om du tänker bortom vikten: hur känns det idag jämfört med innan du började träna så pass mycket som du gör nu? Är det något i livet som blivit lättare? Är du gladare? Känner du dig starkare och stoltare över dig själv? Jag ställer såklart ytterst ledande frågor nu men det finns andra parametrar att ta hänsyn till när det kommer till hälsa. Visst, det är lätt att mäta framgång i siffror på vågen och kalla det för "resultat", men det går att uppnå resultat på mer svårmätta faktorer om man funderar lite längre.
 
Tack! Så fina ni är! Jag börjar väl bli rejält less på att kämpa bara. Det verkar ju som att det ska till ett rejält kaloriunderskott och ketos för att min kropp ska reagera. Att äta vettigt och träna hjälper inte. Minsta lilla jag släpper efter med maten går jag upp igen. Hade verkligen velat få svar på vad det kan bero på... Sen har jag en vän som väldigt lättvindigt fick en gbp och har gått ner 60 kg på 6,5 månader, trots att hon knappt skött sig utan stundom levt på modifast och chips. Och även om jag vet att det inte är bra någonstans, varken mentalt eller kroppsligt hos henne, så kan jag inte låta bli att bli avundsjuk. Jag kämpar som fan och hon har knappt lyft ett finger men kommit fram mycket snabbare än vad jag har :( jag vill inte opereras, men jag är less på att vara tjock och att kämpa så förbannat utan något resultat...

You and me both *trött på se alla rasa i vikt runt om och lyckas*
 
@Ninnurur, Skickar en tröstkram! Dessutom tror jag faktiskt att det är bra att försöka gå ner de där kilona på "normalt" sätt istället för att operera sig, det finns en kvinna i närområdet här som gjorde en sån där operation för några år sen, och sen dess har hon inte fått behålla någon näring överhuvudtaget, och svälter i princip ihjäl nu. Personen var rejält överviktig, men inte fet, från början. Sen har jag en kompis som gjort det som det fungerat jättebra för, men man vet ju faktiskt aldrig med ett kirurgiskt ingrepp.
 
Igår blev det en kortare powerwalk på ungefär 2,5 kilometer, det var riktigt busväder och jag hade rejält ont i vaden efter ridhuspasset, så det fick bli en kort runda. Bättre än inget. Idag var jag tidigt på plats i stallet (jag är också en sån som är besatt av rutiner, att åka till stallet före lunch istället för efter som jag brukar kraschar hela dagsplaneringen) för att skritta hästen en halvtimme vid handen ifall hon var lite stel när hon gick rätt så hårt igår. Nästa styrketräningspass var att åka och hämta hem nytt strö, därav den ändrade rutinen. Nu har jag mördande huvudvärk, och hade helst av allt antingen gått ut en sväng i friska luften eller svimma framför en film, men måste läsa svinigt tråkig engelsk artikel som bara finns på datorn (jag har så klart ingen skrivare heller). :wtf:
 
Jag fick ingen läkartid trots att jag påpekade att jag håller på att gå under av stress, varit sjukskriven för utbrändhet tidigare och vill hinna rätta till det i ett tidigare skede den här gången.
Där gick den sista energin ur kan jag lova.
Men jag ska bara bryta ihop och komma igen, som alltid. Brukar känna mig nere nån dag, innan det slår över i "nej nu jävlar".

Mina bihålor har täppt igen sig igen också. Men det får jag heller ingen hjälp med för man ska minsann vänta tre veckor. Trots att jag VET att det inte kommer ge sig av sig självt, för det har det aldrig gjort och jag har de här förbannade bihåleinflammationerna flera gånger per år. Det är värdelöst att flytta och behöva byta vårdcentral :(
 
Jag fick ingen läkartid trots att jag påpekade att jag håller på att gå under av stress, varit sjukskriven för utbrändhet tidigare och vill hinna rätta till det i ett tidigare skede den här gången.
Där gick den sista energin ur kan jag lova.
Men jag ska bara bryta ihop och komma igen, som alltid. Brukar känna mig nere nån dag, innan det slår över i "nej nu jävlar".

Mina bihålor har täppt igen sig igen också. Men det får jag heller ingen hjälp med för man ska minsann vänta tre veckor. Trots att jag VET att det inte kommer ge sig av sig självt, för det har det aldrig gjort och jag har de här förbannade bihåleinflammationerna flera gånger per år. Det är värdelöst att flytta och behöva byta vårdcentral :(
Usch vad träligt det är när vården inte fungerar som den ska, att det ska vara så svårt att få rätt hjälp :( Fortsätt kämpa på vännen!
 
@Ninnurur Jag förstår din frustration men tycker de andra har svarat dig så bra. Men jag förstår också känslan av att känna att man inte kan kontrollera sin kropp som man vill, att du känner att du gör allt rätt och så krävs det bara minsta lilla sak för att förstöra det. Jag känner likadant fast på ett annat sätt, jag önskar att jag kunde styra min kropp i detalj och få den att se ut och reagera exakt som jag vill hela tiden men jag glömmer liksom bort att kroppen inte är någon statisk maskin.
 
