Bekräftelse

Min syster uttryckte det så enkelt när jag var tillsammans med dåvarande sambon: Är det inte skönt att ha nån?

Jag har nog aldrig känt så, att det är skönt att "ha nån". Däremot har det funnits personer som jag så gärna velat vara nära att jag velat leva med dem.

Det största problemet med att inte "ha nån" är att man blir ansedd som ett jäkla ufo. Min systers kommentar visade att även hon uppfattat min partnerlöshet så. Och det är jobbigt att uppfattas som lite defekt, vilket väl normbrytare i alla sammanhang riskerar göra.
:( Man förväntas vara missnöjd med att inte vara i en tvåsamhet. Det är av ringa betydelse vem den andra parten i tvåsamheten är. Man ska ha "nån" bara. :wtf:
 
Eftersom jag är en av dem som påstår att ordbruk inte påverkar syn på relation så måste jag protestera lite. Jag känner inte igen mig i ditt påstående. Jag "bråkar" inte om att upprätthålla någon norm, utan om att få lov att uttrycka mig som jag vill utan att bli placerad i något fack.
Nu kanske jag är snurrig i skallen av baksmälla men jag tycker din begäran är både märklig och omöjlig. Som om ord inte betyder något?

Jag förstår inte hur man kan undgå att se att vi har olika perspektiv på relationer. Den viljan att inte se olikheterna tror jag är en konsekvens av normativitet. Är man inne i normen brukar det vara svårt att se den.
 
Nu kanske jag är snurrig i skallen av baksmälla men jag tycker din begäran är både märklig och omöjlig. Som om ord inte betyder något?

Jag förstår inte hur man kan undgå att se att vi har olika perspektiv på relationer. Den viljan att inte se olikheterna tror jag är en konsekvens av normativitet. Är man inne i normen brukar det vara svårt att se den.

Fast om jag förklarar att jag inte är eller tänker som jag enligt vissa här borde göra med mitt språkbruk, då är det ju något som inte stämmer. Eller hur? Eller menar du att jag är så inne i normen att jag är helt blind?

Intressant nog så lever jag inte enligt den normen. Inte mer än någon annan här i alla fall, som lever i en monogam heterorelation.
 
Om du inte håller med om att vi (i tråden) har olika grundsyn på relationer/tvåsamhet (vilket var vad mitt svar till @Petruska handlade om) så; ja.
Visst kan det finnas olika grundsyn till förhållanden men jag har blivit tillskriven en grundsyn som jag inte har. Så på mig stämmer helt enkelt inte teorin att språkbruket är avgörande för vilken syn man har på relationer.
 
Och jag tycker du kastar floskler för de flesta i den här tråden lever ju i heteronormativ tvåsamhet inklusive du själv.
Öh? Jag tycker nog att samhällsvetenskaplig forskning och förförståelse knappast kan kallas för floskler.....då har du nog missuppfattat vad jag ville få fram.
 
Jodå, budskapet gick fram men jag är lite irriterad. Och hungrig.

Grejen är att jag ser det som att ja - jag tycker absolut att rådande relationsnormer suger på jättemånga sätt och jag är klart förmögen att se strukturer och normer i samhället som är totalt uppåt väggarna men i den här tråden tycker jag faktiskt inte att speciellt många visar ett annorlunda sätt att leva än de rådande normerna och då reagerar jag.
Men jag syftade inte alls på hur alla lever i tråden, jag kunde inte bry mig mindre om det egentligen, utan jag syftade endast på det jag skrev, normer och strukturer. Vi kanske inte ha så annorlunda syn egentligen heller.
 
Visst kan det finnas olika grundsyn till förhållanden men jag har blivit tillskriven en grundsyn som jag inte har. Så på mig stämmer helt enkelt inte teorin att språkbruket är avgörande för vilken syn man har på relationer.
Fast var det inte du som skulle ägna tid åt din sambo? Ett sådant språkbruk är för mig ett sätt att visa hur du agerar enligt den rådande normen. Så ja, jag håller med Trani, du är nog blind i ditt normtänk.
 
Jag har inte förnekat att det existerar dåliga relationer. Jag vänder mig bara mot att något så simpelt som språkbruk är nog för att avgöra om en relation är bra eller dålig. Enligt flera här så verkar man ju ha en konstig, sorglig syn på förhållande (och därmed också vara i ett dåligt förhållande?) om man använder "fel" ord. DET köper inte jag.

Om man ser utanför de som är inblandade i diskussionen så är det visst så att kvinnor oftare går som förlorare ur långvariga förhållanden, men då är det oftast barn inblandat. Kvinnan vabbar mer, mannen investerar mer, de säger "vi har inte råd" att leva jämlikt fast de åker till Thailand varje år. Utan barn så är det nog oftare hon som tröttnar och drar, män verkar ha svårare att lämna förhållandet trots att det gör dem olyckliga. Det är i alla fall min helt ovetenskapliga iakttagelse.
Språkbruk är inte simpelt, säger jag.

Om du är oförnögen att göra skillnad mellan att diskutera idéer om förhållanden och att diskutera själva förhållandena - eller om andra är det - finns det inget jag kan göra åt det. För mig visar den snarstuckna och jagcentrerade tolkningen att tex @Trani har rätt. Själv är jag som sagt rätt ointresserad av andras relationer på det viset. Jag är intresserad av vilka relationsideal folk sprider, däremot. Därför att tongivande ideal suger bla genom att tvåsamhetens pris får vara så högt.

Vad gäller heteroförhållanden och kvinnors hälsa, inkomst och karriär, så kan du hitta det hos SCB. Det är inte något JAG har hittat på. Och det är inget DIN vänkrets kan motbevisa. Staristik, du vet.
 
Jag har svårt att se det som något annat än ett uttryck för en (omedveten) vilja att upprätthålla normen. "Va? Nej, här finns inget att skärskåda. Och några alternativ finns det definitivt inte." Ungefär.
Jo, med ett utpräglat utifrån perspektiv ser det ju ut så. Och är högst troligt så. Men det kan ju inte vara den upplevda anledningen, tänker jag.

Man känner ju av normer främst när de skaver. Det ligger ju i sakens natur.
 
Vad gäller heteroförhållanden och kvinnors hälsa, inkomst och karriär, så kan du hitta det hos SCB. Det är inte något JAG har hittat på. Och det är inget DIN vänkrets kan motbevisa. Staristik, du vet.
Läser jag dåligt eller var det inte ungefär det @Milosari skrev?
edit: Alltså ungefär vad SCB kommit fram till?
 
Läser jag dåligt eller var det inte ungefär det @Milosari skrev?
edit: Alltså ungefär vad SCB kommit fram till?
Att äktenskap missgynnar kvinnors hälsa, karriär, inkomst och livslängd samt har motsatt effekt på män.

En möjlig tolkning är ju att det "vi", de "team", de "satsningar", det "kämpande för relationen" som så ivrigt lyfts fram i tråden, i praktiken är rätt ensidiga (och alltså kostsamma) projekt.
 
Språkbruk är inte simpelt, säger jag.

Om du är oförnögen att göra skillnad mellan att diskutera idéer om förhållanden och att diskutera själva förhållandena - eller om andra är det - finns det inget jag kan göra åt det. För mig visar den snarstuckna och jagcentrerade tolkningen att tex @Trani har rätt. Själv är jag som sagt rätt ointresserad av andras relationer på det viset. Jag är intresserad av vilka relationsideal folk sprider, däremot. Därför att tongivande ideal suger bla genom att tvåsamhetens pris får vara så högt.

Vad gäller heteroförhållanden och kvinnors hälsa, inkomst och karriär, så kan du hitta det hos SCB. Det är inte något JAG har hittat på. Och det är inget DIN vänkrets kan motbevisa. Staristik, du vet.

Ok så mitt förhållande är sorgligt, jag följer normen så blint att jag inte ens ser det själv och nu är jag snarstucken också. Men nej, stämningen är god i tråden :up:

Jag har inte motsagt mig faktumet att det finns en norm och att den inte alltid är till kvinnors fördel. Men man kan också se på andra saker än kön om man vill veta varför man beter sig på olika sätt. Personlighet t ex.
 
Ok så mitt förhållande är sorgligt, jag följer normen så blint att jag inte ens ser det själv och nu är jag snarstucken också. Men nej, stämningen är god i tråden :up:

Jag har inte motsagt mig faktumet att det finns en norm och att den inte alltid är till kvinnors fördel. Men man kan också se på andra saker än kön om man vill veta varför man beter sig på olika sätt. Personlighet t ex.
Varför tror du att trista relationsIDEAL måste betyda trist förhållande, OM du nu inte är snarstucken?
 
Ok så mitt förhållande är sorgligt, jag följer normen så blint att jag inte ens ser det själv och nu är jag snarstucken också. Men nej, stämningen är god i tråden :up:

Jag har inte motsagt mig faktumet att det finns en norm och att den inte alltid är till kvinnors fördel. Men man kan också se på andra saker än kön om man vill veta varför man beter sig på olika sätt. Personlighet t ex.
De normer som jag tycker är problematiska när det gäller relationer, handlar om fler saker än kön. Men de sakerna går ju fram ännu sämre, vem som än formulerar dem och hur de än formuleras.

Men du skriver väl också att jag/vi öht inte har fattat vad du menar, så varför du utifrån det antar att jag tycker att ditt förhållande är sorgligt - när jag dessutom har skrivit flera gånger att jag varken tycker något eller är intresserad av enskilda relationer - är lite svårbegripligt för mig. Jag har hursomhelst ingen åsikt i den frågan.
 
En möjlig tolkning är ju att det "vi", de "team", de "satsningar", det "kämpande för relationen" som så ivrigt lyfts fram i tråden, i praktiken är rätt ensidiga (och alltså kostsamma) projekt.
Nä, det där har jag också väldigt svårt att förstå.
Däremot kan jag ha förståelse för just hur @Milosari resonerar men där kommer vi ju ned på individnivå och pratar om just specifika relationer.
 
Och jag tycker du kastar floskler för de flesta i den här tråden lever ju i heteronormativ tvåsamhet inklusive du själv.
Om du menar att jag är heterosexuell och i ett relativt monogamt förhållande så har du rätt. Gällande hetreonormen så är det mer tveksamt. Givetvis är vi präglade av vår kultur men jag känner ibland att jag krockar med normen. Framförallt med att vi inte kommer skaffa barn. Att jag varit särbo i runt åtta år har många reagerat på. I den ålderskohort jag befinner mig är det ett mycket stort fokus på att man ska bo ihop (helst göra boendekarriär för att skaffa hus alt. Lägenhet i "fint" område) och föröka sig och ha gemensam ekonomi. Det är tecken på att man (som del av par) "är seriös" och "vill satsa på förhållandet".

Folk verkar ha svårt ar förstå att man kan vara minst lika kär utan att ha en önskan om att bo ihop.

Jag är visserligen sambo nu, av rent praktiska skäl. Det är verkligen inte för att jag skulle älska sambon mer nu än under tiden vi var särbos eller för "att ta förhållandet till en högre nivå"som en bekant uttryckte sig.
 

Liknande trådar

Relationer Träffade en kille på tinder för lite mer än ett år sedan. Han bodde 5 h ifrån mig men han jobbade mycket i samma stad som mig. Vi...
12 13 14
Svar
265
· Visningar
18 255
Senast: Whoever
·
Skola & Jobb Den här vintern har fått mig att undra om jag verkligen orkar fortsätta köra buss. Jag älskar det verkligen, det är mitt drömyrke sen...
5 6 7
Svar
122
· Visningar
6 635
Senast: BernT
·
Relationer I morgon ska jag träffa en person som är genomsnäll... eller nåt. Jag har träffat personen tidigare vid några tillfällen och trots...
15 16 17
Svar
323
· Visningar
19 444
Senast: Shaggy
·
Kropp & Själ Jag funderar på det här med att ge och få bekräftelse. Jag blir lite förvånad över när jag läser att man ska kunna kommunicera till en...
10 11 12
Svar
235
· Visningar
11 623

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Bra familjehund? Rasvak😇
  • Katter och spädbarn
  • Hundhantering

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp