Blandrashundar

[Luff]

På jobbet finns en greyhound/pitbull. Fräck färg. Greyhoundens brindle men svart i botten med bruna streck. Inte direkt någon dröm anatomiskt men charmigt utseende. Reserverad, skällig, fegmorrig och nyfiken. Tog den 5 minuter att våga nosa på mig.

 

[EZMK]

Har inte någon runt mig med blandras direkt, men min ena här hemma är grand danois/schäfer.

 

[Lillefrun]

Jag känner egentligen ingen blandras förutom en jag träffat bara en gång. Ägaren har en kines som växte upp med Alvin. Vi umgicks mycket men sen har vi inte råkat på varandra riktigt. Kinesen är en jätte snäll hund och även Milou som är ny för kinesen fick hälsa fritt. Jag har aldrig varit med om att kineser inte går ihop med främmande kineser så det brukar vara lätt.

Men sen har ägaren ”räddat” en korsning från någon organisation som inte fått ta del av det beteendet och stödet som hade varit bra, hunden är en blandning av precis vad och allt som helst men ser ut som en Jack russel. Kan tolkas som aggressiv men tror mer att den är osäker, skäller hela tiden när den är nära en annan hund och har inte kunnat umgås med andra hundar eller ens vara nära en hund sen den kom till Sverige. Men Alvin och Milou är snälla så det är dom första och enda hundarna hon litar på. Dom tror det hänt saker innan i hundens liv innan den räddades. Men omöjligt att veta vad när man inte vet bakgrunden.

Och ja sen finns det självklart en labradoodel jag ser på håll. Den verkar snäll och lugn när den är ute i alla fall.

 

[Bulldoozer]

Vi har en själv (maltes, tib. spaniel, tax o corgi), svärmor har en (samma o hälften jrt) men i övrigt inga blandraser i bekantskretsen. På tävling brukar vi träffa en blandras som påminner om vår men det var inte alls samma raser i.

När vi köpte vår äldsta hund visste vi inte alls vad vi ville ha, vi var i sorg då vi behövde ta bort vår dåvarande hund i alldeles för ung ålder. Därför hamnade det på en sällskapsmix vi hoppades mest skulle bara vara en knävärmare och sällskap då vi inte orkade med en krävande hund. Hon uppfyllde alla önskemål och mer därtill ❤.

 

[Brie]

Finns en cocker-pudelblandis i släkten. Tråkigare hund får man leta efter tycker jag, men ägarna (pensionärspar) trivs väldigt bra med tråkmånsen den föddes liksom som gubbe…

Jag är rottweilermänniska, och hade en gång i tiden en oreggad sådan som jag tog som omplacering. Enligt utsago fanns det nån % dobermann bak i stamtavlan, men rent för ögat så såg hon ut som en rottis. Hon var den underbaraste och vänligaste individen nånsin Massa energi men ingen som helst skärpa, och hade inget emot lata dagar i soffan samtidigt som hon hängde med på allt.

 

[stjarnhimmel]

För typ 20 år sedan Hade några stycken i min omgivning schabrador. Men idag verkar den inte lika poppis? Detta var ju innan doodle och poo.

 

[WildWilma]

Bodde ett tag med en korsning som förmodades vara karelsk björnhund/jackrussel, hane. Den snällaste man kan tänka sig med människor och andra hundar men i övrigt rätt knepig. Översexuell (innan kastrering), besatt av mat, absolut inget "will to please", kunde inte åka bil utan att bli stressad och ljuda.

Har nu en wachtel/grå- eller jämthundsblandning i familjen. Föredetta jakthund. Supersnäll och trevlig hund men med en hemsk päls (allt skit fastnar) och kan inte vara ensam hemma.

Annars är det väl inte direkt ovanligt att man träffar på en del mer eller mindre konstiga blandningar och oreggade hundar både i vardag och träning. En hel del blandade mer retrivers, en del vettiga och andra inte precis som de renrasiga hundar man träffar på.

 

[Sel]

För typ 20 år sedan Hade några stycken i min omgivning schabrador. Men idag verkar den inte lika poppis? Detta var ju innan doodle och poo.

Sent åttiotal och in på nittiotalet var schabradorens heyday tror jag, vi hade också väldigt många runtomkring. Den utlimata familjehunden tyckte folk.