Hörrni, jag har ett problem i ridningen som egentligen beror på mina fysiska brister, och jag tänkte höra om ni har några tips på vad jag kan göra åt det. Jag har problem med att trampa ner hälarna när jag rider, det har jag alltid haft, men efter ridolyckan har det blivit värre. Jag vet inte om det har blivit värre för att framför allt det skadade benet har blivit svagare och för att hälsenan var rejält stum och kort länge efteråt, eller om det beror på att jag slutade rida för tränare då, och alltså inte har haft någon som gapat på mig om det sen dess. I hoppningen har det mer varit att sitsen varit ful och ostabil, men nu när jag ska sadla om till dressyr måste de förbaskade hälarna peka neråt. Jag försöker tänka på det och jobba med det varje gång jag rider, men eftersom jag inte rider varje dag så känns det som att det går i mikrosteg framåt. Kan man göra någon övning/stretcha hälsenorna på något sätt för att få dem mer elastiska? Eller är det bara att bita i det sura äpplet och jobba med det från hästryggen?
 
Hörrni, jag har ett problem i ridningen som egentligen beror på mina fysiska brister, och jag tänkte höra om ni har några tips på vad jag kan göra åt det. Jag har problem med att trampa ner hälarna när jag rider, det har jag alltid haft, men efter ridolyckan har det blivit värre. Jag vet inte om det har blivit värre för att framför allt det skadade benet har blivit svagare och för att hälsenan var rejält stum och kort länge efteråt, eller om det beror på att jag slutade rida för tränare då, och alltså inte har haft någon som gapat på mig om det sen dess. I hoppningen har det mer varit att sitsen varit ful och ostabil, men nu när jag ska sadla om till dressyr måste de förbaskade hälarna peka neråt. Jag försöker tänka på det och jobba med det varje gång jag rider, men eftersom jag inte rider varje dag så känns det som att det går i mikrosteg framåt. Kan man göra någon övning/stretcha hälsenorna på något sätt för att få dem mer elastiska? Eller är det bara att bita i det sura äpplet och jobba med det från hästryggen?

Jag hade problem som hoppryttare till skärpa mig. Dels ha längre läder och få ner hälen ;)
Så började använda trottoarkanten. Tårna på kanten så man har hälen utanför. Sen upp ner upp ner :p Folk tyckte säkert att jag såg helidiotisk ut men har hjälpt! Ibland på helt sträckta ben och ibland böjde jag dem och gjorde samma. Funkar ju om du har trappa eller något hemma med :)
 
@Qelina AMRAP= As many round as posible Alltså så många rundor som möjligt på visst antal minuter. Kan vara allt från 5-30 minuter.

Knappar
Jag har träningsvärk idag. Vem sjutton lag golvet två meter lägre ner än igår? Känns att jag tränade igår. Tanken är att jag ska träna på fredag på nya gymmet. Känns mest läskigt.... Men det går nog bra :) Imorgon ska jag försöka få till en promenad. Och ikväll är det dags för Biggest Loser :)

Sambon är borta den här veckan, vilket menas med att jag sover som en påse potatis ungefär. Vaknar av minsta lilla. Svintrött på jobbet idag. Men är hemma och har röjt köket, betalat räkningar, eldar och borde skriva klart min uppgift för utbildningen.
 
Nu ska jag iväg och dansa fuego. Är super frusen och inte alls sugen på att gå ut i kylan för att ta mig till gymmet men jag hoppas jag blir varm och peppad när jag väl är på plats och kommer igång.
 
@Ninnurur Det var nyss i nyheterna (två vecker sen eller nåt) om att forskare kommit fram till att det är betydligt skadligare för hälsan med stillasittande än vad det är med fetma.
 
Jag och sambon hann ut på en gemensam promenad med hunden innan jag fick skynda iväg till dagens jobb, döm om min förvåning när vi faktiskt avverkat 10,14km på våra 1h 31min! :D Känns skönt i allafall, då behöver jag inte stressa över missad träning idag.^^ Imorgon verkar det som att jag faktiskt ska kunna hinna iväg och simma en sväng också - underbart! :banana:
 
Jag fick ingen läkartid trots att jag påpekade att jag håller på att gå under av stress, varit sjukskriven för utbrändhet tidigare och vill hinna rätta till det i ett tidigare skede den här gången.
Där gick den sista energin ur kan jag lova.
Men jag ska bara bryta ihop och komma igen, som alltid. Brukar känna mig nere nån dag, innan det slår över i "nej nu jävlar".

