Bukes bokcirkel tråd nummer två!

[stjarnhimmel]

Då föreslår jag följande datum;

Lördag 6 december- diskussion efter halva boken
Lördag 13 december diskussion hela boken.

Jag har inte boken där jag är nu så återkommer om sidor. om inte någon annan här hinner före att kolla vad som ungefär är halva.

 

[Tokyo]

Får se om jag är med halvvägs in eller bara slutdiskussionen. Har redan boken hemma, men är mitt i en annan bok som jag vill hinna klart först. Har dåligt med läsro för tillfället, så läser lite långsammare än vanligt

 

[Habina]

Jag kommer inte igång med läsandet. Hopplöst. Får se om det blir bättre eller om jag hoppar denna bok (har alltså inte ens lånat boken än).

 

[Lejontand]

Då föreslår jag följande datum;

Lördag 6 december- diskussion efter halva boken
Lördag 13 december diskussion hela boken.

Jag har inte boken där jag är nu så återkommer om sidor. om inte någon annan här hinner före att kolla vad som ungefär är halva.

Pocketutgåvan har, om man räknar bort författarens tack och källor, 384 sidor. Hälften blir ju 192, och ett nytt kapitel börjar på sidan 193. Så t.o.m. sidan 192 kan kanske vara ett bra ställe att bryta för halvvägsdiskussionen?

 

[stjarnhimmel]

Pocketutgåvan har, om man räknar bort författarens tack och källor, 384 sidor. Hälften blir ju 192, och ett nytt kapitel börjar på sidan 193. Så t.o.m. sidan 192 kan kanske vara ett bra ställe att bryta för halvvägsdiskussionen?

Det låter bra. Så gör vi.

 

[Ceta]

Pocketutgåvan har, om man räknar bort författarens tack och källor, 384 sidor. Hälften blir ju 192, och ett nytt kapitel börjar på sidan 193. Så t.o.m. sidan 192 kan kanske vara ett bra ställe att bryta för halvvägsdiskussionen?

Är det något nummer eller namn på kapitlet? Så blir det enklare för oss som lyssnar på ljudboken

 

[Lejontand]

Är det något nummer eller namn på kapitlet? Så blir det enklare för oss som lyssnar på ljudboken

De är inte numrerade, men kapitlet som slutar på sid. 192 heter "Dödsgreppssyndromet" och det som börjar på sid. 193 heter "Hämnden är ljuv. Eller?".

 

[Ceta]

De är inte numrerade, men kapitlet som slutar på sid. 192 heter "Dödsgreppssyndromet" och det som börjar på sid. 193 heter "Hämnden är ljuv. Eller?".

Tack

 

[Ceta]

Woho! Nu är det ju lov för diskussion

Jag gillar boken så här långt. Lyssnar på ljudboken och kan tänka mig att det kan vara en fördel med denna boken, just för att de långa styckena med huvudpersonens egna resonemang kring hämnd inte ”stör” så mycket, utan flyter på bra. Hur tänker ni som läser fysisk bok kring det?

Jag tycker själva resonemangen är intressanta i sig också, möjligen något långa ibland. Gillar också hur man genom huvudpersonens upplevelser så här långt av Militärsadisten (eller var det sadistmilitären?) för att man ju leds in att känna att hämnden, som man inte ens vet vad den innebär ännu, känns rimligt då han ju är helt dum i huvudet.

Ser fram emot att lyssna färdigt på den!

 

[Lilla]

Jag mår illa!

 

[Ninnurur]

Jag får lite svårt ändå för författaren. Som utbildad psykolog borde hon ha sett sina egna problem långt tidigare och bearbetat dem. Ju mer man får veta om hennes bakgrund desto tydligare blir hennes destruktiva förhållande till sex. Med det mer bearbetat så kanske hon fortfarande sökt sig till bdsm, men inte fastnat för soldatsadisten.

 

[Tokyo]

Alltså nä... än så länge gillar jag inte boken alls. Jag stör mig alldeles för mycket på hur den är skriven. Det slängiga språket skaver för mig och blir tröttsamt att läsa. För att inte tala om kapitel efter kapitel där det beskrivs olika böcker, filmer, studier, psykologiska begrepp osv osv. De får mig att vilja stänga boken. Jag är liksom inte intresserad av att läsa ett utdrag från Julia Louis-Dreyfus podcast. Jag fattar att den ska vara essäistisk i formatet och inte en ren roman, men det blir a swing and a miss.

Gillar inte Nico, tycker hon är skitdryg. Huvudkaraktärer behöver inte vara sympatiska och bra, verkligen inte, men här ger det liksom ingenting. Jämför med June från Yellowface som absolut inte var någon sympatisk karaktär, men som ändå kändes givande och intressant att läsa om. Hela temat i boken, hämnd, faller också lite platt för mig. Jag upplever att boken vill få mig att tycka att det är något spännande och lite edgy i det hela, men nä... hämndfantasier har aldrig varit tråkigare.

Jag kommer läsa klart den, men jag kommer nog aldrig läsa något av Jägerfeld igen. Kanske är jag onödigt negativ, men det här var verkligen ingen bok för mig. Då röstade jag ändå för att vi skulle läsa just denna

 

[Habina]

Alltså nä... än så länge gillar jag inte boken alls. Jag stör mig alldeles för mycket på hur den är skriven. Det slängiga språket skaver för mig och blir tröttsamt att läsa. För att inte tala om kapitel efter kapitel där det beskrivs olika böcker, filmer, studier, psykologiska begrepp osv osv. De får mig att vilja stänga boken. Jag är liksom inte intresserad av att läsa ett utdrag från Julia Louis-Dreyfus podcast. Jag fattar att den ska vara essäistisk i formatet och inte en ren roman, men det blir a swing and a miss.

