Bukefalos 28 år!

Sv: Bli ensam

Jag blir genuint upprörd när jag läser dina inlägg (från denna och tidigare trådar) till TS eftersom de är så himla invaliderande och skuldbeläggande.
Gång på gång uttalar du dig bombsäkert kring hur TS ska och inte ska göra, utan att ens verka förstå vilken situation TS faktiskt befinner sig i.

Om du nu pratar utifrån egna erfarenheter kanske du skulle lägga in en ödmjuk ton och tänka på hur du formulerar dig?
Bara för att du har erfarenhet av psykisk sjukdom betyder inte det att du har alla svaret för någon annans situation.
 
Sv: Bli ensam

Jag blir genuint upprörd när jag läser dina inlägg (från denna och tidigare trådar) till TS eftersom de är så himla invaliderande och skuldbeläggande.
Gång på gång uttalar du dig bombsäkert kring hur TS ska och inte ska göra, utan att ens verka förstå vilken situation TS faktiskt befinner sig i.
Det är din konstiga tolkning, du behöver inte lägga dig i och tolka mina inlägg dom är inte riktigade för att sånna som du ska förstå. Förhoppningsvis så är Ts lite klokare och smartare lagd än dig och kan se inläggen på korrekt vis. Annars hoppas jag Ts frågar mig vad jag menar. För jag tror inte på att Ts är så dum att hon inte kan ifrågasätta mig själv, synd att du ser Ts på det sättet. Jag har nog lite högre tankar om Ts än vad du har verkar det som.
Bara för att du har erfarenhet av psykisk sjukdom betyder inte det att du har alla svaret för någon annans situation.
Det har jag inte, men hur skulle världen utvecklas ifall alla med erfarenheter höll tyst och aldrig berättade dom, inga tips inga ideer ingenting skulle komma fram om alla höll tyst om sina erfarenheter som faktiskt kan hjälpa andra.

Du behöver inte sitta och avgöra vad Ts tycker om mina inlägg, du har ingen rätt att avgöra hur Ts tar mina tips eller råd. Du har liksom ingenting med det att göra så lägg ner nu.

Det enda jag har skrivit till Ts i denna tråden är att hon måste kunna kommunicera med dom anhöriga på något vis, att dom måste komma överens om något som fungerar, det är det ända jag skrivit som är riktat till Ts. Så som sagt, så lägg ner att förstöra tråden med ditt skitsnack och ta det privat med mig om det är så.
 
Senast ändrad:
Sv: Bli ensam

Det sista jag gör att ringa mina anhöriga och säger att jag tänker skada mig eller vill ta livet av mig. Om det är någon som ska ta det är de personalen på mitt boende.

Det är ju därför de jobbar där även om jag har svårt att vända mig till dom med. Kanske behöver jag något mer som en av mina kontaktpersoner på boendet sa för dom är väldigt oroliga eftersom jag leker med döden
 
Sv: Bli ensam

Inte gjorda för att sådana som mig ska förstå? Exakt vad är jag en för typ då som inte ska förstå vad du skriver?

Och ja tänk så underbart det vore om alla slutade lägga sig i. Då kunde mobboffer fortsätta stå ensamna, våldtäcksmän skulle inte behöva oroa sig för att bli avbrutna och väldigt sjuka människor kan fortsätta må sämre och sämre för att folk bemöter dem helt felaktigt.
Trevlig inställning. Verkligen.
 
Sv: Bli ensam

Det sista jag gör att ringa mina anhöriga och säger att jag tänker skada mig eller vill ta livet av mig. Om det är någon som ska ta det är de personalen på mitt boende.

Det är ju därför de jobbar där

Det som gör att dina anhöriga inte orkar, är bland annat att du INTE ringer dem. Att de hela tiden svävar i ovisshet och att de i efterhand får reda på att du varit på akuten och att det var nära.. igen. Det betyder att de aldrig riktigt kan koppla av utan går med stress hela tiden.

Ovisshet är oerhört jobbigt. När man vet att situationen är så allvarlig som den verkar vara i ditt fall.