Mina bihålor har täppt igen sig igen också. Men det får jag heller ingen hjälp med för man ska minsann vänta tre veckor. Trots att jag VET att det inte kommer ge sig av sig självt, för det har det aldrig gjort och jag har de här förbannade bihåleinflammationerna flera gånger per år. Det är värdelöst att flytta och behöva byta vårdcentral :(

Vad värdelöst. Bättre att vårda utbrända människor än att fånga upp det i tid? :meh:
 
Idag var min plan först att simma, sen ångrade jag mig och tänkte köra intervaller men när jag väl var på bandet var jag för trött så det blev promenad istället. Det funkar ju det med!:p
 
@snow - starkare och friskare ja, men jag ser fortfarande ett fläskberg i spegeln, bara med mer hängande hud nu. Är inte ett dugg stolt över min kropp. Vill nästan inte få jobb för då tvingas jag klä mig i vanliga kläder och kan inte dölja mig i pösiga mjukisbyxor. På gymmet kan jag ha tights, men jag skäms som en hund när jag till och med hör fläsket fladdra när jag rör mig :(

@Kiwifrukt - min syster opererades också för ett år sen men hon är ju inte frisk i kroppen för det. Snarare sådär "skinnyfat" numera. Hennes energibrist beror nog inte bara på krävande jobb. Så nej, operation vill jag undvika i största möjliga mån! Jag vill inte riskera att dottern blir föräldralös.

@Qelina - nej, kroppen är verkligen ingen maskin! Däremot så börjar jag fundera på på om det är något genetiskt som hindrar viktnedgången för mig, men är rädd att bara motas mot operation om jag kontaktar sjukvården. Kände att studien hade kanske kunnat hjälpa för det.

@Silversky - jo, min kropp mår ju betydligt bättre på insidan. Men utsidan gör att huvudet mår dåligt.


Jag har varit överviktig hela mitt liv. Till och med i tonåren när jag spelade elitbasket, red och gymmade parallellt med varandra såpass mycket att jag tränade mig sjuk tillslut, så var jag ändå tjock. Jag har haft ätstörningar med självsvält utan att vikten påverkats nämnvärt. Jag är så jävla less nu, men jag har ingen aning om vad jag ska göra förutom att tvinga mig till att äta soppor. Det känns som att jag får välja mellan att äta mat och vara olycklig för att jag är fet eller leva på soppor och vara olycklig för att det är så jävla vidrigt i längden. Blä! :cry:
 
@snow - starkare och friskare ja, men jag ser fortfarande ett fläskberg i spegeln, bara med mer hängande hud nu. Är inte ett dugg stolt över min kropp. Vill nästan inte få jobb för då tvingas jag klä mig i vanliga kläder och kan inte dölja mig i pösiga mjukisbyxor. På gymmet kan jag ha tights, men jag skäms som en hund när jag till och med hör fläsket fladdra när jag rör mig :(

@Kiwifrukt - min syster opererades också för ett år sen men hon är ju inte frisk i kroppen för det. Snarare sådär "skinnyfat" numera. Hennes energibrist beror nog inte bara på krävande jobb. Så nej, operation vill jag undvika i största möjliga mån! Jag vill inte riskera att dottern blir föräldralös.

@Qelina - nej, kroppen är verkligen ingen maskin! Däremot så börjar jag fundera på på om det är något genetiskt som hindrar viktnedgången för mig, men är rädd att bara motas mot operation om jag kontaktar sjukvården. Kände att studien hade kanske kunnat hjälpa för det.

@Silversky - jo, min kropp mår ju betydligt bättre på insidan. Men utsidan gör att huvudet mår dåligt.


Jag har varit överviktig hela mitt liv. Till och med i tonåren när jag spelade elitbasket, red och gymmade parallellt med varandra såpass mycket att jag tränade mig sjuk tillslut, så var jag ändå tjock. Jag har haft ätstörningar med självsvält utan att vikten påverkats nämnvärt. Jag är så jävla less nu, men jag har ingen aning om vad jag ska göra förutom att tvinga mig till att äta soppor. Det känns som att jag får välja mellan att äta mat och vara olycklig för att jag är fet eller leva på soppor och vara olycklig för att det är så jävla vidrigt i längden. Blä! :cry:
Känner att jag vill ropa på @Tassetass här, hon brukar ha så himla bra råd. Känns som att jag inte riktigt vet vad jag kan bidra med, jag har ju inte varit i den sitsen :(
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Liknande trådar

  • Låst
Kropp & Själ Tråden där vi diskuterar träning, hälsa och välmående (fysiskt såväl som psykiskt) i största allmänhet. Här råder absolut ingen... 99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
86 585
Senast: lizan
·
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 009
· Visningar
79 150
Senast: Mineur
·
  • Låst
Kropp & Själ Här snackar vi om allt som rör träning och hälsa (och lite därtill). Välkommen att hänga på! Vill även poängtera att det inte råder... 99 100 101
Svar
2 001
· Visningar
79 059
Senast: cili
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp