Bli frisk från depression

[monster1]

Det känns lite jobbigt att läsa att vetenskapen ännu inte riktigt vet hur depression fungerar och hur man botar det.

Samtidigt så lyckas man oftast, man vet bara inte hur det i detalj går till inne i kroppen. Lite som att jag kan baka bröd utan att i detalj kunna hela kemiska processen.

 

[Wille]

Samtidigt så lyckas man oftast, man vet bara inte hur det i detalj går till inne i kroppen. Lite som att jag kan baka bröd utan att i detalj kunna hela kemiska processen.

Men det känns lite tröstlöst att gå år efter år utan att bli frisk. Har ju varit deprimerad i mer än fyra år nu.

 

[Nevermind]

Men det känns lite tröstlöst att gå år efter år utan att bli frisk. Har ju varit deprimerad i mer än fyra år nu.

Men du är ändå inte beredd att testa ny medicin? Då låter du ju inte vården "göra sitt bästa" för att försöka få dig frisk heller.

 

[athena_arabians]

Samtidigt så lyckas man oftast, man vet bara inte hur det i detalj går till inne i kroppen. Lite som att jag kan baka bröd utan att i detalj kunna hela kemiska processen.

Exakt. Det finns ju många olika sjukdomar som vetenskapen inte har full koll på hur de fungerar men det finns empirisk kunskap om att vissa mediciner hjälper mot dem.

 

[Wille]

Men du är ändå inte beredd att testa ny medicin? Då låter du ju inte vården "göra sitt bästa" för att försöka få dig frisk heller.

Det beror lite på vad det är för medicin. Jag väger ju in risken för svåra biverkningar samt risken för att bli beroende av medicinen.

 

[athena_arabians]

Men det känns lite tröstlöst att gå år efter år utan att bli frisk. Har ju varit deprimerad i mer än fyra år nu.

Vill du inte låta läkarna använda hela sin verktygslåda blir det nog svårt att få till en förändring om det som testats hittills inte fungerat. Livet kommer inte med några garantier och ibland måste en ta risker (och när det gäller beprövade mediciner ser jag det som en enormt liten risk).

 

[athena_arabians]

Det beror lite på vad det är för medicin. Jag väger ju in risken för svåra biverkningar samt risken för att bli beroende av medicinen.

Men du har ju rimligtvis inte samma kunskap som en utbildad läkare att göra den avvägningen så är det inte bättre att lita på dem?

 

[tuaphua]

Det beror lite på vad det är för medicin. Jag väger ju in risken för svåra biverkningar samt risken för att bli beroende av medicinen.

Menar du beroende som att man tex blir beroende av sömnmedicin och får ett problem med abstinens, tolerans etc eller som i att du inte mår bra i vardagen utan medicinen, som med tex antidepp för vissa?

 

[monster1]

Men det känns lite tröstlöst att gå år efter år utan att bli frisk. Har ju varit deprimerad i mer än fyra år nu.

Det är klart att det är jobbigt. Man får försöka kämpa på ändå.

 

[Wille]

Menar du beroende som att man tex blir beroende av sömnmedicin och får ett problem med abstinens, tolerans etc eller som i att du inte mår bra i vardagen utan medicinen, som med tex antidepp för vissa?

Jag menar att det är svårt att sätta ut medicinen. Jag vill ju inte fortsätta medicinera i resten av mitt liv. Men det är ju i en del fall inte bara att sluta.

https://www.forskning.se/2019/12/12/antidepressiva-latta-att-borja-ta-svarare-att-sluta-med/

 

[fijja]

Jag menar att det är svårt att sätta ut medicinen. Jag vill ju inte fortsätta medicinera i resten av mitt liv. Men det är ju i en del fall inte bara att sluta.

https://www.forskning.se/2019/12/12/antidepressiva-latta-att-borja-ta-svarare-att-sluta-med/

Men är det inte bättre att tänka att det är bättre att äta medicin resten av livet än att ha dödslängtan resten av livet?
Jag var deprimerad i många år, självmordstankar och allt var fan kaos i hjärnan. Jag mår bra nu. Så det går. Men man måste vara villig att testa.

 

[tuaphua]

Jag menar att det är svårt att sätta ut medicinen. Jag vill ju inte fortsätta medicinera i resten av mitt liv. Men det är ju i en del fall inte bara att sluta.

https://www.forskning.se/2019/12/12/antidepressiva-latta-att-borja-ta-svarare-att-sluta-med/

Jag började ta antidepp mot värk först. Men tar dem numer även för antidepp-effekten. Det är väl tusen ggr bättre att ta en medicin som gör att man mår bra än att gå runt och känna att man inte har ett liv ens?
Jag tror det finns en överhängande risk att jag får gå på dem resten av livet. Och det är väl helt fine iom att jag faktiskt mår bra och kan leva livet och uppleva saker och få en positiv tillvaro.

 

[athena_arabians]

Jag började ta antidepp mot värk först. Men tar dem numer även för antidepp-effekten. Det är väl tusen ggr bättre att ta en medicin som gör att man mår bra än att gå runt och känna att man inte har ett liv ens?
Jag tror det finns en överhängande risk att jag får gå på dem resten av livet. Och det är väl helt fine iom att jag faktiskt mår bra och kan leva livet och uppleva saker och få en positiv tillvaro.

Instämmer verkligen. Mitt liv kommer förmodligen att bli kortare än vad det borde ha blivit, pga medicinerna, sjukdomen eller en kombination av dem. Jag bestämde mig för att ha kul de år jag får. Tar jag inte medicinen kommer åren som blir att bestå av att titta på en toalettvägg. Det är inte ett liv i mina ögon...

 

[tuaphua]

Instämmer verkligen. Mitt liv kommer förmodligen att bli kortare än vad det borde ha blivit, pga medicinerna, sjukdomen eller en kombination av dem. Jag bestämde mig för att ha kul de år jag får. Tar jag inte medicinen kommer åren som blir att bestå av att titta på en toalettvägg. Det är inte ett liv i mina ögon...

Samma här! Jag måste ju tex ta starka sömnmediciner varje natt för att alls kunna sova. Det finns så klart biverkningar. Och man har numer en misstanke om att man på högre dos kan riskera demens på sikt.
Men för mig är det precis som du säger: Jag lever hellre en bra liv nu än vänta på att dö i 40 år till för att jag då bara sover 3 h var 3:e natt och till slut blir djupt deprimerad av det.

 

[skiesabove]

Men det känns lite tröstlöst att gå år efter år utan att bli frisk. Har ju varit deprimerad i mer än fyra år nu.

Det finns många vägar ut - att du känner dig rädd är en del av den problematiken, de härvorna, som du behöver börja ta itu med om du vill bli frisk. Oavsett vilken väg du väljer (olika vårdalternativ, funktionsmedicin, etc), så har alla en sak gemensamt:

Du måste vilja bli frisk. Våga ta chanser. Fortsätta kämpa. Bara DU kan styra skeppet för att ta reda på vad DU behöver. Ingen annan kommer göra det åt dig. Vården är inte din mamma, dom kan bara hjälpa den som vill bli hjälpt.

Depression är inget som går över, det är ett symtom på antingen fysiska eller psykiska (eller båda) "obalanser". Det är nåt som är knas.

Vill du fixa knaset? Vill du bli frisk?

Börja kämpa för det.

 

[ginnies]

Det beror lite på vad det är för medicin. Jag väger ju in risken för svåra biverkningar samt risken för att bli beroende av medicinen.

Du får helt enkelt bita i sura äpplet och ta det läkaren ger dig.

Jag tar medicin för resten av mitt liv med risk för mkt svåra och allvarliga biverkningar, varav jag haft 1 ambulansfärd/inäggning/halvdöd pga detta.

Men om jag inte tar detta så kommer jag inte kunna gå och får sitta i rullstol med svåra smärtor.

Nu kan jag jobba och sova jobba ännu mer vilket ger ett bra liv.

 

[ginnies]

Jag vill ju inte fortsätta medicinera i resten av mitt liv.

Vad är det för fel med det om du skulle få ett bättre liv med mer ork och mer positivt tänkande?

 

[Wille]

Det finns många vägar ut - att du känner dig rädd är en del av den problematiken, de härvorna, som du behöver börja ta itu med om du vill bli frisk. Oavsett vilken väg du väljer (olika vårdalternativ, funktionsmedicin, etc), så har alla en sak gemensamt:

Du måste vilja bli frisk. Våga ta chanser. Fortsätta kämpa. Bara DU kan styra skeppet för att ta reda på vad DU behöver. Ingen annan kommer göra det åt dig. Vården är inte din mamma, dom kan bara hjälpa den som vill bli hjälpt.

Depression är inget som går över, det är ett symtom på antingen fysiska eller psykiska (eller båda) "obalanser". Det är nåt som är knas.

Vill du fixa knaset? Vill du bli frisk?

Börja kämpa för det.

Vadå börja? Jag började 10 augusti 2017. Det var då jag kontaktade vården första gången. Och jag har försökt på flera olika sätt (promenader, ridning, yoga, meditation, terapi, medicin) genom åren men inte fått resultat. Så man blir ju uppgiven. Jag blev t.o.m. utslängd från allmänpsykiatrin första året jag var sjuk, så jag fick gå ett helt år utan någon hjälp alls. I den vevan fick jag tillbaka min ångest. (Tack för den smällen liksom.) Nu kämpar jag med emdr. Har gått cirka 6 gånger. Men har hittills inte känt att det gett något. Jag kommer så klart att fortsätta även om jag misströstar.

 

[Myrten]

Jag menar att det är svårt att sätta ut medicinen. Jag vill ju inte fortsätta medicinera i resten av mitt liv. Men det är ju i en del fall inte bara att sluta.

https://www.forskning.se/2019/12/12/antidepressiva-latta-att-borja-ta-svarare-att-sluta-med/

Jag har högt blodtryck. Det är inget jag någonsin lidit av, men läkare och dietist säger att det inte är bra. Det kan ge problem längre fram. Jag har gått ner 12 kg i vikt, men blodtrycket är fortsatt högt så jag väljer att lita på min läkare och min dietist och medicinerar.

Förmodligen finns en ärftlig komponent med, för min mamma hade också högt blodtryck. När det uppdagades och hon fick medicin blev hon av med den migrän som plågat henne (på nivån: fick ligga i ett mörkt rum och spy) 1-2 gånger i veckan i decennier. Medicinen gav henne ett nytt liv.

Förmodligen kommer jag att få fortsätta medicinera resten av livet. Jag jobbar för att få bort ca tio kg till, men det är långt ifrån säkert att det hjälper. På asken står det att jag genast ska sluta ta medicinen och uppsöka vård om jag drabbas av vissa biverkningar (allergiska). Det har inte hänt, men den första medicinen jag prövade fick jag biverkningar av. Jag tappade hår och blev nedstämd. När jag insåg att det förmodligen var en biverkning bad jag att få byta medicin och det fixades direkt. Sedan dess har det varit lugnt och blodtrycket håller sig i schak.

Det är inte slutet att vara tvungen att medicinera resten av livet. Men nu är det ju verkligen inte säkert att du kommer att behöva göra det om du prövar medicinen.

 

[Wille]

Vad är det för fel med det om du skulle få ett bättre liv med mer ork och mer positivt tänkande?

För att det är onödigt att medicinera när man inte behöver medicinen längre.