Behovet/Viljan av att kontrollera sin partner och att sluta

[Görel]

För mig låter det helt vansinnigt och skrämmande att ha GPS-kontroll på sina familjemedlemmar (annat än vid långa uteritter/fjällvandring, då kan jag se en poäng). Det går utmärkt att skicka ett meddelande "Åh, jag vill ha bananer också om du är kvar i butiken!" eller lita på att folk kan möta upp vid avtalad middagstid.

KL

Min första reaktion på TS är att om jag måste kontrollera och övervaka min partner för att förhållandets "ramar" ska respekteras, så finns det inget förhållande. Det kan inte vara ena partens jobb att se till att respekten är ömsesidig. (Jag vill inte behöva ha koppel på mina hundar för att de ska välja att vara med mig, och jag förväntar mig väldigt mycket mer respekt, omtanke och förståelse från min mänsklga partner!)

Håller verkligen med! Har haft en kontrollerande partner en gång i tiden men det var tack och lov före mobiltelefonernas tid. Har tänkt många gånger på hur jag skulle ha haft det om den möjlighet till kontroll fanns då. Det var tillräckligt jobbigt att bli utfrågad om vad jag gjort och varför vissa saker tog så lång tid etc.

Jag vill bara vara tillsammans med någon som inte ifrågasätter var jag är och vad jag gör utan litar på mig. Jag tror på att lita på andra och att låta dem göra sitt så gör jag mitt.

 

[Alexandra_W]

TS @Castellini verkar lämnat tråden. Men jag blev precis så som beskrivs av TS efter ett svek. Personen bröt dessutom fortsatt mot saker vi kommit överens om, svek igen mm. Vi försökte och försökte och det saknades varken vilja eller känslor. Även partnern var med på det helhjärtat mot slutet (dvs bröt inga överenskommelser etc mer). Men det gick inte. Vi valde att bryta upp och gå skilda vägar för vi helt enkelt aldrig fick tillbaka till tillit och det skapade en situation där vi inte var bra för varandra. Jag var överkontrollerande och han försökte desperat minska minsta lilla risk att jag skulle misstro honom.

Jag fick en ganska stor tillits-skada generellt efter det där vilket ställde till det i flera relationer.

Idag lever jag sen snart 8 år som särbo med ett distansförhållande med en person jag har full tillit till. Det finns inga hjärnspöken, inget kontrollbehov etc. Det var någon gång i början där jag fick nån tendens men sen nada. Och det är så otroligt skönt. Dock tror jag en del av lösningen just var avståndet. Det finns ingen rimlig möjlighet ha kontroll på någon 20 mil bort utan att det verkligen blir osunt. Samt att särbon matar inga troll varken medvetet eller omedvetet. Han snappar inte upp minsta lilla pik eller fiskande. Jag fick i början säga till honom att "du, det är nu du ska säga att det inte är så annars kanske jag börjar tro på riktigt att..." när jag "skojat" om typ "nej nu tror jag du blandar ihop mig med älskarinnan". Och han bara "Jaha. Okej, det är inte så".

Så, jag tror dels inte det går att rädda en relation som den TS beskriver. Och jag är helt övertygad om att "ställa upp" på någons kontrollbehov är sjukt kontraproduktivt!

 

[Palermo]

Vi är nog egentligen ganska så överens om just propparna till spisen.
Djur innomhus kan ställa till med allt möjligt.

Det viktiga är att man är överens i förhållandet.
Vi har kommit fram till att vi båda hellre vill att jag ägnar mig åt andra saker än att lägga energi på att hantera en ångest som går att lösa med helt mekaniskt/praktiska åtgärder.

Att du skulle bli vansinnig är inte ett problem för oss.
Man kan också vända på det.
Att du skulle se till att hantera din ilska så du inte led av den lilla detaljen.

För mig låter det helt vansinnigt och skrämmande att ha GPS-kontroll på sina familjemedlemmar (annat än vid långa uteritter/fjällvandring, då kan jag se en poäng). Det går utmärkt att skicka ett meddelande "Åh, jag vill ha bananer också om du är kvar i butiken!" eller lita på att folk kan möta upp vid avtalad middagstid.

KL

Min första reaktion på TS är att om jag måste kontrollera och övervaka min partner för att förhållandets "ramar" ska respekteras, så finns det inget förhållande. Det kan inte vara ena partens jobb att se till att respekten är ömsesidig. (Jag vill inte behöva ha koppel på mina hundar för att de ska välja att vara med mig, och jag förväntar mig väldigt mycket mer respekt, omtanke och förståelse från min mänsklga partner!)

Jag gillar att du skriver om att ha kontroll på sina familjemedlemmar.

Jag skulle aldrig gå med på att någon, tex min sambo, kunde spåra mig hela tiden. Aldrig. Men jag tror att jag skulle tycka ännu mer illa om att själv kunna spåra någon annan. Det vill jag absolut inte kunna.

 

[Rumpnissen]

Alltså man har ingen kamera på sig som spelar in allt man gör så jag förstår inte hur det kan vara "integritetskränkande" att ha GPSapp. Jag har fortfarande lika mycket privatliv. Ingen ser ju vad jag gör. Förutom på vissa ställen på gården där vi har kameror min man också har tillgång till.

Känslan att någon hela tiden kan kolla var jag är känns bara olustig.

Sen handlar det minst lika mycket om att jag inte är så sugen på att min mobiloperatör, Apple, Google, Facebook eller Snapchat osv ska ha tillgång till den informationen.

 

[BernT]

Jag gillar att du skriver om att ha kontroll på sina familjemedlemmar.

Jag skulle aldrig gå med på att någon, tex min sambo, kunde spåra mig hela tiden. Aldrig. Men jag tror att jag skulle tycka ännu mer illa om att själv kunna spåra någon annan. Det vill jag absolut inte kunna.

Men sitter någon verkligen och kollar HELA tiden? Den personen är ju inte frisk isåfall. Jag kan se var min dotter och man är i hitta iPhone-appen. Men jag använder den till att typ se när han kommer hem med hämtmaten så jag vet när jag måste ha dukat. Och de kan se var jag är, ingen aning om de använder. Men jag sitter ju inte och kollar hela hela hela tiden.

 

[Palermo]

Men sitter någon verkligen och kollar HELA tiden? Den personen är ju inte frisk isåfall. Jag kan se var min dotter och man är i hitta iPhone-appen. Men jag använder den till att typ se när han kommer hem med hämtmaten så jag vet när jag måste ha dukat. Och de kan se var jag är, ingen aning om de använder. Men jag sitter ju inte och kollar hela hela hela tiden.

Nej, det tror jag är sällsynt. Men jag vill inte ens kunna. Hämtmaten lyckas vi koordinera ändå.

 

[Inte_Ung]

Jag gillar att du skriver om att ha kontroll på sina familjemedlemmar.

Jag skulle aldrig gå med på att någon, tex min sambo, kunde spåra mig hela tiden. Aldrig. Men jag tror att jag skulle tycka ännu mer illa om att själv kunna spåra någon annan. Det vill jag absolut inte kunna.

Där är ju människor väldigt olika som du kan se i tråden.
Och fortfarande så är det viktigaste att man kommer överens om hur man är bekväm inom familjen.
Om det går åt helt olika håll med den saken så passar man nog inte ihop.

 

[Palermo]

Där är ju människor väldigt olika som du kan se i tråden.
Och fortfarande så är det viktigaste att man kommer överens om hur man är bekväm inom familjen.
Om det går åt helt olika håll med den saken så passar man nog inte ihop.

Jag är informerad om att människor är olika, ja. Det betyder inte att jag inte får fundera över om det finns någon rim och reson i sånt som andra gör.

 

[Askur2017]

Men sitter någon verkligen och kollar HELA tiden? Den personen är ju inte frisk isåfall. Jag kan se var min dotter och man är i hitta iPhone-appen. Men jag använder den till att typ se när han kommer hem med hämtmaten så jag vet när jag måste ha dukat. Och de kan se var jag är, ingen aning om de använder. Men jag sitter ju inte och kollar hela hela hela tiden.

Samma för oss! Min man har väldigt varierade arbetstider och begränsad möjlighet att svara/ringa på jobbet. Vi tycker det är bättre att han vet att jag BARA ringer om det skulle vara något allvarligt. (Kolla om han är tidig/sen hinner hämta från träningen osv, det känns smidigare att kolla i appen själv)
Och att ha nån grej med att ringa och meddela så fort man är på väg hem känns också bara jobbigt. Behöver jag veta om han är på G så kollar jag, lägger typ 1 sek tre ggr i veckan på det. Känns inte så allvarligt…

 

[Inte_Ung]

Jag är informerad om att människor är olika, ja. Det betyder inte att jag inte får fundera över om det finns någon rim och reson i sånt som andra gör.

Eller så kan du låta andra leva sina liv som de är bekväma med utan att ha någon åsikt om saken.
Det är är också ett alternativ.

Det gäller ju inte dig, så låt andra ha det som de vill utan att lägga någon värdering i det.
Integritet var det ja.
Vilket också betyder att vissa saker som andra gör har man inte att göra med.

 

[sjoberga]

Jag gillar att du skriver om att ha kontroll på sina familjemedlemmar.

Jag skulle aldrig gå med på att någon, tex min sambo, kunde spåra mig hela tiden. Aldrig. Men jag tror att jag skulle tycka ännu mer illa om att själv kunna spåra någon annan. Det vill jag absolut inte kunna.

Håller med. Sen om 2 jämställda vuxna tycker att det underlättar deras liv är det svårt att ha en större åsikt om det. Men jag ser definitivt problemet att pådyvla andra individer man har i sin närhet det och att normalisera att använda teknik för detaljkoll på andra människors liv är otäckt som rörelse rent allmänt. Oavsett hur det används just här och nu.

Jag tillåter för övrigt SOS att spåra min position, där tycker jag det är en rimlig övervägning av potentiell nytta vs pålitlig aktör som begränsar sin användning av data.

Men så är jag uppväxt i en tid där det var helt normalt att pratas vid i telefon på lördagen och sedan mötas upp med hämtmat på onsdag kväll kl 19 hos någon helt utan mer kontakt än så. Ibland gick det snett och man fick inte tag på varandra - livet gick inte under. Man behöver inte veta allt tänker jag.

 

[Wingates]

Alltså man har ingen kamera på sig som spelar in allt man gör så jag förstår inte hur det kan vara "integritetskränkande" att ha GPSapp. Jag har fortfarande lika mycket privatliv. Ingen ser ju vad jag gör. Förutom på vissa ställen på gården där vi har kameror min man också har tillgång till.

Nej, men det går ju att lista ut vad man gör beroende på vart man är.
Man kanske har psykologsamtal, läkarbesök eller planerar att köpa hemlig födelsedagspresent som man inte vill att någon ska veta.

Jag tycker det är sinnessjukt att ha koll på var någon är hela tiden om jag ska vara ärlig. Hade bett både partner och vänner dra åt helvete om de ens föreslog det.

 

[Palermo]

Eller så kan du låta andra leva sina liv som de är bekväma med utan att ha någon åsikt om saken.
Det är är också ett alternativ.

Det gäller ju inte dig, så låt andra ha det som de vill utan att lägga någon värdering i det.
Integritet var det ja.
Vilket också betyder att vissa saker som andra gör har man inte att göra med.

Men alla här tycker ju saker om vad andra skriver. Det är ju inte alls bara jag.

 

[Askur2017]

Nej, men det går ju att lista ut vad man gör beroende på vart man är.
Man kanske har psykologsamtal, läkarbesök eller planerar att köpa hemlig födelsedagspresent som man inte vill att någon ska veta.

Jag tycker det är sinnessjukt att ha koll på var någon är hela tiden om jag ska vara ärlig. Hade bett både partner och vänner dra åt helvete om de ens föreslog det.

Det är nog här det skiljer sig åt hur man tänker tror jag. För mig är det redan självklart att en sak som läkarbesök eller psykologsamtal aldrig behöver vara hemliga, DET hade känts sinnessjukt för mig. Tänk en relation där jag inte kunnat vara öppen med en sån sak liksom, inget för mig!! Det innebär ju inte att jag och min man behöver ”rapportera” till varandra, utan att vi har helt alldagliga samtal dagligen och där kommer allt sånt upp automatiskt.

Det där med födelsedagspresent är dock ett problem! Våra kort går till samma konto så jag har råkat se att han handlat på smycka inför min födelsedag en gång

 

[Inte_Ung]

Men alla här tycker ju saker om vad andra skriver. Det är ju inte alls bara jag.

Det beror litet på vad man kallar det.

Det betyder inte att jag inte får fundera över om det finns någon rim och reson i sånt som andra
gör.

Att insinuera att andras handlade saknar rim och reson.
Eller som @TinyWiny påstå att det inte är sunt.
Det är både kränkande och nedlåtande och lägger en värdering i åsikten som inte bara är ett "tyckande".

 

[Inte_Ung]

Men jag ser definitivt problemet att pådyvla andra individer man har i sin närhet det och att normalisera att använda

Man skall aldrig pådyvla andra saker som de inte själva vill ha.
Det är den styrningen som är det egentliga problemet.
Det får ju inte skava.

 

[Inte_Ung]

Jag tycker det är sinnessjukt att ha koll på var någon är hela tiden om jag ska vara ärlig.

Och här kommer ytterligare en nedvärderande kommentar om hur andra väljer att leva sina liv.
Att kalla andra för sinnessjuka är faktiskt oerhört kränkande.

 

[Palermo]

Det beror litet på vad man kallar det.



Att insinuera att andras handlade saknar rim och reson.
Eller som @TinyWiny påstå att det inte är sunt.
Det är både kränkande och nedlåtande och lägger en värdering i åsikten som inte bara är ett "tyckande".

Du började iofs skälla på mig innan jag hade skrivit det inlägget.

 

[sjoberga]

Man skall aldrig pådyvla andra saker som de inte själva vill ha.
Det är den styrningen som är det egentliga problemet.
Det får ju inte skava.

Fast det börjar snabbt skava när argumenten om exempelvis ”jag har inget att dölja” kommer. Plötsligt är då den som inte vill bli tekniskt övervakad dygnet runt en person som ska ingå i en annan misstankegrupp där det kan finnas nåt att dölja.

Så det är inte riktigt så enkelt att man kan låta bli att debattera det på ett samhälleligt plan även om det också är svårt att beslå de som vill vara övervakade av egen alldeles fri vilja med något dåligt. Det finns ändå något dåligt med att det blir mer vanligt och mer normerande.

 

[corzette]

Min man kan ta min telefon och kolla min messenger eller vad han nu kollar på. Har väl hänt 2-3 gånger under våra 6,5 år.
Varför ? Ingen aning, men har inget att dölja så han kan kolla om han nu fått nåt infall.
Om han mot allförmodan skulle fått för sej "av nån anledning" att han misstänker nåt och som sagt vill kolla min telefon så är det ju bättre att han får se att "här finns inget" än att jag skulle bli kränkt och säga "jag har inget att dölja men du får inte kolla"... Vi kan varandras inlogg på både dator och telefoner. Sen kan han förvisso inte mina lösenord till mail mm men kollar han via telefon kommer han ju åt alla sociala medier och mail mm och samma om jag kollar hans telefon (vilket jag inte gjort nån gång, då jag inte haft nån anledning) ...

Att lita på nån går "åt båda håll" men öppenheten att KUNNA kolla är självklar för mej.

Sen är vi ju typ på samma plats alla timmar utom när vi jobbar, jobbar jag över ringer jag honom det första jag gör när jag sätter mej i bilen så han vet att jag kom iväg senare från jobbet. Och självklart ringer jag på vägen hem om jag ska handla, både så han vet att jag kommer senare än "vanligt" men även för att kolla om han vill ha nåt. Har jag sagt dagen innan att jag handlar på vägen hem så ringer jag ju inte, förutom om jag undrar nåt angående handlingen.

Sen om vi är hemma så inte tar jag bara bilnycklarna å går ut genom dörren och åker iväg, utan berättar självklart VARFÖR jag går ut. Och han gör detsamma.

Min man är min bästa vän och vet allt, hemligheter är inget som jag tycker hör hemma i vårt förhållande. Han dömmer mej inte om jag gör saker, hade han gjort det hade vi inte funkat ihop. Jag kan berätta "skämmiga" saker och kan typ bara "det är sååå du" och så skrattar vi åt det, delar andra roliga saker vi sett och hört mm... Samma om jag är nere undrar han om han kan underlätta på nåt sätt. Om jag inte berättar just då vad det är så vet han att jag tar det när jag känner att jag kan prata om det. Ibland kan jag bara "bli nere" av ingen anledning och behöver då sitta och gå igenom i mitt huvud "varför reagerar jag så här". Och han får då höra "jag vet inte varför, men det är inte "vi" utan nåt inom mej är bara "blä"" typ. Och så utgår vi från det eller vad det nu är... Vi är ganska inkännande på varandra och på gott ont väldigt lika Han är bäst =)