Börjar bli gammal i förtid

Jag är inte alls lika smidig längre som jag alltid har varit. Vet inte om det kan skyllas på min övervikt eller att jag helt enkelt blivit äldre och stelare. Går jag ut nu så har jag broddar på skorna och ändå går jag försiktigt. Tantvarning på det liksom. Och jag vet inte om jag skulle kunna ta mig upp på en häst längre. Och skulle jag det så skulle jag nog vara rädd för att ramla av. Tycker att åldrandet kom fort mellan 40 och 50. Tycker det inte var länge sen jag red för fullt, åkte i backen då och då, men borstade av mig och hoppade upp igen. Där är jag nog inte längre. Tycker jag fått svårare att få på mig sockorna. När jag reser mig från stolen så är jag också så mycket stelare än förut. Och något som också blivit besvärlig är faktiskt att torka sig efter nummer två på toa. Mina armar är korta och jag lyckas inte längre flexa ryggen ordentligt så jag når obehindrat. Detta innebär att jag får stretcha en del när detta moment ska utföras. Då når jag nätt och jämt. Fasar för hur det kan tänkas bli när jag blir ännu äldre. Tänk om jag kommer till stadiet då jag inte kan själv? Vad händer då? Får jag sitta i timtal på toa innan någon kommer och hjälper mig? Kan ju liksom inte schemalägga det där.

Jag börjar fundera på något kosttillskott för att bli smidigare. Vet inte riktigt vad jag ska leta efter. Och så borde jag banne mig gå ner i vikt också. Vill ha tillbaka min kropp som den var för 10 år sedan.
 

Min hjärna får inga intryck alls när det är mörkt.

Men jag vill inte. Det är ingen idé. Känner att jag inte har någon framtid att kämpa för. Och vadå öva på att vara i mörker? Skulle jag börja gilla mörker då menar du? Nä, jag hatar mörker och så är det bara.
Varför hatar du mörker?

Man kan få en massa intryck när det är mörkt, kyla/värme på huden, ljud, vind osv. Fråntas man ett sinne, som synen om det är riktigt mörk.

NU tror jag inte att du känner dig yngre för att du eventuellt skulle tycka om mörker.

Angående ursprungsfrågan så finns det liksom ingen bot mot stelhet annat än att röra sig, visst kan en del piller kanske göra viss skillnad men i grunden handlar det om att leder och muskler behöver användas.. Och när det gäller åldrande så finns det en del forskning kring telomerer, en förlängning av kromosomerna. Längden på telomererna speglar hur länge man levt på gruppnivå (långa-yngre, korta äldre). På individnivå så ökar risken för vissa sjukdomar när telomerlängden minskar. Man kan också påverka längden genom kost, motionsvanor och även ens psykiska mående påverkar. Så vill man känna dig yngre så kan man i vis mån påverka själv. Det finns en hel del man kan göra om man vill och kan motivera sig såsom att motionera och äta nyttigt och enigt vissa mycket antioxidanter. Det finns en hel del information på nätet.
 
Varför hatar du mörker?

Man kan få en massa intryck när det är mörkt, kyla/värme på huden, ljud, vind osv. Fråntas man ett sinne, som synen om det är riktigt mörk.

NU tror jag inte att du känner dig yngre för att du eventuellt skulle tycka om mörker.

Angående ursprungsfrågan så finns det liksom ingen bot mot stelhet annat än att röra sig, visst kan en del piller kanske göra viss skillnad men i grunden handlar det om att leder och muskler behöver användas.. Och när det gäller åldrande så finns det en del forskning kring telomerer, en förlängning av kromosomerna. Längden på telomererna speglar hur länge man levt på gruppnivå (långa-yngre, korta äldre). På individnivå så ökar risken för vissa sjukdomar när telomerlängden minskar. Man kan också påverka längden genom kost, motionsvanor och även ens psykiska mående påverkar. Så vill man känna dig yngre så kan man i vis mån påverka själv. Det finns en hel del man kan göra om man vill och kan motivera sig såsom att motionera och äta nyttigt och enigt vissa mycket antioxidanter. Det finns en hel del information på nätet.
Jag vet inte varför jag hatar mörker. Jag bara gör det och har alltid gjort. Mörker är ett problem. Det döljer min omgivning och tar bort alla färgerna. Det finns inget att upptäcka i mörker. Man blir osynlig och oskyddad i mörker.

Tror nog att ättestupan är nästa anhalt för mig. Orkar inte röra på mig. Har helt tappat lusten till livet. Inget blir ju någonsin bättre.
 
Jag vet inte varför jag hatar mörker. Jag bara gör det och har alltid gjort. Mörker är ett problem. Det döljer min omgivning och tar bort alla färgerna. Det finns inget att upptäcka i mörker. Man blir osynlig och oskyddad i mörker.

Tror nog att ättestupan är nästa anhalt för mig. Orkar inte röra på mig. Har helt tappat lusten till livet. Inget blir ju någonsin bättre.
Kanske en stark pannlampa skulle kunna hjälpa, det finns en del mycket starka som lyser upp ordentligt.

Angående att förändra livet är det bara du som kan förändra, ingen annan.
 
Senast ändrad:
Min hjärna får inga intryck alls när det är mörkt.

Men jag vill inte. Det är ingen idé. Känner att jag inte har någon framtid att kämpa för. Och vadå öva på att vara i mörker? Skulle jag börja gilla mörker då menar du? Nä, jag hatar mörker och så är det bara.
Om du inte vill, då vill du inte. Inget vi kan påverka egentligen. Men tänkte att om du tycker att dagen blir slut vid 16 för att det är mörkt så får du massor av timmar till att hitta på saker om du kan vara ute eller bara överlag göra saker när det är mörkt. Och det handlar inte om att du helt plötsligt behöver gilla mörker. Jag tycker också det är pisstråkigt med mörker, men det hindrar mig inte för att ta en kvällspromenad om jag mår dåligt eller har ont i kroppen. Allt behöver inte vara hata/älska, gilla/ogilla utan det kan handla om att gå ifrån ogilla/hata till att vara neutralt inställd till företeelser.
 
Kanske en stark pannlampa skulle kunna hjälpa, det finns en del mycket starka som lyser upp ordentligt.

Angående att förändra livet är det bara du som kan förändra, ingen annan.
Jag har en riktigt bra pannlampa som lyser långt och brett. Hjälper inte ett skit. Hatar ändå att vara ute när det är mörkt.

Nej, jag kan inte förändra livet alls. Allt kommer alltid att vara övermäktigt svårt för mig. Ingen idé att kämpa längre för det ger ändå inget.
 
Ibland får man göra saker man hatar, för den goda nyttans skull. Men vill man inte, så vill man inte, och då är det ju inte mycket som hjälper. Då får man acceptera sin situation om man inte är villig att ändra den.
 
Varför hatar du mörker?

Man kan få en massa intryck när det är mörkt, kyla/värme på huden, ljud, vind osv. Fråntas man ett sinne, som synen om det är riktigt mörk.

NU tror jag inte att du känner dig yngre för att du eventuellt skulle tycka om mörker.

Angående ursprungsfrågan så finns det liksom ingen bot mot stelhet annat än att röra sig, visst kan en del piller kanske göra viss skillnad men i grunden handlar det om att leder och muskler behöver användas.. Och när det gäller åldrande så finns det en del forskning kring telomerer, en förlängning av kromosomerna. Längden på telomererna speglar hur länge man levt på gruppnivå (långa-yngre, korta äldre). På individnivå så ökar risken för vissa sjukdomar när telomerlängden minskar. Man kan också påverka längden genom kost, motionsvanor och även ens psykiska mående påverkar. Så vill man känna dig yngre så kan man i vis mån påverka själv. Det finns en hel del man kan göra om man vill och kan motivera sig såsom att motionera och äta nyttigt och enigt vissa mycket antioxidanter. Det finns en hel del information på nätet.

Finns ett avsnitt av Vetenskapens Värld om det också har jag för mig :).
 
Jag har en riktigt bra pannlampa som lyser långt och brett. Hjälper inte ett skit. Hatar ändå att vara ute när det är mörkt.

Nej, jag kan inte förändra livet alls. Allt kommer alltid att vara övermäktigt svårt för mig. Ingen idé att kämpa längre för det ger ändå inget.
Jag är övertygad om att du inte kan ändra livet om du tror att det inte går. Det blir lite av en självuppfyllande profetissa. Du kanske skulle vinna på att försöka ändra tänkesättet lite till att det är svårt att förändra ditt liv, att tror att det inte går men i vart fall lämna en dörr på glänt att det eventuellt kan vara möjligt.
 
Ibland får man göra saker man hatar, för den goda nyttans skull. Men vill man inte, så vill man inte, och då är det ju inte mycket som hjälper. Då får man acceptera sin situation om man inte är villig att ändra den.
Jag upplever att det är ni här på forumet som inte kan acceptera att jag inte vill gå ut i mörker. Jag har liksom aldrig gått ut i mörker i onödan och det är så det är. Det kostar mer än det smakar att gå ut i mörker.
 
Jag är övertygad om att du inte kan ändra livet om du tror att det inte går. Det blir lite av en självuppfyllande profetissa. Du kanske skulle vinna på att försöka ändra tänkesättet lite till att det är svårt att förändra ditt liv, att tror att det inte går men i vart fall lämna en dörr på glänt att det eventuellt kan vara möjligt.
JAG KAN JU FÖR FAN INTE ÄNDRA PÅ MINA GENER!!!!! Ingen idé att kämpa mot något man inte kan ändra på.
 
JAG KAN JU FÖR FAN INTE ÄNDRA PÅ MINA GENER!!!!! Ingen idé att kämpa mot något man inte kan ändra på.

Det är det knappast något någon begärt. Menar du att generna styr allt? Har du iså fall hört talas om epigenitik? Det genetiska uttrycket är inte konstant utan kan påverkas av miljön.

Det enda jag faktiskt föreslog var att vara öppen för att en förändring kan vara möjlig, inte ens att du skulle försöka göra en förändring, men visst vill du inte ha förändring så är det lugnt med mig, det är ditt liv, inte mitt.
 
Man kan alltid ändra mer eller mindre på saker och ting, sen om man orkar och vill är en annan sak.
Mina svårigheter försvinner inte. De går inte att ändra på. Och jag känner att jag inte orkar kämpa när det inte blir bättre. Tycker att det nog vore bättre om jag bara dog. Då slapp jag kämpa mer till ingen nytta.
 
Det är det knappast något någon begärt. Menar du att generna styr allt? Har du iså fall hört talas om epigenitik? Det genetiska uttrycket är inte konstant utan kan påverkas av miljön.

Det enda jag faktiskt föreslog var att vara öppen för att en förändring kan vara möjlig, inte ens att du skulle försöka göra en förändring, men visst vill du inte ha förändring så är det lugnt med mig, det är ditt liv, inte mitt.
Jag har i hela mitt jävla liv trott att jag har varit kapabel till en jävla massa saker. Och vad hände? Jo, jag kraschade. Och jag kommer fortsätta krascha om jag försöker. För jag kan inte.
 
Ärligt talat så sitter jag mest av mina dagar. Och jag sover omkring 12 timmar per dygn.

Och vissa saker här i livet är inte frivilliga. Jag måste laga mat för jag behöver äta. Och eftersom jag tagit mig an två katter så måste de skötas. Och att hitta ett jobb är inte heller frivilligt. Det skulle vara förbannat skönt att slippa, men jag måste ju för att få in pengar.