Gillar inte Nico, tycker hon är skitdryg. Huvudkaraktärer behöver inte vara sympatiska och bra, verkligen inte, men här ger det liksom ingenting. Jämför med June från Yellowface som absolut inte var någon sympatisk karaktär, men som ändå kändes givande och intressant att läsa om. Hela temat i boken, hämnd, faller också lite platt för mig. Jag upplever att boken vill få mig att tycka att det är något spännande och lite edgy i det hela, men nä... hämndfantasier har aldrig varit tråkigare.

Jag kommer läsa klart den, men jag kommer nog aldrig läsa något av Jägerfeld igen. Kanske är jag onödigt negativ, men det här var verkligen ingen bok för mig. Då röstade jag ändå för att vi skulle läsa just denna

Jag har gett upp. Började läsa den men det var verkligen bara jobbigt. Jag var iaf nyfiken när jag läste Yellowface, den här boken känns mer som ett straff att läsa.

Så jag ser fram emot nästa bok istället, livet är för kort för dåliga böcker (ja, jag röstade också på denna bok).

 

[stjarnhimmel]

Jag började lyssna på boken. Men slutade efter någon timme. Jag vet inte vad det är men jag får inte grepp om boken - jag kan inte ta till mig den och hittar inte in. Men jag har också lånat den på biblioteket så igår började jag läsa den som vanlig bok. Ska ge det en chans då får jag ge om det funkar bättre dvs om denna boken inte funkat som ljudbok. Ibland kan jag känna att ljudböcker behöver ha ett visst flyt medan vissa inte passar som ljudbok.

 

[Ceta]

Jag började lyssna på boken. Men slutade efter någon timme. Jag vet inte vad det är men jag får inte grepp om boken - jag kan inte ta till mig den och hittar inte in. Men jag har också lånat den på biblioteket så igår började jag läsa den som vanlig bok. Ska ge det en chans då får jag ge om det funkar bättre dvs om denna boken inte funkat som ljudbok. Ibland kan jag känna att ljudböcker behöver ha ett visst flyt medan vissa inte passar som ljudbok.

Intressant ändå. Jag lyssnar ju med som ljudbok, och tror inte jag fastnat lika mycket i den om jag läst den som fysisk bok. Bara en gissning förvisso…

 

[Lejontand]

Har så här halvvägs in i berättelsen ganska dubbla känslor.

Boken tar upp intressanta och viktiga frågor, men väcker också viss irritation på samma sätt som jag kände med Yellowface - blir det egentligen något vettigt sagt eller bara platt fall?

Texten flyter på och det går ganska snabbt att ta sig genom sidorna (läser boken i pappersformat, om det har någon betydelse), men samtidigt känns det ofta som att jag istället sitter och läser en uppsats om hämnd med diverse hänvisningar till böcker, filmer, serier, bibeln osv.

Måste det Nico blivit utsatt för (och en del andra vidrigheter) verkligen beskrivas så ingående och detaljerat, eller är det kanske nödvändigt för att förstå hennes behov av att vilja hämnas?

Nico framstår ibland i vissa situationer och i hennes sätt att resonera som en något osympatisk person, men det är ändå lätt att känna sympati för det hon har blivit utsatt för.

Det känns inte helt trovärdigt att hon skulle vara psykolog, men det kanske bara är jag som har konstiga föreställningar om hur psykologer är/bör vara och agera i olika situationer?

 

[Ninnurur]

Det känns inte helt trovärdigt att hon skulle vara psykolog, men det kanske bara är jag som har konstiga föreställningar om hur psykologer är/bör vara och agera i olika situationer?

Alltså, nej. Båda mina föräldrar är psykologer och stor del av umgänget under min uppväxt var ju andra psykologer. Känner flera aktiva inom yrket nu med. Visserligen främst inom KBT och inte psykodynamiker som författaren, men hon känns oerhört naiv och omogen. Ger ingen trovärdighet för yrket.

 

[Lejontand]

Alltså, nej. Båda mina föräldrar är psykologer och stor del av umgänget under min uppväxt var ju andra psykologer. Känner flera aktiva inom yrket nu med. Visserligen främst inom KBT och inte psykodynamiker som författaren, men hon känns oerhört naiv och omogen. Ger ingen trovärdighet för yrket.

Lite märkligt ändå att författaren som själv är psykolog inte har kunnat skapa en karaktär som känns mer trovärdig i den delen att hon också ska vara psykolog.

 

[Ceta]

Ni som inte köper att karaktären är psykolog - kan ni utveckla lite mer? Är det att hon hamnar i situationen som är osannolikt, eller hur hon hanterar den efter? Eller är det mer att hon ger psykologer ”dåligt rykte” än att det är ett omöjligt beteende? Har ingen psykolog i mitt umgänge, så har inte bakgrundsförståelsen riktigt känner jag Håller med om att hon känns omogen i vissa delar, men samtidigt har jag även svårt att sätta mig in i hur man reagerar efter ett sådant trauma och PTSD (vilket jag är väldigt tacksam för att jag inte har erfarenhet av!).

 

[Ceta]

Jag gillade ändå boken totalt sett. Tycker att det var intressant att få följa Nicos resonemang genom åren, även om det blev lite långdraget i vissa kapitel. Bra inläst av författaren också!

Dock tycker jag slutet blev lite av ett antiklimax. Dels gick jag och oroade mig för det uppbrott från hennes partner som jag fått för mig att hon sagt tidigare skulle ske, men också hur ”hämden” väl utfördes, både kring skotten och dränkandet av hitler-boken, men också i efterordet. Helt ok upplösning som sådan men känns som den liksom stressades igenom helt plötsligt när allt annat fick ta hur lång tid som helst?