 

[Marita73]

Min förra hund var jaktlabbe/border collie. Hon såg ut som en korthårig grövre border collie. När hon var i perfekt form vägde hon 26-27 kg.
Jag tog över hennne när hon var 2,5 år då hon riskerade att avlivas för aggresivitet. Det tog något år och massor med arbete men hon var absolut den perfekta hunden sen. Var i stort sett alltid lös och alltid med när jag var ute och red. Kom det bil satte hon sig framför hästen som stannade. När bilen passerat började båda gå igen.

Gud så jag saknar både hunden och hästen!

 

[Huggorm]

Jag har hört ryktas att schabradorer ofta ärvde labradorens vana att tugga på saker, men inte dess mjuka bett, vilket resulterade i en del tråkiga situationer, men jag vet inte om det är sant.

 

[border_kelpie]

Växte upp med en working kelpie/bc blandras som blev 10 år. Väldigt speciell och rolig hund.
Köpte sedan som 15 åring en bc/labrador/wachtel som blev 7 år.

Har efter det bara haft renrasiga hundar . Fanns massor av blandraser i mitt område innan, men är mest renrasiga nu.

Har faktiskt bara en och den är en rescue på 3 ben. Ser ut som en lite mindre holländsk herdehund och den har 3 ben.

 

[Wingates]

Finns en cocker-pudelblandis i släkten. Tråkigare hund får man leta efter tycker jag, men ägarna (pensionärspar) trivs väldigt bra med tråkmånsen den föddes liksom som gubbe…

Jag är rottweilermänniska, och hade en gång i tiden en oreggad sådan som jag tog som omplacering. Enligt utsago fanns det nån % dobermann bak i stamtavlan, men rent för ögat så såg hon ut som en rottis. Hon var den underbaraste och vänligaste individen nånsin Massa energi men ingen som helst skärpa, och hade inget emot lata dagar i soffan samtidigt som hon hängde med på allt.

Tbh tror jag det finns en hel del rottisar/dobbisar som är reggade som har lite blod från den andra rasen.

 

[Sryoqwe]

Vi har sju blandraser, alla har någon släkting här och alla är väldigt olika. Jag har också mest träffat på blandraser, även på brukshundklubben. Finns en där som jag trodde var en aussie men den var tydligen en blandras, med vad vet jag dock inte men tror inte aussie. Verkar vara en trevlig hund vad jag har sett.

Enligt uppgift är de två stora rottweiler/labrador/setter/ cocker spaniel. Vi har dock inte ens sett föräldrarna så har ingen aning om det stämmer, men något sådant är det nog. De är inga smuggelhundar, men av någon anledning blev det inte så att vi träffade uppfödaren.
Tiken är trevlig mentalt, med en del skärpa dock men på ett enligt mig vettigt sätt. Ser ut lite som liten jaktlabrador, 18 kg/55cm helsvart.
Hanen är mindre trevlig mentalt, ganska osäker och det tillsammans med skärpan är inte så trevligt. Gör utfall mot andra hundar och till viss del även barn. Trevlig i övrigt, väldigt social och verkligen ingen enmanshund. Har antagligen HD men är ej röntgad. Vet inte riktigt vad han ser ut som, sunt byggd 60cm/27kg, svart med tantecken.

Sen har vi de små. En av de är mamma till resten, enligt uppgift är hon tibetansk terrier/shih tzu/lhasa apso/papillion men inte heller hennes föräldrar har vi träffat. Omplacerades till oss när hon fyra månader. Trevlig med människor om än inget will to please och selektiv hörsel. Men aldrig varit aggresiv mot människor, alltid glad mot alla. Inte mot hundar dock, gör utfall mot mötande och morrar på vissa av våra andra utan att de gör något särskilt. Har en hel del jaktinstinkt och inte helt okomplicerad med andra djur. Sunt byggd, 30cm/8 kg.

Sen har vi fyra avkommor efter henne, från två olika kullar. Jag är nu inte för blandrasavel men jag var 11 år när sista och andra kullen föddes och tänkte inte så då.

Äldsta avkomman har en renrasig shih tzu till pappa. Inga konstigheter mentalt men inte sunt byggd någonstans, har nog något medfött fel med ryggen och konstiga tänder.