Miss Sixty, jag vill inte skuldbelägga dig på något sätt, jag är övertygad om att du gör så gott du kan och att du verkligen inte vill göra dina anhöriga illa. Men om du verkligen vill hjälpa din familj och ha dem kvar i ditt liv så måste du inse att de redan har böjt sig så långt de kan och försökt allt de kan för att hjälpa och stötta dig. Nu kan de inte mer - om något ska förändras mellan er är det du som måste förändras. Sluta "leka med döden" som du kallar det. Jag skulle hellre säga, att du måste välja livet. Jag förstår nog inte hur svårt detta är för dig. Och kan inte sätta mig in i vad som är möjligt. Jag ser det bara från de anhörigas perspektiv eftersom jag själv varit där och vet hur jävligt det är för dem också. Min anhöriga kunde med hjälp av bra vård och egen stor ansträngning vända på sin situation. Kanske det är möjligt för dig också.
 
Sv: Bli ensam

Det sista jag gör att ringa mina anhöriga och säger att jag tänker skada mig eller vill ta livet av mig. Om det är någon som ska ta det är de personalen på mitt boende.

Det är ju därför de jobbar där även om jag har svårt att vända mig till dom med. Kanske behöver jag något mer som en av mina kontaktpersoner på boendet sa för dom är väldigt oroliga eftersom jag leker med döden

Väldigt klarsynt och förnuftigt av dig. Är precis det jag försökte få fram med mitt inlägg, det är vårdpersonalens ansvar att ta hand om dig (och andra sjuka) i det akuta stadiet. Mamma, pappa, syskon, barn, partners osv ska man behålla som dom är, få en kram av då och då och ha som "ankare" i det friska.
 
Sv: Bli ensam

line_n sluta med ditt -stör sig på grazing- humör.
Ta det på PM så Ts slipper läsa erat tjaffs när hon redan mår som hon gör!!

Ts, jag ursäktar för jag kan inte ge dig några tips, och även om jag inte känner dig så skickar jag massor av styrkekramar och hoppas på det bästa!! :love:
 
Sv: Bli ensam

Har svårt att berätta när de är kris kommer tyvärr oftast när det väl har hänt något.

Har växt upp med atetyden att aldrig prata om problem utan ha en perfekt fasad. Fin villa nära havet, nya bilar, senaste prylarna osv..

Men oj den som viste vad som fanns bakom fasaden.

Kommer fortfarande ihåg när jag träffa koratourn på grundskolan när jag var runt 12 år och det hade kommit fram att jag hade skadat mig själv

Efter tio minuter sa kuratorn " men det verkar inte ha något att må dåligt över " jag sa att det med att jag skadat mig var dumt och jag skulle inte göra om det. Med ett leende räckte det.

Nu sitter jag här över 12 år senare
 
Sv: Bli ensam

Det är mycket lättare att skada sig, ta överdoser och bli omhändertagen än att sluta och
bli tvungen att hitta andra utlopp och strategier och komma till botten med den skit som ligger bakom allt.
 
Sv: Bli ensam

Det är mycket lättare att skada sig, ta överdoser och bli omhändertagen än att sluta och
bli tvungen att hitta andra utlopp och strategier och komma till botten med den skit som ligger bakom allt.


Det är meningen att jag ska få trauma bearbetning men jag måste vara stabil först vilket jag inte är än just nu gör för mycket minnen och tanken på min äckliga kropp gör att jag vill dö
 
Sv: Bli ensam

Läste ju att du hade en målsättning förr att klara av gymnasiet. Och det fixade du ju :). Vad har du för mål idag?
 
Sv: Bli ensam

Läste ju att du hade en målsättning förr att klara av gymnasiet. Och det fixade du ju :). Vad har du för mål idag?

Jo jag vägra gå ut med dåliga betyg ett G var inte bra nog. Fick bara G på nationella i matte B och blev arg så jag rev provet och skrek till min stakars lärare hur värdelös jag va. Nu slutade det med ett VG så de fick väl duga :meh:

Men med tanke på mitt kaos så hade jag för höga krav på mig.

Är fortfarande väldigt envis och det kan vara positivt oftast men jag klarar inte av krav. Misslyckas jag faller jag ännu mer

Men visst den envisheten borde jag vända för att bli frisk istället, något att arbeta med!
 
Senast ändrad:
Sv: Bli ensam

Hästarna har alltid varit min fristad trots övergrepp osv så mådde jag bra i stallet hos mina hästar.

Något jag vill ta upp med egen häst passar inte när jag mår såhär för vem tar hand om den när jag inte mår bra.

Har ju framtida planer eftersom jag äger ett avelsto. Hoppas på att kunna födda upp en ridhäst till mig själv:)
 
Sv: Bli ensam

Finns det inga grupper för dig som du kan söka stöd i. Grupper som består av personer som varit med om övergrepp.

Kanske är det inte helt fel att ta en paus från din familj och dina vänner ett tag. Det tar på krafterna att spela upp en måbrafasad när man mår dåligt. Kan de inte hantera din sjukdom är de ju inget stöd för dig. Det betyder inte att de inte kommer att finnas där när du mår bättre.

Det bästa är ofta att kunna träffa och prata med någon som varit i din situation men som nu mår bra. Den känner igen sig i ditt mående och kan visa att det finns en väg ut.

Jag vänder mig oftast till mina vänner när jag mår dåligt (de mår dåligt i perioder med så det är ett givande och ett tagande). Den enda gången jag tyckte det var jobbigt när en vän hade mig som samtalspart i sitt dåliga mående var när jag var den enda förutom institutionen hon befann sig på ljust då som visste att hon mådde så dåligt som hon mådde (familjen bodde på annan ort, sambon var bortrest). Då blev det väldigt tungt att inte kunna prata med någon annan i min omgivning om det + att jag inte visste hur jag skulle göra om hon faktiskt tog livet av sig och det sedan visade sig att jag visste allt men inte berättat för hennes familj samtidigt som hon berättat allt i förtroende för mig. Visst det är tungt när någon mår dåligt i ens omgivning alternativet att den faktiskt inte finns alls är tyngre.
 
Sv: Bli ensam

Jag undviker helst att prata om övergreppen men kan inte fortsätta så eftersom det finns kvar som hemska minnen och min PTSD gör det svårt.

Blir lätt att jag pratar om mindre problem ( rätt stora men mildare ) om min uppväxt med frånvarande föräldrar och allt ansvar jag fick ta. Striden när skolan ville sätta mig i särskola osv..

Min ilska till min rektor som jag faktiskt träffat och tryggt upp mina gymnasiebetyg i huvudet med nästan bara MVG

Ja en paus från mina föräldrar skulle kanske vara en idé. Men på grund av min pappas jobb som chef inom polisen så får han reda på mycket. Går inte dölja har redan tagits reda på det.
 
Sv: Bli ensam

Jag tror du ska fokusera på ditt eget mående och hälsa. Tycker du verkar göra allt du kan och tagit hjälp inom sjukvården. Du kan inte ansvara för att dina föräldrar och familj ska må bra när du är sjuk. Det är jätte jobbigt och vara anhörig, och om dem mår dåligt finns det professionell hjälp. Du får inte glömma att du är sjuk och om dina närmaste tar avstånd till dig för det är det inte dig att skylla. Du kommer finna nya människor att dela livet med i framtiden. Oroa dig inte för dem som väljer att lämna dig nu, du gör ditt bästa!

Hade det varit tal om cancer hade tråden sett annorlunda ut vilket är sorgligt. Ja, psykisk sjukdom är allvarligt och inget som försvinner över en natt. Det är lätt att skriva "men må bättre! Ta tag i ditt liv! Gör dig inte illa då!" Men det är väldigt, väldigt svårt att förstå hur det egentligen ligger till. Hade det varit så lätt hade inte så många mått så dåligt.

Önskar dig all lycka till och styrka. Livet är tufft men jag tror på dig! Finn något att kämpa för, kanske den där hästen du skulle föda upp och rida in. Kämpa för dem små lyckostunderna, det är dem som räknas.
 
Sv: Bli ensam

Det är en hårt kamp och dessutom att behöva lugna sina anhöriga är svårt efter över 100 överdoser är de rätt trötta på det och förstås rädda att missta mig.

Att ta en paus vore nog bra och låta de som jobbar med mig göra sitt jobb utan oroliga anhöriga som inte kan hantera mina destruktiva handlingar. Det är ju inte mitt jobb att ta hand om de när dom sitter sidan om sängen på IVA eller AVA och lugna dom. Jag är trots allt vuxen
 
Sv: Bli ensam

Tycker du resonerar vettigt och önskar dig all lycka och styrka att klara av denna tuffa tid.

Du kan är jag övertygad om. Det känns så :). Rom bygdes inte på en dag. Jag längtar tills om några år när du frågar om råd hur du ska lägga upp vettiga program för andra. När du postar i trådar om vilket skitväder vi har och lägger upp bilder på dina fina hästar.
 

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
983
Senast: Praefatio
·
Kropp & Själ Jag har alltid sovit dåligt men med åren har det eskalerat och tyvärr har jag fått noll respons från vården när jag tagit upp det...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 806
Senast: Hazel
·
  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 597
Senast: Blyger
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 354
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp