Om maj var en riktigt bra månad träningsmässigt, så var juni en katastrof. Jag har inte loggat ett enda pass, men tror jag tränade 6-7 gånger. Kroppen har inte riktigt varit helt hundra, besök och mycket annat har gjort att dagarna sprang förbi utan. Så då bestämde jag mig för att kickstarta juli genom att igår delta i ett lopp som ordnades av amerikanerna, för independence day. Det var kanske inte mitt livs mest välplanerade beslut att springa 5 km, på asfalt, i 36 grader utan att ha löptränat regelbundet på fyra år. 
Men det var kul, jag lyckades intala mig själv att det inte var en tävling, utan att jag bara skulle komma runt utan att gå. Och det gjorde på en tid strax under 29 minuter, vilket är bättre än jag nånsin sprungit tidigare (platt och lättsprunget lopp). Även om mina vader började kännas efter en km, jag började tappa tekniken efter två, fick slita hårt för att hålla rytm och takt de sista två km, så kunde jag ju inte ge upp som den (typ) enda byråkraten bland militärer. Jag är faktiskt mycket nöjd med min prestation och jag är framförallt sjukt stolt över att jag kom över den mentala spärren att delta i ett "fun-run-lopp" med massa andra människor, trots att jag inte var speciellt förberedd, att jag inte jämförde mig med andra och att jag faktiskt bitvis tyckte det var rätt trevligt. Och så fick jag en t-shirt.
Sen hur resten av månaden blir rent träningsmässigt återstår att se. Idag kan jag inte gå, för mina vader har gått i strejk. Och jag har dessutom dragit på mig en förkylning, så det blir i vilket fall som helst lugnt ett par dagar.
Men det var kul, jag lyckades intala mig själv att det inte var en tävling, utan att jag bara skulle komma runt utan att gå. Och det gjorde på en tid strax under 29 minuter, vilket är bättre än jag nånsin sprungit tidigare (platt och lättsprunget lopp). Även om mina vader började kännas efter en km, jag började tappa tekniken efter två, fick slita hårt för att hålla rytm och takt de sista två km, så kunde jag ju inte ge upp som den (typ) enda byråkraten bland militärer.
Jag är faktiskt mycket nöjd med min prestation och jag är framförallt sjukt stolt över att jag kom över den mentala spärren att delta i ett "fun-run-lopp" med massa andra människor, trots att jag inte var speciellt förberedd, att jag inte jämförde mig med andra och att jag faktiskt bitvis tyckte det var rätt trevligt. Och så fick jag en t-shirt. Sen hur resten av månaden blir rent träningsmässigt återstår att se. Idag kan jag inte gå, för mina vader har gått i strejk.
Och jag har dessutom dragit på mig en förkylning, så det blir i vilket fall som helst lugnt ett par dagar.
Snyggt sprunget, men lite vila är nog på sin plats låter det som 