Den yngsta kullen har en blandraspappa, enligt uppgift shih tzu/lhasa apso/papillion.

Liten vit är genomenkel och väldigt snäll. Går att ha lös överallt, snäll med andra hundar, har en hel del will to please, obefintlig jaktinstinkt. Kräver ingen aktivering för att vara nöjd men är gärna med och tränar. Inte helt sunt byggd, tror att hon har någon typ dvärgväxt på benen men det är inget som påverkar henne. En optimal sällskapshund enligt mig om det inte vore för att hon har epilepsi. 25 cm/8 kg något rund.

Den bruna har också en hel del will to please, föremålsintresse och matintresse men också en väldigt massa jaktinstinkt. Något svår med andra hundar. Jag tror att hon har samma fel med ryggen som den från äldsta kullen fast mildare. Sunt byggd, 23cm/5kg.

Liten svart är en väldigt mild hund, vilket inte alltid är bra. Inget will to please, minimalt föremålsintresse och matintresse. Har viss jaktinstinkt vilket inte hade varit några problem om något av ovanstående också fanns, men nu gör det att hon inte funkar lös då hon inte har något intresse för att bryta. Okomplicerad med människor och andra hundar. Lite väl brett byggd men inget som påverkar henne märkbart, 21cm/5kg något rund.

Jag tycker att den här flocken borde funka fint som avskräckande exemplar mot att köpa blandras då de trots att de är kullsyskon är väldigt olika, men vet inte vad man får. Största tiken t ex är en trevlig, okomplicerad hund men hennes bror är det inte och skulle man ta valpar på henne kan det bli vad som.

 

[Brie]

Tbh tror jag det finns en hel del rottisar/dobbisar som är reggade som har lite blod från den andra rasen.

Vore föga förvånande!

 

[athena_arabians]

Sent åttiotal och in på nittiotalet var schabradorens heyday tror jag, vi hade också väldigt många runtomkring. Den utlimata familjehunden tyckte folk.

De var vanliga häromkring när jag var liten, typ mitten på 80-talet, så det tidsspannet känns rimligt.

 

[Nepenthe]

Intressant! Inser att jag inte har någon vän eller bekant med blandras. Men har inget direkt umgänge heller

 

[_Zacke_]

Min gammeltant här hemma är eng.cocker och tibetansk spaniel. Dom flesta misstar henne för en cavalier. Genomsnäll men sjukt envis tant
Annars har vi mest jakt-blandraser i umgängeskretsen.

 

[Åsa A]

Eftersom jag håller kurser så träffar jag på en del blandraser. Kurserna jag har igång nu har dock väldigt få blandrasdeltagare; jag har just nu 17 kursdeltagare fördelat på 4 olika kurser och endast 2 blandraser - båda golden retrieverkorsningar; en golden/cocker som är livlig, glad, något ljudlig och som verkligen ser ut som den blandning hon är, samt en golden/nånting annat, en ung hane på 8 månader som är jättetrevlig, mycket intresserad av att jobba med sin ägare och överlag lättlärd, vänlig och sansad (så sansad som en unghund nu är).

På en valpkurs i höstas hade jag 3 blandraser och 1 renras, så det växlar rätt mycket. Då var det en golden/cocker (samma hund som ovan), en Olde English bulldog/något annat samt en "cockerpoo". Alla tre trevliga hundar.

Det har dock överlag varit ganska få blandraser på kurs senaste åren, lite oväntat med tanke på alla "intressanta" blandraser som sålts till helt galna priser under den här tiden. Men de som köper såna hundar kanske generellt inte är så intresserade av att gå kurser?

 

[Happimess]

"Bästisen" är Pudel-Sloughi-Staffe-mix. Han ser helt klart ut som en sloughi mest, med lite kortare ben och inte lika graciös.
Deras granne, som tyvärr har flyttat, var lika delar Tsvetnaya Bolonka, Tax, Chihuahua och håll i er - Malinois

Träffar ibland en Whippet - Staffemix. Det är verkligen en vinthund på steroider, den är faktiskt ganska fräck.

 

[Mkb]

En fin och energisk dobermann/schäfer som verkar vara i väldigt god form. Kanske fins det någon mer i utkanten av bekantskapskretsen men överlag känner jag inte många blandrashundar, inte vad jag vet.