Bukefalos 28 år!

Miss Sixty

Trådstartare
Jag är psykiskt sjuk och gör ofta saker som jag inte kan styra. Oftast är det "bara" att jag skär mig åker till akuten och blir sydd sen inte mer med det. Men tar också överdoser sista gång gen för en vecka sen och höll på att dö denna gången med.

Mina närstående speciellt mina föräldrar som är 65 år gammal tar det väldigt hårt och säger att de snart tar avstånd ifrån mig för att de inte orkar mer. Mina syskon står också handfallna och vet inte hur de ska hantera det.

Vet att dom älskar mig trots många år med kamp om att hålla mig vid liv. De orkar helt enkelt inte mer.

Bor på ett särskilt boende med egen lägenhet men med tillgång till personal dygnet runt.

Är livrädd för att bli ensam men vill inte göra någon illa. Vänner har lämnat mig pga allt det här så det sista jag vill är att förlora min familj.
 
Sv: Bli ensam

Fast det måste ju ta mycket på dina anhöriga att se ditt självskadebeteende.
Jag gissar det är ungefär som att ha en anhörig med missbruksproblem.
Hur mycket man älskar personen så kan det hända att man kommer till en punkt där man inte orkar mer. Någonting måste ändras.
 
Sv: Bli ensam

Jag vet ingenting om vad för hjälp du fått, eller kan få. Har bara sett några av dina trådar. Jag hoppas för allt vad det är värt att det vänder för dig och att du börjar må bättre snart.

Vet inte riktigt vad jag ska skriva, men skickar massa styrkekramar...
 
Sv: Bli ensam

För det första så sluta kalla dig själv för psykisk sjuk. Du har ett psykiskt tillstånd som inte är på topp, ett tillstånd som går att påverka.

Sen är det så tyvärr att det påverkar folk, många orkar inte med stressen det är att ha en person nära som mår dåligt. Det är påfrestande. Ofta kan relationer med andra fungera bättre ifall inte det dåliga psykiska tillståndet blandas in i umgänget om man säger så. Låta proffsen ta hand om den dåliga biten och låt det friska delen gå till familjen och vännerna.
 
Sv: Bli ensam

Men den dåliga biten tar överhand och gör att de anhöriga inte orkar.

Jag har en välarbetad fasad där jag är glad och sprallig. Men sanningen kryper ju fram när det händer allvarliga saker även om jag försöker dölja de mesta för mina anhöriga
 
Sv: Bli ensam

Har dina anhöriga fått information om vad din sjukdom innebär? Av professionella? Finns det anhöriggrupper där du bor? Det kunde vara ett bra stöd för din familj.
 
Sv: Bli ensam

Nej inte direkt den infon dom vet är vad de läst på nätet. De förstår inte riktigt varför jag gör som jag gör. Gör det ju inte för att jag vill.

Är inlagd just nu men kanske ska prata med min egna läkare om han kan förklara för dom men vi kommer ju inte undan att jag leker en allvarlig lek med döden
 
Sv: Bli ensam

Men den dåliga biten tar överhand och gör att de anhöriga inte orkar.

Jag har en välarbetad fasad där jag är glad och sprallig. Men sanningen kryper ju fram när det händer allvarliga saker även om jag försöker dölja de mesta för mina anhöriga
Dom känner kanske sig helt maktlösa antagligen och det är det som gör att dom inte orkar.

Eller ge dom en chans att påverka kanske och ring dom när du mår dåligt, så får dom en chans att påverka istället för att höra efter vad som hänt och då känna sig misslyckade som inte kunnat stoppa någonting.

Det måste ju gå att diskutera med dom hur dom vill ha det för att kontakten ska kunna fortsätta. Sätt upp lite gränser för vad dom vill höra och hjälpa till med och vad dom inte vill bli inblandade i.

Jag tycker det är lite konstigt att inte familjen pratat med läkare redan än om ditt problem och vad dom kan göra?
 
Senast ändrad:
Sv: Bli ensam

Jag tror att det vore väldigt bra för din familj att få höra från professionella vad det handlar om. Prata med din läkare, gör det. Jag önskar dig allt gott, Miss Sixty.
 
Sv: Bli ensam

Jag vet inte men önskar dig allt väl. Jag funderar på en lösning vore att din familj fick kontakt med personalen där du bor och en överenskommelse om att när du "faller"/"mår dåligt"/"får dina utspel" så kan de- din familj- bara välja att avbryta och kontakta personalen som lovar att de genast skall "ta över". Så slipper de obehaget att se den de förmodligen älskar så mycket lida så fasligt och maktlösheten och du får konkret träning i att vända dig till profesionell personal när svackorna tar vid.
 
Sv: Bli ensam

:(
Det är nog inte lätt att varken må som du gör eller vara anhörig .

Jag hoppas verkligen att du på något vis kan börja må bättre.
 
Sv: Bli ensam

Nej, det är inte så lätt att vara anhörig. Vet jag av erfarenhet.

Din familjs situation ser väl ut ungefär såhär: Blir inte insläppta i vården. Får ingen information. Ser sin anhörige bli sämre och sämre. Kan inte påverka. Får inte bidra med kunskaper. Bara känner sig maktlösa. Skyldiga. Förtvivlade. Helt slut. All kraft går åt, det blir inget kvar till andra i familjen eller det egna livet. Någonstans går det en gräns för hur mycket man orkar med.

Miss Sixty, jag vill inte skuldbelägga dig men om det sista du vill förlora är din familj är det kanske du själv som måste ändra något i ditt beteende. Och välja livet, sluta balansera på dödens egg. Kämpa kampen för att hamna på den sidan. Och begära den hjälp av vården som gör att du klarar av det. Jag vet inte om det är möjligt men om du inte undersökt det tidigare är det dags.
 
Sv: Bli ensam

Kan inte du, dina föräldrar och dina behandlare gemensamt ha ett möte och se om man kan göra något tillsammans för att hjälpa dig?

Och dina föräldrar borde gå på anhörigstöd.
Jag vet folk som tyckt det varit fantastiskt skönt på de grupperna. Få information och träffa andra i samma situation.

Lycka till med ditt liv! Jag hoppas du kommer klara att kontrollera dina självskadeimpulser framöver. Och arbeta med ångesten på annat sätt.

Kram!
 
Sv: Bli ensam

Jag vet inte vad du har för diagnos eller är särskilt insatt i detta men för mig låter det som om du har accepterat din situation.

Typ; jag gör så här men jag vill inte. "Jag leker en allvarlig lek med döden"

Och det har väl din familj stått ut med ganska länge vad jag förstå? Jag förstår att de nått sin gräns.
 
Sv: Bli ensam

Det är väldigt tungt att ha en som mår så dåligt i sin närhet så som du mår. Och det har ingenting att göra med att man inte bryr sig utan tvärtom! Bara det när man känner att man gjort att som står i ens makt att göra och det inte blir till det bättre så gör det ont. Maktlöshetens negativa inverkan.
 
Sv: Bli ensam

Tycker inte att det är ett bra alternativ att ringa till sina anhöriga när man börjar må dåligt, för då lägger man verkligen ansvaret för ens hälsa på dom... Mår man så dåligt dom ts så är det sjukvården som ska "ta hand om en". Syskon, föräldrar, barn och partners ska få ha just dessa nämnda roller och inget annat. Att få höra av en anhörig att hn är påväg att skära sig sönder och samman, eller rent av vill ta sitt liv, gör bara maktlösheten större. Man är varken psykolog eller läkare och kan därför inte göra så mycket annat än att själv också börja må dåligt - och det är väl också någonstans där man säger att nog är nog, att man inte orkar längre.
 
Sv: Bli ensam

Tycker inte att det är ett bra alternativ att ringa till sina anhöriga när man börjar må dåligt, för då lägger man verkligen ansvaret för ens hälsa på dom...
Håller inte med, jag har en vän som mår dåligt i perioder och när det var som värst så sa jag till henne att hon får inte kontakta mig eller ha med mig att göra om hon skadade sig. Däremot innan om hon känner att hon börjar må sämre så är det helt okej att ringa mig för att prata bort sig lite.

Det har faktiskt fungerat, vänskapen är viktigare för henne än att få skada sig och bara följa sina impulser.
Man är varken psykolog eller läkare och kan därför inte göra så mycket annat än att själv också börja må dåligt - och det är väl också någonstans där man säger att nog är nog, att man inte orkar längre.
När hon väl pratar med mig så håller hon sig borta från skadandet och tillslut så släpper ångesten efter hand under samtalet.

Man måste inte vara psykolog för att kunna prata med någon, inte direkt så att vi pratar om hennes känslor utan bara om vardagliga saker, hästar, vädret eller vad som helst. Allt som gör att tankarna skingras. Sen efteråt är hon inte frisk och fri från tankarna helt kanske men det akuta och impulsen att skada sig är borta för tillfället och det är det som är det viktiga.

Jag ställer gärna upp sålänge hon lovar att inte skada sig eller försöker ta livet av sig, då vill inte jag vara med längre och då får hon klara sig själv. Dessutom gör detta att jag inte är så maktlös längre, jag kan påverka och hjälpa till något som jag inte kunde innan denna överenskommelsen och det var det som ledde till att jag gav det ultimatumet.
 
Senast ändrad:
Sv: Bli ensam

Och så är du igång igen och leker expert. Varför är det så viktigt för dig att knäppa TS på näsan och påstå att hon kan om hon bara vill?
 
Sv: Bli ensam

Jag hoppas din familj kan hitta kraft för att finnas för dig när du behöver dem. Det du kanske kan göra är väl att försöka kolla om de kan få komma och prata med dina läkare/din psykolog? Kanske finns det anhöriggrupper som de kan få vara en del av?

Vet din familj hur mycket de betyder för dig? Ni kanske behöver få hjälp att prata med varandra om era relationer?
 
Sv: Bli ensam

Och så är du igång igen och leker expert. Varför är det så viktigt för dig att knäppa TS på näsan och påstå att hon kan om hon bara vill?
Och så har vi dig som måste klaga på folk, jobbigt behov du har? Mår du verkligen bra av att sitta och vara så tyken och otrevlig?

Jag är ingen expert utan pratar efter egna erfarenheter. Vilket man måste få göra utan att sånna som du kommer påstår saker som inte är sanna. Sånna som vill påstå att andras erfarenheter inte räknas.

Jag skrev ingenstans att Ts kan bara hon vill. Sluta ljug och hitta på.
 
Senast ändrad:

Liknande trådar

Kropp & Själ Jag har alltid sovit dåligt men med åren har det eskalerat och tyvärr har jag fått noll respons från vården när jag tagit upp det...
3 4 5
Svar
85
· Visningar
7 784
Senast: Hazel
·
Relationer Jag vet inte vart tråden hör hemma, den spretar mot flera ämnen. Moderator kan flytta den om det blivit helt galet. Jag måste...
2
Svar
28
· Visningar
7 927
Senast: lundsbo
·
Relationer Lååångt om min krångliga mor-dotter relation. Har i över ett halvår nu haft paus från min mor. Efter ännu ett storbråk så kände jag att...
Svar
13
· Visningar
2 658
Senast: tanten
·
Samhälle Jag undrar om det finns ”psykiskt sjuka” boende med personal dygnet runt? Funderar mycket på framtiden och inser att jag inte kommer...
2 3 4
Svar
72
· Visningar
5 716

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Guldfasanerna
  • Senast tagna bilden XV
  • Hundlucka

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Hämta eller sälja? Toyota Auris
Tillbaka
Upp