Men sen vill jag ju bli av med fobin, för den är så plågsam att leva med. Får ju panik var och varannan dag p.g.a. den. Och för att nå det målet vet jag inte vad som krävs. Är det att byta psykolog eller vad?

Dejtar gör jag inte. Det är så sjukt svårt att hitta nån jag tycker är intressant så jag har gett upp.

Och att vilja ha en kropp som funkar är inte så konstigt.
Klart man måste äta, men jag har ju läst att du försöker lägga in matlagning istället för färdigmat till exempel - det är en utmaning.
Du försöker få ordning på städningen och hemmet - det är en utmaning.
Du söker arbete - det är en utmaning.
Du tar hand om katterna - det är en utmaning.
Jag förstår att alla dessa måste göras, men just nu jobbar du ju väldigt hårt med i alla fall tre av dem, plus terapin. Att då försöka lägga in regelrätta träningspass ovanpå det känns nästan kontraproduktivt om du inte känner att du blir piggare av det. Kroppen kan du ta hand om ändå. Ta in veden, pyssla i trädgården. Lägg energin där istället och slå två flugor i en smäll tänke rjag. :)
 
Jag har i hela mitt jävla liv trott att jag har varit kapabel till en jävla massa saker. Och vad hände? Jo, jag kraschade. Och jag kommer fortsätta krascha om jag försöker. För jag kan inte.
Att du kraschar handlar inte om att du inte är kapabel, det handlar om att det blev för mycket där och då. Ibland kan man göra x-antal grejer för att exakt allt annat fungerar, men vacklar något så måste man inse att något måste pausas (obs! Ej avslutas helt och aldrig komma tillbaka, utan pausas) ett tag. Ibland måste allt pausas. Jag ser det inte som att jag misslyckades under 2022 när jag slutade med i princip allt för att jag skulle hålla ihop som människa. Ser mig snarare som stark som insåg: det här måste jag göra för att komma framåt. Mitt mål är att komma tillbaka till att hantverka med glädje, och jäklar va fort alla "jag måste" tankarna kom tillbaka så fort jag började göra något. Så jag insåg att jag behövde ta ett djupt andetag och doppa tån, inte kasta mig handlöst in i projekt.
Du är sjukt stark som tagit dig såhär långt! Du har körkort, bil, klarat av en utbildning nu under 2022, du fick spisen att fungera, du provade på 15min grejen, du har vågat söka jobb (skitläskigt tycker jag), började borsta tänderna lite mer regelbundet, och en massa andra saker som jag inte vet om. Fan va bra du är!!
 
Jag vet inte varför jag hatar mörker. Jag bara gör det och har alltid gjort. Mörker är ett problem. Det döljer min omgivning och tar bort alla färgerna. Det finns inget att upptäcka i mörker. Man blir osynlig och oskyddad i mörker.

Tror nog att ättestupan är nästa anhalt för mig. Orkar inte röra på mig. Har helt tappat lusten till livet. Inget blir ju någonsin bättre.
Intressant hur olika vi uppfattar mörker. Jag känner mig trygg i mörker just för att jag inte syns.
Inte för att det spelar någon roll för dig. Tyckte bara det var intressant hur olika vi uppfattar saker.
 
Jag har i hela mitt jävla liv trott att jag har varit kapabel till en jävla massa saker. Och vad hände? Jo, jag kraschade. Och jag kommer fortsätta krascha om jag försöker. För jag kan inte.

Försöker du gå på i samma banor som gjorde att du kraschade så lär du krascha igen, det krävs ofta att man ändrar på något för att rätta till att det gått snett.

Men som sagt, det är dit liv, du gör som du vill.
 

Liknande trådar

  • Artikel
Dagbok Först tänkte jag skriva i en kropp som inte orkar, men grejen är att ju längre tid jag varit sjuk desto mer en del av mig känns kroppen...
2 3
Svar
47
· Visningar
6 468
Senast: manda
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp