Tack för alla hejarop!
Här kommer min lopprapport, varning för långläsning
Det var tidig uppstigning, klockan stod på 06 men jag vaknade typ 5:20 pigg som en mört så det blev en lugn morgon. Kvart över sju gick bilen, jag blev skjutsad in till stan där jag tog tåget till Stockholm. Var ute i väldigt god tid, ville inte riskera tågstrul eller nåt sånt, speciellt eftersom jag inte hämtat nummerlappen än. Fick ta tunnelbanan några stationer och sen skulle man gå till startområdet, ca 1,5 km. Fick där sällskap av en kille som skulle springa 45 km så vi gick tillsammans till starten, han verkade vara en sån där riktig löpartyp men jag verkade nog rätt övertygande så jag lyckades smälta in
Framme vid startplatsen var första tanken oj, det blir varmt idag
Hämtade kuvert med nummerlapp, säkerhetsnålar och tidtagningschip, sen parkerade jag mig i skuggan. Åt lite matsäck, kollade på när starten gick för 45 km-löparna, bytte skor, smörjde in mig med solkräm (och vaselin på insida lår), satte fast chipet mm. Strax innan start bestämde jag mig för att ta på kepsen för att skydda lite mot den gassande solen, sen lämnade jag in väskan och var redo. Jag hade också en midjeväska med två vattenflaskor (mjuka), telefon och plånbok, näsdukar och skavsårsplåster ifall att, och så fäste jag sopbehållaren man fick, en liten återanvändbar sak som var obligatorisk att ha. Loppet har en miljövänlig profil så man var tvungen att ha med egen vattenflaska/mugg/kåsa till vätskestationerna och så då sopbehållaren för att ta hand om sitt eget skräp.
12:00 gick starten, när solen stod och gassade som bäst. Jag hade bestämt mig för att köra mitt eget race, mitt eget tempo ända från start, jag vet hur lätt det är att dras med men den här gången höll jag mig till planen. Blev således omsprungen av väldigt många direkt, men det gjorde mig ingenting. Ganska direkt kände jag att det var VARMT, så här skulle det inte gå snabbt. Efter 2 km fick vi släpa oss upp för någon himla slalombacke typ, omöjligt att springa så vi gick på led. Strax därefter bestämde jag mig för att revidera mitt mål, från "ta mig runt" till "ta mig runt utan att svimma"
Första halvan av loppet var jobbigast, inte så jättemycket ren skog utan mycket grusvägar i solen. Jag tog gångpauser redan från start, framför allt i uppförsbackar. I övrigt försökte jag springa, om än långsamt, men det gick inte alltid. När vi sprang över Gärdet undrade jag vad jag höll på med, stor öppen yta där solen bara brände, folk låg och badade och solade och jag tänkte bara "varför springer jag??!!"
Nåja, jag knatade på. Hällde lite vatten över huvud och kropp vilket hjälpte. När jag till slut nådde vätskestationen vid 8 km kändes det rätt bra. Jag drack en del, åt några chips, hällde mer vatten över mig och fyllde vattenflaskorna igen. Stannade inte så länge för jag ville inte bli stel, utan jag började gå medan jag fixade till nummerlappen som halkat på snedden och lite sånt.
Kilometer 9-13 kändes riktigt bra! Mycket mer skog, vilket jag tror gör mig mer rättvisa. På grus och asfalt fick jag mjölksyra ganska snabbt och stumnade, men i skogen kunde jag skutta fram betydligt enklare så jag tror att jag tjänade igen lite tid i skogen medan jag tappade (mer) på andra underlag. I skogen är det ju dessutom skugga... Efter 13 km fick jag däremot sånt jäkla håll
Som två knivar in i sidan uppe vid revbenen på höger sida, så himla oskönt. Så där fick jag gå ännu mer, gjorde lite små intervaller för att hålla igång. Vid det laget var jag vid strandpromenaden på Djurgården och kryssade mellan alla lördagsfirare, fick många undrande blickar där jag kom joggandes i ensamt majestät med nummerlapp på magen
Sista sträckan var längs Strandvägen och sen in till Kungsträdgården, en bit av den sträckan fick jag sällskap av en dam som också tog det väldigt lugnt, vi pratade lite och peppade varandra. Jag sprang intervaller mellan lyktstolpar för att ta mig framåt. Sen sprang jag på lite mer när det var typ 800 m kvar kanske, målet i sikte. Sprang förbi sista funktionären som meddelade att det var 400 m kvar, och jag tänkte "yes, nu är det bara att spurta in i mål!" innan jag insåg att 400 m känns jäääävligt långt när man sprungit 15,6 km
Så det fick bli en gåpaus till
Sen sprang jag sista 200 m i lite högre tempo och in i mål
Fick fin medalj och sen fick jag sätta mig ner ett tag innan jag hämtade min väska, fick finisher t-shirt och fyllde på med vätska. Sen bytte jag kläder och fick en mycket god portion köttbullar med potatismos, brunsås och lingon som jag åt i skuggan innan jag tog mig tillbaka till tågstationen.
Idag är jag lite stel i fötter, vader och höfter, har någon enstaka blåsa och så några blånaglar men mörkrött nagellack gör att de inte syns, tips från coachen
Inget skavsår mellan låren trots shorts
Min tid var som sagt 2 timmar och 20 minuter, jag är jättenöjd med det i värmen! Jag hade kunnat kapa en hel del om det varit svalare, det är jag övertygad om. Det var dessutom väldigt kuperat. Banan var jättefin, men jag hade önskat ännu mer ren skog! Men det är en utmaning när det ska vara så centralt också. Värmen var som sagt en utmaning, det tyckte nog alla. Runt 24-26 grader i skuggan. Så många fick ta det lugnt. Men det var så himla härlig stämning och det kändes inte som en stor grej att ta gångpauser, det är liksom så man gör för att spara energi, det är inte värt att kämpa sig springandes upp för tuffa backar "bara för att". Jag blev omsprungen av några som sprang 45 km (de startade som sagt innan oss och avslutade med vår bana) och de gick också uppför. På asfaltslopp får jag ibland känslan av att man tycker att det är pinsamt att börja gå mitt i loppet, men här var det inte alls så.
Allt som allt var det jättekul och jag är SÅ nöjd och stolt att jag klarade det!
Vill springa fler såna här lopp, kanske till och med längre någon gång framöver. Ursäkta denna långa utläggning men nu har ni fått lite söndagsläsning
Berättar mer sen 
