Bukefalos 28 år!

Sv: Bli ensam

Tack jag försöker kämpa för min underbara häst:love:

Men som många har sagt min värsta fiende är jag själv. Något att arbeta med när döden knakar på dörren
 
Sv: Bli ensam

Kommer jag ur detta helvetet levande ska jag ägna mig åt att hjälpa unga i samma situation och vissa att det går att överleva

Har fortfarande svårt med anhöriga de ringer hela tiden och är oroliga. Ställde en fråga en gång om dom var lugnare när jag är inlagd på slutenvården och ja det var dom

Mitt boende får inte berätta om mitt tillstånd för mina anhöriga och jag har pratat med min läkare och psykolog att jag kan inte hantera mina handlingar jag gör det absolut inte för att straffa någon
 
Sv: Bli ensam

*Delvis KL*
Åh, jag förstår dig så väl även om jag bara karvar "lite lagom" ibland.En stor, stor styrkekram både till dig och dina anhöriga,. jag hoppas att ni orkar igenom detta :cry:.

Förresten, att ringa sina anhöriga när man mår som sämst är enligt min erfarenhet inte det bästa. Vad tusan skall min mamma göra när hon sitter hemma hos sig och jag ringer och säger "nu skär jag mig" eller "nu knaprar jag i mig en massa tabletter", i synnerhet om jag inte gör det hemma hos mig utan någonstans där hon inte kan nå mig? Nej, då är det proffsen som skall ta hand om en!
 
Senast ändrad:
Sv: Bli ensam

Jag har inte varit riktigt där du är.
Men jag har varit suicid, ätstörd, gått igenom många trauman i unga år.
Jag hade PTSD, generell ångestproblematik, panikångest etc.

Jag skadade mig själv. Men inte så det syntes iom att jag var så ytlig att jag var livrädd för ärr.

Jag har också fysiska skador som gett smärtproblematik och sömnstörningar.

Jag kommer också från ett hem med fin fasad. Där det inte var så trevligt bakom fasaden alltid. Känslor gömde jag undan iom att de inte fick förståelse.

Jag blev av det så trasig att jag inte kunde känna i perioder. Jag var som en robot och sen crashade jag och så rullade det på.

Jag fick jättebra hjälp av dels först lite olika sorters terapi. Men främst EMDR mot trauman som jag förträngt och lett till PTSD och panikångest.
Och sen schematerapi. Men för att det skulle kunna hjälpa mig behövde jag något som var MITT och älskade mig mitt i alla kaos där alla andra styrde.
Min ponny.. Han klarade sig inte utan mig. Och ingen annan var och bestämde över honom eller mej när jag var där. Där kunde jag få ro. Så jag kunde inte ta livet av mig iom att han slutade äta om jag inte var där.
Och när jag är med djuren mår jag om inte bra, så bättre iaf.
Jag tror att själva terapeuten är lika viktig som terapi-typ.

Jag hoppas, hoppas du kan hitta något som du kan kämpa för, om du inte sporras nog av att kämpa för egen skull.

Och när du hittat det du vill.. Skriv ner det, fota bilder, snoka reda på allt om det. För att sysselsätta dina vakna tankar med bra såna. Och sen upp med bilderna och texterna överallt så du påminns. Och läs dem när det känns som värst.
Kanske kan du få ha ett djur på besök iaf ibland om du skulle gilla det?

Jag har idag lyckats ta mig ur det där måendet. Det var ett långt slit. Men det var så värt det! Idag lever jag ju! Inte bara väntar.. För så kände jag det förut..

Jag önskar dig lycka till! Jag brukar inte berätta om mina problem så fritt. Men jag tänkte att det kanske kan hjälpa dig på något vis.. Om du hör att andra varit jäkligt illa däran.

Mina föräldrar var också oroliga att de skulle få samtal om att jag var död eller tagit en överdos ett gäng år.

Nu för tiden är jag för det mesta en strålande glad människa som älskar livet.

Jag hoppas du kan hitta det som ska hjälpa dig att nå dit. För jag tror på dig!
 
Sv: Bli ensam

Tack för era svar och uppmuntringar

Men att se sina föräldrar i ögonen efter en överdos är det värsta. De säger att gör inte om det men jag kan aldrig lova:(

Kan nämna att mina syskon tagit avstånd
 
Sv: Bli ensam

De säger att gör inte om det
Har de frågat dig varför du gör det du gör nån gång?

Lessen att du har det som du har det. Bra att du får hjälp iaf. Kom ihåg att du alltid är dig själv närmast; dig har du alltid kvar vad som än händer omkring dig. Var rädd om dig själv.

Hoppas du får hjälp snart att bearbeta det du varit med om, så du kan få gå vidare i livet. Det är skönt att rensa ut gammalt skit ur ryggsäcken; det finns gränser för hur mycket man orkar bära omkring på. Man är ju bara människa.
 
Sv: Bli ensam

Har de frågat dig varför du gör det du gör nån gång?

Lessen att du har det som du har det. Bra att du får hjälp iaf. Kom ihåg att du alltid är dig själv närmast; dig har du alltid kvar vad som än händer omkring dig. Var rädd om dig själv.

Hoppas du får hjälp snart att bearbeta det du varit med om, så du kan få gå vidare i livet. Det är skönt att rensa ut gammalt skit ur ryggsäcken; det finns gränser för hur mycket man orkar bära omkring på. Man är ju bara människa.


Jag har alltid gjort de för dö men det kanske finns mening med att jag inte gjort det. Skadar mig själv mycket blir sydd 1 till 4 gånger i veckan
 
Sv: Bli ensam

Jag menar om du och dina föräldrar har pratat nån gång om varför du mår så dåligt så att du känner att du vill dö. Vill de inte prata om det?

Visst finns det mening med att du inte har dött; varför skulle du? Du har ju inte gjort nåt ont. Du vill bara få må bra i det liv du lever. Det går att avsluta ditt gamla liv utan att du tar livet av dig, så att du kan fortsätta med resten av ditt liv som ett nytt. Saker som har hänt i det förflutna ska du ju inte behöva lida av längre. Även om andra behandlat dig illa, så behöver du ju inte vara elak mot dig själv. Tvärtom; var din egna bästa vän och var rädd om dig. Du behöver få ta dig förbi allt som hänt och lägga det bakom dig och sen gå vidare och må bra.

Har du fått nån medicinsk hjälp mot din ångest?
 
Sv: Bli ensam

Jag har fått mycket mediciner kan nog inte komma komma på vilken medicin jag inte provat.

DBT har jag provat utan resultat, har gått till en handfull psykologer. Är tänkt att jag ska börja oss en ny psykolog. Blev dock försenad pga min senaste överdos för två veckor sen är inlagd just nu och bara väntar på att läkaren ska släppa på mitt LPT.

Mina föräldrar är sådana som helst stoppar huvudet i sanden och vägrar komma och hälsa på när jag är på sjukhus och får känslan av att de skäms att jag bor på särskild boende i samma kommun och jag är inte direkt som dom längre i början var jag en tyst tjej som kom med bortförklaringar när folk undra vad jag gjorde. Sa att jag plugga osv..

Men i dagsläget skäms jag inte över min sjukdom

Min älskade häst har räddat mig många gånger och fått mig att ringa efter ambulans.
 
Sv: Bli ensam

Skulle tro att dina föräldrar inte förstår sig på din sjukdom. Förr var det ju skambelagt att ha psykiska problem, men nuförtiden vet man ju att det inte är mer skam i att ha "brutit hjärnan" än att ha brutit benet. Naturligtvis finns det ingen anledning för dig att skämmas för att du är sjuk; skönt att höra att du har den insikten. Tar de avstånd så låt dem göra det ett tag då; ensam blir du aldrig ändå. Världen är full av underbara människor.

Jobbigt att det är så svårt att hitta medicin/terapi som fungerar, men skönt iaf att vården försöker hjälpa dig. Hoppas det blir bra med nya psykologen.

Visst är hästarna fantastiska på att sprida livsglädje? Är det den hästen på avataren?
 
Sv: Bli ensam

När jag tillhörde bup så hade vi många familjesamtal men till slut kom inte mina föräldrar ditt mer. Jag har varit sjuk länge och det har tagit hårt på familjen det vet jag. Kan inte vetta hur det känns men måste vara hemskt att se sin dotter/syster som jagar döden såfort det fanns någon möjlighet.

Ja det är min underbara häst på bilden:love:
 
Sv: Bli ensam

Ska få ha permis i helgen och åka till min häst:D

Lycklig som ett litet barn på julafton
 
Sv: Bli ensam

Måste bara skriva att imorgon kan jag åka hem :)

Ska träffa min samtalskontakt på fredag. Sen har ju jag personalen på boendet. Längtar hem nu.

Var hos min häst i förgår och samla massor av kraft:love:
 

Liknande trådar

Småbarn Jag har en dotter som är snart 6 år (början av sommaren) som är väldigt känslig. Det var, och är, även jag. Så jag kan känna igen mig i...
Svar
7
· Visningar
983
Senast: Praefatio
·
Kropp & Själ Jag har alltid sovit dåligt men med åren har det eskalerat och tyvärr har jag fått noll respons från vården när jag tagit upp det...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 790
Senast: Hazel
·
  • Artikel
Dagbok Är det möjligt att ta sig ur en depression? Klart det är ... Men det känns rätt tröstlöst. Jag har varit inne i en rätt djup depression...
Svar
18
· Visningar
1 597
Senast: Blyger
·
L
  • Artikel
Dagbok Denhär berättelsen börjar i december året 2006. Det var en mamma en pappa och deras lilla bebis som var i himlen. Dom skulle få en till...
2
Svar
37
· Visningar
2 352
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp