Behöver lite stöd

[Unhappy]

Ja men samtidigt har ingen rätt att bli arg på honom om han inte lovat något

Han har ju varit helt tydlig med att han inte vill lova något eller ha en sådan relation där man behöver förklara sig.

Det är inte det jag är arg på, utan ghostandet.

 

[Unhappy]

Därför att han är inte ditt problem! Det är mycket väl så att du aldrig kommer få ett svar, men så är du också vuxen och borde kunna hantera det. Efter en månads ångest har du haft rätt gott om tid på dig att själv få till det där avslutet. Ta tag i spakarna själv för en gångs skull istället för att vara ett passivt offer.

All glädje borta? Märker inte dina ungar det? Hade det varit en smutsig skilsmässa är det en sak att känna sig lite nere, men den här uppgår väl knappt till en flirt?

Ja men det gör jag ju inte. Märker du inte det? Och jag har inte förmågan att ta tag inspakarna mer än jag gör. Därför sökte jag hjälp men fick ingen.

För mig betyder 6 månaders ständig kontakt lite mer än bara en flirt. Sen är det kanske annorlunda för andra, och jag tror eller rättare sagt vet att det finns andra delar av mitt liv som påverkar det. Vilket jag också skrivit.

Mina barn kommer jag inte att diskutera i tråden.

 

[Grazing]

På vilket sätt är ts intensiv mot mannen hon vågar knappt skicka två mess på rad när han inte svarat på över en vecka?

Det kallar inte jag en intensiv person.

Alltså det beror ju på mycket hur man förhåller sig till personen, han märker säkerligen av hur TS är genom sms och hur intensivt det blir. Det är inte alltid hur ofta man hör av sig som avgör huruvida en person är intensiv eller inte.

 

[Unhappy]

Alltså det beror ju på mycket hur man förhåller sig till personen, han märker säkerligen av hur TS är genom sms och hur intensivt det blir. Det är inte alltid hur ofta man hör av sig som avgör huruvida en person är intensiv eller inte.

Vet du vad jag skrivit i de messen då? De har varit väldigt ”allmänna”. Som till vilken kompis som helst.

 

[Grazing]

Vet du vad jag skrivit i de messen då? De har varit väldigt ”allmänna”. Som till vilken kompis som helst.

Nej det vet jag inte, jag kan bara spekulera utifrån hur du är i tråden.

Och är det som till vilken kompis som helst så se honom som en kompis då och låt honom vara ifred. Ser han dig som en vän så har han ingen skyldighet direkt att höra av sig till dej varje vecka om han har annat för sig. Vill han inte höra av sig så respektera det. Sen kan ni ha det kul ändå när han hälsar på.

Kanske han inte ens förstått att du vill mer än att vara vän.

 

[Milosari]

Ja men det gör jag ju inte. Märker du inte det? Och jag har inte förmågan att ta tag inspakarna mer än jag gör. Därför sökte jag hjälp men fick ingen.

För mig betyder 6 månaders ständig kontakt lite mer än bara en flirt. Sen är det kanske annorlunda för andra, och jag tror eller rättare sagt vet att det finns andra delar av mitt liv som påverkar det. Vilket jag också skrivit.

Mina barn kommer jag inte att diskutera i tråden.

Finns det någon vän som kan skriva smset åt dig? Som kan vara dina spakar ett tag? Har du meddelat sjukvården om att du har det så illa att all glädje är borta och att du inte förmår sätta stopp för en man vars lillfinger du är helt lindad kring?

Med ungarna menar jag att ditt intresse för en man får FÖR stort inflytande i ditt liv och att man inte kan tillåta sig att sätta sig så mycket i baksätet då.

 

[Milosari]

Alltså det beror ju på mycket hur man förhåller sig till personen, han märker säkerligen av hur TS är genom sms och hur intensivt det blir. Det är inte alltid hur ofta man hör av sig som avgör huruvida en person är intensiv eller inte.

Fast hon ska nog inte fokusera på att vara annorlunda mot honom just nu, utan bara på att ta tag i sig själv, sitt beteende mot sig själv och sitt mående. När hon är lite mer psykiskt stabil är det ett bättre läge att börja fundera på hur man är mot andra.

 

[Unhappy]

Finns det någon vän som kan skriva smset åt dig? Som kan vara dina spakar ett tag? Har du meddelat sjukvården om att du har det så illa att all glädje är borta och att du inte förmår sätta stopp för en man vars lillfinger du är helt lindad kring?

Med ungarna menar jag att ditt intresse för en man får FÖR stort inflytande i ditt liv och att man inte kan tillåta sig att sätta sig så mycket i baksätet då.

Det har jag senast idag, även den psykologen var inne på att det behövdes nåt mer djupgående. Men kunde inte erbjuda det. Så hjälp kan jag inte få, mer än att åka till akutpsyk om det blir kris. Men där är jag inte.

Nej, ingen kompis ska sitta och skriva medelanden åt mig.

Jag behöver heller insikt i hur fel detta är, eller mer dåligt samvete. Jag har full koll men behöver hjälp att få ihop pusselbitarna. Det får jag inte genom dåligt samvete. Jag vet redan att jag lagt alldeles för stort fokus på honom.

 

[Grazing]

Fast hon ska nog inte fokusera på att vara annorlunda mot honom just nu, utan bara på att ta tag i sig själv, sitt beteende mot sig själv och sitt mående. När hon är lite mer psykiskt stabil är det ett bättre läge att börja fundera på hur man är mot andra.

Jag skrev inget om att hon skulle vara annorlunda mot honom, spekulerade bara i hur han kanske uppfattar henne. Att det kanske inte är ett så konstigt beteende från hans sida om man ser det ur hans synvinkel.

 

[Unhappy]

Fast hon ska nog inte fokusera på att vara annorlunda mot honom just nu, utan bara på att ta tag i sig själv, sitt beteende mot sig själv och sitt mående. När hon är lite mer psykiskt stabil är det ett bättre läge att börja fundera på hur man är mot andra.

Jag är inte ens taskig eller speciellt på.

Tänker att en annan människa antingen hade

1) Skitit i det, haft lugnet och tryggheten att ”okej, han försvann. Så blev det”

2) Satt ner foten för längesedan, ”detta är inte okej, vill du ha mig så får du bannemej….”

3) Ring/messat till han svarat.

 

[Viva]

Där sa du något.
Värme/kyla är en definitiv trigger för mig. Då jag automatiskt börjar (backa, anpassa, backa)… läste i en bok att det är så man i ett större sammanhang tex sekter kan styra människor och få dem att göra saker de annars inte gjort… för människan behöver ”vara med”, och det ger en kick att få vara det och bli accepterad, sen tar man bort det där… för att sedan ge lite lite och så snurrar det på tills personer blir beroende av den där kicken. Kanske applicerbart på mig, kanske inte. Tanken är intressant.

Googla Intermittent förstärkning.

 

[Unhappy]

Jag skrev inget om att hon skulle vara annorlunda mot honom, spekulerade bara i hur han kanske uppfattar henne. Att det kanske inte är ett så konstigt beteende från hans sida om man ser det ur hans synvinkel.

Grejen är att vi hade en plan som BÅDA ville. Sen gör han ändå såhär…han har vart tydlig hela tiden med att han velat ses.

Det har inte varit mer än så. Alltså inga desperata sms eller så. Bara trevliga som till en kompis. Och den nivån

 

[Milosari]

Jag är inte ens taskig eller speciellt på.

Tänker att en annan människa antingen hade

1) Skitit i det, haft lugnet och tryggheten att ”okej, han försvann. Så blev det”

2) Satt ner foten för längesedan, ”detta är inte okej, vill du ha mig så får du bannemej….”

3) Ring/messat till han svarat.

Det är väl bara 1) som är rimligt?

 

[stjarnhimmel]

Jag tror att du skulle behöva något annat att fokusera på. Något annat som ger dig spänning och känsla av att det händer något roligt.
Finns det något som du skulle vilja göra? Jag vet att du har barn och häst men finns det något annat du velat göra? Någon hobby, något att lära dig eller något du kan lära dig på jobbet? Några ställen du kan åka till på din semester?

 

[Unhappy]

Googla Intermittent förstärkning.

Tack
Precis gjort och visst passar det.

En annan sak som stämmer väl in igen handlar om självkänsla. Jag har ingen, tror aldrig på mig själv, tror att jag kan tillföra Någon något. Ska jag på ett jobbmöte dit alla kommer ”som de är” har jag ägnat tid Åt att bara ”duga”, är nån trevlig eller tar en stund till mig så känner jag det nästan som att ”villen snäll människa som tar sig tid för mig”. Vilket i sin tur handlar om uppväxt/bakgrund. Har en person som känt mig länge och bryr sig och som känner mig.

Jag var hos psykologen idag, jag får ingen mer hjälp. Jag känner att för mig hade nog hjälpen varit att både gå tillbaka Och rota men även bolla och få hjälp att bygga upp självkänsla. Att ge mig lite egenvärde.

Idag har jag fokuserat på enbart mig själv, det går inget bra. Men lite har det klarnat. Han har inte varit i nåt fokus alls.

Dock hjälper inte inlägg med skuldbeläggande än och ”du borde se hur sjukt detta är”. Jag vet redan… det får mig att må sämre.

 

[Milosari]

Det har jag senast idag, även den psykologen var inne på att det behövdes nåt mer djupgående. Men kunde inte erbjuda det. Så hjälp kan jag inte få, mer än att åka till akutpsyk om det blir kris. Men där är jag inte.

Nej, ingen kompis ska sitta och skriva medelanden åt mig.

Jag behöver heller insikt i hur fel detta är, eller mer dåligt samvete. Jag har full koll men behöver hjälp att få ihop pusselbitarna. Det får jag inte genom dåligt samvete. Jag vet redan att jag lagt alldeles för stort fokus på honom.

Men någon form av akut åtgärd behöver nog till nu, eller åtminstone snart. Du klarar det inte, någon annan får inte göra det, han lär inte göra det och du får inte hjälp av vården. Limbo?

 

[Unhappy]

Jag tror att du skulle behöva något annat att fokusera på. Något annat som ger dig spänning och känsla av att det händer något roligt.
Finns det något som du skulle vilja göra? Jag vet att du har barn och häst men finns det något annat du velat göra? Någon hobby, något att lära dig eller något du kan lära dig på jobbet? Några ställen du kan åka till på din semester?

Det gör ju inte det, jag gör allt som vanligt. Men ser ingen mening med det. Allt är grått, frågade psykologen idag om hon trodde jag var deprimerad, hon trodde det. Enda hjälpen var att åka till akutpsyk om det blev värre. Där är jag ju inte

 

[stjarnhimmel]

Det gör ju inte det, jag gör allt som vanligt. Men ser ingen mening med det. Allt är grått, frågade psykologen idag om hon trodde jag var deprimerad, hon trodde det. Enda hjälpen var att åka till akutpsyk om det blev värre. Där är jag ju inte

Ok får du någon medicinering?
Är psykologen via vårdcentral eller var finns hon?

 

[Unhappy]

Men någon form av akut åtgärd behöver nog till nu, eller åtminstone snart. Du klarar det inte, någon annan får inte göra det, han lär inte göra det och du får inte hjälp av vården. Limbo?

Ja vad gör jag, jag har nästan alla insikter. Men behöver bearbeta dem, men jag vet inte hur. Att bara läsa ”stärk din självkänsla osv” hjälper inte. Ja jag sitter i en limbo. Jag kommer inte ut

 

[Unhappy]

Ok får du någon medicinering?
Är psykologen via vårdcentral eller var finns hon?

Ja, vårdcentralen. Frågade om hjälp hos psykiatrin. Hon sa att det är vägen in, vis akutpsyk. Gav lite dåligt samvete kring barnen… minsta jag behöver. Ingen medicin. Hon önskade mig det bästa, ta hand om dig och ”du är viktigast i ditt liv”… jag vet ju redan de klyschorna. Men inte hur man kommer dit